Bra att hatet mot shiamuslimer uppmärksammas

Mohamed Omar

I flera inlägg här på Det Goda Samhället har jag uppmärksammat hatet mot shiamuslimer. Detta hat brukar inte nämnas när man pratar om den så kallade islamofobin. Ledande islamiska företrädare i Sverige – de flesta av dem är sunnimuslimer – pratar gärna om islamofobi, men inte lika gärna om denna, låt oss kalla den shiafobi.

Det finns en väckelserörelse inom sunnitisk islam som är särskilt hatisk mot shiamuslimer – salafismen. Denna rörelse vill gå tillbaka till islams källor, Koranen och profeten Muhammeds exempel, och rensa bort allt nytt.

En ledande salafistisk predikant i Sverige heter Abdul Wadud. Han är svensk konvertit och har studerat i Saudiarabien. I en av hans föreläsningar, ”Sanningen om shia”, går han till attack mot shiamuslimer. Det är en typisk hatpredikan. Föreläsningen fanns inspelad och utlagd på YouTube.

I sin föreläsning väver Abdul Wadud samman sitt hat mot shia med antisemitism. Han förklarar att shiaislam uppstått genom en judisk konspiration. Det var en jude som låtsades vara muslim som hittade på shiiismen eftersom han ville förstöra islam inifrån. Föreläsaren tar sedan upp vad han menar är likheter mellan shiism och judisk tro. Judarna och andra otrogna kan inte förstöra islam från utsidan, säger han, därför utger de sig för att vara muslimer.

Föreläsaren säger vidare att shiamuslimerna är farliga och att man som rättrogen sunnit inte får gifta sig med dem, inte äta deras kött och inte ens prata med dem. Shiamuslimer benämns med det nedsättande ordet ”rafidha” som betyder ”förnekare” och beskrivs som smutsiga: ”Jag har aldrig sett någon smutsigare smuts och ingen som är dummare än rafidah.”

Jag har tidigare nämnt föreläsningen i två inlägg om den salafistiska moskén som ska byggas i Karlstad här den 27 mars 2017 och här den 4 maj 2017. Föreningen bakom moskén har bjudit in Abdul Wadud och andra salafistiska predikanter. Stadens shiamuslimer är oroliga.

Första gången jag nämnde Abdul Waduds antishiitiska föreläsning var i ett inlägg den 27 oktober 2016 med rubriken ”Hatet mellan muslimer”, en rubrik som skulle anspela på vänsteraktivisten Andreas Malms bok Hatet mot muslimer från 2009. Boken, som är 747 sidor tjock, tar upp vad Malm uppfattar som ett västerländskt hat mot islam, utan att bry sig om den sunnitiska förföljelsen av shiamuslimer. Vi talar här egentligen om något betydligt värre än vad förledet fobi i ordet islamofobi antyder, nämligen systematisk diskriminering, fördrivning, moskébombningar, våldtäkter och massmord. Någon motsvarande förföljelse av muslimer finns inte i västvärlden.

Nu har Abdul Waduds föreläsning också uppmärksammats av Niklas Orrenius på Dagens Nyheter i en artikel, ”Svenska shiamuslimer hotas från två håll” den 26 maj och ett stort reportage ”’Hade vi varit i Daraa hade jag skurit halsen av dig’” den 27 maj. Det gläder mig att etablerad media med större räckvidd tar upp problemet.

Orrenius artiklar är i huvudsak bra, jag har bara hittat ett småfel. Han skriver att slaget om Karbala år 680 e.Kr. stod mellan imam Hussein, profeten Muhammeds dotterson, och sunnimuslimer. Det stämmer inte eftersom sunni- och shiariktningarna ännu inte hade formerats när slaget ägde rum. Imam Hussein vördas även av sunniter, fast på ett annat sätt.

Utöver detta lilla fel tycker jag att han vilseleder läsarna när han skriver att shiamuslimer hotas från två håll: ”De avskys både av antimuslimska rasister och av sunnimuslimska extremister”.

Detta är visserligen sant, men kan få läsarna att tro att de två hoten är ungefär lika allvarliga. Så är det inte. Sunnitiska extremister massakrerar shiamuslimer. Det finns inget som liknar detta hot i storlek och allvar från västerländska rasister eller från västerlänningar som är fientliga mot islam.

Tyvärr finns inte längre Abdul Waduds föreläsning ”Sanningen om shia” kvar på YouTube. Efter att Orrenius kontaktat imamen för en intervju togs den ner. Inte för att Abdul Wadud ångrat sig. Nej, han sade sig stå för allt han sagt. När Orrenius frågade varför han tagit bort videon svarade han: ”Man kanske inte bör säga allt som man tycker”.