Ny studie indikerar samband mellan autism och könsdysfori

En ny studie indikerar ett samband mellan autism och könsdysfori, något som väcker nya frågor om ökningen av könsbyten i västvärlden.

Studien leddes av dr Steven Stagg vid Anglia Ruskin University i England och omfattar 177 personer. Bland de studiepersoner som identifierar sig med sitt biologiska kön hade fyra procent fått diagnosen autism. I gruppen ickebinära eller transsexuella var 14 % diagnosticerade med autism.

Studien kommer att publiceras i septembernumret av den medicinska tidningen European Psychiatry.

24 reaktioner på ”Ny studie indikerar samband mellan autism och könsdysfori

  1. Fredrik Östman skriver:

    Samtidigt är vi inne i en överdiagnosticerande tid. 4% autister är allvarligt, liksom de nya diagnoserna ADHD, som bara dök upp ur tomma intet. Nu förefaller nästa steg i denna utveckling, eftersom psykiatrikerna är inlåsta i det skatteindustriella komplexet, vara att sinnessjukförklara oss oppositionella och konservativa.

    Gillad av 9 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Alla diagnoser dyker upp ur tomma intet – retorisk glidning där, du. En hel del diagnoser har försvunnit över tid, vilket inte är rubrikmaterial ens i läkartidskrifter. ADHD är inte sinnessjukdom. Det är en neurologiskt betingad störning av hjärnans funktion. Majoriteten (60% är den siffran jag sett) har normal kognitiv förmåga, ca en tredjedel ligger mellan normal till 85 IQ (WAISC-testet), och resten ligger över normal intelligens.

      ADHD kan lätt testas: den som har det medfött har en atypisk reaktion på amfetamin. Det är dock etiskt tveksamt att helt enkelt ge amfetamin till barn för att se om diagnosen stämmer. ADHD-liknande symptom/beteenden kan också utvecklas av konstant hög stress i barndomen (hjärnans utveckling påverkas av för höga stresshormonnivåer över lång tid och den höga stressnivån och de beteenden som följer av sådan [förenklat blir flykt/försvar-responsen alldeles för dominant samtidigt som impulskontrollen försämras avsevärt]), men personen har då normal respons på amfetamin, även om Ritalina, Concerta och liknande kan hjälpa ihop med träning.

      Själv håller jag träningen viktigare än medikamenterna, särskilt då dessa påverkar testosteron utsöndring/upptagning – att ge dem till pojkar före puberteten ser jag som ett rent övergrepp. Till skillnad från vad media påstår är det många inom BUP och övriga vård som anser att det pågår överdiagnosticering och onödig patologisering av beteenden som annars lätt kunde åtgärdas med fastare ramar och regler, och konsekvent fostran. En möjlig orsak till ADHD-ökningen är att de som förr var gränsfall då levde i ett mer förutsägbart och konsekvent samhälle med mer förnuftiga och mindre godtyckliga regler, varför de lättare kunde lära sig själva fungera och passa in.

      Överlappning mellan autism och könsdysfori är tidigare inte utrett eller diskuterat mig veterligen (men jag är inte forskare å andra sidan) men att det skulle vara högre prevalens än i övriga befolkning låter rimligt, då autister sällan uppvisar könsstereotypa beteenden (inlärda sådana vill säga), något som ofta slår hårdare mot flickorna då de uppfattas som pojkaktiga i sätt, resonemang och uppförande: mer logiska, rationella, problemlösningsorienterade och sak-fokuserade, till skillnad från det kvinnliga gruppfokuserade, emotionella och ältande.

      Jag hoppas DGS länkar direkt till studien när den i september blir tillgänglig; ovanstående länk går inte till studien utan till en katolsk nyhetsagentur.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 8 personer

      • Ove skriver:

        Rikard, har du någon gång testat att ta till exempel en Ritalin-tablett? De flesta människor blir mer alerta av centralstimulantia. Det är alltså ingen indikator på adhd i sig att man påverkas av t ex ritalin.

