Richard Sörman: Filmen om Hasse och Tage gestaltar drömmen om ett homogent Sverige

Richard Sörman

Richard Sörman har sett Jane Magnussons nya dokumentärfilm om Hasse och Tage (Hasse & Tage – En kärlekshistoria, dokumentär, 1,45 min.). Allt som handlar om de båda komikernas liv och karriär är intressant och gripande. Men filmen är också politisk. Den ger en idealiserad bild av ett homogent folkhem där människor höll ihop och alla skrattade åt samma skämt. De nutida komiker och kulturpersonligheter som framträder i filmen ger den en klar vänstervinkel. Effekten av folkhemsnostalgin blir ändå märklig: hade vi ett bättre Sverige när alla var likadana?

När jag går ut från biografen efter att ha sett Jane Magnussons film om Hasse och Tage frågar jag den 17-åriga dottern vad hon tyckte om filmen. Jodå. Den var intressant och bra, men det blir lite ”störigt” med all denna nostalgi: Var allting verkligen så mycket bättre förr?

Även jag reagerade på nostalgin i filmen. Hasse och Tage verkade under en period i Sverige, får vi veta, då det svenska samhället fortfarande höll ihop. I folkhemmet Sverige skrattade alla åt samma skämt (i alla fall fram till kärnkraftsomröstningen), alla tittade på samma TV-program, Sverige var världens mest välordnade land, man levde som i en saga: sagan om folkhemmet. Man hade till och med tid att engagera sig för dem som var mindre lyckligt lottade ute i världen. Hasse och Tage arbetade för Amnesty International och stödde medborgarrättsrörelsen i USA. Allt detta förmedlas med flimrande filmbilder från 1960- och 70-talen där blonda svenska barn leker i snön med färgglada täckjackor eller badar från bryggor i skärgården under sol och blåa himlar.

Mycket i filmen handlar om privatpersonerna Hasse och Tage och om deras relationer till sina föräldrar och sina barn. Mörka sidor av huvudpersonernas liv kommer fram som kanske inte var allmänt kända tidigare. Allt detta är intressant och gripande och gör filmen värd att se.

Men filmen är också politisk. Den är nästan lika mycket ett dokument över vår egen tid som ett dokument över Hasse och Tages tid. Göran Greider (surpris!) framträder i filmen och kommenterar de båda huvudpersonernas politiska engagemang. Andres Lokko får vi också lyssna på liksom Henrik Schyffert, Özz Nujen och några till. Jens Ganman är naturligtvis inte med, eller Aron Flam eller någon av de andra komiker eller fritänkare som idag förnyar och vitaliserar humorn genom ”vända sig mot makten” vilket Hasse och Tage påstås ha gjort.

Men vad som fascinerar är att den politiska dimensionen av filmen är så djupt paradoxal. Filmen skulle bitvis kunna vara en tårdrypande valfilm för Sverigedemokraterna. Om och om igen frammanas den idealiserade bilden av ett homogent Sverige som tar hand om sina egna medborgare och som låter alla vara en del av samma gemenskap. Detta lyckorike varar fram till mitten av 80-talet. Någonting händer då i samhället. Vi glömmer bort idén om folkhemmet, vi tappar tron på gemenskapen. 1985 går Tage Danielsson bort i cancer och ett halvår senare mördas Olof Palme på öppen gata.

Med hjälp av vaga antydningar förmedlas tanken att folkhemmets sammanbrott kom av att vi fick ett samhälle där vi inte brydde oss om varandra och där marknadskrafter fick styra istället för värme och gemenskap. Göran Greider säger att 70-talet kanske var den period i vår historia då landet höll ihop som allra bäst. Klasskillnaderna var mindre påtagliga än både före och efter och det fanns en idé om att vi alla hade ett gemensamt ansvar för varandra.

Kanske har vi kommit så långt fram i historien nu att vi redan kan ana att 1960- och 70-talen i framtiden kommer att användas av vänstern som projiceringsyta för deras allra vackraste utopier. Bilder av Tage Erlander och Olof Palme kommer att varvas med klipp på Hasse och Tage eller kanske Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund eller några andra vänsterengagerade artister. Suddiga privatfilmer från sommarställen eller vintersemestrar kommer varvas med bilder på de världskändisar som lyckoriket producerade i form av ABBA och Björn Borg. Vi hade ett Sverige som levde på tanken om en gemenskap. Alla skulle få vara med. Alla skulle få det bättre. Vi trodde på framtiden. Ingen behövde tigga. Alla hade rätt till bostad och arbete.

