Moderaternas ungdomsförbund föreslog nyligen att anslaget till den statliga mediesektorn (de medier som ofta benämns ”public service”) borde halveras.

En större diskussion om statens engagemang i mediesektorn bör förhoppningsvis ingå i moderaternas idépolitiska programarbete. Efter förra årets haveri med beslutet att bevilja den dysfunktionella statliga mediekoncernen 54 miljarder skattekronor under sex år märks tydliga ångervibrationer i de konservativa leden. Nu öppnas faktiskt ett fönster för att i grunden reformera statsmediesystemet.

Patrik Engellau

Nästan i alla fall. Hur kommer det sig till exempel att den nyligen avhållna S-kongressen inte undsläppte sig några resonemang eller resolutioner i kontroversiella frågor? Antagligen för att det socialdemokratiska partiet är värre splittrat än något annat parti, liberalerna möjligen undantagna, mellan vår tids dominerande ideologiska tendenser: nämligen å ena sidan PK-ismen, å den andra det sunda, småborgerliga, gråsossiga förnuftet. Stefan Löfven fick försöka plåstra över den interna konflikten och ägna all kraft åt att förklara hur ruttna sverigedemokraterna är.

Bitte AssarmoNyligen var det två år sedan en terrorist från Uzbekistan mördade fem personer på Drottninggatan i ett terrordåd. Terroristen, som hade ett utvisningsbeslut, hade aldrig blivit avvisad från Sverige utan fortsatte leva i vårt samhälle som en fri man. Och medan han planerade för terrordådet arbetade han svart hos bland annat en känd underhållare.

På årsdagen av terrordådet skrev jag ett inlägg på min Facebooksida. Jag skrev:

Bitte AssarmoOm man är vuxen nog att vara ute och demonstrera, ge intervjuer och hålla tal är man också vuxen nog att bli ifrågasatt, särskilt om det man förespråkar faktiskt kan komma att förändra människors liv i stor utsträckning.

Det anser Bill Wirtz, journalist från Luxemburg, som nyligen blev av med ett av sina frilansuppdrag för att han ifrågasatt mediebevakningen av Greta Thunberg på sociala medier, något vi berättat om tidigare i Det Goda Samhället. 

Patrik Engellau

Till min egen förvåning har jag kommit fram till att svaret på rubrikens fråga kan vara ”ja”.

Utgångspunkten är den PK-istiska politik som fick sitt fundament och avstamp i 1974 års regeringsform. Den nya grundlagen slank igenom ganska obemärkt. När samhällen besvärar sig med att författa nya konstitutioner så är det i allmänhet stora saker på gång. Det var det även hos oss, men det gick så mjukt och smidigt att det är först nu som vi upptäcker de förödande verkningarna av detta nya tänkande, framför allt den föreställning som stadgas i 1 kap 2 §, nämligen att staten har huvudansvaret för den enskildes välfärd, vilket naturligtvis är en totalitär och galet övermodig tanke som nu håller på att bryta samman inför våra ögon.

Richard Sörman

Svenska män måste sluta misshandla sina kvinnor. Det ingår verkligen inte i någon mansnorm att begå våld mot kvinnor eller barn. Mansnormen behöver inte förändras men snarare återupptäckas och preciseras. En man ska använda sin kaotiska styrka till att beskydda sin kvinna och försvara sitt land.

Diskussionen om mäns våld mot kvinnor i nära relationer har blossat upp igen. Därmed har den ständigt pågående diskussionen om mansnormer åter aktualiserats.

Mohamed Omar

En poet jag ständigt återkommer till är Olof Thunman. Han föddes 1879 och avled 1944 och är mest känd i hela vårt land för gånglåten ”Vi gå över daggstänkta berg” som skrevs en kväll i juni i Sörmland då poeten var en ung man.

Olof, som gärna kallade sig själv Olle, föddes i Uppsala och studerade senare nordiska språk vid universitetet. I Stockholm utbildade han sig till konstnär vid Konstakademien. Han debuterade sent, 1919, med Pan spelar, och därpå kom regelbundet nya diktsamlingar – Olandssånger, 1927, Från färdväg och fornbygd, 1929, Mark och vindar, 1935, Visor från vidd och vrå, 1939.

