Richard Sörman: Vår svaghet blir de andras styrka

Richard Sörman

Gårdagens text om konspirationsteoriernas funktion i en svårbegriplig tid väckte ont blod hos somliga. Skulle vi själva vara våra värsta fiender? Ja, på sätt och viss är det faktiskt så. Vem kan styra oss om vi inte låter oss styras? Vem kan hunsa oss om vi inte låter oss hunsas?

I går skrev jag en text här på Det Goda Samhället där jag hävdade att de konspirationsteorier som florerar kring globalistiska agendor förklaras av att vår samtid är så absurd att den inte låter sig förstås. Det som händer i Sverige är så extraordinärt märkligt att vi med ljus och lykta söker efter förklaringar som kan ge en mening åt det som sker. Det oväntade och orimliga föder behov av förståelse och syndabockar.

Många reagerade på vad jag skrev. ”Va? Är det vi själva som satt oss i den här situationen? Skulle vi själva vara våra egna fiender?” Jag vidmakthåller vad jag sa igår: naturligtvis existerar det något sådant som en globalistisk elit, men att globalisering, internationalisering och verklighetsfrämmande utopism har funnit en särskilt gynnsam jordmån i Sverige har bara med oss själva att göra. Jag skrev att vi måste ”våga tänka tanken att våra värsta fiender inte är några andra än vi själva”. Jag står fast vid detta, men det kräver några förklaringar.

Det är en välkänd princip att ett psykologiskt styrkeförhållande (vem bestämmer? vem har rätt?) skapas av två kontrahenter som samspelar med varandra. Ett ojämnt maktförhållande kan alltså bygga på att den ena av två parter låter sig hunsas av den andra. Den dag som den underlägsne ryter tillbaka kan styrkeförhållandet förändras rejält. Accepterar man inte att ta order fungerar inte en order som en order. Och i sista hand finns alltid (i princip, jag förenklar) möjligheten att lämna relationen. Man kan göra slut med pojkvännen, man kan säga upp sig från jobbet, man kan dumpa sina gamla vänner.

Låt oss i ljuset av denna princip ställa några frågor om de senaste årens samhällsutveckling i Sverige.

Vem i hela världen hindrade svenska folket från att kasta ut vänsteretablissemanget (inklusive Centern och Liberalerna) från Rosenbad i senaste valet? Vem har under tio år hindrat svenska män och kvinnor från att gå ut på gator och torg och protestera mot immigration, gängkriminalitet, hedersvåld och ekonomiskt vanstyre? Vem hindrar våra svenska landsmän från att stänga av statlig radio och TV när dessa bedriver politisk propaganda? Vem hindrar våra folkvalda politiker från att avfärda vänsterpressens insinuanta och moraliserande frågor som infantilt och verklighetsfrämmande trams? Vem hindrar svenska folket i allmänhet från att ta sitt öde i sina egna händer och bilda nya partier som kan ersätta de gamla? Och vem hindrar, mer specifikt, exempelvis alla anonyma högertyckare på sociala medier att träda fram ur sin anonymitet och stå för sina åsikter och därmed ge dessa åsikter betydligt mer av styrka och trovärdighet?

Svaret är naturligtvis ”ingen!”. Och anledningen till att jag vågar svara just ”ingen!” är att många svenskar faktiskt också gör just allt detta. Många svenskar bedriver öppet opinion mot den progressiva och internationalistiska dårskapen. På bloggar, nättidningar och sociala medier står människor upp mot den politik som riskerar fördärva vårt land. Nya partier har skapats och nya politiker står modigt upp på gator och torg och förklarar att det gamla etablissemanget måste bort. Många privatpersoner skriver också helt öppet på sociala medier vad de tycker om immigration. Det är inte farligt att göra motstånd och säga vad man tycker! Det är sant att somliga har förlorat jobbet. Men är det verkligen ett så stort problem? Vad har inte människor varit beredda att offra under historiens gång för de idéer de verkligen trodde på?

