Patrik Engellau: Näringslivet och feminismen

Patrik Engellau

På uppdrag av bland andra den norska finans- och försäkringskoncernen Storebrand har konsult- och revisionsbolaget PwC gjort en studie om sambandet mellan ekonomiska faktorer, till exempel lönsamhet, och de privata bolagens kvinnopolitik, till exempel andel kvinnor i styrelsen. PwC har undersökt de 65 största börsnoterade bolagen i Norden. Så här sammanfattas resultatet av sajten realtid.se:

Nordiska bolag med kvinnor i styrelsen och i ledningen presterar bättre och är mer lönsamma än andra bolag.

Håll med om att det låter som att bolag som satsar på kvinnor blir mer lönsamma just på grund av att de satsar på kvinnor. Men den som studerat något lite statistik eller på annat sätt inhämtat livserfarenhet vet att korrelation inte säger något om kausalitet. Bara för att företag med feministisk läggning är mer lönsamma kan man inte säga något om orsakssambanden. Det kan ju vara så att bara lönsamma företag har råd att satsa på statusgrejor med oklar effekt på ekonomin.

Det är ingen tvekan om att rapporten vill ge intryck av att det är bra för bolagens lönsamhet att anställa kvinnor. Så kanske det är, det vet vi inte, i varje fall inte med anledning av den genomförda undersökningen. Med beundransvärd hederlighet påpekas detta, ehuru lite undanskymt, av författarna:

Vår analys är en enkel korrelation mellan indikatorer på jämställdhet och olika finansiella indikatorer. Som sådan kan den varken bevisa eller motbevisa att jämställdhet påverkar det finansiella resultatet – eller motsatsen.

Liksom i andra rapporter med vetenskapliga ambitioner görs här en genomgång av andra relevanta undersökningar. Bland annat hänvisas till en studie från ILO som omfattar 13 000 företag i 70 länder (hur det nu gått till). 57 procent av de svarande företagen uppger att jämställdhet mellan könen förbättrar ekonomin. (Hur många av 13 000 företag låter bli att svara på enkäter?) 60 procent av de 57 procenten rapporterar om höjd lönsamhet och produktivitet.

Det betyder att en tredjedel av bolagen instämmer medan återstående två tredjedelar av de 13 000 företagen i alla dessa länder (om man struntar i bortfallet) inte anser att jämställdhet förbättrar ekonomin.

Å andra sidan är det nog, skulle jag förmoda, ett statistiskt faktum att ekonomiskt framgångsrika storföretag har en del feministiska ambitioner. Det kan bero på en massa saker, till exempel att de vill skapa en bild kring sig själva som moderna och kvinnovänliga. Trots allt är kunderna, vare sig de är män eller kvinnor, kvinnovänliga. Det kan förstås också vara så som rapporten vill antyda, nämligen att lönsamheten faktiskt ökar med fler kvinnor i arbetskraften.

Ett argument som PwC anför – fast med andra ord än mina – är att finansbolag, som alltså tjänar pengar på att köpa in sig i andra företag, kan använda det här med kvinnorna som tumregel vid investeringsbeslut. Eftersom bolag med stor andel kvinnliga anställda tycks tjäna mer pengar – vare sig det beror på att de tjänar bra i alla fall och kan unna sig nöjet och nyttan av fler kvinnor i lokalerna eller om kvinnorna faktiskt har en positiv inverkan på vinsten – så behöver investeraren inte analysera investeringsobjekten så himla mycket utan kan nöja sig med att räkna kvinnorna.

