Maria Hind Alias är socialdemokrat och säger sig tro på mångfald. Men mångfalden förutsätter gemensamma regelverk. Människor som kommer hit måste anpassa sig annars kan de åka någon annanstans. Hederskultur och religiös extremism har inget här att göra.
Jag tar bilen från Uppsala till Eskilstuna för att träffa Maria Hind Alias. Vi har stämt träff för att tala om hennes kamp mot hedersvåld och religiös extremism.
Nyligen beviljades jag en oförtjänt ynnest av Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse i form av en inbjudan till ett lärt seminarium om självkännedom på stiftelsens vackra gamla järnbruk Engelsberg, för övrigt ett av UNECOs världsarv. Utgångspunkten, om jag fattade rätt, var Delfioraklets och Sokrates maning ”Känn dig själv”, gnōthi seauton om du föredrar att tala grekiska. Aldrig hade väl jag fattat att det finns så mycket filosofiska insikter att dra av dessa tre – två för er grektalande – små ord.
I London har konstgalleriet Saatchi plockat bort två målningar efter påtryckningar från muslimska besökare. Målningarna ingår i en utställning av en artist med pseudonymen SKU och utgörs av klassiska nakenstudier med arabisk text som formats som amerikanska flaggan. Enligt konstnären är syftet att visa konflikten mellan USA och islamiska extremister.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Eddie (Mohamed Omar) med den lutherske teologen Lars Borgström om reformationen på 1500-talet. Gustaf Vasa, som genomförde reformationen i Sverige, ska ha fötts den 12 maj på Kristi himmelsfärdsdag år 1496. Förr anordnade man stora fester denna dag. Gustaf Vasas dag var till exempel en av de fyra stora akademiska festerna i Uppsala.
När en partiledare för ett av riksdagspartierna kränker hälften av landets befolkning genom att använda deras kön och hudfärg som ett skällsord inser man att något är riktigt sjukt i det svenska samhället, se denna tweet.
Annie Lööf är inte den första politikern i Sverige att spy infantilt och omotiverat hat över just vita män. Hon lär inte vara den sista heller, eftersom hatet mot de vita männen numera är i det närmaste obligatoriskt för dem som vistas i de politiska finrummen och på de stora massmediala plattformarna.
Okontrollerad mångkultur och politisk korrekthet är orsaken till att radikala islamister, med sin dödliga ideologi, kan fortsätta att frodas. Det hävdar Mohammad Tawhidi, själv muslim och imam från Australien.
– När vi flyr till västvärlden och försöker varna regeringar och underrättelsetjänster om dem vi flytt ifrån så möts vi av en politiskt korrekt agenda som säger att vi är rasister och att det är extremisterna som ska tolereras och omhuldas, säger han.
I april 2013 valde Socialdemokraterna in Omar Mustafa i partistyrelsen. Bara en vecka senare tvingades han avgå på grund av kopplingar till extremister. Men Socialdemokrater för Tro och politik – det forna Broderskap – tog Mustafa i försvar och anklagade hans kritiker för att vara ”antimuslimister” och islamofober. Här berättar vi om bakgrunden till Omar Mustafas fall, och om de troende socialdemokraternas nära koppling till islamister.
I Florida, USA, har ett par mist vårdnaden om sin cancersjuke son efter att de vägrat låta behandla honom med cellgifter utan istället valt en alternativ behandling med cannabisolja.
Den treårige pojken fick diagnosen i april och cellgiftsbehandlingen sattes igång omgående. Enligt föräldrarna skedde ingen förbättring och man avbröt behandlingen
På våren 1907 fick Verner von Heidenstam uppdraget att skriva en läsebok för folkskolan om Sveriges historia. Första delen av Svenskarna och deras hövdingar sändes ut till jul 1908 och kritiken var i stort sett enig om att han skrivit ett stort och nyttigt verk. En recensent, Vera von Kraemer, skrev så här: ”Man blir varm över den stolta, fina svenskhet, som speglas i dessa blad.”
Två år senare kom den andra delen ut. Boken fick stor spridning. Skolupplagan trycktes sista gången om 1953; då var man uppe i 235 000 ex för första delen och 210 000 för andra.
Politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex förnekar sig aldrig. De är omsättningsmaximerande och vill alltid växa. De älskar nya angelägna uppgifter som ger dem skäl att skriva fler lagar, inrätta nya myndigheter och höja skatterna. Ju mer de kan bevisa att medborgarna anser deras insatser betydelsefulla, desto bättre är det.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, har i dagarna presenterat en uppmärksammad ”attityd- och värderingsstudie” som redovisar resultatet av en stor enkätundersökning om vad ungdomar tycker och oroar sig över.
I ett samtal med Det Goda Samhället reflekterar Johan Lundberg över vad som hände när han för två år sedan nekades en professorsbefordran vid Stockholms universitet. Med obehag ser han hur ideologisering och formalisering av arbetet vid universiteteten skapar strömlinjeformning och anpassning. Han talar också om sin senaste bok och om hur en livskraftig kultur måste behålla kontakten med sin egen historia.