        Det är – åtminstone i USA – vanligt att tentapluggande studenter (som ej har adhd) använder (svart-köpt) Ritalin och liknande preparat.

        Sedan kan man undra varför alla måste vara så normala. Lågt i tak för ”sköna personligheter” numera?

        Gillad av 1 person

      • Anders P skriver:

        Nja, Ritalin, Concerta och sånt är inte samma sak som amfetamin. Men det är inte mycket förståelse för att barn och människor överlag är olika idag. De som underpresterar i skolan då miljön inte passar dem, kan längre fram i livet bli framgångsrika entreprenörer och konstnärer, t ex.

        Gillad av 2 personer

      • Jari Norvanto skriver:

        @ OVE

        ”Rikard, har du någon gång testat att ta till exempel en Ritalin-tablett? De flesta människor blir mer alerta av centralstimulantia. Det är alltså ingen indikator på adhd i sig att man påverkas av t ex ritalin.”

        Centralstimulantia (CS) är potentiellt prestationshöjande. Därför har det använts i krig och civila sammanhang, legalt eller illegalt. De betrakta som dopningsmedel i idrottssammanhang. Vad jag är ganska säker på att Rikard menar med testdos amfetamin (eller annat CS) är den paradoxala effekten av lugn hos en rastlös person till följd av ADHD. En sådan person kan också vittna om bättre kontroll över tankar och exekutiva förmågor att inleda, fullfölja och växla mellan uppgifter, osv. Är det väldigt mycket sådana beskrivningar hos testpersonen, subjektiv rapport eller objektiva iakttagelser, kan det i sig tala för sådan diagnos.

        Gillad av 3 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag menar att de dök upp mycket plötsligt. Seriös vetenskap tager tid på sig. Vi skall inte använda statens våld för att tvinga barn att agera försökskaniner i vår hets att följa varje infall som en galen vetenskapsman får. Lindy-regeln säger att det som funnits kort kommer att försvinna inom kort medan det som funnits länge kommer att vara kvar länge. Vadan denna brådska? Vi fokuserar fel om vi låter oss sugas med i diagnoserna som sådana och inte i stället intresserar oss för de ändringar i samhället som förorsakar intresset. Tillbaka alltså till ett traditionellt samhälle med traditionella livsmedel, traditionell skola och traditionell uppfostran, så ser vi efter några hundra år vilket av detta drogvansinne och sönderskärande av friska organ på friska barn som i själva verket var palliativa behandlingar av följdverkningarna av felaktig politik (vänster) och inte alls något fysiologiskt eller patologiskt.

        Gillad av 1 person

      • educaremm skriver:

        Otaliga variationer finns bland människor. Varje människa är ett unikum, både av genuppsättning, livsomständighet, psykologi, sociologi, ekonomi och även då av deras fysiologiska och biologiska komposition.

        Att vilja kategorisera, analysera och kartlägga, samt vilja beskriva och sätta namn på olika kategorier av människor, kanske för att då kunna kalla det hela för s.k. vetenskap, det är en mänsklig fäbless som nog alltid har funnits. När ett namn har uppfunnits för något fenomen, så vill gärna själva benämningen, eller namnet, tilltros kunna både förklara, samt ringa in, eller på ett komplett vis kunna beskriva något psykologiskt eller sociologiskt.

        Alla försök att begripa tillvaron, och inte minst människan själv, finns ju också inom mängder av s.k. heliga skrifter, som rör sig just inom området psykologi och sociologi, samt också gärna inom begreppen gott och ont.

        Viljor att kartlägga och benämna finns då särskilt uttalad bland människor som har ett intresse för mänskliga beteenden, både psykologiska, sociala och existentiella, och även då för avvikande beteenden, för sjukdomsbeteenden, eller för kriminella beteenden osv.

        Detta intresse för kartläggning och för anlyser och försök till förståelse och även kanske försök av hjälp till svårt utsatta människor, finns då kanske särskilt utpräglat hos vissa personlighetstyper som inte sällan utbildar sig till läkare, vårdare, speciallärare eller s.k. experter av olika slag.