Till slut hoppar rapporten över skaklarna och ansluter sig till de feministiska aktivisterna. Man hade kunnat tro att marknaden på egen hand skulle kunna ordna fler kvinnojobb i bolagen om det nu är så ekonomiskt fördelaktigt med fler kvinnor som det påstås – särskilt som den norska lagen om fler kvinnor i börsbolagens styrelser, vilket påpekas i rapporten, inte fått några positiva effekter vare sig på kvinnosysselsättningen eller lönsamheten. Men marknaden är i det här fallet inte att lita på, säger PwC. Det måste till statliga beslut, till exempel om att det vid alla offentliga upphandlingar ska krävas att de bolag som lämnar offerter ska ha en viss andel kvinnliga anställda.

Där fanatism går in går vettet ut. Det är bättre, anser jag, om företagen koncentrerar sig på att tjäna mycket pengar. (Jodå, de ska också lyda rimliga lagar och helst på eget bevåg hålla en god etisk nivå.)

53 reaktioner på ”Patrik Engellau: Näringslivet och feminismen

    • Jari Norvanto skriver:

      Självklart. Och med mer resurser kan de göra ännu mer rätt. The more the merrier. Om man tror att den offentliga sektorn alltid förvaltar ens kronor och ören bättre, än om man själv fick förfoga över dem…

      Gilla

  1. Rolf Wasén skriver:

    Det här med lönsamhet är lurigt. Datapionjären Börje Langefors berättade för mig att han snart insåg att begreppet ”tjäna maximalt med pengar” inte är väldefinierat. Man måste lägga till tidsperspektivet. Under vilken tidsperiod avser man att maxa vinsten? Tre veckor, tre månader eller tre år eller kanske längre? Det mesta i livet går ju ut på att tillfälligt avstå någonting för att få mångdubbelt igen framgent. Alltså motsatsen till Döbelns medicin!

    I vilket fall som helst kan säkerligen lönsamhet inte kommenderas fram på ideologiska grunder. Sådana försök lär bli patenterade fiaskon.

    Gillad av 5 personer

  2. Fredrik Östman skriver:

    Som alla finanstips är även detta värdelöst i samma ögonblick som det når allmänheten. Om det är sant så länge det är hemligt är det diskonterat i priset i samma ögonblick som det blir känt.

    En gång kunde man bedöma ett vins kvalitet efter alkoholhalten, eftersom ingen vinmakare brydde sig om den vid tillverkningen. Men sedan detta ”tips” blev allmänt tillämpat är alla viner alkoholstarka och smakar oftast sämre.

    Gillad av 5 personer

  3. Fredrik Östman skriver:

    Köpläge för aktier i företag som sysslar med stenläggning, rökdykning, kanalrensning, rörmokeri och elektrisk utrustning! Sälj i vård och omsorg, skola och SPP Fonder! Strålande tider, härliga tider för den intelligente investorn!

    Gillad av 5 personer

  4. JL skriver:

    Ahhhh, älskar slutsatser baserade på korrelation!

    Själv badar jag aldrig i havet när det är kö till glasskiosken.
    Köerna orsakar både hajattacker och drunkningsolyckor

    Gillad av 5 personer

  5. elfyma+ skriver:

    PwC är inte trovärdiga och objektiva. De levererar vad uppdragsgivaren vill höra.
    Det var PwC som levererade den famösa ”Sandvikenrapporten” som skulle ”bevisa” att stor asylinvandring är lönsamt.
    https://www.friatider.se/revisionsj-tte-r-knade-fel-p-200-miljoner-i-rapport-om-invandring

    Finns inga belägg för att företag ledda av kvinnor är mer lönsamma- även om det kan finnas exempel på motsatsen. Som aktiesparare skyr jag bolag ledda av medialt upphaussade kvinnor, som gärna anställer ”hållbarhetsstrateger”. Det har varit en lyckosam placeringsstrategi.

    Gillad av 4 personer

  6. Observatör skriver:

    Feminismen kokar i slutändan nertill att kvinnor skall lönearbeta och inte ta hand om familj och barn. Detta ligger både kapitalets (Storebrand och PWC) och statens (CARE Norge finansieras huvudsakligen av norska staten) intresse. Att de dubbelarbetande kvinnorna blir olyckliga, eller som det heter nuförtiden, drabbas av psykisk ohälsa, bryr man sig inte om.

