Patrik Engellau: Hot mot demokratin

Patrik Engellau

Jag brukar säga att demokratin består av två komponenter: dels medborgarnas rätt att i val utse sin överhet, dels ett antal skarpa förbud för den valda överheten att kränka de fri- och rättigheter som medborgarna i grundlagen särskilt identifierat, till exempel yttrandefriheten, näringsfriheten och egendomsrätten.

Men vid närmare eftertanke inser jag att det inte räcker med dessa två rekvisit för att en samhällsordning ska kallas demokratisk. Det finns nämligen alltid en risk för att pacta turpia – skamliga överenskommelser – uppstår mellan statsmaktens olika grenar. Tänk dig till exempel att den verkställande makten, alltså den offentliga apparaten med myndigheter och kommuner med mera, etablerar en intressegemenskap med den lagstiftande makten, alltså de valda församlingarna, exempelvis riksdagen. Det skulle kunna inträffa om det etablerades en ordning där de folkvalda lagstiftarna, riksdagen och kommunfullmäktige, inte var oberoende av den verkställande makten, alltså regeringen och alla dess tjänstemän, utan tvärtom var deras nickedockor till exempel genom att det var de verkställande tjänstemännen som utarbetade och presenterade alla de lagförslag som de valda ombuden hade att ta ställning till.

Eller ännu värre: tänk om de verkställande tjänstemännen infiltrerade de lagstiftande organen och använde dem för att främja sina egna intressen, till exempel om de offentliganställda på något skickligt sätt lyckades bemanna riksdagen och se till att den fattade beslut som de offentliga apparaterna och deras anställda önskade.

Det var för att undvika den sortens maktkorruption som Montesquieu formulerade sin teori om maktdelning, nämligen en strikt åtskillnad mellan den lagstiftande (riksdagen), den verkställande (regeringen och dess apparater) samt den dömande (domstolarna) makten. Men vad sådan åtskillnad egentligen betyder och hur den ska åstadkommas har jag egentligen inte tänkt på förrän jag, oförhappandes, började läsa den amerikanska konstitutionen.

Låt mig börja med Sverige där sammanblandningen mellan maktens grenar ha gått oroväckande långt. När jag säger att makten i Sverige innehas av politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet så är det inte allmänt tyckande utan en beskrivning av hur politikerna, regeringen till exempel, i samarbete med de statligt och kommunalt anställda, framför allt inom välfärdssektorn, har erövrat och kontrollerar riksdagen och därmed inte bara förbereder alla ärenden om vilka riksdagen ska fatta beslut utan dessutom personligen trycker på de knappar som säkerställer de beslut de önskar sig.

För ett antal år sedan gjorde Eskil Engnér undersökningar av riksdagsledamöternas yrkesbakgrund. Av någon anledning, som man med ett mått av cynism kanske kan gissa sig till, har dessa undersökningar numera upphört. Den senaste avsåg året 2010/11. Så här såg det ut för riksdagen som helhet:

Riksdagen bestod alltså till över femtio procent av folk som härrör från politikerväldet självt och från den offentliga apparaten. Mönstret går igen hos alla partier. Det är lite mindre uttalat hos moderater och sverigedemokrater men särskilt starkt hos miljöpartiet. Här är socialdemokraterna:

 

Min uppfattning är att man får starka ledtrådar för förståelsen av exempelvis januariöverenskommelsen och liberalpartiets våndor och centerpartiets ställningstaganden om man studerar diagrammen i den angivna källan. Det är klart att de tycker som de tycker med tanke på vilka de är.

Jag vågar gå så långt som att anse att det svenska systemet är korrupt eftersom folk som har sin utkomst från de skattefinansierade partiapparaterna och från den lika skattefinansierade offentliga sektorn har ett oproportionerligt inflytande i riksdagen.

Baxnar du om jag säger att Montesquieu nog skulle tveka att ge dessa personer rösträtt? De amerikanska grundlagsfäderna, som var mycket influerade av denne franske tänkare, funderade på hur man i praktiken skulle upprätthålla maktdelningen. Enligt Artikel I, sektion 6 av konstitutionen får ingen statsanställd vara ledamot av kongressen. (Det kanske räcker med att statsanställda avgår innan de blir valda. Hur många av dagens svenska riksdagsledamöter har uppdrag inom stat och kommun?)

Valet av president i USA är indirekt i bemärkelsen att folket väljer elektorer som i sin tur utser presidenten. Enligt Artikel II, sektion 1, ”får ingen senator eller medlem av representanthuset eller person som upprätthåller avlönad eller icke avlönad tjänst inom Förenta Staternas förvaltning utses till elektor”. Det verkar som en effektiv metod att begränsa politikernas och ämbetsmännens inflytande.

57 reaktioner på ”Patrik Engellau: Hot mot demokratin

  1. Bo Svensson skriver:

    USAs system är ju inte heller en fungerande förebild för efterföljd.

    Rättsordning är stommen i samhällsordningen och demokrati skall ses som en underordnad del av rättsordning.

    Det inser man begrundande Rwanda, Algeriet, Egypten och Syrien.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Syrien t ex där Assad-regimen är den enda garanten mot folkmajoritetens intensiva lust att begå folkmord på minoriteterna.

      Gilla

      • Christer E skriver:

        Njaaa, nu är ämnet “Hotet mot demokratin” och al-Assad är ju inte och har aldrig varit ett hot mot demokratin. Syrien har aldrig ens varit i närheten av demokrati, inte heller någon av dess grannar (Israel är ett särfall, men med deras tre stora målsättningar, ett stor-Israel, en judisk stat och demokrati, måste de välja två; alla tre innebär en logisk motsättning). Att förstöra något som inte finns går liksom inte.