        Men detta höga intresse kring människan kan förekomma också i stor utsträckning hos s.k. visionärer och filosofer med olika ismer och samhällsläror, godtagna eller förkastade, eller även då med förmaningar eller utläggningar av heliga texter, osv.

        Har själv ingen erfarenhet av några s.k. droger, eller några former av medicinpreparat som tydligen kan påverka sinnet, men när olika s.k. centralstimulerande mediciner kom på en marknad i USA på femtiotalet, så blev dessa tydligen doser som väldigt många hemmafruar där började att använda sig av. En hel drogindustri inom en rock-pop-industri tog vid, och även läkare själva använde dem tydligen, samt också s.k. experter på behandlingar, eller s.k. livsfilosofier, eller psykologiska namngivna tillstånd osv. Experterna använde sig tydligen alla i större eller mindre utsträckningar av droger i stora doser. T ex då Freud m.fl.

        Både under 1700, 1800-tal var tydligen droger populära, särskilt då inom adliga kretser, för att inte tala om ett känt opiumkrig mot Kina. Även andra narkotikakrigföringar är också kända i s.k. modern tid. De är tydligen pågående.

        Så krig med, mot, av, för och på grund av droger av olika slag, har förmodligen funnits i alla tider. Droger har använts under otaliga krigföringar. Både inom Nord- som Syd- Amerika, och också bland indianerna, samt resten av hela världens folk, genom hela historien.

        Det finns tydligen enorma rikedomar inom denna narkotikafullproppade värld, med både mord, krig och död i sitt släptåg, och med inte sällan mentala förvridna, paranoida, eller mycket onaturliga och förvirrade föreställningar och teorier, eller filosofier, som följdverkningar.

        Tråkigt nog.

        Gilla

      • Robban skriver:

        @Rikard. Jag har adhd-diagnos. Jag fick göra en massa tester, på det viset sattes diagnosen. Det var dock som vuxen, jag vet inte hur det funkar med barn. Eller om skolan är pådrivande – jag gjorde testet frivilligt. Fick remiss via Öppenpsyk då depression var svårbehandlad.

        Undrar hur man kommer se på den här adhd- diagnosen om hundra år? Kommer den finnas kvar, eller någon liknande diagnos? Kommer man betrakta vår tid med ett leende?

        Tycker det var intressant läsa alla inlägg i frågan, tack, gav en del funderingar. Reflektioner.

        Är olika hur man reagerar på medicin i stil med centralstimulerande. En del som ”svarar” ”väldigt bra” på medicinen blir förvisso lugna. Det blir inte jag, men det höjer vakenhetsgrad osv. Extra extra Starkt kaffe känsla.

        Gillad av 1 person

      • Eva Danielsson skriver:

        Rikard, Östman , m fl
        ADHD föregicks av MBD, minimal brain dysfunction , så namnet ändrades (på åttiotalet?) till en förkortning som förtydligar att det handlar om svårigeheter med uppmärksamhet/koncentration och aktivitetsreglering. Men barnen med dessa svårigheter har funnits länge, kanske alltid, om än inte i den svällande omfattning som verkar ha uppstått på senare år. Och som antagligen inrymmer även barn med sociala problem som orsak till beteendeproblemen, inte bara de med medfödda avvikelser.

        Gilla

    • Katarina L skriver:

      Jag har diagnosticerats med Aspergers syndrom, som påstås vara en form av autism. Jag har själv aldrig haft några problem med att identifiera mig som kvinna.

      EVENTUELLT kan EN – av många – förklaringar till att så många kvinnor med autism velat byta kön vara att man med det som kallas autism kan ha svårare leva upp till traditionell/stereotyp kvinnoroll. Det blir särskilt påtagligt i tonåren att man har svårt hänga med i det sociala, och tjejer/kvinnor har rätt höga krav där. Kanske kan en del då få för sig att de passar bättre som män? Slippa tjejsnack , måla naglarna och höga klackar etc.

