I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 31/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Ludvig Almgren på podden Children in Noizville. Påsken är, liksom de flesta svenska högtider, en blandning hedniskt och kristet. Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”gå förbi” och påminner om hur dödsängeln i Egypten gick förbi det judiska folkets hus utan att röra dem. Den svenska påskens kristna dimension vilar på denna judiska grund. Påskens innebörd förändrades av de kristna från att handla om det judiska folkets befrielse ur träldomen i Egypten till att handla om Jesus korsfästelse, död och uppståndelse. Till denna dimension kan man lägga den hedniska – påsken som vårfest. Den dimensionen finns bättre uttryckt i det engelska ordet easter och tyskans ostern som sägs komma av namnet på den germanska fruktbarhetsgudinnan Ēostre. Omar och Almgren läser och kommenterar dikter av Karlfeldt och Olof Thunman samt två svenska påskpsalmer.
I New York har en folkvald i fullmäktige i Brooklyn blivit avskedad efter att ha twittrat att staten Palestina inte existerar, skriver The Federalist.
Kalman Yeger fick genast ett ultimatum från stadens borgmästare Bill de Blasio att be om ursäkt. Yeger vägrade, och sparkades från fullmäktige med motiveringen att han hade ”avhumaniserat” palestinierna.
Englands utbildningsminister Damian Hinds föreslår att de föräldrar som vill hemskola sina barn ska registrera sig hos de lokala myndigheterna, skriver The Times. Förslaget har lagts för att myndigheterna ska kunna ingripa i de fall där hemskolningen håller för låg kvalitet, och inte motsvarar kraven.
Hej och hjärtligt välkommen till Det Goda Samhällets relationsspalt! Ett samhälle i förändring bjuder på många nya utmaningar, och relationer förblir inte opåverkade. Därför startar vi denna spalt. Vi ger dig möjlighet att skicka in dina frågor om familj, vänner, kärlek och intimare spörsmål – och få hjälp att lösa frågeställningar som kanske ingen annan kan bistå med råd kring. Du får givetvis vara anonym och frågorna och svaren publiceras här på Det goda Samhället. Du åtnjuter källskydd och jag har tystnadsplikt.
Låt mig presentera mig kort, om du inte känner till mig: Jag heter Katerina Janouch, är journalist, författare och samlevnadsexpert med lång erfarenhet och flera böcker i ämnet i bagaget.
Det är något nästan rörande över svenska mediers ständiga försök att släta över den ökande brottsligheten. Nu senast hade Expressen TV full sjå att försöka få de upprepade knivattackerna som ägt rum i London senaste tiden, och som vi skrev om i det Goda Samhället den 28 mars, att framstå som något bagatellartat. Att Londonpolisens talesman pratat om en epidemi nonchalerades i inslaget – istället tog man rikskriminolog Jerzy Sarnecki till hjälp och lät honom berätta den ”sanning” som vi ju alltid får oss till livs av våra svenska medier.
Advokaten och den före detta socialdemokratiske justititieministern Thomas Bodström skrev nyligen en intressant debattartikel i Dagens Nyheter. Artikeln var inte intressant på så vis att han framförde några nya, övertygande eller i övrigt trovärdiga uppfattningar utan i så måtto att den oavsiktligt avslöjade den fundamentala idétorkan i debatten om hur vi ska lösa samhälleliga problem, i det här fallet gängvåldet.
Nu ska jag inte sätta mig på några höga hästar och låta påskina att jag minsann har lösningen ty det har jag inte. Detta bekymrar mig faktiskt mer än att Bodström inte har den. Att politiker inte vet hur landet ska styras är inget att förundra sig över, men om en vanlig nettoskattebetalande medelklassare står rådlös är situationen desto mer oroväckande.
Nya data från SCB visar hur den pågående förändringen av demografin fortsätter med en dramatisk ökning av personer med utländsk bakgrund varje år. I slutet av 2018 var de nästan tre miljoner människor eller närmare 29 procent av befolkningen. Ser vi till folkbokföringen så har personer med utrikes bakgrund sedan millennieskiftet ökat med nästan 1,4 miljoner medan de med svensk bakgrund har minskat med upp mot 24 000 personer.
