Richard Sörman: Försök till en helhetsbild: (1) Abstraktioner

Richard Sörman

Det kan vara dags att försöka skapa sig en helhetsbild över den samtida debatten. Vissa ämnen eller problem tycks återkomma hela tiden. Först kan det vara bra att identifiera några vanligt förekommande abstrakta problem. Det handlar bland annat om nödvändigheten av att upprätthålla en balans mellan ytterligheter, om skillnaden mellan praktisk realism och teoretisk idealism samt om hur kvantitet blir kvalitet när kvantiteten blir för stor.

Jag tänkte försöka skapa mig en helhetsbild över de problem vi diskuterar i dag i Sverige. Det finns några ämnen, eller några perspektiv, som hela tiden aktualiseras i debatten.

Först och främst handlar det om vad man kan kalla ett antal abstraktioner. Det är abstrakta problem som verkar finnas med i alla diskussioner, men som inte alltid omnämns eller förklaras. Jag har varit inne på dem i tidigare texter, men jag tar dem här igen. Jag får anledning att återkomma till mer konkreta perspektiv vid senare tillfällen. Först det abstrakta.

Balans mellan ytterligheter

Det handlar till att börja med om det samtida Sveriges oförmåga att se vikten av att uppnå en balans mellan ytterligheter. Vi tänker i termer av allt eller inget: öppenhet eller slutenhet, gott eller ont, jämlikhet eller ojämlikhet. Det är en välkänd princip att det goda i realiteten står att finna i medelvägen mellan två ytterhetspositioner. Detta innebär att exempelvis öppenhet måste kompletteras med slutenhet, eftergivenhet med krav, generositet med återhållsamhet. Här är vänstern hopplös i sin retorik när den låtsas tro (eller ännu värre: tror) att man kan driva principerna om det goda, det snälla, det jämlika, det icke auktoritära hur långt som helst. Och än värre blir det när den dessutom karaktäriserar alla försök att moderera de goda intentionerna som fascistiska, ondsinta och auktoritära. En människa som inser att man inte alltid kan vara snäll behöver inte nödvändigtvis vara ond. En som inte alltid är generös behöver inte vara snål.

Omsorg om det egna och omsorg om det andra

Det handlar också om skillnaden mellan omsorg om det egna och omsorg om det andra. Även här behövs en balans mellan ytterligheter. Inget samhälle kan i längden tillskriva en högre moralisk dignitet åt omsorgen om det andra, de andra, de andra kulturerna än åt omsorgen om det egna. Det är både rimligt och nödvändigt att först ta hand om sig själv och det egna för att sedan kunna bistå andra och hjälpa dem när så behövs. Det finns en allmän tendens i Västerlandet i dag att tro att vi är osårbara och att vi inte behöver ta hand om oss själva. Naturligtvis måste vi göra det. Och framför allt får vi göra det. Problemet med den bristande balansen mellan ytterligheter är här att många sätter likhetstecken mellan omsorgen om det egna och ett ”hat” eller en ”fientlighet” mot de andra. Oförmågan att se möjligheten av en god balans mellan omsorgen om oss själva och omsorgen om de andra är ett avgörande problem i dagens svenska samhällsdebatt.

Praktisk realism och teoretisk utopism

Den tredje principen som ständigt aktualiseras är den om skillnaden mellan praktisk realism och teoretisk utopism. Den praktiska realismen är skeptisk mot teorier och projekt. Allt behöver inte förändras. Allt är inte möjligt att förändra. Alla visioner kan inte förverkligas. Man tror heller inte på teorier utan vilar på praxis, på förnuft, på vanor och traditioner. Den teoretiska utopismen är den som alltid tror att en förändring till det bättre är möjlig bara vi försöker igen och skriver en ny handlingsplan. Man lever i en ständig frustration över liknöjdhet. Allt måste bli bättre, och man tror på framtiden, man tror på förändring. Man har en vision. Man tror gärna på ett jämlikt och jämställt samhälle och tänker att förändringsarbetet måste gå före allt annat.

Sverige har under lång tid levt under utopismens regim. Någon vilja till en hållbar balans mellan vision och realitet har knappast gått att skönja. Allt ska underställas visionen, teorin, föreställningen, målsättningen. Och varje universitet, varje kommun, varje stort företag måste ha en vision att utgå från. Det räcker inte att hålla sig till en grundläggande kärnverksamhet och sedan göra ungefär vad den kräver. Något mer måste till! Och gäller visionen något så stort och komplicerat som förhållandena mellan könen då kanske man utarbetar ett helt teorikomplex om ”genus” så man får den kunskap som krävs för att göra om verkligheten efter teorin. Visionen framför allt!

Blicka framåt eller bakåt?

Den fjärde abstraktionen hänger ihop med den förra, men måste ändå formuleras separat. Det är skillnaden mellan att bottna i det förflutna eller i det framtida. Ska vi blicka bakåt eller framåt när vi fattar beslut rörande vårt samhälle och vår kultur? I någon mening blickar vi alltid framåt, men detta går att göra med respekt för vad vi varit med om i det förflutna. Vår radikala samtid ägnar mycket kraft åt att förminska betydelsen av det förflutna. Vi ska blicka framåt (mot visionen alltså), vi ska förändra, vi ska befria oss ur det förflutnas bojor.

Den konservativa reaktion som nu växer fram mot liberalism och vänsterradikalism handlar på ett abstrakt plan om att återigen skriva in det förflutna i våra liv. Det spelar nämligen roll var vi kommer ifrån. Det spelar roll vilka våra föräldrar var. Det spelar roll för ett land vilken gemensam historia det genomlevt. Det kan vara välgörande för människor att känna solidaritet med sina förfäder och att vårda det som dessa har skapat för dem.

Den radikala vänstern avskyr detta. Den ser bara fördomar, förstelnade traditioner, tvång och föråldrade värderingar. Och ur vissa aspekter har den säkert rätt. Vi ska undvika att bli endimensionella. Balans mellan ytterligheter är bra. Men det viktiga är att vi som lever i Sverige 2019 befinner oss i en situation då det har blivit livsviktigt att återigen knyta an till vårt ursprung. Vi måste återigen låta våra rötter vara en del av vår identitet och vår verklighet. Livet blir större och vackrare om det förflutna får viska om sina bragder. Livet fylls av mening och innehåll om vi får leva i ett rum där även det förgångna är närvarande. Vi kan inte bara blicka framåt. VI kan inte bara leva i förhållande till en vision om något annat. Ingen kan göra det. Man bör alltid ta med sig något av det man kommer ifrån. Fråga vilken psykolog som helst.

Kvantitet och kvalitet

Och den femte och sista abstraktionen är den som handlar om kvantitet och kvalitet. Kvantitet är hur mycket vi har av något och kvalitet är helt enkelt vad det är. Här måste vi klara av att hantera att olika kvantiteter av vad som i grunden är samma sak (kvalitet) skapar totalt olika kvalitativa effekter. Är det bra att ha salt i köttfärsen om vi ska steka köttbullar? Ja det är väl bra. Är det bra att hälla i ett helt kilo salt om köttbullarna inte ska vara fler än att de räcker till tre personer? Knappast. Är det bra med skatter? Ja det är väl bra för att finansiera gemensam verksamhet i välorganiserat samhälle där man litar på att skatteintäkterna kommer medborgarna till godo. Är det lika uppmuntrande att betala upp till hälften av sin inkomst i skatt fast man känner att pengarna går till helt andra saker än vad de borde? Kanske inte.

Barnslig diskussion kan tyckas, men precis så barnslig är vanligtvis diskussionen om invandring och ”främlingsfientlighet”. Hur många gånger har man inte hört hyggliga och hedervärda svenskar säga att de egentligen inte har något emot att det kommer invandrare till Sverige men att det kanske har gått lite för långt och blivit lite för mycket? De är inte rasister, men… De har naturligtvis rätt! Det spelar roll hur många det är som kommer. Kvantitet blir kvalitet. Men denna enkla princip klarar inte den så kallat ”antirasistiska” vänstern av att hantera. Så fort någon säger ”för mycket” börjar de skrika om främlingsfientlighet och rasism. Men en rimlig omsorg om det egna är inte detsamma som ett hat riktat mot det andra. För att det egna ska kunna sägas existera krävs det ett visst kvantitativt mått av detta egna, annars blir det något annat. Kvantitet blir kvalitet.