Det är vår egen svaghet som gör motståndarna starka. Det är vår feghet, vår konformism, vår aningslöshet, vår brist på primitiv stolthet. Vi behöver inte kämpa mot någon globalistisk elit. Vi behöver omvända våra grannar, våra kollegor, våra släktingar, våra vänner. Och det handlar inte alltid om att argumentera och få dem att tänka som vi. Det handlar också om att bara stå för det man tycker och därmed skapa acceptans och normalitet runt dessa åsikter.

Det är vi svenskar som hukar för pressen, för arbetsgivarna, för åsiktskontrollanterna – eller kanske för den ”globalistiska eliten”. Och titta på dem som vågar säga emot i Sverige. Många opinionsbildare som verkar på gränsen mellan etablissemanget och det alternativa har utländskt påbrå. Tino Sanandaji, Katerina Janouch, Hanif Bali, och många andra. Inga Pelle Svensson från Kråkmåla precis.

Och eftersom jag fortfarande gärna talar om oss svenskar som en enhetlig grupp (”vi”) så vill jag vidmakthålla att våra största problem finns hos oss själva. Och det är väl uppenbart att vi lider av vår präktighet, vår naivitet och vår godhet. Vi är toleranta, öppna och vidsynta. Vi vill tro alla om gott. (Ja, jag generaliserar.) Hur kan det vara något negativt? För att det utnyttjas naturligtvis.

Internationella stöldligor utnyttjar vår öppenhet och vår flathet. Islamisterna utnyttjar vår tro på alla människors rätt att praktisera sin egen religion. Vänsterdebattörer och journalister som gör sig roliga över Sverigevänner utnyttjar vår brist på stolthet över vår nationalitet och identitet. Och invandrargäng på gator och torg som antastar unga tjejer utnyttjar även de vår brist på primitiv stolthet över att detta samhälle ska vara vårt och att ingen ska kunna komma hit och uppföra sig som de vill. Jag talade med en iranier jag känner om några afghangäng som hängde på stan i Uppsala och sålde knark och antastade tjejer. Jag frågade vad som hade hänt med dem om de gjort samma sak i Iran. Jag undviker att skriva vad han svarade.

Det finns många dimensioner här och ingenting är enkelt. Naturligtvis är det så att våra etablissemangspolitiker utnyttjar vår feghet, vårt behov av konsensus, vår tro på överheten, vår osjälvständighet i förhållande till staten. Och naturligtvis är det så att många av dem förstår att de gjort bort sig rejält och att de nu försöker dölja problemen så gott det går. Men jag har svårt att se att något verkligen kommer kunna förändras om inte vi svenskar kommer till insikt om att vi måste odla vår egen styrka för att ta oss ur det här. Ingen kan hunsa oss om vi inte låter oss hunsas.

130 reaktioner på ”Richard Sörman: Vår svaghet blir de andras styrka

  1. lookslikeanangel skriver:

    ”Gås som gås”
    (Nej, ingen politik alls)

    Nu är tålamodet slut! Har ägnat timmar åt
    ”städning” av gräsmattan ner mot sjön.
    Så nu googlade jag recept på Kanadagås.
    Gör så här enligt jägare:
    ”Koka gåsen med en knytnävsstor sten i grytan.
    När stenen är mjuk är gåsen klar!”

    Nästan lika segt som politiken.

    Gillad av 1 person

  2. MickeP skriver:

    ”Vi behöver omvända våra grannar, våra kollegor, våra släktingar, våra vänner. Och det handlar inte alltid om att argumentera och få dem att tänka som vi. Det handlar också om att bara stå för det man tycker och därmed skapa acceptans och normalitet runt dessa åsikter.”

    Jo vars, det låter ju enkelt och bra när du skriver ned det så där. Och tro mig, jag håller med om vad du skriver. Ditt logiska resonemang är utan invändningar.

    Men i praktiken då?

    Jag vet inte hur det har varit för andra. Men jag kan säga att för egen del har jag drabbats av repressalier från min chef och ogillande kommentarer från en del av mina arbetskamrater (inte alla, men ändå) för att jag stått för det jag tycker. Jag har också drabbats av ogillanden från en del av mina släktingar för att jag stått för vad jag tycker. Ogillanden som resulterat i så pass allvarliga konsekvenser, att dessa släktingar ej längre vill ha kontakt med mig.