        Al-Assads inställning till sitt folk (de olika grupperingarna, stammar) kan liknas vid den amerikanske officeren under Vietnam-kriget som sa ”För att rädda byn var vi tvungna att förstöra den”.

        Gilla

  2. laogong2018 skriver:

    Trots extra murar och väggar mellan domstolar, lagstiftande och verkställande makten, hittar man på metoder att korrumpera. Som tex att utse domare som är överens med nuvarande verkställande makten (och som sitter kvar efter val) eller monopolistiska överenskommelser med oppositionen (maskopi), och om man ändå skulle förlora ett val, inte acceptera valets resultat, eller fuskar i valet.

    Gillad av 1 person

  3. V för Vendetta skriver:

    Jag vågar gå så långt att jag säger att om man är statsanställd eller anställd i övrigt offentligverksamhet så åsiktstyrs man av politikerna. Ve den som vågar säga emot PK-politiken. Gör man det ser man sig snart stå utan arbete, år av utbildning är bortkastade och framtiden ter sig mörk och dyster för man lär aldrig få ett nytt arbete i det offentliga. Ett helt igenom ruttet system där ryggkliandet blir cykliskt och vi närmar oss diktaturgränsen. Den offentliga apparaten tvinar således in folk i ett PK-system mer eller mindre mot deras egen vilja. Jag tror dock inte att den tårtbit som symboliserar det privata på något sätt skulle skilja sig åsiktsmässigt från de andra bitarna. Senast i raden av företag att ta ställning är Hamburgerkedjan MAX som driver kampanjer mot SD helt öppet. Om någon därifrån skulle bli politiker, skulle det då förändra världen?

    Gillad av 14 personer

    • Stefan Sewall skriver:

      ”Jag vågar gå så långt att jag säger att om man är statsanställd eller anställd i övrigt offentligverksamhet så åsiktstyrs man av politikerna. Ve den som vågar säga emot PK-politiken. Gör man det ser man sig snart stå utan arbete, ”

      -Nja så har det inte varit. Jag har i hela min yrkesverksamma tid som läkare på sjukhus sagt precis vad jag har tyckt hela tiden och varit uppkäftigt antikommunistisk och antisocialistisk och det har inte haft betydelse för min position. Jag har även trots det erbjudits chefstjänst på alla sjukhus jag varit verksam och tackat nej. Mina åsikter har inte legat i fatet. Vi har varit många som har sagt vad vi tyckt. Men det var tills för några år sedan. Nu tar jag pension i Sverige och jobbar bara utomlands.
      På senare tid har det dock kommit otäcka tendenser. Nu när värdegrundstramset kommit med överallt och allt mer korkade människor tagit över chefstjänster i det offentliga har fördumningen blivit allvarlig och nu kanske det har börjat bli farligt att vara emot. (T.o.m. busschaufförer kan få sparken för att de stöder SD. Det är mycket värre än McCarthytiden då några kulturknuttar fick sluta som regissörer eller redaktörer och istället jobba som busschaufförer.)

      Detta beroende på ens yrke, specialisering eller kompetens. Sjukvården har inte möjlighet att bara sparka högkompetenta läkare och sköterskor t.ex. bara för deras åsikter. Bristen på kompetens och arbetskapacitet tvingar arbetsgivaren att ha kvar folk trots deras obekväma åsikter. Vi är inte i Phnom Penh 1975 ännu tack och lov, då alla blev dödade som inte åtnjöt Pol-Pottans gillande. Tänk om den jäveln, liksom Stalin och Mao och Hitler hade haft Facebook att läsa i, i efterhand om folks tidigare skrivna åsikter.
      De nya chefernas dumhet och dumdryghet är mycket farlig.

      Gillad av 10 personer

      • V för Vendetta skriver:

        Må vara att man skonat läkare då dessa inte växer på träd. Dock gjorde aftonbaldet för några år sedan en kartläggning om läkare som skrev inlägg på nätet som kunde uppfattas som rasistiska. Nu är dock inte läkarna den enda offentliga yrkesgruppen utan det finns rätt många sådana yrken t e x socialsekreterare, miggor och inte minst poliser. De sitter inte lika säkert. Så måste jag avsluta med en fråga…. när du talade ur hjärtat, nämde du någonsin elefanten rummet?

        Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        V för Vendetta:
        Det är partipolitiska åsikter till höger om vänster, och allmänna kritiska åsikter om samhället som jag har erfarenhet av att man öppet har kunnat hysa på de arbetsplatser jag bevistat.
        Ingen har vågat bråka och framtvinga någon vänster-underkastelse. Fram till för ett par år sedan i alla fall. Jag menar naturligtvis inte åsikter som är gediget rasistiska och som de flesta ändå inte har, eller har lust att slänga ur sig.
        Läkare och sköterskor finns av alla sorter och från olika åsiktsläger. Ofta har man undvikit direkta konflikter med kända kommunistundersköterskor eller -vaktmästare i kafferum och korridorer. Vissa har man inte pratat så mycket med. Alla har nog vetat att man varit till höger om sossarna, men i mitt skrå finns lika många med åsikter som jag, som det finns sossar. Även många sköterskor är borgerliga, t.ex. de som är gifta med egna företagare eller män med högre inkomster.
        Många, många har erfarenheter av arbete utomlands och helt andra samhällsförhållanden och mycket lägre skattenivåer. Många av mina läkarkollegor är utlänningar som flytt från Ayatolla-regimen i Iran t.ex. eller tid. flytt från kommunismen i öst. Inga av dessa har brukat hålla inne med sin avsky för resp. system.
        Det har dock på senare tid gradvis kommit in fler och fler olämpliga människor som chefer. Många med riktigt låg kompetens och snäv syn, som helt enkelt är för dumma för att förstå vad som måste gälla. I vården ägnar man sig åt vård och inget politiskt trams. Det har intelligenta tidigare chefer varit på det klara över. Här är vi för att göra vårt jobb att bota sjuka, inget annat. Nu finns det chefer med grumlad syn särskilt på hög nivå, och då blir det kanske mera oklart om det kommer att fungera som det måste: Bra vård för patienters bästa utan skitsnack.