Några abstraktioner alltså som vi kan resumera så här: I ett gott samhälle odlar man en balans mellan ytterligheter. Det betyder bland annat att man försöker upprätta en hållbar balans mellan omsorg om det egna och omsorg om det andra. Man försöker också ha en god balans mellan realism och idealism liksom en väl avvägd balans mellan den betydelse man ger åt det förflutna och den man ger åt framtiden. Och sist men inte minst måste balansen också gälla allt som kan hanteras i termer av proportioner. Kvantitet blir kvalitet. Och man behöver inte alls hata något för att tycka att det blivit för mycket av detta något. Om vi inte kan hantera kvantitetens påverkan på kvaliteten kan vi nästan inte diskutera någonting som man kan ha för mycket eller för lite av.

103 reaktioner på ”Richard Sörman: Försök till en helhetsbild: (1) Abstraktioner

  1. Tritonen skriver:

    Balans och gyllene medelväg är naturligtvis eftersträvansvärt. Det uttrycks bra i flera folkliga ordspråk spm Kasta inte ut barnet med badvattnet och För mycket och för litet skämmer allt. Men medias dramaturgi leder till att det extrema och utopiska förs fram i centrum och via unga, oerfarna politiker leder till olyckliga beslut, som sedan försvaras in absurdum.

    Gillad av 2 personer

  2. Bo Svensson skriver:

    Den som vill vara extremt god och inte trivs med måttlighet, behöver inte avvika ett dugg från hur alla de andra djuren i naturen beter sig och säkert växterna med: Göra det bästa av läget efter förmåga. – Det finns inget sätt att bli ännu godare än så.

    Vad som är ”läget” beror på hur informerad man är, – hur vida perspektiv man har i tid och rum och ens grad av inlevelseförmåga.

    Nej, man måste fatta sig kort för att bli hörd och budskapet man skall hamra in är: Sluta upp med att göra er dummare än ni är.

    Gilla

  3. Tomas skriver:

    Väldigt många fina ord men vad jag förstår är de flesta på detta forum sedan länge väl medvetna om problemet och på senare tid inte heller skrämda av att skriva vad som behöver göras. Har man saltat för mycket i köttfärsen brukar man inte dra ned på saltningen till normalläge utan sluta salta helt (innan man blandar ned sista saltmängden kan man dessutom gräva upp det och slänga ut). Här behöver vi istället diskutera om det finns möjliga åtgärder för att hindra de okunniga kockarna att fortsätta salta. Jag har föreslagit att man drar ned på sin inkomst så mycket man tål för att inte betala för saltet, vilket jag själv tillämpat under något decennium, Byt tjänster de som kan, reparera/renovera/städa själv och långsiktigt förbered kommande val genom att på ett pedagogiskt milt sätt idiotförklara 80% av din omgivning. Under min politiska uppväxt (ej partiansluten) bland vänsterkompisar har jag tidigt funnit fällan som vänstermänniskor använder mot mig. Så fort jag ger ett förslag till hur man skall kunna lösa problemet kommer en kaskad av hån och, som nämns i artikeln, en från deras håll extrem tolkning av vad jag sagt. Vänd på det hela, fråga vänstern om allt är bra (i början kommer en stor del påstå det) och fortsätt med exempel från, kriminaliteten med våldtäkter/mord mm, ekonomin med världens högsta skatter mm, vården med gamlingar i sjukhuskorridorerna mm, skolan där flickor och kvinnliga lärare kallas könsord mm. Till slut är det bara gamle rike knösen Jan Eliasson som författar larviga texter i gårdagens DN, samtidigt som han har klassisk (ej arbetar-) musik dånande i Östermalmsvåningen för att slippa höra motargumenten.

    Gillad av 4 personer

    • Matte skriver:

      Exakt.
      Det vore intressant att höra mer om handlingsalternativ för oss dissidenter, eftersom de flesta här på DGS har problembilden ganska tydlig.

      De vill ha det så här.
      Vad gör vi nu?

      En bra början är, som du skriver, att dra ned på konsumtionen. Det minskar skatteintäkterna, och har bieffekten att den egna ekonomin stärks, något som kan vara bra för framtiden när konsekvenserna av politiken blir tydligare. Man bör särskilt undvika att köpa produkter som är sharia-märkta (t.ex. flingor från Kelloggs).

      Jan Eliasson tror jag bor i en villa i Danderyd. Enligt obekräftade rykten var texten i Dödens Nedrigheter författad av hans fyrbenta rådgivare.

      Gillad av 6 personer

      • O.T. skriver:

        En något mer informerad förklaring brukar vara att när en konjunkturnedgång väl kommer, är den alltid orsakad av omvärlden. Det sistnämnda har varit ett återkommande tema i den svenska ekonomisk-politiska debatten sedan åtminstone 1980-talet. Av någon anledning som ingen av mina kolleger inom den nationalekonomiska professionen någonsin har kunnat förklara, är Sverige det enda land i världen vars ekonomi aldrig går in i en lågkonjunktur av egen kraft.
        Återigen ligger det en politisk förklaring bakom resonemanget, och det är en förklaring som har starkt bidragit till att placera den svenska ekonomin inom gångavstånd till depressionens avgrund.
        https://samnytt.se/klarar-sverige-nasta-ekonomiska-kris/

        Brutalt uttryckt: om åsiktskorridoren skulle erkänna att den svenska ekonomin kan gå in i en lågkonjunktur av egen kraft, skulle den också behöva leta efter orsaker.

        Budgetpaniken kommer att gripa omkring sig; vi som var med om 90-talskrisen vet precis hur den paniken ter sig. Skillnaden är att idag kommer följdverkningarna av denna att bli långt värre.

        Gillad av 2 personer

  4. Fredrik Östman skriver:

    Balans mellan ytterligheter är en ytterst dålig, farlig och ointellektuell princip. Detta är i själva verket fällan som såväl naiva förespråkare för så kallad Public Service som den höger som döpte sig till Moderata samlingspartiet eländigt fastnat i.

    Om vi börjar med Moderaterna, så är det väl för de flesta klart att deras principiellt moderata hållning har tvingats bli mer principlös och omodererad ju längre åt vänster den vänstra poliriska polen har drivit och ju mer bortglömd och försummad den inbillade eller implicita eller egentliga högra polen har blivit genom att aldrig hävdas och uttalas av dem som borde ha varit — och som angrips för att vara! — dess förespråkare, men som hellre ”modererat” sig.

    Tager vi sedan Public Service, så har tanken att det objektiva står att finna mellan de subjektiva ståndpunkterna lett till att vansinniga och osakliga aktivister tillåts och uppammas att förskjuta den förment objektiva rapporteringen långt ut i extrem- och tokvänsterns räjonger, eftersom även stadfästa och eviga sanningar måste givas en motpol och sådana endast står att finna till vänster, eftersom höger accepterar etablerad kunskap och visdom.

    Gillad av 9 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Östman har helt rätt; det du begår, Sörman, är ett klassiskt tankefel eller logiskt felslut.

      Du ser två sidor, och tror därför att den sanning som eventuellt finns ligger däremellan och kan nås via samarbete, jämkande och ömsesidighet.

      Vilket är att totalt missförstå maktens och konflikters natur; det handlar om att påtvinga andra sin vilja och att förhindra att de kan göra sammalunda. Att invagga någon i den falska förhoppningen om en gemensam kompromiss och mittpunkt är endast ett maktmedel för att få den andra att närma sig dig. Iaktta den svenska borgerlighetens politiska förflyttning de senaste femtio åren: de är nu 100% socialdemokrater. (S) själva har inte rört sig alls, trotts att de förhandlat och retoriskt kompromissat med de borgerliga.