Paradoxen är naturligtvis att det inte bara är högern som kan anklagas för att ha saboterat det enhetliga folkhemmet (om man nu ville behålla det) med sin förkärlek för privatiseringar och marknadskrafter, men att vänstern också kom att bidra till detta genom sina utopiska tankar om mångfald och mångkultur och det oresonliga hat mot en svensk enhetlighet som följde med det.

Se trailern här:

För det första är naturligtvis den bild av 1970-talet som frammanas i sig en drömlik utopi. Jag vet inte om mina generationskamrater i Finspång som började sniffa i 13-årsåldern (ungdomar gjorde det på 70-talet) och sedan i vuxen ålder knarkade ihjäl sig ingår i bilden av det lyckliga folkhemmet. Det hjälpte inte att de fick se på Magnus och Brasse, eller Hasse och Tage eller skölja fluor i skolan, de knarkade ihjäl sig i alla fall. Men det är också så att det vänsterpatos som bär fram filmen inte klarar av att se det paradoxala i att hylla enhetlighet och gemenskap samtidigt som man talar sig varm för mångfald och öppna gränser. Filmen förmedlar ett vagt budskap om att vi var snällare förr, att vi brydde oss om varandra, att vi var solidariska och att vi helt enkelt var ungefär lika fina som Tage Danielsson men att vi inte är det idag.

Jag håller gärna med om att Sverige idag hade kunnat vara mer av ett samhälle där vi bryr oss om varandra och tar hand om varandra och där vi har lättare att förstå varandra och relatera till varandras problem eftersom vi känner att vi alla tillhör en naturlig och självklar gemenskap. Men jag klarar också av att se vad det är som faktiskt har förstört denna gemenskap. Och det handlar inte bara om utförsäljningar och privatiseringar. När ska kulturvänstern äntligen klara av att bli självkritisk?

38 reaktioner på ”Richard Sörman: Filmen om Hasse och Tage gestaltar drömmen om ett homogent Sverige

  1. V för Vendetta skriver:

    Det är fortfarande så att vi tror generellt i landet att alla som kommer till Sverige skall dela våra värderingar, det är därför de kommer hit. Så trodde man på 70-talet och så tror man nu. Kanske är vi några som vet bättre nu. Det står inte en frihetstörstande demokrat vid gränsen, där står något annat.

    Gillad av 7 personer

  2. Aurora skriver:

    Det VAR ett mera homogent och med dagens mått väldigt oskyldigt samhälle på den tiden. Problem var långt borta; rasproblem i USA, krig i Vietnam. Det var lätt för Palme och Schori att leka världssamvete. All information förmedlades dock via statliga kanaler. Så befolkningen var okunnigare också. Men man kunde generellt vara ute efter mörkrets inbrott utan att våldtas, överfallas eller rånas. Vi kommer aldrig tillbaka dit så det är bortkastad energi att spekulera i det. SD skulle heller aldrig ha Hasse och Tage-filmen som valmanifest för de är inte så dumma. Det är inte den gamla folkhemsbilden (inte den ännu äldre heller) som de strävar efter utan ett modernt samhälle men med en politik som förenar och inte splittrar som idag. Det är belackarna som sprider dylika ”grunda” anklagelser gentemot SD.

    Gillad av 4 personer

  3. miketheviking skriver:

    Sverige började sin nedgång 1968.
    Fram till dess hade man under 20 års tid kunnat bygga vidare på det s.k Folkhemmet.
    68-vänstern protesterade ju mot Sossarna som styrde då! Det var tacken för Tage Erlanders byggnadsmästartid.
    Efter 68 började Sverige alltmer likna ett DDR, skatterna höjdes, kotrollen av medborgarma ökade, korporativismen blev religion.
    Det var något som manifesterades när sossarna ville socialisera företag och banker via Löntagarfonderna. Men folk reste utomlands och hittade ett friare gladare Europa och började längta efter annat än Blåvit tandkräm. Palmes avskjutning 1986 startade en ny era.