    Jag har varit medveten om allt detta och medvetet tagit den risken. Jag har tänkt precis som du. Om tillräckligt många står upp för vad vi tycker, så skulle kanske denna förlamning kunna släppa. Jag har därför börjat skriva inlägg i mitt riktiga namn. Jag har t.o.m. gått ut med uppgiften att jag i senaste valet kandiderade för landets mest hatade parti. Mitt tänk var att bjuda detta hatade parti på ett namn med en hyfsat seriös tjänstetitel och därmed vinna fler röster. Jag befinner mig därutöver i den lyckliga situationen att jag snart kan pensionera mig, så jag behöver inte gå allt för länge kvar på mitt jobb med chefer och arbetskollegor som tittar snett på mig.

    Men det du glömmer är att det kostar att stå för sina åsikter. Jag gjorde det för mitt personliga välmående (jag kan inte leva med mig själv som hycklare). Men det finns ett pris att betala. Det finns alltid ett pris att betala.

    Jag är idag ganska uppgiven. Jag ser inga reella möjligheter att vända på skutan.

    Jag heter Michael Pleym och jag jobbar på Ekobrottsmyndigheten i Malmö som ekobrottsåklagare.

    Gillad av 6 personer

  3. Lars Sjögren skriver:

    Med anledning av Sörmans inlägg: Många inlägg på Det Goda Samhället är under pseudonym. En slik text ska inte tas på allvar. Träd fram ur anonymiteten, alternativt ge fan i att skriva.

    Gilla

    • Törnrosa skriver:

      Heter man Lars Sjögren är man ganska anonym. Så då går det an att vara kaxig kan man tycka. Själv är jag gammal, sjuk och handikappad. Kan inte gömma mig bakom mitt namn. Har svårt att gå och är dessutom mordhotad. Det av en person som jag inte tvivlar ett dugg på är beredd att genomföra sina planer.

      Skulle jag bli attackerad skulle jag inte ha EN chans att freda mig eller fly. Och du anser att jag inte ska yttra mig. Jag har varit journalist i chefsställning på en stor tidning i närmare 50 år och är medveten om att en journalist kan dömas om den avslöjar en källa som vill vara anonym.
      mvh

      Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        Heder år Törnrosa som jag får respekt för. Tragisk att höra.

        Om man slänger ur sig något så urbota som Lars Sjögren ovan så menar man då också kanske då att man inte ska ha sekretessbelagd valprocedur.
        När man röstar till riksdagen, skulle man inte få göra det anonymt kanske??????????????
        Man måste ha respekt för att det finns många som kan drabbas hårt i dagens totalt vansinniga samhälle med hetsjakt på oliktänkande och en idiot-praxis med missbruk av HMF lagen och totalitär värdegrundsfundamentalism hos många offentliga arbetsgivare där idioter sitter som chefer och fattar beslut om att sparka busschaufförer och polismän och lärare för deras åsikter. Vi har ett samhälle som för länge sedan passerat det rimligas gräns.

        Under en stor del av mitt liv hörde jag upprepas tusentals gånger hur hemsk Joseph McCarthy i USA var 1950-53 då han under värsta Stalineran, jagade kommunister, som fick sparken från jobb i media och skolor och fick jobba som chaufförer istället när de blev kommuniststämplade. (Under en tid då det verkligen fanns fog för kommunistskräck, när oliktänkande mördades och torterades systematiskt av kommunisterna i Sovjet och Kina. I USA fick man byta jobb bara.)
        Jobb-degraderingen i USA var alla, med vänstern i spetsen, överens om var så förfärande hemsk. Nu är det ju mycket värre i Sverige, än i USA under McCarthy. Nu kan man inte försörja sig längre om man har fel åsikt i Sverige. Undra på att vissa måste vara anonyma. De har väl rätt till en åsikt för det?
        De som var judevänner och judebeskyddare i Nazi-Europa var också tvingade under jord.

        Gillad av 2 personer

      • Elisabeth G skriver:

        Bra rutet, Törnrosa!