Detta om man räknar på det sätt som jag tycker är mest rättvist: delar dem som har en inrikes- och en utrikes född förälder 50/50 mellan svensk och utländsk bakgrund.
Det är alltid någon annans fel i vänsterns värld. Att själv ta ansvar för att lösa sina problem har de svårt att tänka sig. Vänsterdebattören Liv Beckström argumenterar i en ledare i Dagens Arena den 1 april 2019 för ”sociala insatser” mot övervikt: ”Förbättrad folkhälsa kräver mer än träning”.
Hon citerar ur det nationella målet för folkhälsopolitiken som är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”.
Taiwans president Tsai Ing-wen hyllar USA:s engagemang för Taiwan under Trumpadministrationen, rapporterar Breitbart. Engagemanget är starkare än någonsin, sa president Tsai under ett tal som livestreamades från Hawaii och sändes på en tankesmedja i Washington.
Jag bor på Gärdet. Närmsta större handelsplats är Fältöversten. Där finns det två apotek. I det ena, som ligger närmast den av mig använda ingången, arbetar huckleflickor. De är trevliga, vänliga och, så vitt jag förstår, kunniga.
Dem undviker jag. Jag går istället till det andra apoteket. Där har kvinnorna inte hucklen.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 24/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Dolf om George Orwells dystopiska roman 1984. Romanen, som kom ut 1949, skildrar ett totalitärt, kommunistiskt samhälle. I provinsen Airstrip One (före detta Storbritannien) i landet Oceanien övervakas och kontrolleras medborgarna av det styrande partiet som bara kallas Partiet. I Sanningsministeriet är huvudpersonen Winston Smith en tjänsteman som ansvarar för att bevara Partiets propaganda genom att ändra historien för att visa att Partiet alltid har rätt. Från 1984 har vi bland annat fått uttrycket ”Storebror ser dig” (Big Brother is watching you). I podden pratar Mohamed Omar och Dolf om likheter mellan romanens samhälle och Det Nya Sverige. I båda samhällena finns en politisk korrekthet som står över det korrekta, alltså den faktiska verkligheten. I romanen har Partiet motsägelsefulla slagord som ”Okunnighet är styrka” och ”Krig är fred”, medan vi i Det Nya Sverige har ”Mångfald är styrka”.
Någon gång på 1980-talets slut deltog jag i en konferens i Schweiz om ett fenomen som idag kallas penningtvätt. Världen rörde sig långsamt mot ett kontantlöst samhälle och det förelåg ett behov av att bekämpa fri rörlighet av kriminella pengar. Själva fenomenet var inte lika hett som idag men dock besvärande och ökande. Den frågeställning som konferensen hade att ta ställning till var hur det internationella banksystemet med alltmera sofistikerade betalningssystem skulle ställa sig till ökande krav från politiker på att banker skulle ta på sig en polisiär roll som kontrollant av att överförda medel inte hade åtkommits genom brottslig verksamhet.
Om du inte tidigare ansett mig för paranoid så kanske du kommer på bättre tankar efter att ha läst denna text. Ibland undrar jag själv om jag inte är sjukligt misstänksam. Alternativet är att världen är galen.
Den som ifrågasätter mediernas okritiska förhållningssätt till Greta Thunberg och hennes klimatskolk riskerar att få sparken. Det fick frilansjournalisten Bill Wirtz erfara efter att han skrivit ett ironiskt inlägg på Facebook, där han drog en hypotetisk jämförelse mellan mediebevakningen av Thunberg och en tonårig pojke som skulle skolka för någon annan fråga, som exempelvis minskad invandring.
Irans regering lägger minst 80 gånger mer pengar på religiös propaganda, utbildning och andra religiösa aktiviteter än på katastrofberedskap, visar en granskning av den nationella budgeten efter de svåra översvämningarna som nyligen drabbade landet.