      Obs, totalt hemsnickrad teori, så kanske inte stämmer ett dugg.

      Sedan tror jag att detta med så mycket autism- och adhd-diagnoser kan ha flera förklaringar. Förr hamnade nog många som inte var särskilt sjuka i egentlig mening – men som var udda och liksom bara inte fixade livet – på mentalsjukhus. Och så har kraven på social förmåga m m i arbetslivet ökat, tror jag.

      Sedan är kanske det som kallas normalt snävt definierat?

      Många politiker idag verkar dock skogstokiga. De värsta galningarna går lösa…

      Gillad av 6 personer

      • Jari Norvanto skriver:

        Jag har träffat åtskilliga kvinnliga patienter med ADHD, med eller utan drag av AST, som berättat att de trivdes bättre med pojkarna i skolan, för att vara med i deras lekar och slippa tjattret och hackordningen i flickornas sociala spel.

        Gillad av 2 personer

      • Rikard skriver:

        Hej.

        @ Amfetamin/Ritalin ovan: det har redan besvarats. Jag skulle varit tydligare – hemmablind troligen. Tack Jari Norvanto för en bra förklaring!

        @Östman: diagnoserna har inte kommit plötsligt, om du inte menar att från trettiotalet till sjuttiotalets slut är plötsligt? De kom plötsligt till löpsedlar, möjligen. Det kan vara så att eftersom man över tid bytt namn på diagnostiska tillstånd förknippade med psykisk ohälsa och utvecklingsstörning (som du vet medföljer ett rejält socialt stigma med dylika; se på vårt lands historia av rasbiologisk politik) så ser det ut som om någon runt ca 1990 ”uppfinner ” ADHD.

        @Katarina L: det du beskriver och funderar över stämmer med min erfarenhet av vad kvinnor med autism/Asperger berättat. Männens mer övertydliga samspel är lättare att förstå än det stereotypt kvinnliga mer subtila, och som kvinnor försöker männen inte tävla med dem om hierarkisk position i gruppen män. Man kan säga att de lätt blir ‘en av grabbarna’ eller hedersmän om jag får vara så lustig.

        Ett annat skäl till överdrivet antal utredningar är att det ofta är barnomsorg och skola som begär det för besvärliga elever – lärare är exceptionellt snabba på att spekulera hejvilt och ljusår bortom sin kompetensnivå i huruvida en eller annan elev har en eller annan diagnos. Det är så att man kan må illa av att höra hur det låter i lärarrum ibland. Ett av skälen är processen för hur man äskar extra resurser: besvärliga elever utan diagnos ger inga stålar, mycket grovt förenklat. SPSM (Specialpedagogiska Skolmyndigheten) och Myndigheten för delaktighet har troligen ännu material om detta dilemma.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      Det står 4% av studiepersonerna som identifierade sig med sitt biologiska kön hade diagnosen autism. Det framgår dock inte i referatet vilket urval studiepersonerna representerar.

      En vanlig uppfattning är att prevalensen AST (autismspektrumstörningar) i samhället är ca 2% och ADHD-syndrom ca 5%.

      Jag är psykiater och jag räknar mig själv som en smula oppositionell mot rådande PK-regim och bekväm i den konservativa änden av den politiska värderingsskalan.

      Gillad av 3 personer

      • Jari Norvanto skriver:

        Jag har ingen statistik att redovisa i brådrappet. Det finns uppgifter att AST finns mer eller mindre jämlikt förekommande oavsett kultur och socioekonomisk grupp i världen, ungefär som det sagts om schizofreni, men också utsagor om högre prevalens AST och andra genomgripande utvecklingsstörningar i folkgrupper där konsangvinitet är utbredd, såsom i MENA och i regioner bortom.