      Ett enkelt exempel på hur fel Sörmans tankesätt är: hur långt är du villig att mötas på halva vägen, med någon som anser att flickor skall omskäras? Hur mycket av varje flicka och hur många flickor offrar du för en kompromiss? Håller du hälften av varje flickas underliv för en godtagbar kompromiss?

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 10 personer

      • ERROL skriver:

        Sörman skriver om balans mellan ytterligheter i den samtida debatten. Sörman presenterar inte ett program för att ”Mittenpolitik” alltid är det korrekta utfallet i varje sakpolitisk fråga. Sörman beskriver de förenklade yttterligheter som inte minst omöjliggjort och fortfarande omöjliggör en saklig migrationsdebatt i dagens Sverige. Tror man Sörman presenterar ett heltäckande program för kunskapsteori eller politiskt beslutsfattande så blir det väldigt lätt att ägna sig åt billigt felfinneri.

        I migrationsdebatten är det mer än uppenbart hur en balans mellan ytterlighetspositioner blivit närmast omöjligt i ett hysteriskt moralistiskt debattklimat. Realism och moraliskt ansvar; moraliskt i betydelsen konsekvensetiskt grundade positioner, förkastas av en politikerklass som sjunger med änglarna i ren barnatro.
        I Riksdagens kammare förkunnar Fridolin således att volymfrågan i sig är omoralisk, eftersom det handlar om människor, konsekvensutredningar är därmed omoraliska.
        Att handla omoraliskt blir därmed i praktiken det moraliskt goda.

        Immigrationen får enligt Fridolin således kosta precis vad som helst och få vilka konsekvenser som helst, att överhuvudtaget tänka konsekvensetiskt fördöms som direkt omoraliskt – samtidigt deklarerar denna dagisfilosof och värdegrundsevangelist att grupp inte får ställas mot grupp. Sverige har med andra ord enligt Fridolin inträtt i en postmaterialistisk era där vanliga ekonomiska järnlagar och resursbrister inte gäller – politiker i Sverige behöver inte prioritera och göra intresseavvägningar då Sverige befinner sig på ett nytt utvecklingsplan på vägen mot nirvana. Sen tvingas man till det där försmädliga panikstoppet då man stänger gränsen. Men då förklarar ju Löfvén betryggande att Sverige varit naivt, precis vem Löfvén avsåg med ”Sverige” framgick inte.
        Verkligheten har ju en osolidarisk förmåga att tränga sig på och avslöja de politiker som vägrar ta verkligt moraliskt ansvar (navigera mellan ytterligheter).

        Sörmans fem teser beskriver synnerligen väl de lakuner av konsekvensetiskt tänkande som karaktäriserar svensk debatt. Den närmast utopiska perpektivlöshet med vilken krampaktiga strutsliberaler och värdegrundsprofeter värjer sig mot alla nyanser som om realism vore det samma som ren ondska.

        Gillad av 2 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Detta är ju dessutom inte ett svenskt fenomen, utan ett internationellt. Högern i hela Västvärlden har låtit sig sugas med åt vänster och till slut helt övergivit sina egna ursprungliga ståndpunkter genom att hela tiden ge efter för vänsterns intoleranta påstötningar. Fram till Bo Lundgren hade Moderata samlingspartiet kvar något slags förankring långt ut åt ”höger” (där national-socialism inte räknas som höger), men kontakten med denna släpptes av Fredrik Reinfeldt 2003 i ett öppet försök att vara ännu mer moderat, ännu mer tillmötesgående, ännu duktigare samordningsansvarig. I det lämnade tomrummet uppstod den nya högern, som aldrig flyttat sig successivt till vänster, som aldrig intresserade sig för mittimellanlogik. Här har vi Donald Trump, som när högern ännu var höger faktiskt var demokrat och nu till höger i republikanerna utan att ha rört sig en millimeter. Här har vi anklagelserna av den gamla högern för att vara cucks och losers och av den nya för att vara populister och halsstarriga principryttare. Här har vi insikten att de vill ha det så här — det är detsamma som avfärdandet av mediationsambitionen.

      Richard kommer alltså här ut som gammalhöger, cuck och loser som ännu inte har fattat att de vill ha det så här, att han har varit och ännu är naiva.

      Gillad av 1 person

    • Richard Sörman skriver:

      Jag förstår vad du menar. Problemet är naturligtvis i förhållande till vilka ytterligheter som jämvikten ska etableras. Inom politiken försöker nu till exempel Moderaterna framstå som ett jämviktsparti genom att inte tala illa om ”öppenhet” men ändå ”ställa krav” och säga att allt ska vara ”lika för alla”. För mig är Moderaternas politik inte en god jämvikt mellan öppenhet och slutenhet. Eftersom vi haft alldeles för stor öppenhet måste reaktionen, balanserandet, motverkandet, parerandet, bli mycket kraftigare än så. Moderaterna kommer hamna där senare. De leder ingenting utan låter sig bara ledas av en verklighet de inte förstår. Det är ett generellt problem att våra main stream partier nu försöker spela på ”nu tar vi det lugnt och behåller sans och balans”-kortet samtidigt som de fortsätter en hysterisk vansinnespolitik.

      Gillad av 1 person

      • Palle9 skriver:

        Richard Sörman: Instämmer helt. Tack för bra krönika i ett ämne, som tydligt väckt stort intresse, vilket pekar på hur relevant ämnet är.

        Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Östman har rätt. Mitten är inte mitten. Själv är jag åsktsmässigt densamme som alltid men hittar inget parti som passar mig då de har glidit mot vä, och jag är inte alls extrem.
      Lämplig pedagogisk åskådlighet får man med ett enkelt exempel där ingen kan relativisera hur gärna hon än vill:
      Djingis Khan och hans mongoliska ättlingar drog fram som mordmaskiner på 1200-talet
      Subutai Khans (sonson till Djingis) ryttarhorder dödade ung. hälften av Ungerns befolkning under härjningståg på 1240-talet. -Kul värre för ungrarna. Sedan drog de vidare för att mörda folk i Polen. Skulle en kompromiss med mord på endast 25 % av befolkningen ha varit en önskvärd mittståndpunkt?
      Ur ungrarnas synvinkel skulle de förstås ha stoppats vid gränsen så ingen enda ungrare blivit offer.
      Ingen PK-människa eller vänsterorienterad skulle kunna komma på någon ursäkt för mongolernas massmord. Det finns ingen kompromisståndpunkt. Det var bara ondska, och hade varit önskvärt att stoppa helt, inte till hälften eller ngn viss %.

      Vad gjorde mongolerna i Ungern? Eller Polen? Där hade de ingen logisk grund att rida runt. Det var bara ren ondska, hur man än vänder på det. Endast totalstopp vid gränsen hade varit det rätta.

      Gillad av 5 personer

      • cmmk10 skriver:

        OT

        Undrar om Djingis ansåg att den starkes rätt var ondska?

        Han lär ha ansett att allt vad förhandlingar och kompromisser heter saknade värde, för om man är starkare så gör man ju som man vill. 😉

        De som lade sig platt utan motstånd fick nöjet att ”betala skatt”, men deras liv skonades. Något krav på religionsbyte eller kulturell anpassning torde inte ha följt i spåren på mongolernas erövringar.

        Gillad av 1 person

      • Stefan Sewall skriver:

        CMMK10: ”Undrar om Djingis ansåg att den starkes rätt var ondska?”

        -Nej jag tror inte han och hans klan och kompisar tänkte för en sekund att det var ondska eller någon orättvisa. De ansåg sig nog ha rätt att döda, de hade väl växt upp i en sådan värld.
        Det är det jag menar: Kulturtraditionen avgör allt. Människor är kapabla till ofattbar grymhet om de växer upp med det och det är det normala och dominerar hela deras unga liv.
        Jag tror de njöt av att döda och plåga. Annars hade de inte haft motiv för så långa härtåg.

