Richard Sörman: Vi behöver en svensk renässans

Richard Sörman

Ska svensk kultur bli en kultur bland många andra i ett mångkulturellt ”Sverige”? Inte om undertecknad får bestämma i alla fall. Här det motstånd som gäller. Varje meddelande om att motståndet ska upphöra är falskt. Vi behöver visa oss själva och våra ungdomar att vi inte står nakna och blottställda i ett tomt universum: Vi har en kultur att falla tillbaka på, vi har en tradition, en historia, en gemenskap, en självmedvetenhet. Under hösten kommer Det Goda Samhället publicera en rad artiklar om svensk kultur som tillsammans ska utgöra en litet, men förhoppningsvis inte helt betydelselöst bidrag i kampen för att premiera en svensk renässans. Vi behöver en svensk renässans. En sådan kan mycket väl komma, men vi behöver hjälpa den lite på traven.

Ämnet utvandring har återigen blivit aktuellt i Sverige. Människor påstås överväga att lämna sina hem för att bosätta sig utanför rikets gränser. Anledningen skulle vara att man inte ser någon framtid i ett mångkulturellt Sverige. Enligt tillgänglig statistik från SCB, som gäller fram till och med 2018, kan man ännu inte se att någon utvandringsvåg skulle ha kommit igång. Men det är onekligen ett tecken i tiden att diskussionen förs. Det är dessutom ett faktum att infödda svenskar i allt högre grad lämnar städer som Malmö och Göteborg och dessutom små kommuner med stor invandring som det numera berömda Filipstad.

Men ska vi verkligen känna en sådan tröstlöshet inför utvecklingen att vi väljer att lämna vårt land? Ska vi acceptera folkutbytet och lämna ifrån oss våra fäders jord? Ska vi räcka vapen inför mångkulturen? Självklart inte. Här är det motstånd som gäller och inte uppgivenhet. Så här skrev man i broschyren ”Om kriget kommer” som delades ut till alla svenska hushåll från och med 1943: ”Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på Dig det beror – Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva. Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!”

Och förresten: Var i stjärnorna står det skrivet att Sverige och svenskarna aldrig skulle behöva genomlida några allvarliga kriser? Varför skulle aldrig vi behöva ställa oss upp och slåss för vår existens? Så många människor har före oss fått kämpa för sitt samhälle, sin kultur, sin livsvärld – nu är det kanske vår tur.

”Det har var väl ändå lite väl melodramatiskt” kanske någon tänker. Det är möjligt. Men har vi inte haft tillräckligt av likgiltighet, slöhet och tanklös tilltro till att allt till slut ordnar sig till det bästa? Hur är det med vår riskmedvetenhet? Är det alltid klokt att bara vänta och se tiden an?

Kampen måste föras politiskt naturligtvis, men också, som jag nyligen skrev här på Det Goda Samhället, socialt och kulturellt. När det gäller kulturen ämnar vi på Det Goda Samhället under hösten publicera ett antal artiklar under det gemensamma temat ”Svensk renässans”. Vi behöver nämligen en svensk renässans, vi behöver en ny svensk självmedvetenhet. Vi behöver visa en ung generation som växer upp i en minst sagt förvirrande värld att det finns en kultur, en identitet, en tradition att falla tillbaka på.

Därför ska vi göra vad vi kan för att premiera en utveckling där människor i Sverige återigen söker sin identitet, sina sammanhang, sin tröst, sin glädje, sin livslust i det vi har gemensamt. Det finns andra sammanhang än de rent nationella som kan vara viktiga. Människor identifierar sig utifrån sina politiska övertygelser, utifrån sin sociala bakgrund, sin regionala tillhörighet, sin familj, sin tro, sina intressen, sina vanor. Men nationen är den nivå som skapar vår mest formella och påtagliga gemenskap. Nationen ger oss vårt gemensamma språk, vår gemensamma historia, våra institutioner, våra lagar, ibland våra karriärmöjligheter och inte minst, som sagt, en viktig del av vår identitet.