Johan Lundberg är docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. I sin forskning har han främst sysslat med Harry Martinsson och svensk 1900-talslyrik.
Det är nu tio år sedan Socialdemokrater för tro och solidaritet, tidigare Broderskapsrörelsen, gav ut sitt vänsterkristna manifest. Det klubbades under kongressen 2009. Drygt ett år senare, lagom till valet 2010, gavs ett liknande manifest för muslimska socialdemokrater ut. Men hoppsan – de skilde sig åt rejält på åtminstone en punkt.
När de troende socialdemokraterna gav ut Manifest för en kristen vänster” klargjorde man att man strävade efter en värld utan över- och underordning, det vill säga ”utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning…”
Detta är den centrala frågan som bör ställas till dem som kandiderar till det Europaparlamentet.
Carl Bildt skrev 1991 en bok med titeln Hallänning, svensk, europé. Jag läste den inte då och heller inte senare, men jag gillade och gillar fortfarande titeln. Den alluderar nämligen på den så kallade subsidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen, som är en av de principer som ligger till grund för hur den Europeiska unionen (EU) skall organiseras.
Den 9 april publicerade jag ett inlägg med rubriken ”Det går bra för Det Goda Samhället”. Då berättade jag om hur vi slog rekord i antalet visningar för mars månad 2019.
Nu är det dags att berättade om hur det gick i april i år. Det fortsätter att gå framåt! Antalet visningar i april i år är större än i april alla föregående år sedan bloggen startade år 2015.
Så här ser det ut:
När ett stort företag med många fabriker och dotterföretag som en gång må ha varit enastående framgångsrikt börjar misskötas så kan det ta mycket lång tid innan skadeverkningarna märks och det börjar pockas på motåtgärder. De tidigare så beundrade företagsledarna vill inte erkänna att de gjort något fel utan skyller på annat, tillfälligheter, oljekriser eller listiga japaner. Jag tänker på sådana svenska industriklenoder som Gränges och Facit.
Men så småningom blir vrålet från verkligheten, förmedlat via resultaträkningen, så överväldigande att någon sorts krisbekämpning måste inledas. Krisbekämpningen består normalt av en serie amputationer.
I början hade jag svårt att förstå hypen bakom Navid Modiris liveshow ”Hur kan vi?” med galaföreställningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Några timmars insiktsfulla, men ändå rätt ”vanliga” samtal om tiden vi lever i och hur vi tänker om framtiden. Själv har jag lyssnat till otaliga såna samtal de senaste åren, gratis framför min dator.
Jo, jag har levt i en bubbla. Visserligen en rätt stor bubbla som jag delar med en växande del av befolkningen, men likväl bubbla.
De ska arbeta för ökad trygghet i tunnelbanan. Men ungdomsvärdar från Lugna gatan har själva begått brott under sin anställningstid. 22 av 79 uppfyllde inte kravet på straffrihet eller begått brott under sin anställning, visar en internrapport från Region Stockholm.
Ungdomsvärdarna kommer från stiftelsen Fryshuset och har funnit på plats i tunnelbanan sedan tidigt 2000-tal, för att skapa trygghet i kollektivtrafiken. Men hur fungerar det i praktiken?
Skådespelerskan Emma Thompson har hamnat i blåsväder. När hon nyligen besökte London för att stödja klimataktivisterna, som orsakat kaos för Londonborna, uppmanade hon allmänheten att flyga mindre. Senare fångades hon på bild då hon själv åkte första klass tillbaka till New York på ett British Airwaysplan.
Vår typ av demokrati är välorganiserad och följer ett etablerat regelverk. Det hålls folkval till de beslutande församlingarna, i Sveriges fall en gång i september vart fjärde år, varefter en regering på något vis utkristalliseras.
I Venezuela fungerar det på ett helt annat sätt och det pågår just nu. Det står en kamp mellan president Nicolás Maduro och oppositionen personifierad av Juan Guaidó och Leopoldo López. Det som avgör kampen är folket, men inte genom att rösta utan genom att ge sig ut på gatorna för att demonstrera. Antalet demonstranter en viss dag verkar fungera som ett slags opinionsundersökningar.
Politiska rörelser älskar sina slagord. Men vad ska de göra med slagord som redan fått genomslag i politiken? Det som var viktigt och relevant för femtio år sedan är kanske fel medicin idag. Allt får sin mening och betydelse i ett sammanhang.
Är det patetiskt att tjata om att man älskar sitt land? Ja kanske det. Eller rättare sagt: det kan det vara. Det beror på situation och omständigheter. Allt som sker får sin mening och betydelse i det sammanhang i vilket det äger rum.
Statsradion, där ett flertal av journalisterna sympatiserar med miljöpartiet och vänsterpartiet, rapporterar att S, C och V vill tvinga EU-parlamentet att besluta om ett ”klimatnödläge”, eller ”klimatundantagstillstånd”.