        Gillad av 1 person

    • Elisabeth skriver:

      Du har helt rätt, Vendetta. Till exempel, ve den polis som har någon invändning mot att polisen ska delta i den provocerande Pridefestivalen.Man måste älska Pride ( eller låtsas ) om man ska vara svensk polis. Svensk polis är ett sorgekapitel. Cheferna är lydiga politruker och floskelmaskiner. Man ersätter den gamla erfarna polis-stammen med ungdomar med Rätt Värdegrund som inte fattar vad de ger sig in på. Om man nu får tag på ersättare överhuvudtaget. Och det är inte precis The Best and the Brightest som söker. Samma utveckling sker inom åklagar-domarväsendet. Ajöss ämbetsmannaheder.

      Gillad av 8 personer

  4. thojak skriver:

    En mycket intressant reflektion Du gör här, Patrik. Nuvarande ‘statsskick’ kan INTE på något sätt betecknas varande ‘demokratiskt’. Detta påpekade också Wilhelm Moberg när han tog upp begreppet ‘Demokratur’ och det var ju för en massa år sedan. Idag är det la mycket tveksamt om ‘statsskicket’ ens klarar kriterierna för att benämnas ‘Demokratur’.
    Från Wikipedia om ‘Demokratur’:
    ”Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger eller annat godtyckligt kollektiv man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv).”
    (Länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Demokratur)

    Det ‘vi’ har idag är närmast att beteckna som en ‘Diktatur’, punto e Basta ! 😦

    Arma Land !
    Mvh/TJ

    Gillad av 13 personer

    • Erik P skriver:

      Svenska politiker betraktar en författningsdomstol som en ren förolämpning.

      Vilket dock inte hindrar samma svenska politiker att ha grundliga synpunkter på rättsväsendet i Polen.

      Flexibelt.

      Gillad av 2 personer

  5. svenne skriver:

    ”Jag vågar gå så långt som att anse att det svenska systemet är korrupt eftersom folk som har sin utkomst från de skattefinansierade partiapparaterna och från den lika skattefinansierade offentliga sektorn har ett oproportionerligt inflytande i riksdagen”.

    Det som jag tycker är obehagligt är att politikerna – över partigränserna – har mer gemensamt med varandra än de väljare som respektive parti anser sig företräda. Detta underlättar givetvis sådana vansinnigheter som JÖK:en och andra uppgörelser där väljarnas åsikter fullständigt viftas åt sidan.

    Detta visade sig ju mycket påtagligt t.ex. då grundlagsändringen smögs igenom i samförstånd utan att väljarkåren fick säga sin mening. Detsamma gäller invandringspolitiken som innefattar beslut som många gånger går tvärs emot väljaropinionen. Det vore välgörande om det nuvarande politiska ledarskiktet på något sätt kunde skrapas bort och ersättas av friska krafter, men detta är nog svårt att få till om man skall hålla sig inom demokratins ramar.

    Gillad av 15 personer

  6. Fredrik Östman skriver:

    Socialdemokratin grundades på observationen att de demokratiska systemen var oskyddade mot ett övertagande inifrån, där samordningen av statsmakten begrundades med att de vid ett visst tillfälle valda, vilket i socialdemokratisk liturgi kallas ”demokratin”, står över alla grundlagar, lagar och bestämmelser. De utövar potentia absoluta, de är allsmäktiga, ty annars skulle ju ”demokratin” på något sätt vara inskränkt. Socialdemokraterna såg diktaturen i demokratin och den gjorde det genom en ordvits (valda representanter är demokrati) kombinerad med protestantisk liturgi (demokrati är ett oinskränkt mandat).

    Från den engelska demokratin, som föregår den amerikanska och vars oskrivna men väl bekanta konstitution är den främsta inspirationskällan till den amerikanska, känner vi begreppet rule of law, ett slags potentia ordinata, som är avsett att vara motsatt socialdemokratins potentia absoluta. Kristendomen i sig är förstås ett annat hinder för ett politiskt maktsystem att utnämna sig själv till Gud. Dessa två nödvändiga hinder har vi i Sverige inte haft.

    Wilhelm Moberg såg demokraturen som socialdemokraterna hade skapat, men beskrev väl aldrig dess inre mekanismer. Det är ett mönster i all demokratins korruption att den kpnceptuellt baseras på antingen makthavarnas och journalisternas, kommentatorernas, men i första hand väljarnas, läsarnas, allmänhetens, oförmåga att tänka i flera konceptuella nivåer eller abstraktionsnivåer och i rena abstraktioner som betecknar det de konventionellt och avsiktligt betecknar och inte något efemärt och skiftande som påstås härstamma ur transcendens och universella värden.

    Gillad av 11 personer

  7. elfyma+ skriver:

    Lägg därtill att även ”privatanställda” inom välfärdsindustrin finansieras med skattemedel.
    Så när Leif Östling klagade på de höga skatterna, och försökte undslippa dem för egen del, så blev hans ställning som ordförande för Svenskt Näringsliv ohållbar och han avgick.