I en rad artiklar ska olika skribenter få spegla olika aspekter av vad som skulle kunna bli embryot till en nödvändig svensk renässans. Renässans betyder återfödelse och vi behöver förnya och återskapa människors intresse för svensk arkitektur, svensk klädstil, svensk mat, svensk historia, svenska språket, svenska högtider och svenska traditioner.

En kultur ger oss ett hem; den ger oss ett språk, en världsbild, en identitet. En kultur ger människor gemensamma referenser och den skapar sammanhang och gemenskap över tid och rum. Det är inte alls omöjligt att den långa period vi haft av självhat och identitetsförnekelse kommer att generera en stark motreaktion där människor återigen vänder sig till den egna identiteten, den egna traditionen, den egna världen för att söka befrielse ur tomhet och meningslöshet.

Sverige är vårt land. Den svenska kulturen är vår kultur. Vi älskar vårt land och vi älskar vår kultur. Här gäller det att rädda vad som räddas kan.

67 reaktioner på ”Richard Sörman: Vi behöver en svensk renässans

  1. JL skriver:

    “…..vi behöver förnya och återskapa människors intresse för svensk arkitektur, svensk klädstil, svensk mat, svensk historia, svenska språket, svenska högtider och svenska traditioner.“

    Kulturella symptom i alla ära, men det som främst behöver erkännas är typiska svenska beteenden och egenskaper. Beteenden som byggde landet. Tillit, pålitlighet, kreativitet, arbetsmoral och förmåga att planera och organisera.

    Är det fortfarande rasistfacistiskt att säga att etniska svenskar mer ofta än inte är avsevärt bättre än världssnittet avseende ovanstående?

    Har bott utomlands för många år i mitt liv, och anställt för många personer, för att inte slås av hur stora skillnaderna mellan olika länder och kulturer.

    Gillad av 15 personer

  2. Jan Andersson skriver:

    Näringslivet, som det i stort sett alltid bortses ifrån nuförtiden, är ryggraden i det svenska samhällets utveckling åtminstone från femtonhundratalet. Dess historia är rik och fantastisk och enastående intressant och lärorik läsning.

    Men här har utflyttningen pågått i över fyrtio år och är väl bland storföretagen till stor del genomförd. Jag har inte hört att någon kulturvetare protesterat.

    Men även Stockholm hade faktiskt ett näringsliv förr, inte bara kontor och förvaltningar. Men det är nog säkrast att börja leta någon annanstans, som i Göteborg, Västerås, Lund, Älmhult och Kiruna.

    Gillad av 1 person

  3. Tomas skriver:

    Skriv en dedikation i artiklarna till F Reinfeldt och jag kan fördröja mina planer på en utflyttning om 2 år. En annan kritisk punkt för mig är (som jag tjatat om) den 20 septembers demonstration på Sergels torg vilken blir en vattendelare som visar ifall missnöjet är på riktigt eller bara gnäll.

    Gillad av 8 personer

  4. MartinA skriver:

    Sverige kan dra åt fanders. Det är en korrupt byråkrati vars främsta ideologiska direktiv är Svenskhat. För övrigt kan Sörman tulta runt och kultura litet grann i tio år för att sedan vara i minoritet. ”Sverige” kommer ej att kunna förändras särskilt mycket på tio år och sedan kommer det göras till ett ännu värre vapen mot oss Svenskar när vi är i minoritet. Sverige är döende och det är bra, det är den enda vägen framåt, det enda sättet att rädda det Svenska Folket.

    Det grundläggande problemet som Sverige är satt att lösa i framtiden är att Svenskar har mycket resurser och våra nya landsmän inte har det. Och tack vare våra glada gamänger Socialisterna och Socialliberalerna finns det hyllkilometer med argument som förklarar varför dessa resurser skall flyttas från oss till våra nya landsmän och varför Svenskar inte förtjänar att finnas till eftersom vi är onda per se. De här manövrerna kommer dessutom gynna de superrika som inte vill att lystna blickar skall riktas mot dem själva.

