Stig Fölhammar ställde nyligen frågan på dessa sidor. Krav på enhetlig, centralt styrd politik har splittrat Europa. Migrantkrisen och kommissionens krav på omfördelning av migranter splittrar väst och öst medan eurokrisen och kommissionens krav på ytterligare transfereringar splittrar nord och syd.

Lissabonfördraget skulle fastställa tydliga gränser för EU:s befogenheter och stärka subsidiaritetskontrollen. Kontrollen av subsidiaritetsprincipens tillämpning gavs till nationella parlament. Tillsammans kan en tredjedel av EU:s nationella parlament utförda ett så kallat gult kort, det vill säga tvinga kommissionen att ompröva lagförslag som parlamenten anser oförenliga med subsidiaritetsprincipen. Detta sker genom att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande med skälen till att det anser att det aktuella lagförslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Subsidiaritetskontrollen var central inför Sveriges godkännande av Lissabonfördraget som skulle göra unionen mer demokratisk. Dåvarande europaminister Cecilia Malmström (L) proklamerade i riksdagen innan Lissabonfördraget godkändes 30 november 2008 att: ”Ingen lag kommer att stiftas i EU utan att den granskats av nationella parlament. Om tillräckligt många nationella parlament anser att ett lagförslag inte bör behandlas på EU-nivå kan det helt stoppas”.

Klausulen om subsidiaritetskontrollen utformades så att i princip alla förslag ändå går igenom och den omfattar endast förslag inom områden där EU delar befogenheter med medlemsstaterna. Om en tredjedel av de nationella parlamenten i EU enats om att ett förslag strider mot subsidiaritetsprincipen måste det omprövas av kommissionen, men omprövning innebär inte att kommissionen måste ändra sitt förslag. De tre handlingsalternativ för kommissionen som följer på ett gult kort är (1) att helt dra tillbaka förslaget, (2) att revidera förslaget samt (3) att återkomma med förslaget i oförändrad form. Kommissionen behöver endast motivera sitt beslut för att köra över de nationella parlamenten. I dagsläget är subsidiaritetskontrollen följaktligen inget verkligt hinder för den ständiga maktöverföringen till Bryssel.

De nationella parlamenten saknar engagemang att dela ut gula kort eftersom ledamöterna vet att mekanismen är tandlös. Tidsfristen för utfärdande av gula kort är därtill alldeles för kort. På endast åtta veckor skall en tredjedel av EU:s nationella parlament skicka in sina motiverade yttranden. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 har endast tre gula kort utfärdats och i två av dessa tre fall har kommissionen slutligen ändå fastslagit att lagförslaget varit förenligt med subsidiaritetsprincipen och därmed kört över de nationella parlamenten. De gula korten har kommit att bli de nationella parlamentens högtidliga och stadfästa rätt att bli ignorerade.

Kritiken mot subsidiaritetsprincipens tillämpning har under den gångna mandatperioden tvingat ut kommissionen på banan. I november 2017 tillsattes en arbetsgrupp för att utarbeta rekommendationer för hur subsidiaritetsprincipen bättre skulle kunna tillämpas och politikområden där EU skulle kunna återföra beslutsmakt till medlemsstaterna. Arbetsgruppen bestod endast av ledamöter från den socialdemokratiska gruppen (S&D), den kristdemokratiska/moderata gruppen (EPP) samt den liberala gruppen (ALDE). Tre grupper som under årtionden format den federalistiska maktkartell som kontrollerat Bryssel och fört EU i riktning mot att bli en superstat.

Slutsatserna blev därefter. Arbetsgruppen, som helt saknade EU-reformistisk eller EU-kritisk representation, konstaterade att det inte fanns några politikområden där beslutsmakten bör återföras till medlemsstaterna:

”Regionkommittén har inte identifierat några politikområden med endera delad eller exklusiv behörighet, där inget EU-mervärde någonsin skulle kunna finnas i framtiden och har därför inte några förslag att permanent avlägsna någon delad eller exklusiv befogenhet som anges i fördragen genom att överföra dem till medlemsstaterna.”

Som grädde på moset konstaterade ordföranden för den arbetsgrupp som skulle arbeta för mindre centralisering att mer makt mycket väl skulle kunna överföras till Bryssel i framtiden.
Dagens ledarskap i Bryssel har en ovilja och en oförmåga att hedra subsidiaritetsprincipen. Skälet är naturligtvis att principen om ”en ständigt mer sammanflätad union” utgör det överordnade målet för de partigrupper där svenska socialdemokrater och borgerliga ingår.

En ny inriktning kräver ett nytt politiskt ledarskap. EPP kommer sannolikt att bli den största gruppen, men med en starkare konservativ grupp (ECR – Sverigedemokraternas partigrupp) skulle reformistiska kompromisser kunna slutas. Den kristdemokratiske kandidaten till kommissionsordförande Manfred Weber har förvisso uttryck att han helst vänder sig till de gröna, en federalistisk grupp, men förhoppningsvis kommer inte detta att räcka för att säkra maktkartellens majoritet.

Ett konkret exempel på en möjlig kompromiss mellan EPP och ECR är att omvandla de gula korten till röda kort. Före folkomröstningen om EU-medlemskap krävde David Cameron att en tredjedel av de nationella parlamenten skulle få möjlighet att stoppa lagförslag de inte anser är förenliga med subsidiaritetsprincipen. EU:s ledare godkände kravet på en mekanism för utfärdande av dessa röda kort, vilket blev en del av Camerons omförhandlade EU-avtal. Detta skulle redan implementeras om Storbritannien röstat för att stanna i EU. Om politisk vilja finns kan detta reformförslag realiseras. Det krävs ingen fördragsändring utan räcker med att kommissionen beslutar sig för att behandla gula kort som om de vore röda.

Som europaparlamentariker kommer jag hedra subsidiaritetsprincipen och arbeta för att den stärks. Jag kommer att stödja den konservativa reformistgruppens krav på att nästa EU-kommission ska ge subsidiaritetsprincipen tänder genom att behandla de nationella parlamentens gula kort som röda. Jag kommer endast att rösta för en kandidat till kommissionsordförande med en tydlig reformagenda för att rulla tillbaka Bryssels makt.

Charlie Weimers är kandidat till Europaparlamentet för Sverigedemokraterna.