    Tyvärr var både folk och politiker naiva eller rent ut sagt dumma i huvudet.
    Både vänster och yuppies började äta kaviar med champagne.
    En stor del av borgerligheten predikade individualism som blev ren girighet. Girighet och nepotism grasserade redan inom fack och socialdemokratiska partiets tentakler.
    Skattefiffel och bidragsfiffel blev legio.

    Ovanpå det importerades männsikor från länder där djungels lag rådde. Många av dem såg,Averige som ett paradis där andras cyklar var gåvor till dem, kläder som hängde på tork var det bara att ta.
    Svenskar var blåögda och drog sig undan vid konflikter.
    Våra nya ”svenskar” behövde inte och ville inte bli svenskar – de kunde dock utnyttja våra system till fullo. Och då menar jag inte majoriteten utan ett tillräckligt stort antal för att börja urholka våra system.

    Hasse o Tage hade spelat ut sin roll i slutet av 70-talet.
    Men vi kommer ihåg dem, precis som Emil, Pippi, Beppe, Barnen i Bullerbyn och Saltkråkan som det 50-tals och 60-tals Sverige som slutade att existera under DDR-tiden på 70-talet.

    Gillad av 9 personer

    • Göran Fredriksson skriver:

      Nedgången började med beslutet om enhetsskolan som senare döptes om till grundskolan. När alla skolelever skulle utbildas tillsammans under nio år. När de studieintresserade tvingades gå alla dessa år tillsammans med alla dem som inte ville eller saknade förmågan att gå i en teoretisk skola utan ville arbeta med händerna. Att nedgången tog fart vid millennieskiftet beror på att då pensionerades de sista kullarna lärare som utbildats innan grundskolan infördes.

      Gillad av 6 personer

      • miketheviking skriver:

        Tack för infot!
        En som utsattes för enhetsskolan.
        Bl.a. spelade fröken Sovjetunionens nationalsång och kallade den för världens vackraste. Jag väntade ut lektionerna eftersom jag alltid var klar först.
        Därför man blir kallad osolidarisk idag.

        Gillad av 1 person

  4. Mats Rosengren (@stamcose) skriver:

    Jag har inte sett filmen men däremot upplevt denna epok! Den som ständigt försökte använda sin popularitet för att pracka på allmänheten sina politiska åsikter var Tage Danielsson. Hasse Alfredsson höll däremot i stort sett inne med sin politiska mening! Utan att desavourera sin parhäst, det hade väl varit att förstöra ett ”winning team”. Man sågar inte av den gren man sitter på!

    Gillad av 10 personer

    • V för Vendetta skriver:

      En mycket klok iakttagelse. Tage var mycket aktiv i sin vänsteraktivism så att säga medans Hasse aldrig kändes riktigt vänster men han lät väl sin kollega hållas för han försörjde ju honom i många avseenden

      Gillad av 2 personer

    • Monica Eliasson skriver:

      Huvudet på spiken! Även jag har upplevt denna epok och genomlidit Tage Danielssons produktion, varav mycket var socialistisk propaganda, t.ex. Karl-Bertil Jonssons julafton. Tror att en majoritet av svenska folket fortfarande är genomdränkt i den marinering av socialistisk hjärntvätt, som Tage Danielsson utsatte oss för med jämna mellanrum. Hasse, däremot, tog inte lika tydligt politisk ställning. Han var genuint underhållande och rolig. Eller var han kanske försiktig, rentav feg, som Rosengren ovan antyder?

      Gillad av 3 personer

  5. Göran Holmström skriver:

    Kul text, men lögnen började tidigare!
    Planen sjösattes på sent 1800 tal,
    Det tog 140 år att genomföra den,
    allt det kostade var några efterblivna stackare som fick sina tänder bortruttnade i statliga kliniker samt ex antal tvångssteriliserade i jakten på den perfekta socialisten!
    Genom att smyghöja skatterna så förslavade man ett helt land, godtyckligt så gjorde man miljonärer av ett gäng pajasar där Hasse och Tage var en del av hela cirkusen. Özz och äcklet Schyffert är vår tids fotsoldater, vapnen är deras form av humor,
    Skyttegravarna är värdegrunden och åsiktsförtrycket.
    ”Världens bästa demokrati” har en poliskår som beslagtar datorer för pensionärer om ordet Arab används fel,
    Men en rullstolsbunden kvinna som våldtas förnedras i efterföljande rättegång samt man skyddar förövarna.
    Hasse och Tage var med och byggde detta dårhus, ”släpp fångarna loss det är vår”.