    Gillad av 10 personer

  7. Eva Danielsson skriver:

    Just det. Om företag tror eller upptäcker att det ger större vinster att välja kvinnor till styrelseposter och chefsposter så kommer de att göra det i en marknadsekonomi. Gott så. Om man i stället lagstiftar om kvotering eller bara tillämpar kvotering för att vara PK, så gör man alla kvinnor en otjänst. Kvinnor kommer automatiskt alltid att ses som B- laget, att ha fått sin position utan att vara meriterad för den på annat sätt än genom sitt kön. Förutom att det inte gagnar företagen.
    När ska man inse att män och kvinnor är olika och fungerar olika och oftast är bra på olika sorts saker. När samhället ger möjligheter att välja efter håg så väljer män typiskt manligt och kvinnor typiskt kvinnligt generellt, utom en mindre del som väl faktiskt har intresse och lust för det som inte är könstypiskt. Dit har vi, hade vi, egentligen kommit i Skandinavien. Vi kanske rentav hade börjat se att förutom det systematiska och precisa och risktagandet och det muskulärt tunga, så behövs också det försiktiga och följsamma och känslosamma och den uthålliga närvaron för att tillgodose andras behov. Att manligt och kvinnligt alltså kompletterar varandra och genom att bejaka skillnaderna och samarbeta om det som behöver uppnås, kan skapa trygga familjer och goda samhällen. Verklig jämställdhet är att vara jämbördiga och dela ansvaret och göra sin del. Utan att låtsas vara lika och utbytbara.
    Feminismen har i stället nedvärderat både manligt och kvinnligt samtidigt som man förnekar att det finns några skillnader. Men om det finns skillnader, ja då är manliga vita män i så fall de mest värdelösa, ja klandervärda, för att de (tillsammans med gammaldags kvinnliga kvinnor) har varit så framgångsrika och skapat trygga bekväma välfungerande västerländska samhällen som alla vill bo i. Fy på sig. Det ska feministerna snart råda bot på bland annat genom kvotering.

    Gillad av 14 personer

      • Eva Danielsson skriver:

        Fredrik
        I detta har vi lite olika syn. Att bejaka sin kvinnlighet och moderskap behöver inte betyda att man inte också har andra sidor och förmågor som man kan bejaka och behöver bejaka samtidigt, t ex yrkesmässigt och att dela ansvaret för familjens ekonomi. Att bejaka sin manlighet och karriär behöver inte betyda att inte också ta hand om barn och hushåll, enligt något mönster som passar både mannen och kvinnan i varje familj. Det handlar om jämbördigt samarbete där man bestämmer allt tillsammans om hur båda vill och har möjlighet att ordna det. En frihet som staten ska låta bli att hindra och i övrigt hålla fingrarna ifrån.
        Självklart skulle jag vilja ha ett lågskattesamhälle. Men hur skulle det kunna fungera med kärnverksamheterna helt utan inkomstskatter?

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag tror att vi är överens.

        Lösningen är att inte beskatta, utan låta varje statsfunktion taga ut självkostnadsavgifter för sina tjänster, uträknade aktuariskt och solidariskt.

        Gilla

    • cmmk10 skriver:

      Kvinnor brukar vara för kvotering, innan de har fått tjänster i ledningsgrupper eller styrelseposter. Väl där brukar de vara emot kvotering och pratar sig varma för kompetens istället. 😉

      Tog nyligen del av en studie som just analyserade om lönsamhet korrelerade med jämställdhet i styrelsen. Det gick inte att finna någon statistisk säkerställd högre lönsamhet för företag med kvinnliga styrelseledamöter. Dock verkade det som att företag med EN kvinna i styrelsen hade något (ej signifikant) högre lönsamhet. Med TVÅ ELLER FLER kvinnor gick det tydligen sämre!