Anders Leion

För en vecka sedan städade jag bokhyllorna. Då trillade ”Okänt Stockholm” av Per Anders Fogelström fram (Bonniers 1967). I denna bok är det inte Fogelströms röst utan ett antal röster från adertonhundratalet och tidigt nittonhundratal som läsaren får lyssna till.

En lärarinna berättar hur hon förvånas över att en tidigare duktig elev plötsligt kunde sitta frånvarande, nästan sovande på lektionerna och utan att ha gjort läxan. När hon försökte ta reda på varför stötte hon på en situation som kom att upprepas alltmer: Eleven hade fått hemförhållandena försämrade.

Rasmus Dahlstedt

Teaterkritiker framhåller gärna att det behövs mindre konsensus i åsikter och kritik och dessutom mindre underdånighet i förhållande till teatervärlden. Ändå verkar man blind inför den ideologiska likriktning som karaktäriserar teatern och som man själv bidrar till att upprätthålla. Rasmus Dahlstedt ger sitt bidrag till en aktuell teaterdebatt och uppfordrar kritiken att ta sin uppgift på allvar.

Johan Hilton inleder i DN (14/3) en högintressant diskussion om teaterkritikens uppgift. Jag delar helt och hållet Hiltons uppfattning att det bör vara vattentäta skott mellan teatern och kritiken.

Patrik Engellau

I min första lärobok i engelska fanns följande roliga historia (fast på engelska förstås) till elevernas avkoppling från glospluggandet:

En man vandrade mot Edinburgh. Han stannade en mötande och frågade hur långt han hade kvar att gå. Ungefär tio miles blev svaret. Efter några timmars ytterligare färd ställde han samma fråga till en ny mötande. Ungefär tio miles blev svaret igen. Skönt, sa mannen, då håller jag i alla fall jämna steg med Edinburgh.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4/4) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Michael Diamant om städernas förfulning i modern tid. Samtalet inleds med att Eddie läser de första stroferna ur Anna-Lena Löfgrens sång från 1967: ”Lyckliga gatan”. Sången handlar ju om gamla kvarter som försvunnit och lämnat plats för betong. År 2013 startade Diamant Facebooksidan ”Nyproduktion i klassisk tradition” och är idag en av de drivande personerna bakom sidan ”Arkitekturupproret” där specialister och allmänintresserade samordnar sitt motstånd mot den fula, modernistiska arkitekturen. Hur kommer det sig att man bygger fult när de allra flesta hellre vill leva i vackra miljöer? Kommer det att ändras? Kommer vi att få se en renässans för klassisk och vacker arkitektur?

Jan-Olof Sandgren

Sfinxen var en ganska omtyckt figur i det gamla Egypten. Med ett lejons kropp och en mans huvud förenade den tre goda egenskaper: styrka, mod och visdom (androsfinx). Det gjorde sfinxen särskilt lämpad att hålla vakt framför ingången till gravar, tempel eller andra platser fyllda med skatter.

I Grekland något årtusende senare genomgick den ett märkligt könsbyte och blev en ”gynosfinx”. Den utvecklade kvinnobröst, rovdjursvingar och dess karaktär förändrades från att ha varit stark, modig och vis, till att bli nyckfull, obarmhärtig och grym.

Bitte AssarmoJag har just sett en ny film på Netflix, The Highwaymen med Kevin Costner och Woody Harrelson i huvudrollerna. Filmen handlar om de två före detta Texas Rangers som till sist lyckades ta fast den ökända mördarduon Bonnie och Clyde. Och till skillnad från i stort sett alla andra filmer som gjorts om mördarduon fokuserade denna enbart på jakten. Bonnie och Clyde själva var välsignat anonyma under de dryga två timmar som filmen varade.

Katerina Janouch

Hej Katerina!