        Gilla

  5. Erik Björn-Rasmussen skriver:

    Rickard!
    Bra tankefåra du plöjer upp här. För mycket och för lite skämmer allt. Vi kan nog inte hoppas att vänstern skall bli mindre skrikig och mer resonerande. Men vi i detta och andra fora kan vinnlägga oss om att lågmält och logiskt försöka bena upp de olika principerna i filosofiska kategorier. Låt oss se detta som ett framtidsbygge. Som en logisk struktur vi bygger gemensamt och som kan tjäna som grogrund för allt bredare samhällsanalyser som vi alla, åtminstone många , kan ena oss om. Men kruxet är att vi aldrig träffas fysiskt. Åtminstone inte i DGS regi. Tills sådana möten blir regelbundna och alldagliga får vi nöja oss med att teoretiska genomgångar. Jag ser med spänning fram emot del II i denna serie.

    Gilla

  6. lassevanja@hotmail.com skriver:

    En utmärkt artikel! Välskriven, bra språkbruk, informativ. Sedan kan man ju som Fredrik Östman allt som oftast försöka finna fel i allt som skrivs på denna blogg. Om den politiska debatten och diskussioner vid våra middagsbord sanerades för att uppnå balans i de faktorer som tas upp skulle mycket vara vunnet. Tack Rickard

    Gilla

  7. Lars Strömberg skriver:

    Sörman skriver:
    ”…Här är vänstern hopplös /…/ karaktäriserar alla försök att moderera de goda intentionerna som fascistiska, ondsinta och auktoritära. ..”
    När jag läste det, kom en av mina gamla tankar i dagen:
    IDEOLOGI (och politik) ÄR ATTITYDENS MANTEL Dvs i botten till ett politiskt ställningstagande ligger kanske inte ett resonemang, utan snarare en attityd.
    Det som Sörman kallar ”Vänstern” kanske egentligen inte handlar om människor med en fram-resonerad ideologi – som leder till en viss politik. ”Vänstern” kanske snarare skall betraktas som människor med en viss attityd. Eller snarare: människor med en viss MENTALITET.
    Det är den speciella mentaliteten och attityden som i grunden styr dessa människor – inte resonemang, reflexioner och funderingar.

    Gillad av 4 personer

    • Aha skriver:

      Medhålles. Det skulle vara mycket intressant om vänstermänniskorna kartlades. Jag tror t.ex. att mjuka utbildningar dominerar, likaså att de inte presterar i nivå med andra jämbördiga, att de är mer ohederliga i argumentation, att de oftare anklagar budbäraren än budskapet, att de är färdigprogrammerade att tycka illa om bestämda saker såsom Trump etc.

      Jag tror att en sådan kartläggning skulle visa på stort inslag av förutsägbara schablonuppfattningar. En vänsterserie på TV är t.ex totalt förutsägbar.

      Gilla

    • Jan Andersson skriver:

      Nu fastnade du i PK-tänkande, all debatt (som denna) skall ha opposition och bemötas med alternativa kommentarer.

      Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Lars S. skrev:…människor med en viss MENTALITET.
      Det är den speciella mentaliteten och attityden som i grunden styr dessa människor – inte resonemang, reflexioner och funderingar.

      -Precis vad jag alltid har uppfattat. Det är samma sorts människor i olika sammanhang med en viss sorts grundpersonlighet; mot kapitalister, mot bilism, mot kärnkraft, mot nationsförsvar, för ensidig nedrustning, för kärnvapenförbud trots det meningslösa i att försöka förbjuda en diktator i främmande land, mot USA och England, mot västvärlden, mot ogräsbekämpning, mot kött och grillning, mot flyg, nu även mot mjölk, mot högklackat, mot BH, tidigare mot reklamTV och paraboler, mot motorsport, mot boxnings-VM, mot självförsvar, mot privat vård, förnekelse av begreppet intelligens, förnekelse av sunt förnuft, mot straff för svåra brott, mot sympati för brottsoffer, förnekelse av strikt logik, nu mot svensk patriotism, och nu mot vita män osv.
      Alltid samma aktivister. Tvärtemot mig i alla avseenden.

      Gillad av 3 personer

  8. Minnet av en pianist skriver:

    För några år sedan gick det en dokumentär i teve om en musiker som drabbats av en minnesförlust. Förlusten hade inträffat efter en virusinfektion. Hans personliga historia var försvunnen och bortglömd för honom själv. Han visste inte vem han var. Det enda han kom ihåg var det som skedde den aktuella dagen – här och nu.

    I en svart anteckningsbok skrev han varje morgon upp frågor, om vem han var. Och han gjorde det i desperation. Sida upp och sida ned – ständigt samma frågor i hans svarta dagbok. En av ödet övergiven man och musiker utan en personlig historia – åtkomlig för honom själv. Endast hans omgivning visste vem han var. Och frun berättade var dag att han var en berömd och framgångsrik pianist. Men dagen efter var det glömt. Han stod återigen på minnesruta noll. Ett frenetiskt bläddrande i dagboken hjälpte inte. Han förmådde inte få kontakt med sitt eget liv. Han vaknade var morgon upp utan egen identitet. Trots hundratals rader av text i dagboken gav den inga svar i upplevelsen inom honom själv.

    Fallet är extremt. Men historien leder oss till att inse att vi alla bygger våra liv på minnet över oss själva. Både aktivt skapade och av omständigheterna givna. De vävs alla samman till en personlig livsresa. Varje morgon vi vaknar finns den med oss. Befästs i minnet om oss själva och vår väg genom livet. En banalitet kan någon tycka. Men knappast till innehåll. Och för vår identitet och våra val.

    Den som sett musikerns desperationen och ångesten när han vaknade, glömmer det aldrig. Vilken förvirring och kaos en borttappad livshistoria kan ge upphov till. Hur hans personliga livsdrama återupprepades var morgon han vaknade. En musiker som med en dåres envishet skrek rakt ut – vem är jag! Likt i Edvard Munchs målning ”Skriet”.

    Konservatismen finns i oss alla. Den bygger vår identitet och utgör en betvingande nödvändighet. Både individuellt och samhälleligt betraktat. Den bildar också utgångspunkt för alla sorters förändringar. Som ett personligt beklätt referenssystem med rötter bakåt – för att ge växtkraft framåt. Tillväxt och förändring sker i de tunna hinnor som omsluter livet självt. Både hos enskilda individer och inom samhället.

    Den som förväxlar volymers innehåll med tunna yttre skal, gör sig själv blind för bråddjupen inom oss. Vi bär alla på en historia, den som lagras inom oss själva. Det behövs inga större insikter om en härjande virusinfektion, bland minnesceller – eller som en skrift mellan pärmarna i en nött anteckningsbok – för att förstå dessa enkla samband. Utan identitet – inget fäste i livet eller inom samhället självt. Konservatism är en livets absoluta nödvändighet.

    Gillad av 9 personer

  9. Liam skriver:

    Studieförbundet Vuxenskolan är ett av de studieförbund i Sverige som är berättigat till statsbidrag. Man får varje år drygt 300 miljoner kronor av skattemedel för att bedriva sin verksamhet.

    Ett ord om dagen” – så heter den kurs i svenska som Centerpartiets och Liberalernas Studieförbundet Vuxenskolan anordnar tillsammans med Syrianska kvinnoföreningen i Södertälje. Med den uppsatta studietakten kulle det ta 137 år att lära sig så mycket svenska att man kan hänga med i samhället.

    Många miljoner blir det – till vad nytta?

    Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      Jag får det till följande kumulativa belopp vid en årlig indexuppräkning av 2% i 137 år:

      300 milj x 137 x 1,02^136 = 607,4 miljarder kr

      Gilla

  10. Erik2 skriver:

    Jag vet inte jag. Det här verkar på mig överteoretiskt. Balans mellan ytterligheter kan ju verka rimligt men ta då exemplet där frun i familjen grovt misshandlar sitt barn fysiskt varje dag och ställ det mot exemplet där frun i familjen inte säger något till sitt barn, oavsett vad som händer. Är då det bästa att slå sitt barn, fast bara lite lagom? Det här är möjligen filosofiskt intressanta spörsmål, men väldigt teoretiska. Vi har så många handfasta problem idag att detta blir lite obsolet. I alla fall för mig.