      Misstänker att flertalet styrelsemedlemmar i princip inte tillför något av betydelse, men om man handplockar en kvinna, enbart utifrån kompetens, så får man antagligen en kvalificerad kraft som gör skillnad. Sådan kompetens är mycket sällsynt, så ingenting blir bättre av att man fyller på med ytterligare kvinnor av sämre kvalité. 😉

      Gillad av 2 personer

  8. Niklas R skriver:

    Den sista rekommendationen säger allt. Om det verkligen varit lönsamt med fler kvinnor i styrelsen hade inga diskussioner om lagtvång kommit upp. Alltså är det inte mer lönsamt att ha fler kvinnor i styrelsen utan bara en extra kostnad för bolaget.

    Gillad av 10 personer

  9. Steven Jörsäter skriver:

    Fenomenet är intressant. Man tror sig veta att något är bra men ändå tror man inte tillräckligt för att det ska få stå på egna ben. Här handlade det om det eviga tjatet om jämställda företag och kvinnor i styrelserna. I andra sammanhang kan det handla om etiska fonder eller investmentbolag som enbart investerar i företag med ”hållbara” produkter. I samtliga fall förespeglas en lysande framtid företagen. Men så bra då, tänker man. Eftersom företag är underkastade en slags darwinistisk evolution så kommer i längden bara de bästa att överleva. Och då står företagen med de önskvärda egenskaperna som vinnare. Ingen lagstiftning behövs alltså och inga råd behövs heller. Följ bara pengarna! Eller?

    Gillad av 5 personer

  10. Erik2 skriver:

    Min anekdotiska erfarenhet säger mig att det här är alldeles rätt. Där verksamheten går bra, där har man ”råd” att ”satsa” på kvinnor. Ibland fungerar det men efter snart 40 år i yrkeslivet så har jag också sett många många fler fall där bara inte fungerat. Bland alla problem med att försöka stöpa om folk, som ju detta i praktiken innebär, så finns nämligen problemet med att denna ansats alltid betyder att fel personer placeras på fel tjänst. Eftersom urvalskriterierna är kön, inte kompetens eller intresse som kan signalera och indikera positiv framtida utveckling. Det finns många bra kvinnliga ingenjörer t ex, men även dessa får det svårare i en miljö där kön är urvalskriterium framför kompetens. För att inte tala om att det faktiskt också innebär att en man kan få sina drömmar krossade för ett en kvinna utan särskilda drömmar prioriteras bara för att få en bra könsbalans. Varför skulle det vara bra? Jag saknar verkligen balanserade konsekvensanalyser inom detta område. Om jag då resonerar runt detta utifrån en tänkt bild av en teknisk verksamhet med manlig dominans.

    Gillad av 4 personer

  11. Göran Nilgard skriver:

    Storebrand vill framstå som ädla PK-riddare. PWC vill tjäna pengar. Enkel och lönsam symbios.
    Vilket resultat skall vi komma fram till? Ok, ”wir schaffen das!”

    Hittade ingen färsk info om Storebrand, men denna från 2016 är inte på temat ”leva som man lär”
    https://sakochliv.se/2016/11/30/storebrand-moblerar-om-i-ledningen-digital-affarsutveckling-i-fokus/

    F.ö. vill jag meddela en högst privat undersökning baserad på okulära observationer i södra Spanien. Jag kan meddela att personer med hund promenerande på strandpromenaden på morgnarna är ytterst välklädda och bär dyra klockor (Det du P.E.!!!). Det är därmed alldeles uppenbart att hundar är korrelerade till välbärgade familjer.

    Gillad av 2 personer

  12. Östrahult skriver:

    Inget konstigt att det blir flera kvinnor i näringslivet. Förmodligen mår arbetsplatser bra av att det finns en blandning. Det här är den normala delen.