    Ergo. Sverige måste i grund förstöras. Så länge Sverige existerar har vi en pistol riktad mot våra huvuden. Som tur är kommer etablissemanget göra jobbet åt oss.

    Gillad av 4 personer

    • Meja Larzo skriver:

      Du skriver att svenskarna har mycket resurser, alla svenskar har tyvärr inte det. Vi är många som försörjt barn på en lön, deltidsarbetat för att ta hand om barn, varit o/e är sjuka, har eller har haft låga inkomster och nu är fattigpensionärer utan sparkapital värt namnet. Hade jag fått mer än 13.624 kr/m i pension BRUTTO, fått mer än 1,276 kr i tjänstepension BRUTTO och lyckats pensionsspara ihop mer än knappa 50.000 kr hade jag lämnat landet. Vi svaga, sjuka, fattiga och lurade blir kvar i kalifatet. Förhoppningsvis dör jag.

      Gillad av 5 personer

      • MartinA skriver:

        Dör gör vi alla. Tanken var ju att folket skulle överleva, det är en av vägarna förbi vår egen död. Men det ser mörkt ut med det. Därför önskar jag Sveriges totala förstörelse. Därför att den makt som söker utrota oss Svenskar som folk är organiserad, målmedveten och har sina klor så djupt nedsänkta i den Svenska statsapparaten att det ej går att reformera Sverige. Enda vägen framåt är Sveriges förstörelse och en from förhoppning om att det finns någon form av djurisk instinkt även i de Svenska åsnorna.

        Gillad av 2 personer

      • carinmalmqvist skriver:

        Det är sorgligt att resursstarka svenskar egoistiskt ska fly landet utan kamp för det fina vi haft. Kräv nyval och sluta med allt kravlöst daltande när det gäller invandringen. Slösa inte bort det människor strävat för hela livet på unga lycksökare som inte skäms över att lämna kvar kvinnor och barn i fattigdom och misär. Dom behövs i sina egna länder. Vi har idkat en väldigt egoistisk form av godhetshjälp som eg. är precis det motsatta.

        Gillad av 4 personer

    • JL skriver:

      MartinaA, jag har funderat mycket på var Sverige kommer landa. Det totala sammanbrottet du beskriver har jag sett som mindre sannolikt, men kan mycket väl ha fel.

      Har sett det som troligare att det blir ett fortsatt, och relativt linjärt, förfall . Typ att Sverige blir ett ”kallt Brasilien” inom 10-20 år.

      Vid närmare eftertankar är kanske ett större sammanbrott, med totalt utbyte i toppen, både troligt och önskvärt? Vissa hus är det bättre att riva än renovera.

      När i tiden ser du sammanbrottet, att Sverige helt har förstörts, så det förhoppningvis kan återuppstå?

      Gillad av 1 person

      • MartinA skriver:

        Jag tror att lågkonjunkturen som börjar komma igång nu blir kataklysmisk.
        Dels fick Sverige ingen finanskris 2008 så det är en generation sedan 1992. Mycket obalanser som byggts upp sedan dess. Etablissemanget har klämt ur allt ur ekonomin redan, i högkonjunktur! Höga skatter, minusränta, enorm belåning av privat sektor, nedgången infrastruktur, låg trovärdighet för etablissemanget och systemet, skenande våld och brottslighet i högkonjunktur när alla är feta och belåtna, ej längre exportöverskott, nedmonterad service – det finns inte mycket att spara på. ENORMA ”liabilities”, alltså löften om framtida utbetalningar, såsom socialbidrag, pensioner. Grav urlakning av kompetens i förvaltning och politikerklass. Och en annan attityd i förvaltningen, jag tror ärligt att grundattityden hos de som tar sig fram i förvaltningen nu är att sko sig själva, samhällspliktsmänniskor är det gissningsvis mycket glest med. Ideologin har ju varit sån och nu när vi inte är en nationalstat, vad finns det att ha plikt emot?