    Gillad av 3 personer

    • Richard Sörman skriver:

      Du har rätt. Se min kommentar till Fredrik Östman. Problemet kvarstår mellan vilka ytterligheter man ska hitta en balans. Och sen rörande det teoretiska: olika artiklar, olika skribenter osv kompletterar varandra. Alla ska inte skriva samma sak för samma publik,

      Gillad av 1 person

      • Erik2 skriver:

        Tack Richard. Nejdå, alla ska inte skriva samma sak. Du har givetvis rätt i att det först gäller att identifiera de ytterligheter som spänner upp det kraftfält man har att balansera i. Sedan balanserar man. Men det handlar inte bara om balans. Problemformuleringsinitiativet kommer som tanke när det gäller att identifiera balanspunkterna. Samtidens självförståelse kan inte heller byggas av bara enighet. Fortsätt bara skriv. Läser allt du skriver med stort intresse. Uppskattar även dina inhopp i kommentarerna. Väldigt mycket faktiskt. Snyggt jobbat!

        Gillad av 2 personer

  11. A skriver:

    Nej Sörman, rättesnöret är sanningen. Att sträva efter att ljuga mindre för sig själv och andra. Man hamnar då inte mellan ytterligheter utan där sanningen är som störst, var den än råkar vara. Tänk så här: För att LÖSA ett verkligt problem, så måste du FÖLJA det som ger RESULTAT, vad det än är. Ju bättre du kan förutse vad lösningen på ett problem är kommer att bli desto närmre sanningen är du. Försök, återkoppling och korrigering i all evighet, det är vad vi har. Den enda metoden, och allt kommer ur detta.

    Problemen uppstår när man istället kör huvudet i väggen men låter nån annan betala. Där är vi nu.. Styggelsen. Man bär sig inte åt på det viset.

    Mvh A

    Gillad av 9 personer

  12. Lars Bernhoff skriver:

    Sörman hjälper oss urskilja ett antal aspekter som i olika grad finns och ska finnas med. Inlägget sätter också ord på många av de positioner som vänstern har intagit som gör att den önskvärda balansen inte behöver ligga mitt emellan ytterligheterna i svensk politik. Dessa vänsteråsikter som är helt hänsynslösa mot den majoritet som förväntas betala borde aktivera den alltför tysta majoritet som behöver artikulera sig när de etablerade partierna inte har klarat sin uppgift att agera med sans och vett. MSM har underlättat att släppa fram PK-ståndpunkter som goda och det enda vettiga. Med politiker som hänger på dessa konstlade åsikter förskjuts balansen i vår debatt.

    Jag ser fram mot fortsättningen när Sörman ska hantera de konkreta perspektiven på vad som kan skapa bra debatter som ger underlag för bättre beslut och kunskapsspridning

    Gillad av 1 person

  13. uppstigersolen skriver:

    Jag känner flera kvinnor som är så självutplånande för att hjälpa andra att de själva blivit sjuka av det. Kvinnor är vårdande, omsorgsfulla och vill alla väl. Jag generaliserar så klart men i stort sett är det så. Alla måste först ta hand om sig själva och sina närmaste. Finns ork över så hjälp andra. Detta tillsammans med att kvinnor tar stor plats i det offentliga idag har gjort att vi nu befinner oss i kris. Varför har männen låtit detta ske? Inte önskar jag att kvinnor ska stå vid spisen och föda barn men balans mellan könen är bra. Nu har vi dessutom mängder av feminiserade män ibland oss. Hujedamej, så det har blivit. Nej, slå näven i bordet och säg att nu är det nog.

    Gillad av 3 personer

  14. Annika Johansson skriver:

    Redan dom gamla antika filosoferna (Aristoteles) hade aurea mediocritas som ett ideal.
    Tyvärr så lever vi på en antiintellektuell plats i en dogmatisk epok.
    Tack för ett välskrivet inlägg!

    Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      Liberaler av olika schatteringar framhåller sig gärna bekvämt som den sansade gyllene medelvägen mellan kommunismen / socialismen och en inbillad höger (som saknar representation i Sverige). Fast vad menade Aristoteles med ‘den gyllene medelvägen’?

      Enligt vad jag hittar via Onkel Google så handlar det om balans, eller medelväg om man så vill, mellan överskott respektive underskott i handlandet – detta är dygderikt.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Tänk på marschmallowtestet. Om man spar och investerar all produktion, alltså bara producerar verktyg och insatsmaterial, så svälter man ihjäl. Om man lever ur hand i mun, alltså bara konsumerar, förblir man fattig och outvecklad. Häremellan löper en gyllene medelväg.

        Eller tag yin och yang, allting i oordning eller allting fixerat, häremellan löper en gyllene medelväg (kallad Vägen, Tao).

        Gillad av 5 personer

  15. Östrahult skriver:

    Ett vällovligt försök att beskriva samhällssituationen. Tyvärr baseras detta på ett antagande om att folk kan bete sig och tänka rationellt. Så är det ju inte.
    Allt som kommer fram i mainstream media idag har ett politiskt syfte. Och budskapet är att allt är OK.
    Ett tidstypiskt dokument är när Jan Eliasson i DN skriver från sin Stocksundsvilla: ”mångfalden är ett bättre alternativ för vår framtid än isolering och inåtblickande”. Det är nog ingen tänkande människa som skulle gå med på att detta är en korrekt beskrivning av de enda alternativ som finns.
    Om jag skulle göra en kortversion av mitt motsvarande budskap om nuläget:
    • Samhällsdebatten styrs av vänstermedia, dit hör även SVD
    • Politiker agerar på vad som skrivs i dessa media
    • Det finns ingen fristående objektiv kraft som motvikt, forskningen skulle kunna vara det men forskningen i Sverige är köpt
    • De som sitter på privata resurser för en motkraft tycker att läget är OK

    Gillad av 1 person

    • Stefan Sewall skriver:

      ÖSTRAHULT har rätt enligt mitt förmenande.
      ”Allt i mainstream media har ett politiskt syfte. Och allt är OK.” -Exakt min syn på media.
      -Eliassons filosofi – så sökt och krystad, desperat rationalisering
      ”Samhällsdebatten styrs av vänstermedia” -Exakt
      ”Politiker agerar på vad som skrivs i dessa media” -Exakt.
      ”Det finns ingen fristående objektiv kraft som motvikt” -Exakt
      ”De som sitter på privata resurser för en motkraft tycker att läget är OK” -Ja eller fr.a. vågar inte opponera eller agera pga hot om omedelbar brunsmetning av drev-mafffian i media, och risk för bojkott som drabbar affärerna.

      Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      Och ‘mångfald’ kan ju stå för lite vad som helst, men som nog de flesta förstår handlar det inte i första hand om åsiktsmångfald utan massimmigration. Den officiella värdegrunden och den underförstådda åsiktskorridoren är ju bevis nog för rådande åsiktshegemoni och implicita förmaningar till självcensur om man är kritisk eller pockar på argument. PK-memet ”Våga vägra debatten” som var i svang för några år sen är ytterligare bevis på oviljan att argumentera och hur PK-dogmerna inte tål närmare granskning och inte kan försvaras förnuftsmässigt.

      Gillad av 1 person

  16. Jan Andersson skriver:

    Om man ska ro en eka över en sjö i dimma, så har man bara kölvattnet att titta på för att veta att man inte ror i cirklar. Det är kanske därför man sitter vänd bakåt när man ror?

    Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      Fast nu, ombord Titanic, borde de inte vända sig framåt? De kanske är upptagna med att kontrollera att alla applåderar och ser glada ut… Alla ska med!

      Gillad av 1 person

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Nej snarare för bättre muskelkraft i årtagen. Prova själv. Ska du ro framlänges måste du skjuta ifrån dig årorna vid varje årtag.
      I övrigt går denna diskussion mig över huvudet.
      För mig handlar det inte om något ”lagom”, utan om en artskillnad mellan ont och gott — som i exemplet ovan med hunnerna. Kanske det varit lagom om de bara dödat en fjärdedel av befolkningen i Ungern? Eller för att ta ett näraliggande exempel: PolPot i Kampuchea.