    Vid sidan av detta finns den hysteriska, aggressiva och lobbyistiska feminismen – ibland i släktskap med HBTQ-kulturen. Det senare får ett överdrivet genomslag i media och politik.
    Företag som är lönsamma fångar gärna upp sådana rörelser. Det gör de av olika skäl såsom:

    Man har en verksamhet som kan ifrågasättas, satsningar på miljö, feminism och liknande tror man ger en snygg fernissa över det tveksamma.

    Man satser på detta helt enkelt för att man har råd och det ses som PR som underlättar rekrytering, medie-, myndighets- och politikerkontakter

    Gillad av 2 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Det blir omåttligt lockande att göra karriär när man får denna till skänks bara för att man alls visar sig på jobbet. På så sätt förstör vi vårt familjeliv och orkar inte ha några barn. Och det är förstås meningen. Starkast är tendensen antagligen inom polisen. Där är kvinnor så hjälplösa och felplacerade på gatan att de bums får chefsuppgifter. Bra för dödskultingarna, för ju tidigare en kvinnas karriär inleds, desto mindre är risken att hon förmerar sig. Död! Ständigt mer död! Döden framför allt!

      Gillad av 4 personer

  13. Lars Bernhoff skriver:

    För mig känns det uppenbart att smarta företag anställer de som kan förväntas göra ett bra jobb. I allt fler länder läser kvinnor på universitet och har ofta bättre betyg än männen i genomsnitt. Då är de intellektuella bevisen på plats. Alltså anställer man de bästa där kvinnor kommer att ta allt större andel av förnuftsskäl.
    Eftersom gamla kulturer har en del låsningar så ger kloka chefer direktiv att det ska även finnas med en kvinnlig kandidat i slutgallringen, detta för att säkerställa att en toppkandidat inte försvinner vid ett viktigt anställningsbeslut.

    Regeringens hot om att det ska krävas tex 40% kvinnor i en styrelse känns dumt. Kvotering är en olycklig metod. Kloka ägarkretsar ska försöka få in kvinnor, men sätta kravgränser är inte självklart. Företag som inte rekryterar brett och inkluderar kvinnor på deras faktiska meriter kommer att bli försvagade i sin framtid.

    Vilken organisation har råd att eliminera 50%av vår begåvningsreserv som redan i sin utbildning visat att de är lika kapabla som män? Att det införs en mer allsidig umgängeskultur och att bastuträffarna minskar är ett litet offer för önskvärd mångfald.

    Åberopade mätningar är observationer över tid och ingen bevisföring.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Kvinnor utgör inte 50% av någon begåvningsreserv. De måste framför allt föda och uppfostra barn och har lite tid över för annat, i genomsnitt. Det är också så att arbete i mycket liten utsträckning behöver insatsen av något slags begåvning. Andra faktorer är alltid viktigare.

      Gillad av 5 personer

    • A skriver:

      Ursäkta Lars B, jag menar inget illa, men har du missat att utvecklingen går i rakt motsat riktning, att ALLT utom kompetens skall avgöra. Att invertera och sträva efter att saker INTE ska spela roll. Motsatsen till orsak och verkan. Och hur vet du vad som är kloka ägare, har de ett företag som fungerar, så är de förmodligen på rätt spår.

      Mvh A

      Gillad av 2 personer

  14. Jan skriver:

    Korrelation eller kausalitet? Kan det vara så att kvinnor i större utsträckning än män söker sig till etablerade lönsamma branscher? Vi har exempelvis oligopolbanker med hög lönsamhet med relativt hög kvinnoandel jämfört med industrin som verkar på en internationellt konkurrensutsatt marknad med hård prispress.

    Gillad av 2 personer

  15. Christer L skriver:

    Vad har blivit av feminismen på grund av aktivistisk-sensationalistisk journalistik? En statistik på det, vad säger ”experterna”?