    Gillad av 12 personer

  6. karlgunnareriksson skriver:

    Likadana ??? Det var väl ekonomisk jämlikhet som agendan var då . Är det något fel med ekonomisk jämlikhet ? En politisk tanke om att skapa ” likadana människor ” har aldrig existerat och kommer aldrig att existera , eftersom människor har olika intressen och olika beteenden . De individuella egenskaperna är viktigt . Ekonomisk jämlikhet ger förutsättningar till att alla människor får förutsättningar att utveckla sina intressen .

    Gilla

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Karl Gunnar Eriksson:

      Kärnan hos Hasse å Tage var att de hade en vänsterdominerad syn på samhället — en i förlängningen ond och destruktiv saga som det visar sig när vi nu sitter med facit i hand.

      Och vad gäller jämlikhet, så hyllades ju den idén i gamla Sovjetväldet… där alla var jämlika utom de som var jämlikARE…!

      Gillad av 4 personer

      • karlgunnareriksson skriver:

        Replik till Hovs_ Klipphällar : det vet t o m marxister att i ett kommunistiskt parti väller det in ( vid flod ) olika individer som motarbetar och bygger upp nätverk i det att förändra partiet inifrån. Klasskampen fortsättning under socialismen är en ständiga processer både inom och utanför partiet. När borgarklassen erövrat ledningen i ett kommunistiskt parti blir de ekonomiska förändringarna snabba. Och deras målsättning är att införa oreglerad kapitalismen. // För min egen del föredrar jag blandekonomi , vilket är bejakande till både marknadsekonomi och att viss produktion är statlig. Fördelen med statliga företag är att hålla låga priser för att hålla inflationen i schack. Låg prissättning i statliga företag gynnar både privata företag och medborgare.

        Gilla

    • Thor skriver:

      Ja, det är ett stort fel till med ekonomisk jämlikhet. Det leder till stagnation. Och ett samhälle där vissa är mer jämlika än andra. Margot Wallström är paradexemplet.

      Gilla

      • karlgunnareriksson skriver:

        Svar till vendetta: den s.k värdegrunden och den ekonomiska jämlikheten är obefintlig idag . Hur dagens politiker kan babbla om värdegrund , när all ekonomisk jämlikhet sedan några årtionden spolats bort är för mig en gåta.
        Men trolla med orden är de duktiga på. Skenet bedrar ?

        Gillad av 1 person

  7. Elisabeth G skriver:

    Ojdå, och jag som tänkt se filmen när den kommer som miniserie i SvT till jul. Nåja jag ger den väl en chans. Men inte upplevde jag att Hasse o Tage vände sig särskilt mycket mot makten. Det är möjligt att jag var för ung när de var i ropet men jag upplevde deras revyer mest som tramsiga. Filmerna ser jag dock gärna om. Picassos äventyr och Äppelkriget är mina favoriter. Och om den senare kan man ju faktiskt säga att den på sitt sätt vänder sig mot makten. Monica Zetterlunds rollfigur drar igång en helt otrolig kedja som slutar med att riksdagsmännen som ska rösta FÖR ett Deutschnyland på Österlen blir berusade och säger (den negativa) sanningen om projektet.

    Apropå nostalgi håller jag just nu modet uppe med att på nytt se Goda Grannar på SvT:s öppet arkiv. Härlig 1980-tals nostalgi från ett helt annat Sverige.

    Richards slutkläm kan jag verkligen hålla med om. Privatiseringar i sig är inget som förstör samhället även om jag kan tycka att viss infrastruktur av praktiska skäl inte bör vara privat. Däremot har vänstern med sina rosa ideologiglasögon i högsta grad förstört det samhälle de nu behagar drömma sig tillbaka till.

    Gillad av 1 person

    • karlgunnareriksson skriver:

      Det är väl anpassningen till E U som förstört den tidigare blandekonomi. Ja, både V – partiet och sossepartiets topp lever fortfarande i drömvärld om att EU står för mer frihet . Dyr frihet dessutom , med tanke på att vi skattebetalare ska punga ut med 40 miljarder / år i den s.k gemenskapen. Och dyrare lär det bli , då muskelbygget militärt samarbete initieras.