      Det handlar om att vi har en fiende mot oss som vill utplåna vårt samhälle, som då till exempel Tobias Hübinette:

      Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!

      Källa: Creol, nr. 1/1996.

      — Här har du kärnan i tokvänsterns nutida tankevärld, rått uttryckt. Och det blir även helt logiskt varför den här sortens folk kryper för islam. De ser fanatisk islam som en allierad i kampen för att förstöra västs hela kultur.

      Kan man förhandla med den här sortens onda dårar…???

      Gilla

  17. Mikael Steinwall skriver:

    Debatt, vilken debatt? När det gäller invandringspolitiken har åtminstone inte jag uppfattat att den har debatterats de senaste 40 åren. Reaktionerna på Jimmie Åkessons tal i Almedalen är ett lysande exempel på hur det ser ut: istället för att diskutera/debattera innehållet i talet så tar man upp Åkessons klädval.
    Men nu kan flera ämnesområden läggas till det konsensusmarinerade landet i norra Europa:
    Klimatet. Forskare och experter som inte tror att världen går under om 10 år blir aldrig inbjudna till Svt eller Tv4.
    Energin. Kärnkraften ska avvecklas och ersättas av solpaneler och vindkraft, samtidigt som landet börjar få el-brist. Flosklerna duggar tätt – grön skatteväxling, klimatsmart, hållbarhet osv. Men var finns debatten om ett framtida Sverige där behovet av energi ökar dramatiskt i takt med en befolkningsökning landet aldrig har varit i närheten av?

    Gillad av 6 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Ja, det är ju här, i ”alternativmedier” (till vilka det inte finns något massmedialt alternativ) som den öppna debatten sker.

      Christopher Lasch påtalade för ca trettio år sedan, utifrån sitt amerikanska perspektiv, frånvaron av allmänt omfattade dygder i mångfaldssamhället (‘cultural diversity’). Kan man inte ställa krav på andra, pga påstådd tolerans, så klipps de etiska banden sönder som håller ihop en gemenskap. Uppkomsten av parallellsamhällen faciliteras:

      ‘Unless we are prepared to make demands on one another, we can only enjoy the most rudimentary kind of common life.’

      Det du räknar upp kan väl inlemmas i det som kallas kvartalspolitik. Eller numera snarare månadspolitik… Journalisterna som vill se sig som en fristående statsmakt pressar inte politikerna till långsiktigt hållbara analyser, allt tjafs om ‘hållbarhet’ till trots. Journalisterna är som politikerna ofta väldigt okunniga i ämnen de förväntas täcka eller ansvara för, förutom styrda av politiska och redaktionella linjer.

      Gillad av 3 personer

      • Mikael Steinwall skriver:

        Jari Norvanto: Men jag tycker inte att det blir så mycket debatt i såna här forum heller. Internet sägs öppna för mångfald, men alla sitter i sina filterbubblor och hummar instämmande, för att inte tala om ledarsidornas förutsägbara tyckande. Debatten är stendöd.

        Gillad av 1 person

  18. Min strand skriver:

    Hela perspektivet är vänster och sprunget ur en socialistisk tradition, som jag skrev igår, socialister i förnekelse är det enda som finns att tillgå verkar det.

    Hela inlägget andas nämligen av att någon skall sitta och fundera ut vad som är rätt och gott, självklart en socialist som förnekar sin kultur och flera tusen års utveckling, sedan skall dessa ideer påföras och påtvingas folk. Ingenstans står något om MED VILKEN RÄTT man påför sina idéer på andra, det tas som självklart. Så precis som Leion igår så tar man sig då rätten att placera sig mellan de behov man tror all världens folk har och sin granne. Hos Leion så hamnar denna mitt nästan helt i omsorg om invandrarna, han reflekterade inte ens över om svenskar vill påtvingas invandrare, individen finns inte för socialister. Äganderätt, vad är det?

    Så nej tack Sörman, jag ger inte dig eller någon annan rätten att bestämma var någon inbillad balanserad mittpunkt är, och hyckleriet är uppenbart, vänstern bestämmer ju! Vänstern och dess perspektiv har styrt länge och vi ser exakt var denna mittpunkt hamnat, det är där vi befinner oss nu, med lägenheter till månggiftesfamiljer, varje år ökande våld och våldtäkter, otrygghet och ghetton breder ut sig och vetenskapen har vänsterifierats med genus och klimat. Ni har vunnit Richard! Det ni röstade på vann! Men vänsterinstinkterna sitter i, hyckleriet sitter i, man tar förstås inte ansvar för det som blev utan sitter igen och funderar på hur man kan styra och ställa med svenskarna. Invandrarna är inte mottagliga för vänsterns idéer så de är inte ens med i ekvationen, man ser det som OREALISTISKT att få dem att lämna Sverige för man kan inte få sig till att påföra dem minsta obehag, lättare är det med de svenska fåren, har man lurat dem hit så kan man väl lura dem lite till.

    Så nej tack Sörman, ni vann, segern är vänsterns så kom inte här och låtsas att det inte var ni som skapade detta och tro inte att vi har en dialog, vänstern skiter i individen och gör vad den vill, men vår förlåtelse det får ni aldrig.

    Det

    Gillad av 5 personer

    • A skriver:

      Jag är nästan lika arg som du Din Strand, men innebär inte det du skriver att du måste döda din fiende? En annan grej, i nästan vilka sammanhang som helst, är det mycket vanligt att den mest olämpliga, svagaste, okunniga, mest oresonliga, mest ologiska bestämmer. Även i tex förhållanden, tvärt emot den rådande föreställningen. Tycks även gälla folkgrupper. Vettigt folk låter dem hållas fast de är helt överlägsna i antal eller förmågor. En jäkla speciell grej egentligen. Det är inte helt ologiskt att de hatar livet och misstror allt. Men hur hanterar man dem. Vad är mekanismern som gör att de får hållas, något ger dem detta utrymme.

      Mvh A

      Gillad av 3 personer

      • Jari Norvanto skriver:

        Jag är inte säker på att det är en globalt giltig princip, men kännetecknande för det vita västerlandet? Det du skissar är väl ett utslag av så kallad tolerans, ett positivt värdeord i PK-jargongen som kan vara svår att skilja från likgiltighet.

        Gillad av 2 personer

      • A skriver:

        Nja Jari, jag kan inte svara för hur det fungerar på individplanet, men mellan folkgrupper verkar ofta vara så. K.O.A lär nog veta mycket om det.

        Mvh A

        Gilla

      • Eva Danielsson skriver:

        A
        Bromsen överträffar alltid gasen när du kör bil.. Den minst angelägna i en parrelation har större makt i förhållandet än den som är mest förälskad. Om man vill ha eller behöver ha konsensus i en arbetsgrupp så är det den minsta gemensamma nämnaren, den svagaste länkens nivå som alla kan vara på, som bestämmer gruppens arbete och resultat. Tvärtemot en slentrianföreställning att mest kraft, intelligens och engagemang ger dominans.
        Man behöver våga riskera konflikter, förödmjukelse liksom triumf och även att bli övergiven och försöka överge harmoni och konsensus och jantelag när omvärlden tränger på med sånt som hotar ens existens. Sticka ut hakan. Obekvämt och oönskat. Jag är så arg för att ha tvingats bli så arg. Helt i onödan enligt min världsbild.

        Gillad av 1 person

      • A skriver:

        Tack Eva för dina formuleringar. Jag ska klura på dem. Du står mycket högt i kurs ska du veta 🙂

        Mvh A

        Gilla

  19. Fredrik Östman skriver:

    Omsorg om det egna och omsorg om det andra — vad du här helt missar är att det avgörande är att man inte kan idka välgörenhet offentligt och inte med andras pengar. Det handlar i den politiska debatten och realiteten om att andras pengar, livsrum, kultur och livsstil exproprieras av personer som pockar på att vara goda och hysa omsorg om tredje. Men det är inte sant!