    Det välfärdsindustriella komplexets många medlemsföretag inom Svenskt Näringsliv vill av förståeliga skäl inte ha en ordförande som förespråkar lägre skatter. Det vore ju att såga av den gren de själva sitter på.
    För att inte nämna försvarsindustrin och delar av bygg- och anläggningsindustrin som också är beroende av skattefinansierade beställningar. Eller media och kultureliten som lever på presstöd och kulturstöd i olika former.
    Så skiljelinjen kanske inte går mellan offentliganställda/politiker och privatanställda/företag, utan mellan skattefinansierade resp. icke skattefinansierade personer/verksamheter ?

    Gillad av 9 personer

    • Stefan Sewall skriver:

      Elfyma skrev: ”Lägg därtill att även ”privatanställda” inom välfärdsindustrin finansieras med skattemedel.”

      Om vi hade vårdfinansiering utanför skattesystemet så hade vi privata vårdförsäkringar.
      Skatterna vore lägre och privata vårdförsäkringar hade betalat vården i stället. Dessa hade måst vara obligatoriska och lika för alla. Folk med kroniska och svåra sjukdomar måste ha sin vård. Alla är nog överens om att även alla friska måste hjälpa till att betala för de som är vårdbehövande.
      Jag har haft tur att vara frisk, och är glad för det och har inställningen att jag måste betala en vårdpremie som inte kan vara minimal, och dimensionerad endast för en kärnfrisk tur-gubbe.

      Jag inser att när som helst behöver jag eller någon anhörig till mig plötsligt jättedyr vård. Möte med rattfyllo eller knivrånare t.ex. så är det klippt.
      Nästan alla röstberättigade är nog överens om att det måste finnas vård att tillgå.
      För det krävs finansiering som kan vara ett privat försäkringssystem, men alla måste vara med och betala annars går det inte ihop.
      Nu vet vi inte hur stor andel av skatten som går till ren och effektiv vård vilket vore önskvärt.

      Gillad av 3 personer

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Det är precis av denna anledning som Sverige strukturellt sett är en totalitär stat. Det är fullt möjligt att systemet kan urarta till något ytterst illavarslande. Ett nytt statsskick är tvingande nödvändigt, och detta som en ren försiktighetsåtgärd. Ett nytt statsskick kan förslagsvis baseras på det amerikanska. Det kommer säkert inte till av egen kraft eftersom medborgarna är massivt hjärntvättade utan behöver hjälp utifrån.

    Gillad av 11 personer

    • Kjell Eriksson skriver:

      Dagens Industri utredde saken på tidigt 2000-tal tror jag….. Sverige har Europas lägst utbildade politiker. Det kan bero på två saker:
      inga högutbildade vill bli politiker och/eller att sossarna helt enkelt inte vill ha högutbildade i ledande politiska ställningar ( det vore ju lite väl elitistikt). Sedan har dessa människor, alltså politikerna, mage att säga att de är lågavlönade i förhållande till näringslivet. I näringslivet överlever man inte utan djupa kunskaper om de produkter/tjänster man skall sälja. En forskningsavdelning på ett storföretag kan vara helt avgörande för företagets existens.

      Döm om min förvåning när jag läste att Göran Persson blivit ordförande för Swedbank.! En fd politiker som ordförande för en affärsbank…? Det fick åtminstone mig till att överge Swedbank. Varför inte tillsätta någon.med stor kompetens och djup kunskap om finansiell verksamhet?

      Gilla

  9. Stefan Sewall skriver:

    En sak som försvårar bedömningen och jämförelsen av dessa förhållanden, och om de är gravt allvarliga eller inte i Sverige, är den offentliga sektorns vårdmonopol och enorma storlek i Sverige.
    Jag själv har varit tvingad att vara offentliganställd hela mitt yrkesliv, eftersom det inte har funnits någon privat sjukvårdssektor. Alla stora sjukhus har varit offentliga, i landstingens regi.
    Även öppenvården har varit offentlig under mycket lång tid. Först på senare tid har det funnits vissa möjligheter att arbeta utanför offentliga sektorn om man har sjukvårdsutbildning.
    Så är inte fallet i USA t.ex. Om en sjukvårdsanställd människa, sköterska eller läkare är invald som kongressledamot i USA så kommer ju den från kategorin privatanställda/privata näringslivet. Man är inte automatiskt lojal till maktapparaten bara för att man är läkare eller sköterska. Man har inget val när det gäller arbetsgivare. Man måste arbeta i landstinget.
    Om jag hade kunnat välja hade jag gärna arbetat på ett sjukhus i privat regi men sådana har inte funnits i Sverige.

