Kan man bli annat än imponerad när man studerar den tidiga socialdemokratins historia? Ur folkdjupet reste sig en helt ny politisk rörelse trots kraftigt och beslutsamt motstånd från ett motvilligt etablissemang. Självlärda och intelligenta människor från arbetarklassen upptändes av idén att de själva, av egen kraft, skulle kunna organisera sig och göra samhället bättre och rättvisare. Det märkvärdiga är att det bara tog den unga socialdemokratin några årtionden att faktiskt bli den dominerande kraften i ett nytt Sverige.

De hade inga tidningar så de startade tidningar. De hade inga bildningsförbund så de startade bildningsförbund. De hade inga sjukkassor så de startade sjukkassor. De startade en kedja av livsmedelsbutiker. De startade till och med begravnings- och resebyråer. Allt för egen maskin och under hårt motstånd från den tidens härskare.

Per Anders Fogelström beskriver den utvecklingen i sin Stockholmsskildring Minns du den stad. Det ska föreställa ungefär 1905:

På väg, marscherande mot framtid och framsteg. De många kände otålighet. Nu ville de vara med, tränga sig fram till människovärde och rättvisa. Det ena demonstrationståget avlöste det andra. På få år hade arbetarrörelsen mångdubblats. Intrycket av massa och styrka gav självkänsla och självförtroende. Kraven formulerades nu från Folkets hus, invigt tjugo år efter det mäster Palm kommit till staden och förgäves sökt hyra lokal för agitationsmöten. Försöken att slå ner demonstranterna drog bara nya grupper av sympatisörer till dem.

Jag fylls av beundran för den tåga och den styrka som den tidiga socialdemokratin visade. Att rörelsen idag har tappat sin kraft och blivit ett tomt skal som inte intresserar sig för annat än att behålla makten ändrar ingenting. Så ser historien ut. Nya rörelser som inte ser mycket ut för världen dyker upp och börjar växa och om de reflekterar tidsandans inneboende vilja kommer de snart att bli en betydande maktfaktor, kanske den starkaste av alla.

Historien är full av sådana där explosioner av energi som växer ur ingenting, kullkastar allt och bygger nytt. Ibland går det fort, ibland tar sig historien lite mer tid. Kristendomen behövde några hundra år innan den blev varm i kläderna och en social kraft att räkna med. Kulturlyftet i Medicéernas Florens tog också några sekel på sig innan det blommade ut i den italienska renässansen.

Medan det pågår vet människorna inte vad de är i färd med att skapa. De drivs av en känsla. ”Här rivs för att få ljus och luft, är inte det tillräckligt” skaldade Strindberg om denna stämning i dikten Esplanadsystemet. Människorna känner, liksom de tidiga och entusiastiska socialdemokraterna att, de bärs av något stort, att historien står på deras sida vad makthavarna än säger.

Det är först när verket är färdigt som människorna kan se det. ”Minervas uggla lyfter först i skymningen” sa filosofen Hegel. Minerva var kunskapens gudinna och hon fick sin kunskap av ugglan som flög högt och därför hade perspektiv. Men först när det projekt som ugglan skulle studera hade etablerat sina former var det lönt för gudinnan att släppa loss fågeln.

Det är därför först i våra dagar som vi kan se den historiska helheten i en rörelse som socialdemokratin. Den är slut och kan inte utvecklas mer, inte nödvändigtvis för att den hade något inbyggt konstruktionsfel utan för att sociala rörelser är liksom allt annat liv i bemärkelsen att det tar slut.

Det är bara en sak vi vet och det är att i de gamla rörelsernas ställe kommer nya, kraftfulla och helt oväntade strömningar

Jag menar inte sådant som dagspolitiken funderar över, till exempel att kristdemokraterna avancerar några procent när socialdemokraterna backar. Vi kommer att få ett helt nytt system som ersätter politikerväldet precis som socialdemokratin en gång tog över makten över riksdagen från kapitalisterna och de stora jordägarna eller liberalerna tog över från aristokraterna under franska revolutionen.

Jag vet vad jag tror eller i varje fall hoppas att det nya kommer att bli. Det kommer att bli något som känns lika rätt, sant och befriande som när mäster Palm en gång agiterade och som troligen kommer att motarbetas med samma frenesi av makthavarna. Alla starka framtidsrörelser bygger på samma tema. Det handlar om att mobilisera goda, förnuftiga, ambitiösa människors krafter att utveckla sig själva och samhället utan att makthavare lägger sig i för att makthavarna inbillar sig att de vet bättre och för att de vill ta pengarna som de goda människorna tjänar ihop.