Vilket bra initiativ att dra igång en relationsspalt på Det Goda Samhället. För mig som följt ditt arbete genom åren var detta en synnerligen god nyhet. Jag har saknat ett vettigt forum där jag kan ställa frågor som rör relationer i vårt förändrade samhälle… för det finns en rad frågeställningar som ingen tar upp.

Jag är en man i mina bästa år, alltså strax över 50, som är gift sedan slutet av 90-talet och har två tonårsbarn. Min hustru är inte så intresserad av politik, men jag noterar till min förfäran att mina ungdomar är oerhört hjärntvättade av skolan. Min dotter som är 15 år har i princip förklarat att hon inte vill prata med mig då jag vid ett tillfälle ifrågasatt Greta Thunberg och hela den hysteriska klimatrörelsen.

Själv har jag ett drygt halvsekellångt politiskt intresse bakom mig. Jag började följa de politiska debatterna i elva-, tolvårsåldern när familjen skaffade TV året 1957. Jag minns debatten mellan Högerns Jarl Hjalmarsson och Kommunisternas Hilding Hagberg. Och Bertil Ohlins intellektuellt skarpa attacker på Tage Erlander. Efter de första formativa åren har jag fortsatt följa rikspolitiken och dess ”utveckling” och förändring. Jag har på senare år alltmer funderat över vad bildning är och hur det är beställt med våra makthavares (rikspolitiker, myndighetschefer och storföretagsledare) kunskaper och bildning. Jag tycker mig också ha sett en förändring av de personligheter som blir politiker och som tilldelas de högsta posterna inom rikspolitiken.

Dagens barn och ungdomar mår allt sämre. Folkhälsomyndigheten konstaterar att unga med psykosomatiska problem, som söker vård, och som får diverse därtill relaterad medicinering fördubblats sedan 80-talet. Varför är det så?

Statliga experter har lagt pannan i djupa veck och presenterade nyligen en rad tänkbara orsaker. Dessa inkluderar osäkerhet inför framtidens arbetsmarknad, ökade socioekonomiska skillnader, och försämrad skola (där friskolereformen och skolpengssystemet lite luddigt dyker upp under rubriken ”Skolan fungerar sämre”).

Bitte Assarmo

Jaså, du har kommit ut ur garderoben nu?

Så sa en god vän till mig när jag berättade att jag börjat skriva i Det Goda Samhället. Det var sagt i all välvilja, eftersom det här är en person som sympatiserar med många av mina konservativa värderingar, och som dessutom är orädd och vågar sticka ut hakan när det behövs. Det var, gissar jag, också en anspelning på vad många mindre orädda och ”hakutstickande” skribenter och debattörer mycket väl skulle kunna tänkas säga om den katolska chefredaktören som bytte plattform. ”Bitte Assarmo har kommit ut ur garderoben och erkänner numera öppet att hon är…” Ja, vadå?

Patrik Engellau

Jag vacklar mellan två motsatta uppfattningar i en viktig fråga nämligen vad som är felet med Sverige. Ibland presenterar sig det rätta svaret för mig i blixtbelysning, men av detta blir jag bara nedslagen. Blir du nyfiken på hur det kan hänga ihop?

Som vanligt är det ofta en artikel i Dagens Nyheter som leder mig fram till fördjupade insikter om var den svenska skon klämmer – inte för att tidningen skulle kännetecknas av någon djupare diagnostisk förmåga, snarare tvärtom, ty läsarna presenteras ofta uppfattningar som är så uppenbart aviga att till och med vanetänkandet, som brukar tåla all PK-ism, kan sätta i halsen.

Det har varit klimatvecka i Uppsala. Man kan undra varför. En miljövecka vore givetvis mycket vettigare, men man får förmoda att det är viktigt för kommunen att öda skattebetalarnas pengar på det som för tillfället är inne – och vad är mer inne än klimathotet? Det gäller att visa upp sin godhet, att inta rätt position gentemot dem som inte har vett att inse hur nära undergången vi har kommit.

”Jag har så svårt att ta ordet heder i min mun, när vi talar om det förtryck, den förföljelse, den stympning och det besinningslösa våld som riktas mot barn och unga, med heder – bara som en falsk och usel ursäkt. Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det.”