    Gillad av 10 personer

  10. Stefan Sewall skriver:

    Förtydligande: I ett sjukvårds-monopol-samhälle som Sverige är alla sköterskor och läkare av tvång offentliganställda. Många skulle gärna ha varit privatanställda om det hade varit möjligt och är inte av naturen självklart lojala med landsting och sosse-samhälle.
    Jag skulle liksom många arbetskamrater på sjukhus ha varit glada om en högerrevolution kom och framtvingade privatisering av all vård. Jag skulle troligen ha trivts bättre på ett mindre privat sjukhus då jag inte hade behövt ha någon landstingspolitruk som överordnad.
    Jag har alltid haft som ambition att försöka arbeta så effektivt att jag skulle kunna platsa i en ev. privat anställning om sådan möjlighet uppkommit, där det finns direkt kompetens-konkurrens om jobben, och där endast effektivt målmedvetet vårdarbete räknas, och där möten och struntprat minimeras.
    Om sjukhusen och vårdcentralerna varit privata hade kostnaderna för sjukvård varit mindre pga mindre byråkrati. Alla sköterskor och läkare hade jobbat mer effektivt med själva vårdverksamheten. Nu är förvisso många oerhört stressade pga underbemanning, så många skulle bli förbannade om man skulle höja kraven på effektivitet. Många jobbar redan mycket effektivt och många är totalt överbelastade inom akutmottagningar och akutvård t.ex.. Det finns dock många andra som gärna sitter i långa onödiga möten och slösar tid. Landstingsanställda kontorsstols-sittande människor bryr sina hjärnor med annat än vård. De skriver PM och mail om landstingets miljö- eller jämställdhets- eller genus-policy t.ex. Mail som jag aldrig läser.
    I privat vård blir verksamheten bättre optimerad.
    Jämför privata bondgårdar i USA med kolchoser i Sovjet och Kina.
    Min klinikchef på 90-talet i Göteborg, på Sahlgrenska, var från Tjeckoslovakien och hade flytt från Prag 1968. Han berättade om sjukhusen i Prag. Städerskor och vaktmästare var chefer över professorer och överläkare. Han kom till Sverige och trodde på frihet. Snart såg han samma tendenser i Sverige och ångrade att han inte emigrerat till USA på en gång i stället för att stanna i Sverige.

    Gillad av 13 personer

    • bejji skriver:

      Vad gäller det väsentliga i sjukvården, nämligen kvaliteten på den medicinska vården, har inte privat vård visat bättre resultat än offentligdriven sådan. En studie från (det privata) Harvarduniversitet i USA från 2012 fann inga bevis för detta i en omfattande undersökning från 2012. En stor kanadensisk undersökning tidigare har också visat att – i USA – dödligheten var högre för samma diagnoser/behandling på privata vinstdrivande akutsjukhus än på icke vinstdrivande sådana.
      Skulle för övrigt den medicinska vården på det privatägda Capio St Görans akutsjukhus i Stockholm vara bättre än på landstingets akutsjukhus ? Tror inte det !

      Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        -Jo. Motivationen för personalen är bättre när det finns morötter. Som patient blir man blir omhändertagen av personal som är motiverade och också vet att de inte kan bete sig hur som helst utan följd.
        Både morot och piska finns som drivkraft. Om man missköter jobbet kan man få gå. Om man är duktig och hängiven och trevlig och vettig får man bättre position och lön. Mkt enkelt. I svensk offentlig sjukvård praktiseras däremot det morotslösa systemet.

        Ryska och kinesiska kolchoser fungerade så. Meningslöst att anstränga sig. Det lönar sig inte. På en privat bondgård kan man inte lata sig och strunta i hur det går med skörden.
        Kommunism fungerar aldrig någonstans på något sätt eftersom alla människor i själ och hjärta är individer och inte kollektivrobotar.

        Privat vård är bättre. Ett exempel är Simrishamns sjukhus där jag tills nyligen tjänstgjort på deltid. Det är litet, med korta kommunikationsvägar. Där finns erfarna specialister som gärna stannar pga trivsel. Man kan få tag i en specialist om man ringer och söker och blir då trevligt och hjälpsamt bemött av en erfaren sköterska som väl känner den erfarne doktorn, och man får välvilligt hjälp utan att träffa en oerfaren tillfällig och kanske lågkompetent vikarie.

        Jättestora kolosser till sjukhus är nog fel modell. Mindre enheter som är privata, där de anställda har mindre avstånd till de högre cheferna kan fungera bra, pga motivationen och direkt feedback i systemet. Sådana mindre ställen kan ådra sig gott rykte och bli en magnet för kompetens som lätt rekryteras till ett mindre och trevligt ställe med goda anställningsförhållanden och trivsel.
        Stora sjukhus är så stora att ingen har någon överblick.
        Kungälvs sjukhus är ett annat sådant exempel på bra och mindre sjukhus som jag också har erfarenhet av inifrån, som har bra rykte och har kunnat rekrytera många kompetenta bra personer som ombesörjer bra vård med hög kvalitet.

        Gillad av 2 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Karolinska sjukhuset, en jättekoloss. Kan aldrig hålla budget, vill inte ha patienter och fungerar uruselt. Borde delas upp, privatiseras, effektiviseras. Som det nu är så rinner pengar iväg till ingen nytta.

        Gilla

      • bejji skriver:

        I den senaste rankningen av svenska akutsjukhus, publicerad på Dagens medicin av 20190707, ligger St Görans sjukhus inte alls högst när det gäller fem vanliga diagnosområden utan ofta en bit ned på rankningslistan. Frågan här gällde ju det viktigaste för en sjuk patient: kvaliteten på den medicinska vården – inte nöjdhet hos personal eller patienter, väntetider, tillgänglighet etc.
        Vad gäller nya Karolinska sjh får det en sammantagen rankning nummer 4 av universitetssjukhusen – före både Uppsala, Lund och Göteborg.
        Simrishamns sjukhus är säkert bra men akutmottagningen är bara öppen dagtid och enbart för medicinska sjukdomar samt man tar inte emot barn – dessa samt de som har kirurgiska eller gynekologiska akuta symtom hänvisas till akuten på landstingets sjukhus.