        Det är lätt för den som har ett vanligt namn att gapa om pseudonymer. För egen del väljer jag anonymitet av hänsyn till mina närmaste. Jag vill inte ha någon galen vänsternisse som får för sig att angripa någon av dem jag älskar och har ansvar för. Utifrån de premisserna gör jag så gott jag kan för att vrida världen rätt.

        Enligt min erfarenhet beror tjatet om pseudonymer på två saker. 1) man vill kunna kartlägga dem med andra åsikter än de man själv har eller 2) man har fallit i fällan där man tror att det är viktigare VEM som säger något än VAD som sägs.

        Gillad av 3 personer

      • Lars Sjögren skriver:

        Pseudonymen ”Törnrosa” vet föga om min anonymitet. Jag har jobbat som professionell kammarmusiker i Skandinaviens främsta kammarorkester under tolv år, turnérat över stora delar av världen. Politiskt är jag oomkullrunklig antikommunist och är ävenledes stark motståndare till islam. På min tidigare blogg samt i några debattartiklar, har jag aldrig använt pseudonym. Jag har blivit attackerad vid ett tillfälle, på ett mycket olustigt sätt. Att använda pseudonym är i någon mening ett nederlag, inte minst om man är murvel.

        Gillad av 1 person

      • Törnrosa skriver:

        Lars Sjögren tycks ha läst och inte förstått. Jag konstaterade egentligen endast att Lars Sjögren var, när jag skrev inlägget, en av 293 Lars Sjögren enligt Ratsit.

        Huruvida han är känd eller inte intresserar mig inte – men just i det läget var det inget som pekade ut vilken Sjögren han var – alltså förhållandevis anonym.

        Lars Sjögrens trams om att jag är en anonym murvel, visar på en människosyn som skulle må bättre i ett mer tillbakadraget läge.

        Jag har heller inte lust att chansa med mitt liv och min trygghet för att tillfredsställa Lars Sjögrens personliga behov. Jag har redogjort för vad jag orkar med.

        Sedan är jag övertygad om att ganska många kolleger och läkare vet vem jag är, men håller tyst om det på grund av min livssituation.

        Till Stefan och Elisabeth: Kan inte lika er eftersom jag inte är reggad.

        Gilla

      • Lars Sjögren skriver:

        Mitt påstående att pseudonymen ”Törnrosa” är en anonym murvel är inget trams, det är ju ett faktum. Så länge pseudonymen ”Törnrosa” inte träder fram ur gömmorna, förblir detta påstående korrekt.

        I detta polemiserande framträder jag öppet med mitt namn, under det att motparten pseudonymen ”Törnrosa”, förblir anonym. Detta upplever jag som både olustigt, meningslöst och bisarrt.

        Gilla

      • Törnrosa skriver:

        Lars Sjögren skriver: Detta upplever jag som både olustigt, meningslöst och bisarrt.

        Och ändå fortsätter du att skriva till mig. Har du inte mer stolthet i kroppen än att hoppa på en gammal människa som knappt kan röra sig. Trots mordhotet kräver du att jag ska frångå min rätt att vara anonym.

        Det är inte olagligt att vara anonym. Tvärtom. Det är inte olagligt att ha varit journalist. Och det är inte olagligt att vara dum heller, vilket jag anser att Du är.

        Så nu tycker jag att vi gör så här: Jag skriver och du låter bli att läsa. Bra deal. mvh

        Gilla

      • Lars Sjögren skriver:

        Det är också lagligt att besvara diverse tillmälen. Vore tacksam att i fortsättningen slippa fler texter från pseudonymen ”Törnrosa”. Jag är synnerligen trött på att ta del av alla litanior.
        Därmed utgår jag från att polemiserandet är avslutat.

        Gilla

  4. karl oskar skriver:

    Det är inte ”Soros” som är fienden som konspirerar mot oss. Det är inte ”Soros” som attackerar oss, vill ersätta svenskarna med andra.

    Fienden finns inom oss själva.
    Självhatet, svenskhatet.
    Det är just du, din existens som hotar jorden, mänskligheten, klimatet.