        Centralmakten i Sverige har inga verktyg alls att ta till vid en lågkonjunktur, de har redan bränt dem vid högkonjunktur. Och konjunkturen viker internationellt också. Jag tror finanssystemet kommer råka minst lika illa ut som 1992. Jag tror att vi kommer se totalt anställningsstopp från kommuner, landsting, stat. Och ändå skenande statsskyld. Rasande krona, rasande fastighetspriser, skenande arbetslöshet. Och många av våra nya landsmän med muskliga kulturer och som har vant sig vid en generös stat, ser det som en rättighet. Samt utflyttning av produktiva och duktiga människor.

        Jag vet inte vad som kommer hända. Till syvende och sist bryr sig människan mer om ekonomi än någonting annat. Och det är där det händer. Samt en fullständig urlakning av maktens legitimitet.

        Gillad av 2 personer

      • MartinA skriver:

        Det är väldigt svårt att förutsäga den här ekonomiska krisens gång. Förhållandena är exceptionella. Hade det inte varit för den så hade jag trott som du, fortsatt nedgång, fasaden upprätthålls, bidragen urholkas, gated communities. Men sånt kräver ändå någon form av stabilitet.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Alltså, är inte systemet i Sverige gjort för att styra över ett extremt lättstyrt och extremt homogent folk. Och för att lämna ut ekonomiskt överflöd samt konfiskation av lämplig mängd för sosseeliten?
        Sverige är extremt annorlunda nu. Och har ej restrukturerats för de nya förutsättningarna, det har liksom bara varit på glid. Min tro är att den här omöjliga konstellationen har kunnat stappla vidare på grund av att centrum har kunnat kasta pengar på folk. Övre medelklassen har varit fullständigt trogna centrum, det är så de får sin levnadsstandard. Nya invandrade maktkonstellationer har fått pengar kastade på sig. Vad händer när centrum inte längre kan kasta pengar på folk? Kommer falanger i makteliten att förråda de andra? Jag har ingen aning. Men det är inga snillen som har utformat den här korruptionskonstellationen som Sverige är idag. Jag förstår inte hur vad Sverige är nu överlever extrem stress.

        Gilla

      • JL skriver:

        Tack för ett utförligt svar.

        Du kan mycket väl få rätt, och kanske är det bäst så. Snart kommer en dag då t.o.m de mest regimtrogna inser att Sverigebilden är körd.

        Ekonomin lär avgöra

        Gillad av 1 person

  5. pllay skriver:

    2 hela generationer är marinerade i den socialism Palme initierade 1975.
    Dessa kommer inte frivilligt lämna den enda fasta punkt i tillvaron de känner, den unika svenska Socialdemokratin som till alla lycka bär.
    Vid vägs ände kommer de ifrågasätta sin plattform, inte förr, människor i nöd håller ännu mer fanatiskt fast i den värld de känner och är förtrogna med, det svenska socialistiska samhällsbygget.
    Till vägs ände är det fortfarande långt, och innan vi nått dit är alla vi som protesterar och försöker informera sedda som bakåtsträvande fascister och högerradikala hot mot samhället.
    Vi har inte bara etablissemanget mot oss, även lagstiftningen är nu repressiv.
    Din förhoppning om en nära vändning i svensk politik ser jag som verklighetsfrämmande naiv.

    Gillad av 13 personer

  6. Vaknauppnu skriver:

    Ta kontakt med Allmogen.org han är mycket duktig. Har meddelat honom om detta också…
    för övrigt är det svårigheter att skicka mail till dig via denna sida Ni kanske behöver kolla upp detta.