        Gilla

  11. Eva Danielsson skriver:

    Viktigt ämne. Kan vi få en ny konstitution som skyddar mot denna ”mjuka” korruption, den oheliga alliansen mellan lagstiftande och verkställande makt och en konstitution som skyddar skattebetalande medborgare mot staten, tack? Och det är bråttom.
    Vore det bättre att återgå till 1809 års regeringsform? Eller härma delar av den amerikanska konstitutionen? Det mesta som kom till juridiskt i Sverige runt sjuttiotalet verkar ha bäddat för socialism och skendemokratin. Avsiktligt eller inkompetens? Eller både och. Som man bäddar får man ligga och vi som levt länge och alltid har avskytt kommunism och socialism borde ha varit mer pålästa, framsynta och aktiva. Att rösta höger har ju endast inneburit att bidra till att legitimera skendemokratin och socialismen. Högern som inte finns och kanske aldrig fanns, men om den ändå tror sig finnas bara sitter i sin lilla klubbhörna och vilar sig i form. Till en tävling som ställdes in för länge sedan. Motståndarna/vänstern har redan lagt beslag på alla arenor och priser och pokaler och underhåller publiken/folket med utvalda lekar och läror som inte stör arbetet med införandet av den nya samhällsordningen. Som kommer att bli mer öppet totalitär med en ny ”spännande” kultur och en ny ekonomisk misär och med ett nytt ”svenskt” utseende. En total makeover. På bästa sändningstid.

    Gillad av 16 personer

    • sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

      Eva! Du har fullständigt rätt. Vi måste gå djupt ner i myllan. Vi kan inte bara krafsa på ytan. Dom har haft 3 generationer på sig! En djupplöjning är nödvändig. Av typen: Vilka stora beslut var felaktiga för 100 år sedan? Och följa upp hela vägen. Vad kan vi sätta i stället för de felaktiga (Marxistiska) besluten? Hur finner vi friheten igen? Det är ett jättearbete!! Men nödvändigt. Mange Hilsen! Björn O

      Gillad av 3 personer

    • thojak skriver:

      Du har så rätt (som vanligt… 🙂 ), Eva. Ja, 1809 års RF vore iaf ett ljusårs förbättring visavi nuvarande flum-RF, som de ‘styrande’ so-wie-so inte bryr sig ett jota om.
      Som Churchill sa, att av alla statsskick är det demokratiska minst dåligt, så kan konstateras att ett uppfyllande av demokratiska kriterier är oerhört svårt. Det land som i min mening närmast uppfyller av dessa kriterier är Schweiz. Parlamentet har 57x ledamöter, jfr svenska rikshospitalets 349x, samtliga ledamöter har mandatet under hederskodex och tjänar mest pengar på sina ‘normala’ arbeten utanför politiken. De har i det närmaste fullt ut autonoma regioner /kantoner samt, inte minst viktigt, tvingande folkomröstningar. Dessa kan tyckas, och görs, vara ‘onödigt komplicerade’ och detta främst av personer som tror sig tillhöra ‘eliten’ – de riskerar ju att bli kickade… MEN, där finns inget annat sätt/system ifall man nu tänker sig att demokrati är statsskicket vi har. Vi gör ju för böfvelen en helsickes massa avgöranden via smart-phones dagligen, så där ligger definitivt inte problemet.
      Det allra största problemet är att mobilisera tillräckligt antal kompetenta OCH integra personer och ge dessa mandat, att ‘from scratch’ skriva en ny RF.

      Mvh/TJ

      Gillad av 3 personer

      • Erik P skriver:

        Schweiz politiska mekanismer är överlägset bäst och de avskys nog av svenska politiker.

        Systemet medger inte framväxten ev en politisk klass i och med de beslutande folkomröstningarna då de utgör ett sällsynt effektivt strypkoppel på politikerna.

        Gillad av 5 personer

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Jag är så nyfiken på varför det är förbjudet eller tabu att nämna att våran GRUNDLAG inte skyddar oss mot övergrepp mot våra LIV och vår EGENDOM?

      Gillad av 6 personer

    • Bo Svensson skriver:

      Direkt makt för skattebetalarna över sina pengars fördelning på producenterna av skattefinansierade uppgifter löser ju problemet. – Man vänder ju framsidan dit varifrån pengarna kommer och då blir det inte längre politiker och myndigheter man fjäskar för utan för oss. – Den ”verkställande makten” blir skattebetalarnas.

      Gillad av 1 person

  12. Stefan Sewall skriver:

    Eva D. skrev: ”Det mesta som kom till juridiskt i Sverige runt sjuttiotalet verkar ha bäddat för socialism och skendemokratin”
    -Javisst. Sjuttiotalet innebar den avgörande riktningsförändringen nedåt för Sverige i alla avseenden.
    Det var ju Palme fr.a. och hans regering. Palmeregeringen som erbjöd massmördaren Pol-Pot u-hjälp. Nu efteråt har jag fattat att han sänkte oss även med multikulturlagen. Under den regeringen omöjliggjordes privat vård. ”Sjukronorsreformen” var ett exempel på socialistisk vård.
    Under hans tid försvann intelligens och sans och balans från SVT som sedan vänstervridit svenska hjärnor med monopol på verklighetsbeskrivningen. Som styrt diskussionerna med sitt ämnesurval i alla program som alla svenskar oanande insupit, då inget annat fanns att se.
    Tänk vad rädda de var för reklam i TV och ickestatliga TV-kanaler som de fanatiskt ville förbjuda på den tiden. De visste att de måste kontrollera hjärnorna med TV-monopol för att säkra makten.

    ”Högern som inte finns och kanske aldrig fanns” – Jo men då har du glömt Gösta Bohman och Ulf Adelson. Bohman var ingen socialist. Jag gillade honom. Lite Trump-artat uppkäftig. Då det talades om att skaffa jobb föreslog han ironiskt att jobb skapades lätt: Man kunde ha tusentals gubbar med skyffel i Norrland som skyfflade snö på tåg som kördes söderut och lika många i Skåne som skottade av snön i havet

    Gillad av 10 personer

  13. educaremm skriver:

    En typiskt svensk konformism-vilja, skulle samtidigt kanske kunna beskrivas som en psykologisk och sociologisk obönhörlig centrifulgalkraft vilken svårligen tillåter människor att befinna sig utanför centrifulakraftens drivkrafter, till just en s.k. demokratisk överlevnadsnödvändig samling till en politisk mitten?

