Under rollspelens guldålder på 1980-talet spelade jag någon gång Call of Cthulhu, ett rollspel som bygger på Lovecrafts berättelser. Den amerikanske författaren Howard Philips Lovecraft (1890-1937) har beskrivits som en av 1900-talets mest inflytelserika inom skräck- och science fictionlitteraturen. Under sin livstid var han dock ganska obskyr – Lovecraft skrev under 1920- och 30-talet noveller för diverse billiga publikationer med äventyrs- och fantasyinriktning, så kallad ”pulp fiction”, som Weird Tales och Amazing Stories. Tidskrifterna kallades ”pulp magazines” efter det dåliga papper som de var tryckta på. Lovecraft är ständigt aktuell och hans popularitet tycks bara öka.

Vad är rollspel? I det här fallet betyder det att man sitter ett gäng runt ett bord, iklär sig en roll och berättar en berättelse tillsammans. När man hamnar i en knivig situation eller måste lösa ett problem slår man tärning för att se om man lyckas. Det mest kända rollspelet Dungeons & Dragons kom ut i sin första version 1974. Det spelas fortfarande och har fått förnyad aktualitet genom Netflix teveserie Stranger Things som handlar om ett kompisgäng som spelar D&D i en amerikansk småstad på 80-talet.

En sak som jag tyckte var kul med just Call of Cthulhu-rollspelet var Sanity Points. När man var med om något hemskt tog ens mentala hälsa skada. Hade man otur kunde man sluta sina dagar som patient på ett mentalsjukhus.

Nu ska rollspelet Call of Cthulhu ska komma ut i en svensk utgåva, kolla det snygga videoklippet här på Kickstarter. Äventyren kommer att utspelas i Sverige på 1920-talet. I Call of Cthulhu spelar man ofta en intellektuell rollfigur, som till exempel en arkeolog, konsthistoriker, språkforskare eller bibliotekarie. Så är det även i Lovecrafts berättelser, huvudpersonen för det mesta en akademiker.

Lovecrafts skönlitterära verk utgör en helhet som brukar går under samlingsbeteckningen Cthulhu-mytologin (The Cthulhu Mythos – termen myntades först efter hans död). Det är en mörk och dyster mytologi han har skapat, som i korthet går ut på att jorden i en dimhöljd urtid var bebodd av ett släkte vidunderliga monster. Dessa lever nu utanför vår värld men gör tillfälliga inbrytningar och ska en dag åter härska över jorden. Den främste av dessa monster är den store bläckfiskliknande Cthulhu som – död men drömmande – ruvar i den sjunkna staden R’lyeh på Stilla havets botten.

Människor vet väldigt lite om hur verkligheten är beskaffad. Och tur är väl det. Ignorance is bliss som de säger på engelska. Ju mer människan får veta, desto mer förlorar hon i Sanity Points.

När man pratar om Lovecraft i vår tid kommer man så gott som alltid in hans rasism. World Fantasy Awards, ett prestigefyllt amerikanskt pris som tilldelas fantasy- och science fictionförfattare, instiftades 1975. Pristagarna har i fyrtio år fått motta en statyett som föreställer Lovecraft. Det visar hur stor han är. Men sedan november 2015 har det ändrats. Han får inte längre vara prisets omslagspojke. Det beror på att en liten klick politiskt korrekta har protesterat och fått som de vill. Lovecraft är på grund av sin rasism inte lämplig. Detta trots att World Fantasy Awards inte är ett pris i rasism utan i litteratur.

På Gustaf Adolfsdagen den 6 november 2015 besökte jag Gustaf Adolfs stad för att delta i en diktuppläsning på Göteborgs stadsbibliotek. Efter uppläsningen mötte jag Lovecraftkännaren Martin Andersson i lobbyn till mitt hotell för en pratstund. Jag frågade om Lovecrafts rasism:

Tyvärr har det byggts upp en ensidig bild av Lovecraft som tokig, rasistisk enstöring, som hatade allt och bara var verksam på natten så att han skulle slippa träffa folk, men det är lite som att säga att Ernest Hemingway var en tokstolle som sköt sig – det är en karikatyr med viss basis i verkligheten, men den säger inte allt.

Lovecrafts påverkan på filmer, teveserier, spel och musik är omöjlig att överblicka. En teveserie med lovcraftiansk stämning som håller hög kvalitet är HBO:s True Detective. Teveseriens första säsong, som sändes 2014, utspelar sig i den djupa södern i Louisiana. De två poliserna Rust (Matthew McConaughey) och Marty (Woody Harrelson) utreder ett antal ritualmord som tycks vara kopplade till en hemsk kult i träskmarkerna.

I Lovecrafts mest kända novell The Call of Cthulhu från 1928 nämns hur kultister samlas i Louisianas träskmarker för att offra människor och åkalla Cthulhu:

On November 1st, 1907, there had come to the New Orleans police a frantic summons from the swamp and lagoon country to the south. The squatters there, mostly primitive but good-natured descendants of Lafitte’s men, were in the grip of stark terror from an unknown thing which had stolen upon them in the night. It was voodoo, apparently, but voodoo of a more terrible sort than they had ever known; and some of their women and children had disappeared since the malevolent tom-tom had begun its incessant beating far within the black haunted woods where no dweller ventured. There were insane shouts and harrowing screams, soul-chilling chants and dancing devil-flames; and, the frightened messenger added, the people could stand it no more.

Rust Cohle är en riktigt svår typ, en enstöring ateistisk ”djuping” som föraktar religiösa människor medan Marty är en svensson med fru och barn. Jag misstänker att Rust delvis är ämnad att Lovecraft som ju var materialist och ateist samt en hård kritiker av kristendomen.

True Detective är riktigt bra underhållning, spännande, tankeväckande och stämningsfull, men samtidigt frossar den i stereotyper om den amerikanska södern. Serien erbjuder vad som, med risk för att överdriva, kan beskrivas som white trash-porr med tjocka, fula och vanställda vita människor som lever i lortiga och förfallna hus. Dessa ”rednecks” är rasistiska, vidskepliga, grymma och föder massor av barn som de inte har reda på. En av kultledarna har förutom mystiska symboler tatuerat ett hakkors på bröstet. Väckelsepredikanterna är hycklande charlataner och deras hjord består av efterblivna bonnläppar. Och alla dricker för mycket whisky.

Huvudskurken som de två poliserna besegrar på slutet, Errol ‎William Childress, är en fet bondläpp med ärrigt ansikte som håller till i ett gammalt hus fullt av skrot och bråte, lever i ett incenstuöst förhållande med sin halvsyster och pratar med sin faders ruttnande lik. Det hela liknar en karikatyr av onda, vita degenererade sydstatare som gränsar till det komiska.

Se trailern här:

Ingen har dock kommit på tanken att anklaga True Detective för rasism, eller ens för att spela på rasistiska stereotyper om vita sydstatare. Det tycker jag inte de ska göra heller, min poäng är att de så kallade ”antirasisterna” i hela västvärlden har en väldigt känslig radar när det gäller att uppfatta rasism mot people of color, men när det gäller vita så är radarn inte ens på. Det Louisiana som skildras i teveserien har föga med den verkliga staten att göra. Det är ett fantasiland på samma sätt som den av Lovecraft påhittade staden Arkham i Massachusetts. Och True Detective bör snarast betraktas som en modern pulpberättelse, men berättad med ljud och rörliga bilder i stället för med text tryckt på billigt papper.