      Gillad av 2 personer

  8. Hovs_klipphällar skriver:

    Hasse å Tage var mycket aktiva med att bland annat tala för asylinvandringen, och framställa den som något man borde stöja.

    Jag glömmer aldrig sketchen om hur den stackars fattige (Hasse) i något u-land bönar och ber att få komma och bo hos sin rike släkting (Tage) i något som troligen ska föreställa Sverige. Släktingen vill inte ens låta den fattige bo i garaget, då han har en ny fin bil som han ”inte vill få nerskitad”…!

    Alla sympatier ligger såklart hos den fattige. Jovisst man vill väl inte vara så snål och ogin som den där rike karln…! Klart vi ska ställa upp för dessa fattiga!!!

    Och så vidare. Hasse & Tage gjorde sig till tolkar för en utopisk och förledande naiv syn på världen — en syn som även kom fram i produkter som ”Släpp fångarna loss det är vår…”

    Den här synen blev till en del av ett vänsterdominerat narrativ, som narrade massorna att inbilla sig att vänstern hade svaren på världsproblemen.

    Det var kort sagt en mycket farlig och destruktiv berättelse som spreds av de här herrarna, en ond saga som nu håller på att i grunden förstöra vårt land.

    Gillad av 10 personer

  9. GWI skriver:

    För det första är kärlek varken klassindelat eller könsindelat. För det andra befinner jag mig nu, när jag ser ut genom fönstret, väldigt nära källan. För det tredje fanns det en opposition, vi satt efter skolan på ett konsumfik, bommade John Silver av varandra och skrek rakt ut när regeringen förbjöd Radio Nord, eller, för den delen, när vi fick göra den tvivelaktiga bekantskapen med den infantile pastor Jansson. Men det fanns föregångare, Klabbarparn till exempel, eller Sjöstetten som har hotat oss alla med att ”jag kömmer inom kört”. Om vi nu ska ta en tur på historiens skräphög. Tack Sörman för att du orkar tala i klartext.

    Märkligt nog, eller kanske karakteristiskt för ”de tjugo förlorade åren”, var Hans Alfredsson samtidigt en av våra största skådespelare. Filmen Den enfaldige mördaren gick som ett nationalepos i Danmark. Äntligen förstod man Grundtvigs roll i den danska samhällsutvecklingen, vad det innebär att vara dansk.

    Gillad av 1 person

  10. M Boberg skriver:

    Hasse o Tage hade spelat ut sin roll i slutet av 70-talet? Se den här på en timme från -81 och notera namnet när skriv maskinen hackar i början. Tjänade tydligen 35 papp brutto -79? gick väl och leva på då men kaviar och champagne, knappast.

    Tydligen sänt på SVT Nov. 1981? Idag?

    Gillad av 1 person

  11. Mv skriver:

    När blir vänstern självkritisk? Denna fråga avslöjar att Sörman inte förstår vänstern. Själva kärnan är att vänstern projicerar all ondska den bär och skapar på andra, alltid. Vänstern är ALDRIG självkritisk och känner ingen skuld och trots att detta tar sig allt mera absurda uttryck så förstår folk fortfarande inte.

    Det finns en skuld, Sverige är åt helvete, per politisk konstruktion, denna skuld är en varm potatis (kartoffel på danska) som vänstern försöker skjuta över på vanliga svenskar (vi är rasister blablabla). Någon måste bära denna skuld och det är detta som måske ske, etablissemanget måste skämmas ut och fås att löpa gatlopp som de förrädare de är.

    Gillad av 7 personer

    • GWI skriver:

      Skadan är djupare än du tror. Sörman skrev, när saken senast var på tapeten, att han tänker tala om för vänstern vad dom gjort mot vårt land. Jag orkade inte. Så finns här någon skuld, utöver en ofattbar dumhet, så är det tacksamhetsskuld till Sörman som gör ett jobb vi inte skulle klara.

      Gilla

      • Mv skriver:

        Självklart gör Sörman ett bra jobb men det behöver slipas på insikterna. Den skuld jag talar om ör av annan magnitud.