    Gillad av 2 personer

  7. Eva Danielsson skriver:

    Att folk har gått på talet om humanitär stormakt eller Gretapropagandan speglar till del det naturliga behovet att få vara stolt över sitt land. Titta på lilla Sverige som går före, typ. Samma politiker och media som har tutat i oss att vi inte har någon svensk kultur, har ju spelat på behovet av stolthet över sitt kollektiv, sin tillhörighet. Som brukar vara befriande rättframt när det handlar om idrottssegrar eller det svenska musikundret. Men när det gäller andra områden finns ett otrevligt drag av påklistrat försynthet, ”oj lilla Sverige – vi har ju bara töntig kultur” som attityd utåt medan man egentligen i tysthet anser sig vara exceptionellt lyckade och smarta. Vilket väl är ett traditionellt svenskt kulturellt drag, att inte öppet framhäva det man är stolt över. Och utsätta det för verklighetsprövning. Det är osunt. Inte för att man i stället ska framhäva sig eller skryta utan för att det inte är ärligt och äkta. Det är också fegt eftersom man undviker eventuella kritiska reaktioner och bedömningar. Och missar träningen i att få även konstruktiv kritik som kan bli utvecklande. Som kan ge energi och vartefter en mer riktig uppfattning om vad man faktiskt är bra resp dålig på. Ingen kommer till elitnivå inom någonting utan både träning, kritik och goda råd.
    Parallellen finns i det osunda i dagens svenska skola som undviker tester, betyg och tävlingsmoment. Och låtsas som att man ska ha roligt i skolan, apropå dagens text av PE. Elever blir t o m försäkrade inför idrottsdagen att visserligen ska man försöka springa så fort man kan, men att ”alla vinner”, ingen kommer att förlora.
    Så berövar man barnen möjligheter till öppen välförtjänt glädje över en seger, respektive en möjlighet att hantera en besvikelse och man förvirrar barnens sinnesupplevelser. Vann inte den som kom fram till mållinjen först? Såklart barn vet att det är så, men vuxna gör ju detta till något oklart. Är det farligt på något vis att inte vinna eller vad menar vuxna? Är frustration farligt? Är det fult att vara olika bra på något eller får det bara inte märkas att det är så? Eller vad förmedlas i den outtalade oskrivna läroplanen?
    Vi behöver faktisk kunskap om vår historia, vårt kristna arv och vilka prestationer och talangfulla människor som vi har haft och har och vad som faktiskt kan ses som konkreta bevis på det. Och att vi får känna något och tycka något inför det. Kultur i vid mening är ju även det sociala och samhällssystemet. Där finns det just nu kanske inte så mycket att vara äkta stolt över. Finns det något att hämta här om vi går tillbaka i tiden, lite sunt självhävdande och försvarande av äganderätt och civilkurage mot den styrande överheten? Att lita på sina sinnen och sin bedömningsförmåga utifrån egna erfarenheter av hur något brukar bli. Ta reda på mer från olika håll och kanske prata mer med varandra om vad som händer och vad man tycker i stället för att låta regimmedia ostört förvirra och förvränga och ” sätta bilden”.

    Gillad av 8 personer

    • Christer L skriver:

      Det här är totalt bra skrivet. Det borde ha femtio gilla minst, inte fem – om man talar i termer av gillaklick, vilket jag egentligen är emot. Med den här uppfattningen du redogör för kan vi ta oss vidare till nästa skede: då det inträffar en vettlös och oanständig stängning av DGS, eller ett åtal åberopande hets mot folkgrupp och bloggägarens ansvar för vad enskilda kommentatorer skriver. Sådant skulle i dagens läge väcka stor uppmärksamhet, likt det som hände Swebbteve gjorde. Vi behöver söka den punkten.

      Den svaga punkten. Men det vimlar av svaga punkter, så hur kan vi välja? Jag är emot att DGS ständigt byter ämne och skulle önska att redaktionen fortsatte i stil med detta om utländskt inslag i kriminalstatistik, att man utsåg en fråga och drev den till ett avgörande. Möjligen kan svensk identitet vara ett riktmärke. Men ta ett mål i taget är bra, istället för den allmänna kanonaden. Från ett högre perspektiv hänger förstås allt ihop. Men det behövs konkretion.