Det finns ingen anledning att vara förvånad. Det är tydligt att de strömningar som kräver klimatdiktatur växer sig allt starkare. Filosofen Torbjörn Tännsjö som aldrig har dolt sina sympatier för kommunismen och miljöpartiets EU-kandidat Pär Holmgren hör till de öppna diktaturförespråkarna.
Nu i maj är det exakt elva år sedan jag var inbjuden till Janne Josefsson och SvT Debatt för att diskutera om journalisterna mörklägger sanningen om invandringen. Jag mötte bland andra Jan Guillou som hävdade motsatsen, och tittarna fick rösta. Min tes fick 91 procent av tittarnas 4 000 röster, vilket föranledde Guillou att skriva två krönikor i Aftonbladet (här och här) om vilken xenofob jag var.
Bakgrunden var en artikel som jag hade skrivit på DN Debatt en knapp månad tidigare. Något liknande hade inte förekommit på en framträdande plattform i det offentliga samtalet sedan 1997, då professorn i socialantropologi Kajsa Ekholm Friedman,
Vita huset har nyligen sammankallat ett möte med de främsta nationella tjänstemännen för att diskutera krisen i Venezuela. […]
Om man ska försöka förstå något som man inte begriper kan det vara klokt att fråga en expert. Jag inser att detta är ett kontroversiellt påstående eftersom många så kallade experter är charlataner även om de har fina diplom och titlar. Men jag satsar i alla fall på expertråd som första standardlösning på ett uppkommet dilemma. Om exempelvis barnet får feber och röda utslag kan det vara klokt att kontakta en barnläkare som eventuellt diagnosticerar vattkoppor och förklarar det sannolika sjukdomsförloppet.
O, hur härligt majsol ler! Maj brukar räknas som den första sommarmånaden och första maj som den första sommardagen, då alltså sommarhalvåret börjar. Nu håller våren sitt egentliga intåg. Dess motpol är första november, Alla helgons dag, som inleder den första vintermånaden.
Den 1 maj infaller ju mitt emellan vårdagjämning och midsommar/sommarsolståndet och markerar därmed en ”kvartspunkt” i årets hjul, motsvarat av Alla helgons dag på hösten, då sommarhalvåret slutar och vinterhalvåret börjar. Alla helgons dag ligger mitt emellan höstdagjämning och julen/vintersolståndet.
Det är svårt att ifrågasätta Greta Thunberg utan att anklagas för att hata barn, men jag tar risken. Enligt Greta själv startade hon sin globala rörelse på egen hand utan uppbackning från föräldrar eller någon organisation, och fortsätter driva den i egen regi. Att hon ibland samarbetar med FN och andra icke-statliga organisationer, gör henne på intet sätt ”beroende”. Så här skriver hon på sin Facebooksida:
Many people love to spread rumors saying that I have people ”behind me” or that I’m being ”paid” or ”used” to do what I’m doing. But there is no one ”behind” me except for myself. My parents were as far from climate activists as possible before I made them aware of the situation.
Sedan 2017 har omkring 750 000 rohingyer flytt från Myanmar till Bangladesh och idag bor omkring en miljon rohingyer i landet. Men det omgivande samhället ser med misstänksamhet å den muslimska minoriteten och deras rörelsefrihet är starkt begränsad, enligt en ny studie från Xchange, som studerar migranters situation i olika delar av världen.
Jan Sjunnesson reflekterar över det paradoxala faktum att många tongivande immigrationskritiker själva har utländskt påbrå. Svenskar med svenska föräldrar verkar ha svårare att ta tydlig ställning i en debatt som rör värde och status på deras egen nationalitet. Men är det verkligen ett utslag av extremism att människor vill bevara sitt lands nationella särprägel?
Det har väl knappast undgått någon att de mest ihärdiga och kunniga kritikerna av svensk immigrations- och integrationspolitik själva är invandrare. Jag har sett det som något gott, ett slags självkritik där skötsamma invandrare vänder sig till välmenande svenska byråkrater och mindre skötsamma landsmän för att peka på vad som gått snett. Ett gott tecken alltså att dessa höjt sina röster sedan 1990-talet. Vissa har helt sågat det svenska mottagningssystemet, andra har fokuserat på specifika detaljer.
Personligen är jag mycket nöjd med att leva i en demokrati, ett system som av Churchill påstås ha beskrivits som det bästa statsskicket av alla de dåliga som är möjliga. Jag gillar demokratin för att den ger mig rätt mycket frihet utan att det sker på bekostnad av någon annan. I idealfallet gynnas var och en av alla de andras frihet. Tänk på näringsfriheten till exempel. Om folk inte kunnat starta och driva företag så hade levnadsstandarden varit usel, arbetslösheten hög och brottsligheten troligen överväldigande.
Allah är vårt mål, Profeten är vår ledare, Koranen är vår lag, jihad är vår väg och döden för Allahs ära är vår högsta strävan.
Den döde mannen är profeten och valspråket är Det Muslimska Brödraskapets (MB). Med tanke på Trumps utspel om att terrorklassa MB och den kritik som vänsterliberalerna lär komma med så bör vi erinra oss MBs och andra islamisters syften, planer och strategier.
DET GODA SAMHÄLLET 