    Vad vet man om psykologiska, och inte minst då sociologiska, drivkrafter hos befolkningar, när det gäller påverkan på människorgruppers centrifugalkraftsaktiga drivkrafter och val?

    Hur påverkas majoriteter till att just vilja, kunna och önska sig, samt också att därmed välja, konfirmera och bekräfta, det som verkar vara just ett politiskt maktcentra, eller ett deklarerat kraftcentra som har förmågor, viljor och drivkrafter att just samla ett stort (politiskt) mittenfält?

    Liknande som små magneter, eller kanske liknande flygande fågelflockar, även fiskstim, så dras majoriteter obönhörligen då till det som utgår från en synbar, proklamerad, deklarerad och propaganderad sfär av just propagandister, som då med ihärdighet och genom många olika kanaler, verktyg och influenser, förklarar vad som är ett överlevnadsmöjligt väljande, som i sin tur skapar dessa obönhörliga och flockliknande drivkrafter att samlas till en stor politisk mittenfåra?

    Det är där, i en stor mittenfåra, som sammanhållningsförmågor jämställs med överlevnadsförmågor?

    Likt fågelflockar´s eller fiskstim´s drivkrafter alltså?

    Frågan är då om det verkligen finns några större möjligheter för individer att egentligen kunna simma motströms eller flyga ur kurs från resten av stimmet eller flocken, eller från resten av ett politiskt majoritetssamhälles drivkrafter att vilja samlas till en politisk mittenfåra, utan att riskera sina egna överlevnadsförmågor?

    Troligen inte.

    Gilla

    • educaremm skriver:

      Korr.

      Jag menar förstås tvärtom….en förande, påtvingande, styrande, ledande och obönhörlig CENTRIPETALKRAFT.

      ”Centripetalkraft betyder ”en kraft som är riktad mot centrum”.”

      ”Centrifugalkraft betyder ”en kraft som flyr centrum”.”

      Gilla

      • Christer E skriver:

        Nu finns det ju ingen kraft som heter centrifugalkraft, enbart centripetalkraft (men förstår vad du menar i alla fall…).

        Gillad av 1 person

      • Stefan Sewall skriver:

        Centerpartiets miljömedvetna politiker vill förstås att vi alla ska cykla för egen maskin utan motor som de själva såklart alltid gör:

        Det kallas: Centripedalkraft.

        Gilla

  14. Errol skriver:

    Det finns en annan filosof som SAP hittat i bokhyllan: Rosseau

    SAP har föga förvånande tilltalats av ”folksuveränitetens princip”, vars överordnade princip framgår av RF (Regeringsformen) 1:1 ”All makt utgår från folket”.

    Det Socialdemokratiska Arbetarpartiet är synnerligen misstänksamma mot maktdelningsläran, normkontroll och lagprövningsrätt, således är lagrådets yttranden endast rådgivande.
    Socialdemokraterna är intellektuellt oförmögna att erkänna problemet med majoritetsförtryck inom ramen för en konstitution som saknar oberoende lagprövning. I svensk kontext så är politiker per definition goda, det är endast utrikes som en obegränsad makt för den verkställande och lagstiftande makten är problematisk, så icke i Sverige. Det är knappast en tillfällighet att de länder i Europa som upplevt den totalitära statens praktik och förlorat alla illusioner om den a priori gode politikern och den välvilliga staten, infört författningsdomtolar och väl utvecklade författningsskydd, som Tyskland och Spanien.

    Men nu är maktdelning ingen enkel sak att fördra om man gör anspråk på att utgöra ”folket” och därmed har den oinskränkta legitimitet som övriga politiska krafter naturligtvis saknar i folkhemmet. Om man dessutom är patologiskt oförmögen att skilja mellan stat och samhälle, nyligen manifesterat av Löfvéns något oroande? minst sagt tveksamma tal om ”det starka samhället”, så krävs det ett stort mått av tålamod visavi den monumentalt självtillräckliga garanten för folkhemmets fortbestånd, för den som är så fräck och osolidarisk gentemot rörelsen, att vederbörande påtalar internationellt statsrättsligt och juridiskt/ konstitutionellt vedertagna manifesta blåttor i det svenska konstitutionella ramverket.

    Nu har det i rättvisans namn genomförts uppenbara förbättringar av 1974 års Regeringsform på senare tid. Den direkta inkorporeringen av Europakonventionen för mänskliga rättigheter i svensk lag har oundvikligen medfört en harmonisering med europeisk rättstradition, varför den tidigare rättspositivitiska extrempositionen i Sverige, ”Lidbomeriet”, har tvingats förhålla sig till ett europeisk jurisprudens och konstitutionellt bordsskick. Vidare så har den förutvarande något pinsamma frånvaron av en tydlig fri- och rättighetskatalog i RF, efter småborgerligt krypskytteri, tillförts
    Regeringsformen. Vad som dock är uppenbart är hur närmast parodiskt svagt det konstitutionella medvetandet är i det självgoda Sverige, vars politiska diskussion maniskt cirkulerar endast kring de positiva rättigheterna och som med magnifik provinsiell oförmåga vägrar att erkänna de lärdomar som andra länder tillgodogjort sig. Det där ständiga och frejdigt beskäftigt instrumentella pratet om 30-talet vantolkas alltför lätt av den naivt interlektuellt hederlige som om det omfattade mer än bara maktpolitisk betingat förljuget munväder. ”Makt är rätt”, enligt SAP, så länge SAP har makten vill säga, ungefär så.