    Gilla

  16. Min strand skriver:

    Vänstern tvingar alltid, alltid. Det är en kollektiv vanföreställning vi kämpar mot som rann in i de flesta när kristendomen rann ut, plötsligt så försvann det som kodifierade våra traditioner och gjorde alla som är för svaga som människor att leva utan religion till vänster. Vänster är en sorts barnslig religion utan den hårda verkligheten, som så klart då växer sig stark, för 20 år sedan så var en mopedstöld nyhetsmaterial i det Småländska bladet, idag gängvåldtäkter utförda av sådana som staten sagt var barn på ett verkligt barn, eller att den invandrade läkaren utför lokala könsstympningar. Verkligheten finns trots vänsterns simpla version som luras i folk, godhet utan hårdhet.

    Kausaliteten är självklart omvänd, stora lönsamma företag med approximativt monopol behöver inte innovera, tills de går under, och lägger enormt mycket pengar på konsulter, HR, och att vara politiskt korrekt. Kan man idag se en enda annons med en man och en kvinna utan att det är blandpar? Oftast en svart eller arabisk man och vit kvinna. På samma sätt så satsar ju oljebolagen mest på klimatpropaganda, vilket stort oljebolag är öppet skeptiskt över global uppvärmning? Så kvinnorna är PK-reklam i många fall, självklart inte alla, dugliga kvinnor tar sig fram och kan vara bra chefer har jag hört, men inte sett. Jag har i hela mitt långa arbetsliv också sett nästan noll innovation från kvinnor, men de är arbetssamma och samvetsgranna och har god känsla för fjäsk och knivhugg i ryggen, dvs de kvaliteer som behövs för att bli chef.

    Problemet är så klart kvoteringen, vänstern tvingar alla, alla.

    Gillad av 10 personer

  17. Oleg Pildowalski skriver:

    De bolag går bar som har kompetent personal. Det är fullständigt meningslöst att försöka etablera en korrelation mellan bara kön och ekonomiskt utfall.

    De bolag som anställer både kompetenta män och kvinnor går föga förvånande bra, det kan naturligtvis finnas absoluta fördelar med att ha kompetenta kvinnor i ledningsgruppen , kvinnor som dessutom genomsnittligt enligt vetenskapen har en annan begåvningsprofil än män.

    Det helt avgörande är dock kompetens+kön. Att således bara anställa kvinnor, kvotera kvinnor eller endast fokusera på ”genus” är meningslöst.

    Gilla

  18. Sven skriver:

    Man kan alltid avgöra vilken branch som är hetast, mest hipp och lönsam eftersom de vackraste kvinnorna jobbar där. Förr var det som flygvärdinnor och nu är det inom finans sektorn.

    Gillad av 2 personer

    • Asta skriver:

      När ska de feministiska aktivisterna börja tala klartext om tillståndet i landet ?
      Joakim Andersen skriver:
      Att vi håller oss hemma på nätterna och klär oss fattigt kan inte tolkas som annat än underkastelse, och det är då rimligt att fråga sig vilka det är vi underkastar oss.

      Vilka är det rent konkret som tycker så illa om oss att de inte kan hantera att vi har fina kläder? Vilka är det som anser att vi är fräcka om vi rör oss ute vid vissa tider på dygnet eller har mage att visa oss på vissa platser?
      Följdfrågan är därefter varför media och övrigt tyckmycket etablissemang väljer att låta dessa människor hållas utan långa reportage, uthängningar och ledartexter.

      Om de ska ha rätten att bete sig såhär mot oss medan vi varken får skriva arga kommentarer på Facebook eller idka självförsvar mot dem så är det rimligt att vi kallar dem en nyadel.

      Gillad av 2 personer

      • Kronblom skriver:

        Att klä sig fattigt är att se ut som en god socialdemokrat. Kamouflaget har fungerat bra för mig i många år, men bara i Sverige.