      Gilla

  8. malinkim skriver:

    Att frågan hittills har fått så lite uppmärksamhet tror jag beror på att människor sällan reflekterar över hur mycket som ryms i begreppet ”kultur”. Många föreställer sig att kultur bara handlar ytliga företeelser, som klädval, matvanor eller vilken musik man lyssnar på. Så är det inte. Kulturen är närvarande ända in i de minsta vrårna av den mänskliga tillvaron. Den styr hur vi interagerar med andra, formar våra värderingar och utgör måttstocken för vad vi uppfattar som är rätt och fel. Den påverkar våra allra största livsval lika väl som vardagens rutiner, den avgör vår syn på vilken roll vi har i familjen och kommer i förlängningen till uttryck i vårt sätt att organisera samhället. Den formar också de traditioner som bidrar till att skapa mening och ger oss länkar tillbaka till det förflutna. Kultur går på djupet och rör vår själva identitet. Kulturfrågor är inte banala – de handlar om vilka vi är och hur vi vill leva våra liv.

    Gillad av 8 personer

  9. Aurora skriver:

    Man måste nog fråga sig vilken kultur ska återuppväckas. Föraktet och avskaffandet av svensk kultur grundlades redan på socialistiska grunder under Palmetiden. Mona Sahlin (midsommar och annat tönt) var bara en en duktig efterförljande Palme-elev. Man rev alla gamla stadskärnor och byggde identiska betongklossar i hela Sverige. Vad är svensk kultur? För mig är det arbetssamhet och att inte missbruka sådan gemensam välfärd som är avsedd för var och en när det behövs. Allt gammalt skulle raderas. Bara ny musik, bara nya vänsterförfattare osv. Idag är det mesta kulturarvet faktiskt bortglömt. Kan vi återuppväcka det? Regional kultur lever kvar i andra länder men är jämnad med marken Sverige.

    Gillad av 3 personer

  10. Lars Bernhoff skriver:

    Tack, Renässans är en bra rubrik som ger möjlighet att ge kunskap och inspiration till att återupptäcka det som har varit bra med Sverige. Det bör också tydliggöra de svagheter vi har som utplånar oss själva när vi hanterar ”gästernas” kultur med högre respekt än vår egen eftersom vi inte förstår att vi i vår svagsinthet utnyttjas.
    En del av lösningen är att kunna formulera vad vi vill vara för att kunna trivas med vårt land och inte låta okunniga politiker slarva bort våra kärnvärden. Vi är öppna för andra impulser som vi plockar upp vid utlandsresor och ambitiösa immigranter. Ex vi har inte fler uteserveringar för att det har blivit bättre väder, Nya regler har tvingats fram för att vi förstår att det är trevligt och gick att genomföra i andra länder och att våra onödigt restriktiva regler för serveringstillstånd måste luckras upp. Å andra sidan så begriper en del beslutsfattare inte att en skolavslutning kan ske i kyrkan oavsett om vi har nya gäster eller nysvenskar som deltar. Många tokiga exempel finns där beslutsfattare viker ner sig för minsta invändning och rädsla för att göra fel i ett land som sätter tillfälliga PK åsikter högre än eftertanke och förnuft baserat på tidigare erfarenheter.
    Vi måste begripa vad som berikar och vad som förstör vår ännu odefinierade kultur. Renässans artiklarna kan ge värdefulla bidrag på den upplysningsresan.

    Gillad av 5 personer

  11. brrr skriver:

    Nej, vad som behövs är ett stort antal svenska barn och ungdomar som gör väldigt klart för andra svenska barn och ungdomar att de vuxna tar ifrån dem deras land och deras framtid.

    Gillad av 5 personer

  12. Jan skriver:

    När jag som glesbygdsbo någon enstaka gång tvingas besöka ett stort köpcentrum (varför säger man inte säljcentrum) som Nordstan i Göteborg, tror att jag att jag befinner mig utomlands. Känner stor osäkerhet och tar mig därifrån så fort som möjligt.