        Gilla

    • 2 Fredrik Östman skriver:

      Det är själva innehållet i begreppet ”vänster”. Det betyder just detta, att ondskan är (a) utanför vänstermänniskan och (b) kan åtgärdas genom att förstöras och/eller förbjudas. Därför framstår historien som så löjligt onödig: Varför förstörde eller förbjöd de inte helt enkelt ondskan!? Som signaturen Thomas inställning till Jesus: en sagofigur, vad löjligt. Varför förstör/förbjuder man inte helt enkelt ondskan? Det är vänstern som talar. Där saknas den introspektion som finner ondskan inom en själv och motiverar en att försöka hålla den instängd och hämmad efter bästa förmåga. Det vi kallar ”höger”.

      Så medan högern tycker att vänstern är lite tafatt och naiv, men ändå drager i samma riktning, nämligen att hantera och minska ondskan, så tycker vänstern att högern är ondskan själv, den erkänner det ju rentav!

      Gillad av 1 person

  12. Ove Ljungheden skriver:

    Sammanhållning är ett minst sagt tvivelaktigt ord i folkhemssverige, där somliga tvångssteriliserades för att värna ”sammahållningen”, snacka om samhällets styvbarn. Sanningen är Sverige aldrig varit ett liberalemokratiskt och pluralistiskt samhälle. Denna åsiktssammahållning, som när moralismen drives till sin yttersta logik i det övermogna välfärdsamhället, saknar all ödmjukhet och realism.

    Det är den ängsliga provinsialismen, kombinerat med en överkompenserande självgodhet som imploderar den eventuellt positiva ”sammanhållning” som förevarit. Den moralistiska supermaktens negation av själva nationsbegreppet och den krampaktigt inbilska tron på att vara ett föredöme för resten av världen leder med nödvändighet till orealistisk och kontraproduktivt poserande vare sig det gäller bistånds-, utrikespolitik eller migrationspolitik.

    Gilla

  13. Zoran skriver:

    Mångfalld leder oundvikligen till rasism och det vet mycket väl de som skapade helvetet, speciellt när man tvångs blandar helt olika nationer. Historien lär oss att vi aldrig lär oss av historien, tyvärr.

    Det sista som skulle kunna rädda oss är att skapa en enda kommun där socialbidragen betalas till långtid arbetslösa, och på det sättet koncentrera problemet till en ort. Och sedan tänka vidare.

    Gilla

  14. GWI skriver:

    Om man ger sig ikast med att utvärdera ett historiskt händelseförlopp, som filmen tydligen gör, måste man ha belägg för sina hypoteser, särskilt om perioden är så väldokumenterad som här. Tryckfrihetsförordningen gäller. Hävdar myndigheten sekretess är diarieföring obligatorisk. Ta en kopia av diariet och uppsök närmaste expert i offentlig rätt. Ofta finns kompensatoriska åtgärder. Finns inga relevanta belägg handlar utvärderingen om indicier, uppslag eller rena pajaskonster.

    Göran Greider: hans uppslag verkar vara så allmänna att de bara kan bemötas med andra uppslag. Så här kommer ett.

    Plaka 1969, ett stenkast från Akropolis och tillhåll för dissidenter, augustikväll med tryckande värme. Juntan och dess spioner, som snurrar överallt, är besvärande. Ett annat besvärande faktum är att vi utger oss för att vara holländare. ”Sverigebilden”, åtminstone i våra kretsar, är nämligen bilden av ett pajasland.

    Minns du återkomsten till universitetet efter sommaruppehåll i september, i jungfruns tecken?
    Vi spanar efter tjejer medan löven faller i bästa Stig Dagermanstil. Try to remember the kind of september, when life was slow and oh so mellow… (Belafonte)

    Gillad av 1 person

  15. GWI skriver:

    Under den period ekonomerna kallar ”de tjugo förlorade åren” hade den kulturbärande medelklassen förmodligen få möjlgheter att göra sin röst hörd vid sidan av de dominerande kulturpersonligheterna. Några av dem var säkert övertygade socialister, andra bara löjliga. Men metoderna luktade klassiskt förtryck, i anslagsstyrningen, vänskapskorruptionen och de politiserande underlagen till regelverket av typen 1974 års kulturproposition. Ideerna bakom folkhemmet manifesterades i två utställningar, Stockholmsutställningen 1930 och Ystadutställningen 1936. Generalkommissarien Gregor Paulsson var som bekant en komplex person. Det finns ett par svenska avhandlingar, men viktigare är att ta del av tyska forskningsresultat rörande ideutbytet och synen på Sverige. Runt 2010 bedrevs vid Oldenburgs universitet ett större forskningsprojekt i ämnet, jag hann bara ta del av några inledande papers. Någon borde följa upp det här. Du har ju, Sörman, fått korn på en draksådd som ligger och skvalpar i det svenska s k kulturlivet.