        Gilla

    • Kronblom skriver:

      Det var en kvinna (P.S.) som var styrelseledamot i HQ Bank. Hon är numera förbjuden att ha styrelseuppdrag i fondbolag.

      Gilla

  19. Elisabeth G skriver:

    Det upphör aldrig att förvåna mig att det är så viktigt med kvinnor i börsbolagens styrelser men aldrig på manliga skitjobb. Undrar hur många kvinnliga rörmokare det finns, som kommer hem och rensar avloppet när det är stopp i toan.

    Gillad av 5 personer

    • Benjamin Dhover skriver:

      Plattsättare, gruvarbetare och slaktare är andra yrkeskategorier med skamligt sned könsfördelning som märkligt nog undgått krav på tvångskvotering.

      Gillad av 4 personer

  20. Rikard skriver:

    Hej.

    Om man lånar en tes från feminismen, som det kan finnas fog för, om att kvinnor som tävlar med män inte bara måste prestera lika bra utan bättre för att räknas som lika bra, så skulle det kunna betyda att de kvinnor som rekryteras till framgångsrika företag helt enkelt är så mycket bättre än genomsnittet för både kvinnor och män att de bidrar till att förbättra resultatet.

    Den (antaget) hårdare prövningen och bedömningen ger alltså bättre kvinnor; att sluta pröva ambitiösa kvinnor på samma sätt och villkor, eller marginellt hårdare, än männen och istället pröva dem på kvinnors sätt och villkor skulle i så fall ge samma utveckling vi kan se inom skola, vård, omsorg, offentlig förvaltning och myndighetsutövning i allmänhet.

    Fler gör färre till högre kostnad med mindre ansvar och ingen konsekvens för felgrepp. Dyrare, sämre, långsammare. Inte för att det är kvinnor per se – det yrke där själva könet används räknas ju av värdegrundens formgjutare inte som ett arbete – utan för att prövningen allteftersom antalet kvinnor ökat automatiskt förenklats.

    Jag spekulerar naturligtvis, men nog har väl resonemanget någon poäng i sammanhanget?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

    • educaremm skriver:

      Hela grundtesen om att kvinnor och män kan vara s.k. jämlika, eller s.k. jämställda, och s.a.s. kamratligt och helt neutralt gestalta just sina specifika maskulina respektive feminina förmågor, inom en och samma yrkeskår, i en företällning om att detta verkligen generellt går att alldeles neutralt för just män och kvinnor, att kunna gradera, värdera och opåverkat bedömma det är en felaktig föreställning och en felaktig grundtes.

      När och om kvinnor befinner sig i maskulina yrkesroller, och arbetsplatser som är dominerade av män, och där skall jämföras, mätas mot, konkurrera mot, eller tävla mot män, så kan kvinnors prestationer, förmågor eller oförmågor oftast inte rakt av kunna bedömas utan att en verklig verklighet, om att de är kvinnor, då påverkar bedömningsmjöligheterna.

      Detta därför att i en verklighet så kan varken män eller kvinnor bortse från att de verkligen är män och kvinnor.

      Män kan generellt sett helt enkelt inte se kvinnor som om de vore män.
      (Detta även om en feminism intalar kvinnor att om, och när, män ser kvinnor som om de vore kvinnor, så är detta någon form av förtryckande inställning från mäns sida. En feminism har föreställningar som vill förneka en verklighet och är därmed en problemskapande ism. Dessutom verkar en feminism föreställa sig, eller tro, att det är endast när kvinnor betraktas som män, som kvinnor menas kan ha ett s.k. lika värde, som män. Vilket är någonting mycket märkligt. Kvinnor har naturligtivs ett värde i sig själva såsom just kvinnor och inte som män.).

      På liknande vis är det när män befinner sig i utpräglat kvinnodominerade yrkessammanhang, t ex på lekskola, dagis, äldreomsorg, äldrevård, lågstadieskola, osv., där en majoritet av personalen är just kvinnor.

