Bitte Assarmo: Barns rätt till jämställdhet måste gå före religionsfriheten

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

Nu är slöjdebatten igång igen, och det med en intensitet som förvånar och förbluffar. För varför har vi ens en seriös debatt om huruvida vissa flickor ska beslöjas? Det borde vara en ickefråga i ett modernt västerländskt samhälle som Sverige, för det är ju alldeles självklart att små barn inte ska kläs i religiöst betingad, könsdiskriminerande klädsel. Barn ska behandlas jämställt – oavsett kön och kulturell bakgrund – och det är statens ansvar att se till att så sker, även om det finns föräldrar som inte förstår innebörden av barns mänskliga rättigheter.

Ändå tycks detta vara häpnadsväckande svårt att förstå, även för människor som bevisligen har alldeles ypperlig tankeförmåga. Se bara på Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmersson, som förväxlar kraven på hijabförbud på barn med att en stat ”tar sig rätten att rycka av människor deras slöja”. När man läser texten kan man förvillas att tro att hijab är som vilket klädesplagg som helst. Men så är det ju inte – tvärtom.

Ordet hijab betyder ”sköld” eller ”barriär”, och användandet av den syftar till att isolera kvinnor från män och mäns blickar. Det är framför allt en religiös symbol, i ett sammanhang där kvinnors kroppar anses bringa skam eller leda till synd och frestelse. Hijaben symboliserar alltså en reaktionär syn på kvinnors kroppar och kvinnors sexualitet, samtidigt som den översexualiserar och objektifierar dem. Kvinnokroppen måste skylas, till vilket pris som helst, så att män inte ska få begär efter dem.

Den som tycker det är i sin ordning att klä en liten flicka, som inte ens närmar sig puberteten, i ett sådant plagg har antingen inte satt sig in detta faktum eller ser, medvetet eller omedvetet, små flickor som sexobjekt.

Bara det torde räcka alldeles utmärkt för ett slöjförbud på barn. Att det dessutom endast är ett av könen som ska stängas in bakom detta sexualiserande plagg gör naturligtvis förbudet än mer nödvändigt och, faktiskt, självklart. Att blanda ihop hijaben med religiösa symboler som kors och davidsstjärnor är bara trams, då dessa är könsneutrala och överhuvudtaget inte avser att begränsa ett av könen.

Dessutom är hijaben ett hinder i flickors vardag. Den som någon gång gått förbi en lekpark och sett skillnaden mellan hur beslöjade flickor och andra barn utövar sina lekar vet detta. Alltför vilda lekar rimmar illa med hijab och därför leker flickor, med håret noggrant instoppat under detta täckande tygstycke, gärna stillsammare lekar än sina kamrater.

Jag kan inte föreställa mig att detta undgått någon, inte ens de svenska, liberala hijabförespråkarna. Så varför tilltalas de då så starkt av tanken på att föräldrar ska ha ”rätt” att beslöja sina barn? Tycker de kanske att det är exotiskt och lite småmysigt att se mångfalden på lekplatsen? Intalar de sig att de beslöjade flickorna har valt att bli vuxna sexuella varelser i förtid, och rörs av deras stillsamma, eftertänksamma lekar? Eller talar de i egen sak, helt enkelt? Är de själva djupt religiösa och oroar sig för att det kan finnas företeelser de själva ägnar sig åt, eller låter sina barn ägna sig åt, som kan komma att ifrågasättas?

Låt dem oroa sig, i så fall. Våra barns rätt till jämställdhet och till att vara just barn, utan sexuella undertoner, måste gå före religionsfriheten i de fall där dessa motsäger varandra. Allt annat är oanständigt.

I en artikel för tankesmedjan Timbro pekar Hamid Zafar och Eli Göndör på ett antal problem i samband med ett slöjförbud. Jag medger att de har en poäng i det de skriver. Att människor som kommer från kulturer med en annan moraluppfattning kan se flickor och kvinnor med utsläppt hår som ett hot mot den moraluppfattningen, vilket göra att de kanske håller fast lite extra vid sin ursprungskultur. Det är givet att det kan bli problematiskt att få dem att fatta varför deras femåriga dotter plötsligt ska få åtnjuta samma frihet som andra flickor. Men det behöver faktiskt inte analyseras så förbannat noggrant. Ett förbud är ett förbud och det är bara att ställa föräldrarna inför faktum; i Sverige får man inte klä flickor under 15 i hijab. Punkt.

Hur förbudet sen ska upprätthållas är en annan sak, men det är ingen ursäkt för att samhället ska tillåta företeelser som missgynnar barn bara för att de kommer från en annan kultur. Det finns tusen och ett förbud som kan vara problematiska att upprätthålla, men de finns där ändå. Och ett förbud som säkerställer att alla barn behandlas lika är betydligt mer angeläget än många andra.