Efter de svåra översvämningarna som nyligen drabbade landet har landets myndighet för samhällsberedskap, NDMO, haft en viktig roll i katastrofhjälpen. I den senaste budgeten har myndigheten fått motsvarande 3 miljoner dollar, varav närmare hälften, 1,4 miljoner, är öronmärkta för löner och arvoden.
Mao Zedong var en mördartyrann, kanske den värste genom tiderna. Men man når inte så långt som han gjorde – han blev inte ens mördad som de flesta onda envåldshärskare utan fick dö av sig själv – utan att ha avsevärda intellektuella utförsgåvor. Han skrev till exempel ett stort antal rätt trista men för samtiden troligen relevanta böcker och framför allt det lilla häftet ”Maos lilla röda”, en kultbok med sentenser som jag länge, lite på skämt, hade som toalettbok. Jag minns särskilt den sedelärande berättelsen om den dåraktige gamle mannen som flyttade berg. (Hemligheten var att han skyfflade en bit om dagen och aldrig gav upp trots att omvärlden skrattade åt honom.)
Sveriges kristna måste göra upp med sina utopiska fantasier om öppenhet och inkludering. Tolerans är alltid bra men måste, som allt annat i livet, faktiskt praktiseras med urskillning och måtta. Dagens samhällsförändringar kräver av den svenska kristenheten att den tar sig an en intellektuell mognadsprocess som kan leda fram till en försoning med den verkliga värld som kyrkan alltid haft att hantera.
Vår svenska samtid är galen. Till viss del kan galenskapen beskrivas som en perspektivlöshet. Utopiska fantasier om godhetens oändliga möjligheter leder till fatala missbedömningar om vad som är rimligt och hållbart.
För lite mer än hundra år sen, när konung Oscar regerade Sverige, var den svenske arbetaren en hårt exploaterad familjeförsörjare som skapade mervärde utan att få sin rättmätiga del av produktionsresultatet, eller för den delen sitt fulla människovärde. Arbetare omtalades gärna som råa, obildade sällar begivna på fylleri och handgemäng, medan den borgerliga kulturen ansågs mer förfinad och kompetent att ta samhällsansvar.
Det är den historien socialdemokrater gärna lutar sig emot, när de beskriver sin egen progressiva roll under 1900-talet. På bara ett par decennier lyckades man lyfta den svenska arbetarklassen, inte bara materiellt utan även kulturellt.
Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.
Månadens första dag får man narras: April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!. Man kan undra varifrån den seden kommer. Det är det ingen som vet. I Nordisk familjebok (Ugglan) nämns att det kan vara en kvarleva av en hednisk fest:
”Bruket att narra april, som är tämligen allmänt öfver hela Europa, tros vara en kvarlefva af en gammal hednisk fest, som stod i samband med vårens återkomst.”
För en tid sedan granskade jag de svenska mediernas rapportering om de svenska IS-terrorister som nu sitter fängslade i Irak och norra Syrien. Jag kunde då konstatera att det har varit svårt för svenska journalister att ställa svåra frågor till terroristerna.
En som utmärkt sig i rapporteringen är Expressens —. Hans intervjuer med svenska IS-kvinnor har saknat udd, och hans beskrivningar av dem har varit beskrivningar av offer snarare än gärningspersoner.
Sedan 1200-talet har Sverige haft ett dussintal distinkta epoker enligt mer eller mindre vedertagen historieskrivning (även om alla historiker förstås inte erkänner precis samma indelningar). Epokerna heter Folkungatiden, Stormannatiden, Kalmarunionen, Vasatiden, Stormaktstiden och så vidare.
För ungefär trettiofem år sedan skrev jag en historiebok om Sverige. På Spaning efter Moder Sveas Själ heter den. Jag ville placera vår egen tid i den långa raden historiska tidevarv för att kunna gissa lite om vad som skulle hända i framtiden. Eftersom trettiofem år har gått så har framtiden i viss mån redan kommit. En del av facit föreligger således.