    Gillad av 3 personer

  20. pllay skriver:

    Ett lagom stort hål i dammen är enligt dig bättre än inget hål, lagom korruption bättre än hederlighet, lagom många mord i stället för tillit.
    I verkligheten är lagom inte alltid bäst, konsensus och jämkande leder i Sverige till samhällets förfall och stagnation.

    Gillad av 2 personer

  21. Fredrik Östman skriver:

    Praktisk realism och teoretisk utopism

    Det finns ingen anledning att agera irrationellt. I stället står utopism i vägen för rationellt strategiskt förändringsarbete.

    Strategiskt arbete är möjligt och möjliggörs av realistiska modeller av det som skall förbättras som är omfattande och precisa nog att omfatta den planerade förändringen eller reformen. Ju bättre vi känner till hur ett system fungerar, desto förutsägbarare, alltså rationellare, kan vi reformera det. Detta är grunden för progressiv positiv politik. Att bara ändra på eller avskaffa allt man inte förstår sig på — utopismens metod — är irrationellt trams, i bästa fall avledande manövrer.

    Gillad av 1 person

  22. Kasper K skriver:

    En vision om att ”lagom är bäst” kan naturligtvis fungera i den bästa av världar.
    Det tillståndet är vi dessvärre ljusår ifrån efter 100 år av socialism i olika varianter i den humanistiska storhetsvansinnesmakten Sverige.
    För att nå balans på den rådande extrema slagsidan måste vi under en period väga upp med motsvarande extrema åtgärder åt andra hållet.
    Ta invandringen som exempel. Här fungerar inget lagom i världen efter decenniers extremism. Här måste till en längre period med extrema motvikter om vi ens ska ha en sportslig chans att få skutan på rätt köl igen.

    Gillad av 6 personer

  23. Fredrik Östman skriver:

    Varför kallar du dessa begreppspar eller vad man skall kalla dem abstraktioner? Abstraktion är utplockandet av en aspekt ur en helhet. Om jag till exempel abstraherat knappar, så ser jag för mig rader av skjort-, byx- och jackknappar som rör sig svävande någon meter över marken. Visst är ett fenomens kvantitet en abstraktion. Visst är ett fenomens många olika kvaliteter abstraktioner. Antagligen avser de dessutom med kvantitet dessa kvaliteters respektive kvantitet och inte hur många av fenomenet i sig vi har. När man ser till kvantiteten av olika kvaliteter kan man sluta sig till att vissa kvantiteter, till exempel koldioxidens inverkan på jordens värmeförlust genom svartkroppstrålning, är så små att dessa kvaliteter inte alls behöver beaktas. Vi kallar detta kvantitativ analys och den är grundläggande för naturvetenskapen. Men som du ser spelar kvalitet och kvantitet ihop. De är inte — i en rationell analys — varandras motsatser eller alternativ.

    Gilla

  24. Lars Strömberg skriver:

    Flertalet människor – gissar jag – vill höra till något, vara förtöjda någonstans.
    Detta tillhörande är en metod att känna trygghet och därmed trivas i sin existens.
    Gruppbehovet är – gissar jag igen – snarast ett uttryck för pur egoism. Dvs inte egoism ur ett negativt perspektiv, utan egoism helt neutralt betraktat.
    Gruppbehovet kan spontant tyckas både fint, socialt, generöst etcetera. Men rotar man lite djupare så är gruppbehovet kanske snarare fråga en form av självupptagenhet än en form för ett generöst engagemang i andra.
    Förvisso kan man se det som en ”win-win”-företeelse, då flera kan dra nytta av den enskildes engagemang och generositet i gruppen och den enskilde får näring till sitt välbefinnande.
    Jag har en ganska grundmurad aversion mot, eller snarare skepsis till, grupper, trender, modeord, modebeteenden, modeintressen med mera.
    Det bottnar sannolikt i att jag är ganska introvert och värdesätter tänkande och skapande betydligt högre än umgänge. Att anpassa och hävda mig för att bli accepterad och positionerad i en grupp känns därför ganska bortkastat för mig.
    För mig finns inte trygghet och välbefinnande i gruppen och tillhörigheten. För mig finns den snarare i tankar och resonemang. Att fokusera på var jag har den eller den personen, om vederbörande är ond eller god, etiketteringar och liknande socialiserande processer intresserar mig inte.

    ”Vi-och-dom”-attityder ligger ganska långt utanför min mentalitet. Det blir snarare en ”jag-och-ni”-attityd. Men inte som något självändamål, utan med en analyserande och neutralt ifrågasättande utgångspunkt.

    Gillad av 2 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Häromåret blev det ganska flitigt debatterat i MSM och på nätet det här med ‘någonstansare’ och ‘varsomhelstare’, med referens till David Goodhart. Detta är ju förvisso tankar som jag senare förstått tänktes även av Christopher Lasch långt tidigare, fast med andra ord; han beskrev helt enkelt trenden i USA, med tämligen högutbildat, urbant skikt som ägnade sig åt informationsteknologi (i vid betydelse), till skillnad från de manuella arbetarna på landsorten. De förra kan ha studerat långt hemifrån och sedan sökt attraktivt jobb på ytterligare en annan ort och associerar sig med sin klass, sitt skrå, av nätverk och internationella kontakter.

      Den längre trenden av förändring är hur tidigare markägande och bofast adel / överklass kände och tog ansvar för lokalsamhället. Nu är inte mycket fast längre och gemenskapen, ett ‘vi’, flyktigare. Man köper tjänster och köper sig fri från störningar, i den mån man kan. På sätt och vis undandrar man sig gemenskapen och civilsamhället genom denna specialisering och rationalisering. Blanda in mångfaldismen / multikulturalismen och det lägger ytterligare argument till somlig segregering.

      Gilla

  25. Christer L skriver:

    Vänstern har inget konkret exempel där man kan peka på att den socialistiska revolutionen av samhället ger bra resultat. Detta samhälle är ett ouppnåeligt Utopia, vägen dit existerar inte.

    Min uppfattning är att de stora imperierna alltid gått för långt för det egna bästa i centralisering av makten. Men mer makt är maktens enda väg, därav civilisationers uppgång och fall. Den amerikanska revolutionens idé med maktbalans är dock en lösning. Nu benämnes de olika amerikanska nationerna för stater och den amerikanska staten för nationen, och det förvillar. Men maktbalans är ordet, maktbalans mellan demokratisk politik och en grundlag som praktiseras, som inte ändras och anpassas. I vårt land skulle en sådan maktbalans införande innebära en politisk jordbävning, ett mycket extremt tillstånd, en revolution. Finns det någon medelväg? Inte vad jag förstår. Väljarna måste förstå, och de kommer att förstå, de har börjat att förstå. Detta är illa för den härskande klassen.

    Gillad av 2 personer

  26. A skriver:

    Alltså Sörman, i försök, återkoppling och korrigering ligger samtidigt förlåtelsen. Förbättringen, av både ting OCH relationer eller vad som helst, ALLT. Om du eller jag gör ett misstag, förstå vad som gått fel, korrigera och försök igen. Det är vad allt handlar om inom alla områden, det ÄR religionen. Kliva ur skalan och gå på resultatet. Alltså, motsatsen till Pk-ism är inte nazism, de är varianter av samma, utan motsatsen är det som fungerar.

    Mvh A

    Gillad av 3 personer

  27. Jari Norvanto skriver:

    ”Är det lika uppmuntrande att betala upp till hälften av sin inkomst i skatt fast man känner att pengarna går till helt andra saker än vad de borde? Kanske inte.”

    Den så kallade skattefridagen inträffade i år omkring den 19/7 för den svenske medelinkomsttagaren.

    Gillad av 2 personer

  28. olle reimers skriver:

    Politiker som börjar tala om visioner, ideologier, solidaritet, jämlikhet, m.m. bör omedelbart avlägsnas från sina poster om de sitter i någon form av verkställande församling; såsom en regering eller styrelse.

    Ideologerna får gärna sitta hemma på sin fritid och knåpa ihop sina ideologier och sedan försöka se om de kan säljas i någon form för att bidra till vederbörandes försörjning.