      Där kan då kvinnor oftast inte heller göra helt opåverkade eller klara och rationella bedömningar, graderingar eller värderingar om och kring mäns arbetsinsatser. De flesta kan inte undgå att vid sina omdömen eller bedömningar av män beakta eller konstatera att män faktiskt är män och inte kvinnor.

      Varken kvinnor och män kan egentligen särskilt lätt, enkelt, klart och rationellt bedöma yrkesprestationer hos det motsatta könet inom samma yrkeskategorier eller samma arbetsområden.

      Kvinnor inom typiskt mansdominerade yrken eller män inom typiskt kvinnodominerade yrken kan inte behöva tvingas att låtsas som om de är någonting de inte är.

      Detta är inte sunt.

      OM man vill eftersträva just sundhet, harmoni, balans och ömsesidig respekt mellan könen på arbetsplatser och i samhället som helhet, så är ett förnekande av en verklighet inte sund.

      Bättre då att faktiskt både erkänna och iaktta funktionella, fungerande och respektfulla försiktighetsåtgärder i relationerna mellan könen, med hänsyn till verkligheten, än att försöka förneka dem?

      (Kanske borde det t ex inom en svensk grundskola idag förespråkas delade pojk-och flick-skolor, från fjärde klass t.o.m. grundskolans nionde klass. Eller i alla fall delade klasser mellan pojkar och flickor. Pojkar behöver då helst fasta, auktoritativa och starka manliga lärare. Flickor behöver då främst kvinnliga lärare. Efter nionde klasserna är blandade klasser lättare att hantera eftesom eleverna då är lite äldre. Detta delade skolsystem tillämpas t ex inom en ortodox sund, klok, och insiktsfull judendom. Idealet med delade skolor, eller klasser, praktiseras även inom många andra kloka, förutseende och insiktsfulla kulturer som vill värna både flickors och pojkars välfärd och sunda utveckling.)

      Vill man ISTÄLLET skapa grund för problem, motsättningar, missförstånd, övertramp, bråk och konfrontationer så är det då kanske bra metoder för just den saken att s.a.s så split mellan könen genom anklagelser och genom påtvingade blandningar under uppväxt och skola.

      Alltsammans beror på vad man då egentligen önskar sig i samhället vad gäller dess, och elevernas, utvecklingsförmågor i en förlängning? I en förlängning då på kanske 20, 30, 40 och även 50 år, till och med även över en 100 år?

      Eller varför inte på ca 200 års tid?
      200 år går snabbt!

      Gilla

  21. Rolf Wasén skriver:

    Det här hittade jag i intervjun ”Dani Rodrik for PS Say More” i Project Syndicate, inte direkt en av mina favoritsajter (tipsades om PS av en miljöpartist). Men jag läser PS – den globala elitens härold. Här handlar det nog om en sund reträtt från en ohållbar position med sköldpaddans strategi med ett steg i taget baklänges!

    ”PS: You criticize your fellow economists for permitting ideology to hamper bold solutions, and you make a similar complaint about the political left: years of “ideological abdication” have left progressive politicians advocating policies that are “aligned more closely with financial and corporate interests.” What is the key to ensuring that ideology leads us toward more innovative and holistic solutions, rather than limiting our perspectives?

    DR: Ideology always plays a role: it provides a map to orient our thinking. But we need to know when to use a different map. Our views of how the world works should always be tested against reality and evidence, and we need to be ready to acknowledge our mistakes. I think many on the left have not only bought into the story that “there is no alternative” to market fundamentalism; they have stuck with it, even when the reality proved more complicated. Perhaps unwittingly, they served as useful fools for the corporate and financial interests that re-wrote the rules of the game. This, I think, is part of the reason why center-left parties (the Democrats in the US and social democrats in Europe) were late in responding to the populist upsurge. But I think this is now changing. There is a healthy battle underway to remake the US Democratic Party, for example.”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.