    Gillad av 1 person

    • Christer E skriver:

      Gärna ett samhälle utan Rousseau !
      Han förespråkade ett samhällskontrakt där medborgarna gav upp sina individuella anspråk och i stället anammade någon sorts folkvilja eller allmänvilja. De som inte ville vara med i ett sådana samhällskontrakt skulle tvångsanslutas (!).

      Gillad av 1 person

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Hela texten finns på nätet, både på franska och i engelsk översättning. Rekommenderas, då begreppet du refererar till är tämligen missförstått och missbrukat. Det skall läsas och förstås i sitt sammanhang, och utifrån den tidsperiod och kultur som är dess upphov – sedan kan man jämföra med hur det (miss)brukas idag, och vilken innebörd diverse personer lägger i det.

        Men vad vet jag: det är fullt möjligt att du har läst hela texten begreppet kommer ifrån – så se ovanstående inte som en gliring utan som en välvillig uppmaning.

        Ang. själva bloggposten: demokrati är inte enbart en administrationsform, eller ett valsystem, eller en uppsättning värderingar. Demokrati är samtliga dessa.

        Såväl Kina som Nordkorea som Schweiz som USA som Sverige är demokratier: man utser ombud via val (med stor variation i detaljerna). Man har reglerad och begränsad rösträtt, valbarhet och kraftig begränsat och kontrollerat utrymme för opinionsbildning och åsiktsspridning – i samtliga länder men med skillnader i detaljerna. Det skall inte förstås som grader på en skala utan helt enkelt som olika variationer på ett tema. Ungefär som att framföra Claire de Lune på kyrkorgel, eller säckpipa eller tung surfbas á la Dick Dale; alla tre är Clair de Lune, men ingen av dem låter som originaluppförandet. Demokrati är helt enkelt ett slags Theseus-skepp.

        I Sverige existerar demokrati som en ritual för att legitimera en regering och riksdag, och dessas beslut. Som en knippe värderingar ser det lite värre ut: lydnad, stabilitet, och konformism premieras (‘upprätthålla lag och ordning’ som polisens uppdrag är) framför medborgerliga privilegier. (Inte rättigheter; privilegier. Rättigheter kan du endast garantera själv, och så även friheter – det maktens ord och lagens bokstav ger dig rätt att göra eller slippa är privilegier för den klass, grupp eller annan ordning du tillhör.)

        Inget statsskick har något egenvärde utöver vad det levererar till det eller de folk det utövas över. Demokratiers enda sätt att legitimera sig själva är genom att leverera bättre förhållanden än alternativen.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

      • Christer E skriver:

        Nej, jag har inte läst hela texten av Rousseau, bara de delar som ingick min ett-betygs-kurs i teoretisk filosofi (dock ingick hela böcker av andra filosofer). Du har givetvis rätt i att texterna alltid ska bedömas efter den tidsepok de är skrivna i. Problem uppstår när texterna appliceras direkt på nutiden, utan nödvändiga (tids-)justeringar. Man kan jämföra med det andra tillägget i USA:s konstitution; rätten att bära vapen. När tillägget skrevs gällde mynningsladdade gevär med en eldhastighet på kanske 2-3 skott i minuten. En skolskjutning hade varit otänkbar på den tiden.

        Instämmer i stort med din beskrivning av demokratin (hänger inte helt med vad det gäller Theseus-skeppet; tänker du på färgen på seglet?). Jag saknar en liten beskrivning av de negativa rättigheterna, som inta kan garanteras av mig själv, kräver (demokratiska?) institutioner.

        Gilla

  15. Henrik Hillberg skriver:

    Sverige skulle behöva en helt ny konstitution. Personval, max två mandatperioder i riksdagen, 149 ledamöter, tjänstemannaansvar, inga partibidrag, konstitutionsdomstol, etcetera, etcetera.. Hur ska vi få till det, kan man undra?

    Gillad av 6 personer

  16. Lennart Göranson skriver:

    Tanken att vi borde låta oss inspireras av de ”checks-and-balances” som säkrar demokratin i USA är sympatisk. Men för att nå dit måste vi ifrågasätta (och ändra!) den grundläggande principen för våra grundlagar, nämligen folksuveränitetsprincipen. Den är kontradiktorisk mot Montesquieu och betyder att all makt ligger i händerna på 1) folket, representerat av 2) riksdagen som 3) genom partistödet blivit ett knapptryckarkompani och därför 4) lagt all makt hos regeringen. Domstolarna och media, som i länder som tillämpar maktdelningsprincipen begränsar den exekutiva makten, är som bekant i Sverige regeringens förlängda arm. Vi kan tycka si och så om tingens ordning, men det som vi måste ta tag i är att kräva en radikal grundlagsreform.

    Gillad av 2 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Dumheter. ”Folket” är inte precis bara de som röstade i det senaste valet. Och för valet finns det regler. Alltså kan vi ha regler för att se till att folket i vidare bemärkelse är ”suveränt”.

      Gilla

  17. GWI skriver:

    Tack Patrik för detta inlägg. Minns samhällsklimatet som föregick RF 1974, idéerna om det starka samhället med vidhängande politiska kalkyler och den enögda och tvärsäkra synen på framtiden. Vi kom från de klassiska läroverken men insåg ändå inte hur farligt det var. Sverige reformerades men till priset av risker och negativa bieffekter som kanske hade kunnat undvikas.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.