Statsministerns egna ord vid S-kongressen häromveckan. Löfven har tydligen börjat hålla med oss ”islamofober” och ”rasister” och helt utan egenartade förbehåll av typ socio-ekonomiska orsaker eller vitt patriarkalt förtryck. Löven lägger inte skulden på vår sekulära och jämställda kultur eller på män i allmänhet.

Bitte Assarmo

Eurovisionsschlagerfinalen närmar sig och lika säkert som amen i kyrkan kommer nu protesterna från ett stort antal mer eller mindre kända svenskar. Finalen äger nämligen rum i Israel, och vad kan väl vara värre? Israel – den enda demokratin i hela Mellanöstern och det enda landet i världen vars blotta existens ifrågasätts när utrikespolitiken inte faller omvärlden på läppen. Det räcker med att Israel försvarar sig mot raketattacker från Hamas och Hizbollah för att svenska medier, politiker och kändisar ska ställa sig på barrikaderna.

Patrik Engellau

Johan Westerholms kunniga och insiktsfulla artiklar (numera lagda bakom betalvägg) på ledarsidorna.se om hur en del radikala muslimer infiltrerat eller välkomnats in i det socialdemokratiska partiet ger mig ingen ro. Den åtminstone partiella sammansmältningen mellan en del av den svenska arbetarrörelsen och en del av den muslimska diasporan tycks ha gått längre än vad jag hade fattat. I så fall kan det förklara varför socialdemokraterna, trots att statsministern påstår sig göra det hela tiden, har så svårt att komma med tillräckligt övertygande uttalanden mot hederskultur och hedersvåld.

Lars Hässler

Ända sen slaget vid Poitiers (mellan kristna och muslimer i Frankrike) år 732 har folken i det som kom att kallas Europa, gjort flera försök att ena sig till ett rike, till exempel genom Karl den store, Napoleon, Hitler och, efter andra världskriget, Europeiska Unionen (EU). Målet för vissa medlemsstater i EU är en ”ever closer union” och i slutändan en europeisk federation, medan vissa andra förespråkar en lösligare union med en så kallad subsidiärprincip, det vill säga att beslut tas på lägsta möjliga nivå.

Patrik Engellau

Nyligen skrev jag en text om att det inte är globalisterna – Rockefeller, Soros, de multinationella företagen, EU, kanske FN och så vidare – som är mina huvudfiender utan i stället det svenska politikerväldet. Där fick jag en hel del mothugg av läsare för vilka det internationella kapitalet et consortes är den makt som verkligen styr världen. För dem saknar det svenska politikerväldet självständig betydelse och bara är globalisternas nickedockor.

Det är svårt att bevisa att det inte ligger till på det sätt som globalistteoretikerna menar men det är lätt att förklara varför man, jag i det här fallet, inte gillar globalistteorierna.

Bitte Assarmo

Idag läser jag om en man som vill sterilisera sig för klimatets skull. Han är redan vegan, har slutat flyga och bor i en husbil och nu har han alltså deklarerat att han också tänker sterilisera sig. Allt för klimatet.

– Låt inte mig hindra, skrev en person i ett kommentarsfält på Facebook, och jag och min man skrattade högt när vi såg den torra, sarkastiska kommentaren. Vi kom överens om att folkhumorn är i princip omöjlig att ta död på, och att det inte är lika lätt att kuva människor som politikerna och de stora mediehusen tror. Inte ens den nya klimatsekterismen har kunnat ta död på människors förmåga att tänka själva.

Anders Leion

Jag kommer att tillsammans med min fru tillbringa någon månad i det Rom, i vilket hon bott och arbetat men jag bara besökt några gånger som turist. Jag har i flera år läst latin och ännu längre intresserat mig för antiken. Hon, min fru, vet oftast vad som kommer att dyka upp bakom nästa gathörn och vilken stämning och vilket folkliv som karaktäriserar olika kvarter. Det gör inte jag. Jag tror att jag, lite lätt överdrivet, vet mer om Rom under republikens sista årtionden än om dagens stad.