    Gillad av 1 person

  16. Svante Jonsson skriver:

    När jag läser att Greider anser att 70- talet var den period i historien då Sverige höll ihop som bäst undrar jag om han och jag befann oss på samma ärvda förvärvade fysiska territorium. Att vi inte befann och befinner oss på samma mentala territorium är helt klart. Kulturvänstern kommer aldrig att klara av skärskåda sig själva kritiskt. Viljan saknas. Saknas viljan, saknas modet. Saknas modet saknas moralen. Saknas moralen saknas personligt ansvar. Saknas personligt ansvar blev det som det blev. Blev det som det blev är det någon annans fel. Inget och ingen duger och livet suger. För tillfället är det levande vita gubbslemmet i siktet på deras Luger och kulturvänstern bara ljuger. Jag ska inte se den beställda Potemkinkulissen från Sveavägen 68. Jaha, thinnertrasan gick laget runt i Finspång, det gjorde den i Kiruna också.

    Gilla

    • 7 Fredrik Östman skriver:

      Socialismens innersta väsen är just bortseendet från att man själv har ondskan inom sig. Det är behovet av att till varje pris bortse från detta som driver folk till att ständigt uppfinna nya former av socialism. Detta behov måste rationaliseras! Jag, jag, jag är god, god, god!

      Gillad av 1 person

  17. Thomas skriver:

    Hasse&Tage må vart vänster men i jämförelse med dagens s.k komiker som Betnér, Schyffert,Nujen,
    Måns Möller är Hasse&Tage grandiosa. Dagens komiker är inte ens värda att nämnas.
    Bortsett från Robert Gustavsson.

    Det var Magnus Betnér som ”skojade” om att gräva upp Astrid Lindgrens lik och våldta henne i ena ögat.
    Är det humor? Den mannen är det nått fel på.

    Jag gillar att titta på pilsnerfilmer ibland., Lite buskis som Åsa-Nisse.
    Taffligt, töntigt, bonnigt javisst men vilken svensk idyll det var på den tiden 50-60-talet. Homogent och svensk pastoral idyll och tjuvfiske som värsta brottet.
    Längre fram kom serier som Hem till byn ,ingen buskis direkt, men helsvensk på sätt som vi aldrig får se framöver, numera är det obligatoriskt att ta med någon med slöja, ,mörkhyade, homosexuella.

    Sådan är tidsandan och det är sorgligt för Sverige är extremt polariserat idag och befolkningen delad i olika grupper. Tryggheten, igenkännandet och samhörigheten finns inte längre.
    Och alla vet varför det blivit så. Men det onämnbara får inte sägas.
    Vidriga politiker som gav bort det trygga svenska folkhemmet har ingen ryggrad.

    Gillad av 1 person

  18. Jonas Nilsson skriver:

    De var helt enkelt bättre. Mecenaten hette (drömmen om) folkhemmet.
    Nya komiker behöver bli bättre och sponsras av någon som vill få något sagt.
    Sport sponsras men hur många teatrar sponsras?
    Hur många bidrar till författarstipendier?
    Vad får vi drömma om idag?

    Gilla

  19. Jan Andersson skriver:

    Någon ondska har jag aldrig träffat på i mitt liv, men varje dag har jag mött tvärsäker okunskap och kortsynthet. Det är samma erfarenhet som jag har av hastighetsbegränsningarna i Sverige: jag har aldrig någonsin haft problem med någon som kört för fort, men dagligen stora problem med de som kör för sakta.

    Alla i Sverige skall köra lika fort, det vill säga sakta, och helst stanna vid alla övergångsställen, för det KAN ju komma någon som vill gå över.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.