        Gilla

      • Jari Norvanto skriver:

        Antagligen, mer eller mindre. Genomsnittlig livslängd är dock kortare hos NP-klientelet än befolkningen i stort; det handlar om psykisk och somatisk samsjuklighet och en osundare livsstil, droger, risktagande, impulsivitet och försumlighet, självmord etc.

        NP-störningarna har sedan början av 90-talet fått ökad uppmärksamhet och kommit in i en bredare allmänhets medvetande. Och letar man, så finner man. De barn som nu inträder skolan har större chans att upptäckas än vad som var fallet för tidigare generationer, och i synnerhet då begreppet ADHD inte ens fanns. Säkerligen var många av de som benämndes eller avfärdades som ”MBD-barn” många gånger ADHD-barn. Ska man ha en NP-diagnos konstaterad först i vuxen ålder, vill man ha belägg för att det förekom motsvarande redan i barndomen; vilket kan vara svårt att inhämta eller belägga. Man får använda sin erfarenhet och omdöme, och inte minst försöka utesluta andra, bättre förklaringar.

        Gilla

      • Jari Norvanto skriver:

        Tveeggat. Friheter, valmöjligheter är väl för de flesta positiva storheter, men också behäftade med ångest. Mycket ytfixering och social interaktivitet som gör att många ungdomar är uppkopplade till internet och telefonnätet dygnet runt. Mycket upplevd stress. Skolan högljudd och brister i studiero. Ett mer kaotiskt och stimulusmättat samhälle, tror jag nog man kan säga.

        NP-patienter, och i grund och botten tror jag det gäller generellt för människor, gillar tydliga regler, inte massa motsägelser, reträtter eller ändringar i överenskommelserna. I detta klientel är komorbiditet (samsjuklighet) vanligt, vilket ökar kraven på vården, t ex vid samtidigt missbruk.

        Det är väl allmänmänskligt att söka lyckan. Men lyckan är transient. Vad jag anser önskvärt är kunskaper motsvarande grundläggande förnuft, nästan som hemkunskap, kring mat, motion och sömn; för detta är ofta oerhört bristfälligt utvecklat, torftigt och oregelbundet. När rutinerna kring detta trimmas, envetet, så ökar stresstoleransen och fokus flyttas rätt i tillvaron. Mediciner kan göra susen, men de är toppen av pyramiden; fundamentet består bl a av vettiga rutiner och livsstilar. En del av implementeringen av rutiner och dygnsrytmen kan förvisso underlättas av mediciner, men medicinbehovet i sin tur vara lågt, om bara allt det icke-farmakologiska är på plats.

        Gillad av 1 person

  2. Rudmark skriver:

    Svenska undersökningar (?) ger vid handen att 60% av könsdysforiker har Asperger. Min egen upplevelse/erfarenhet är närmare 95% av psykiatriurval ligger nära eller har diagnosen.
    Inga länkar till undersökningar, kan ha varit ”gängse uppfattning”
    Könsdysfori kan också innebära att man bara vill slippa brösten eller skägget eller andra detaljer. Asperger är ju en del av autism/autismspektrat, men man får förmoda att undersökningen har koll på diagnossättningen (England kan)

    Gilla

  3. Inconvenient Observations skriver:

    Ska bli intressant att se hur reaktionerna blir på den här studien bland aktivisterna. Det blev ju ett herrans liv över den från Browns University förra året för att den pekade på att det finns ett samband mellan rapid onset gender dysphoria och att ha vänner med dysfori.

    Gilla

  4. Jari Norvanto skriver:

    Detta är välbekant kunskap inom psykiatrin. Det framgår dock inte i det lilla referatet till studien som sägs omfatta 177 personer, hur urvalet av deltagarna hämtats.

    Gilla

  5. Göran Holmström skriver:

    Inte mår personerna bättre av att förskola och skola, tar bort barnens identitet i ivern att göra varje minoritet nöjd.
    Trygghet tidigt i livet är som jag ser det
    Och det är viktigt för att få nöjda vuxna.
    Fast kanske är det inte Sveriges målsättning att få lyckliga individer, söndra och splittra är kanske planen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.