    Att försörja dessa personer med skattemedel är dessutom helt förkastligt.

    Politik handlar om att på medborgarnas uppdrag försöka skapa en hanterbar ram inom vilket det civila samhället kan byggas upp; där medborgarna själva inom denna ram får möjlighet att själva organisera de instrument som krävs för detta.

    Ett av Jordan B Petersons främsta råd är att först städa ditt eget rum innan det är dags att göra det för andra. Det rådet innehåller det centrala budskapet för hur samhället ska organiseras.

    I stället har man i framför allt Västeuropa agerat på rakt motsatt sätt. Vi har tillsatt ledare som saknar all kompetens för att göra sitt jobb. Effekten blir mer förödande ju mer pengar de har till sitt förfogande. Inte nog med att de är odugliga. Omständigheterna gör att odugligheten sprider sig ner i de verkställande tjänstemannaleden: ”vi låtsas att vi jobbar och ni låtsas att ni betalar oss”.

    Det är dags att inse att vi måste skrota det nuvarande systemet. Det kommer dock att ta tid. Sorglösheten var störst i Berlin strax före kriget. Så ock i Stockholm 2019.

    Gillad av 4 personer

  29. Nappe skriver:

    Den svenska debatten blev betydligt sämre när sociala medier slog igenom, vilket enbart har polariserat samhället. Det enda folk gör idag är gapar och skriker på twitter. Nånting som har gjort att människors sämsta sidor har kommit fram.

    Gillad av 1 person

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Jag undrar om han inte menar längre tillbaks, när det var på kyrkbacken och i sockenstämman, eller vid möllan och bykhuset överhetens förehavanden avhandlades av menigheten?

        Dragkamp om kommunikationsutrymmet har vi ju haft allestädes edan Hammurabis dagar, om inte till och med längre tillbaks.

        Fast Palme kunde som ingen annan dansa rena steppdansen i talarstolen – jädrar vad benen gick på honom när han höll tal.

        Själv längtar jag efter att politikerna skall ta med sig tonen från div. sociala medier in i riksdagen och regeringen! Kan vi inte få klarspråk så kan vi väl undfägnas frispråkighet i alla fall.

        Och om det här är social medier, vad är då asociala medier? SVT, SR, UR och övriga bidragsmedia?

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      Frågan är inte dessa later faktiskt kännetecknar MSM och politikerklassen också.

      Personligen tycker jag ju att förutsättningar att delta i debatten och få utbyte i debatten ökat dramatiskt. Men givetvis, högt och lågt blandas, men det bästa återfinnas i ‘alternativa medier’ (som är huvudalternativet, eftersom det inte finns några värdiga motsvarigheter i MSM – som spelar trumpen andrafiol… från åskådarplatsen, i ett annat rum).

      Gillad av 1 person

    • Olof Sundman skriver:

      Agendajournalistiken, officiellt omfamnad på DN är ett journalistiskt haveri av sällan skådat slag och kan knappast förklaras med sociala mediers intåg.

      Pravda hade en agenda och DN stoltserar nu med detsamma, i förening med den monumentala självgodhet som präglar DN; dess ledarsida med Per Svensson och
      kulturavdelningen under Björn Wiman så utgör DN mall för den inbilska, hysteriska moralismen.

      Gilla

  30. Majakovski skriver:

    Sverige eller ”Sverige”.”Vi”?Vilka vi?Sverige styrs idag i stor utsträckning från Bryssel-syftar då ”vi” på ”vi EU-centralbyråkrater i Bryssel”?Eller på några andra ”vi”?Bisarra grötmyndigt uppblåsta svenska ”journalister”-även frilansande hel- och halvproleter som verkligen försöker hålla tungan rätt i mun för riktigt smöra för sin redaktör- identifierar sig idag med den yppersta EU-eliten i Bryssel ,vilket är anmärkningsvärt på många sätt.Se även på hur de totalt korrumperade insmikrande sjärtslickarna som har mage att kalla sig för journalister när de egentligen är köpta propagandister mycket noga undviker att nämna sådana helt centrala ting i den aktuella debatten som exempelvis den faktiska existensen av den sk Kalergi- eller Soros-planen och det faktum att faktiskt en helt överväldigande majoritet av de svenska parlamentarikerna både i Sverige och i Bryssel de facto tillhör den köpta Soros-boskapen.Vilka kreatur!Mu!Mu!Mu!Vad bryr sig dessa hala och bedrägliga opportunister och förrädare om Sverige och svenskarna?Svar:Inte ett skvatt.Vad bryr de sig om en hederligt förd debatt?Svar:Inte ett skvatt.

    Gillad av 4 personer

  31. Majakovski skriver:

    En svensk är en person som när hans hus står i brand,hans hustru blir massakrerad till döds av en terrorist och han själv blir svårt misshandlad och får sina tänder utslagna av ”Ingen alls” postar en halvakademisk utläggning med titeln ”Undersökning gällande hegeliansk dynamik och Frankfurtskolans aktuella betydelse” till Acta Academia i Zurich,

    Gillad av 6 personer

  32. Göran Holmström skriver:

    Bravo Richard,du fick verkligen igång dynamiken.
    Folk uttrycker sina åsikter, om dom är rätt eller fel spelar mindre roll, i utbytet av tankar så hittas vägen!
    Vill man hoppa över alla felskär och allt velande, och gå på facit direkt.
    Så socialdemokratin har lurat folket från dag ett. Resten av hyenorna tog snabbt efter, då vinsterna var stora mot minimal ansträngning .
    Lurade smaka på ordet,
    Varför ska dom som är lurade, försvara bovarna?
    Lösningar ska vi prata om,
    Bravo till dynamiken .

    Gilla

  33. Lars skriver:

    Balanstänkandet har definitivt mycket för sig, men behöver preciseras och om man ser på det ur systemsynpunkt, där helheten har andra egenskaper än delarna, inte endast är en summering av delarnas egenskaper, så tror jag man ser det tydligare. Exempelvis så kan vi se att olika system har olika intressen (system som klass eller företag eller fackförening mm). Balans mellan sådana system innebär då en jämkning, inte att sanningen finns i ett mellanläge (något som avse principer eller ideer om hur världen fungerar exempelvis journalisters tendens att värdera åsikter enligt den mallen dvs Trump och Obama har lite rätt båda två…) mellan olika intressen och det är en slags jämkning det demokratiska systemet, om det fungerar, kan hantera genom fri media, öppna samtal, val och kohandel i riksdagen.

    Det finns menar jag ett generellt problem med en sammanblandning av konflikt mellan individer, där sanningen ofta inte ligger mitt emellan, och intressen och vilja och mening och visioner som det utkristalliseras i system och där egenintresset hos olika system kan vara legitima, sett ur systemens synvinkel, men stå i konflikt.

    Det finns också ett problem med sanningsbegreppet när vi kommer till frågor om hur samhället fungerar, det finns inga bevisbara lagar för hur det fungerar.

    https://larspsyll.wordpress.com/2019/07/22/economics-an-axiomatically-based-science-doomed-to-fail/

    Samhällsfrågor måste rimligen angripas med ödmjukhet avseende eget kunnande och kompetens, men också avseende vetenskapen och förhärskande doktriner och ideologier. Samhällen skapas i ständig omprövning, förnyelse, fallissemang, revision, anpassning. De olika system som skapas är objektiva sociala konstruktioner, men hur de uppfattas är ändå beroende på åskådarens förståelse, ideologiska skygglappar, vilja till förändring. Ur den synvinkeln är balans dvs en slags pragmatisk försiktighet och risktänkande synnerligen nödvändigt. Reformism är betydligt bättre än revolution. Man sätter inte samhället i gungning med krafter som drar åt olika håll utan att kunna kontrollera och reagera på feedback.

    Balans är ett nyckelbegrepp när det gäller styrning och kontroll av sociala system. Det råkar vara ett nyckelbegrepp även på individnivå, men det är olika fenomen sett ur systemsynpunkt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.