Rasmus Dahlstedt, skådespelare, manusförfattare, regissör och fri skribent, recenserar en aktuell föreställning på Dramaten: Guds olydiga revben. Pjäsen iscensätter en kombination av talad teater och cirkusföreställning. Ambitionen är att läsa Bibeln i ett feministiskt perspektiv och att gestalta ett långt och komplicerat förhållande mellan kristendom, kön och makt. Rasmus Dahlstedt är inte imponerad.
Jag erinrar mig barndomens glädje när cirkusen kom till stan. Doft av hö, sockervadd och elefanturin. Som jag minns det var det nästan alltid vår. En liknande förväntan när nycirkusen nu intar Dramatens stora scen. Före föreställningens början inskärper en röst med lite större allvar än vanligt att mobiltelefonerna måste stängas av. Störningsmoment i publiken kan innebära livsfara. Sinnena skärps inför förhoppningen om ett spännande möte mellan konstformerna.
I förra veckan utpekades journalisten och debattören Ben Shapiro som ”radikalkonservativ” och tillhörande den alternativa högern av tidningen The Economist Magazine.
Med tanke på att Shapiro, som är troende jude, ständigt får utstå antisemitiska och rasistiska påhopp från just den alternativa högern är påståendet häpnadsväckande, skriver The American Conservative.
”Rysslandgate” var ett fiasko. Det skriver Bret Stephens, kolumnist i New York Times.
– Tack vare Robert Mueller vet vi att Trump inte är Rysslands man i Washington, som väntar på order från Kreml. Kanske är han helt enkelt just så intelligent och begåvad som han själv ofta skryter om, skriver Stephens.
Jag har alltid varit en vän av det svenska folkhemmet. Jag växte ju upp i det och i en lycklig och harmonisk familj dessutom. Min mamma var hemmafru ända tills jag började skolan och stortrivdes med det. Och nej, hon var inte förtryckt och diskriminerad. Hon var tvärtom fri och glad.
Vad var det då som var så bra med folkhemmet? Det är ganska lätt att sammanfatta. Folkhemsbygget skapade helt enkelt ordning och reda i samhället. Det fanns ambitioner att minska fattigdomen, och öka levnadsstandarden och jämlikheten för den lilla människan.
Sverige är skog, har alltmer skog. Över hälften av ytan upptas av skog och skogsmassan blir allt mäktigare.
Den finns bara där, stor och väldig. Men dagens urbaniserade befolkning tänker kanske bara på den någon gång, till exempel när skogen brinner och det blir bilder av detta i tv. Men dessa människor, boende i städer, skulle inte vara det de är om inte deras förfäder varit skyddade av skogen.
Jag har fördomar till förmån för ett antal olika företeelser. En är judar och den andra är vetenskapen. När vetenskapen kör fram sin härsmakt av laboratorier, vetenskapliga formler, datamodeller, noggranna experiment, allt under ledning av sällsynt välutbildade och enastående begåvade tänkare (varav en oproportionerligt stor andel är just judar) som styrs av en strikt vetenskaplig moral och professionella arbetsvanor och hävdar att härsmakten har uppdagat en sanning så känner jag mig rätt liten hur medfött skeptisk jag än är mot allt.
En medlem i Ariska brödraskapet i Texas har erkänt sig skyldig till människosmuggling, skriver Breitbart News. Åtalet gällde […]
Den saudiska koalitionen har bombat ett barnsjukhus i den nordöstra provinsen Saada i Jemen, rapporterar American Conservative. Sju […]
I den politiska debatten anklagar alla sina motståndare för att generalisera. Det är som att alla är överens om att generaliseringar alltid leder fel. Men är det verkligen så enkelt? Själva poängen med allt rationellt tänkande är väl att hitta mönster och regelbundenheter bortom det rent individuella?
Problemet med generaliseringarnas värde återkommer ständigt i debatten. ”Kvinnor gör si och män gör så” skriver någon. Omedelbart svarar någon annan att det är fel att generalisera: vi är alla individer och vi ska bedömas utifrån våra handlingar och inte utifrån vår grupptillhörighet.
DET GODA SAMHÄLLET 