    Gilla

  5. Den Sista Karolinen skriver:

    Du har helt rätt! Svensken är fegare än feg. Ett jäkla tassande och svansande överallt. Situationsanpassade åsikter betraktas som normalt, motsatsens som aggressivt.
    Jag säger bara Folkets Demonstration: några hundra varje gång sen gav arrangörerna upp. Några tusen hade varit ynkligt med tanke på rådande läge, nämligen att Sveriges undergång faktiskt är en realitet om inget drastiskt görs. Nu.
    Anledningen till min signatur är flera, inte minst beundran för våra förfäder och för att dessa hade garanterat inte accepterat det som händer med Sverige idag.
    /Anders Lundin
    Gjorde lumpen frivilligt – 93, idag hade det inte skett ens med en pistol mot min panna!

    Gillad av 1 person

  6. Lars Sjögren skriver:

    Stefan Sewall: Begriper du inte divergensen mellan att rösta anonymt i ett riksdagsval och att skriva under pseudonym på DGS??????????

    Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Nej det begriper absolut verkligen jag inte!
      Förstår du inte det självklara??
      Man måste kunna få yttra en politisk åsikt utan att ta personliga risker för förföljelse. Det har ju nu uppstått så stora motsättningar och hat i vårt tidigare lugna land att människor kan förlora jobb och inkomst och till och med bli mördade enkom för sina åsikter utan att själva ens ha hotat någon eller gjort något olagligt eller ondskefullt.
      En SD-politikers hus brändes ned pga hans SD-medlemsskap. SD är ett parti i parlamentet helt utan våldsplaner. För att inte tala om mordförsök på nazister som ju ingen försvarar men som ändå är olagligt att mörda.
      -Politiska mord således.
      (Källbeskydd finns ju inom pressen för jämförelse. Journalister och tidningar måste inte lämna ut namn på källor.)
      Inga adresser borde vara offentliga längre. Sverige är totalt sjukt nu.
      Man kan ju inte ens kritisera en religion vilket för mig är ofattbar.
      Jämför dödsdomar för bagatell-blasfemi i Pakistan.
      Även barn till oliktänkande kan drabbas. De kanske inte får det jobb de sökt för att föräldern har fel åsikt utan att ha gjort något ont.
      Det måste självklart finnas möjlighet till anonymitet för skribenter utanför en mkt snäv idiotisk åsiktskorridor.
      Jag upprepar: Judebeskyddare i Nazityskland var såklart anonyma och fick gå under jorden, liksom dissidenter i Sovjet. Sverige börjar vara totalitärt med direkta risker för oliktänkande.

      Gilla

      • Lars Sjögren skriver:

        Stefan Sewall: Dina överdimensionerade ordmassor torde behöva en redigering. För övrigt kvarstår min tidigare fråga.

        Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        Obegriplig invändning mot det självklara.

        Upprepas:
        Man måste kunna få yttra en politisk åsikt utan att ådra sig personliga risker för förföljelse.

        Inte så komplicerat budskap att förstå.

        Ughh, jag har talat.

        Gilla

  7. Maj Rehnberg skriver:

    Vad menar du Richard Sörman ?
    Att allt blir bra om SD får makten ?
    Kommer jag då att få ventilera mina åsikter fritt i alla media ?
    Det grundläggande problemet är att de politiska partierna har ingen ideologi som de vill genomföra. I stället skriver de önskelistor till jultomten.
    Genomförandet av det här samhället tog sin början efter andra världskriget. Socialdemokraterna regerade under största delen av 1900-talet och har skapat svenska modellen. Samtidigt som de anammat kapitalismen och skapat lagar och myndigheter som håller oss i ett järngrepp när det gäller att vi ska gynna läkemedelsbolagen och den gynnsamma cancerindustrin.
    När fler och fler inte blir botade och symtomen drabbar oss i allt lägre ålder faller den svenska modellen. Människorna tror att myndigheterna ska skydda DEM men det är tvärtom, de skyddar makthavarna.
    Varför lät ni detta hända ?
    Ni vaknade först när allt fler invandrare bjöds in.
    Då känner ni hotade ! Så dags !

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.