    Gillad av 2 personer

  13. I en skur av giftpilar skriver:

    Många vill sätta likhetstecken mellan krig och nationalism. Inte minst drogs den slutsaten efter de två världskrigen. Att olika intressen länder emellan lätt kunde urarta mot krig. Slutsatsen för många blev att man måste försvaga nationsgränser, som en väg mot varaktig fred.

    Mycket av lanseringen av Europeiska Unionen följde dessa riktlinjer. Att det var i en sömlös handel mellan världens alla länder freden själv skulle befästas.

    Sedan dessa tankar fått praktiskt genomslag har de globala företagen växt sig större än många enskilda länder. Och så även deras makt. Vi kan iaktta en ökad monopolisering av informationspåverkan via företag som Google. För att nu inte nämna Kinas toppstyrda påverkan inom världshandeln. Där den demokratiska trögheten helt saknas. Marknaden blir liksom ”friare” då…

    Redan under kampanjen för ett svenskt inträde i EU såg man att något viktigt tappades bort – något som ansågs ligga i vägen för en fredlig utveckling. Och det var människans behov av en egen identitet. Både kulturellt och individuellt.

    De tongivande EU-företrädarna var mycket ovilliga i att lyfta fram egen kulturell särart, historia och värderingar som något i sig värdefullt. Kulturell särart stod mest i vägen för ett större kommersiellt frihandelsprojekt. För att minska krigsrisker måste människorna även vara beredda att offra sin egen kulturella särart – ansågs det från högsta håll. Men marknadsfört som ett fredsprojekt, där ekonomiska särintressen inte direkt lyftes fram.

    Samma dolda tanke på kapitalers fria rörlighet låg säkert bakom en gränslös migrationspolitik. Att sudda i motstånd även i kulturell särart. I försvaret av egen kultur såg kapitalet mest försvårande omständigheter.

    För att bryta ned ett folkligt präglat motstånd injicerade man därför in kulturell olikhet i samhällskroppen, ända in på lokal mikronivå. Detta för att blanda upp och utjämna, så en förvirringens kulturella mix skulle bli följden. Där så småningom inre kulturgränser skulle bli omöjliga att upprätthålla. I tankarna bakom låg att människan då skulle bli mer ekonomisk följsam och lönsam.

    Men vad som glömdes bort var att människans unikum består i hennes kulturella förmåga. Att skapa en genensam tillvaro tillsammans med likasinnade. Att bygga upp inre mentala strukturer, och även få vila ut i dem. Att få känna intimitet och trygghet i det lilla. Att få möjlighet att odla en yttre särskiljande gemenskap. Och därigenom bygga en egen identitet, med särartens prägling instämplad i vardagslivet. Människan har ett grundbehov av att få känna sig både unik, och att få odla sig själv inom en utvalda grupp.

    Men nu har det kulturella självhatet utsått från maktens höjder börjat nå vägs ände. De tongivande debattörerna har börjat tappa kraft. Och korrektören heter – verkligheten.

    I migrationens efterföljd har människor börjat upptäcka sin egen kulturella särart. Och de ser att i svensk kultur är det mycket som inte passar in. Som brinnande bilar, sten mot blåljuspersonal, organiserat tiggeri, växande välfärdsköer, falska och multipla identiteter, organiserad utförsel av stöldgods, handgranater och bangers i det offentliga rummet, ökad kriminell gängbildning, mer av skolbränder, övertagande av bibliotek, bråk på akutmottagningar, fler bilmålvakter och personrån. Våldtäkter och sexuella övergrepp.

    Listan kan göras lång. Och inget av ovan uppräknat är fredsskapande. Utan bär snarare tecken på ett lågintensivt krigstillstånd. Och detta har börjat gå upp för folk. Tidigast drabbades de som saknade socioekonomiska medel för att fly undan de växande hoten.

    Och det var särskilt mot dessa rumsligt låsta individer som de politiskt korrekta valde att skjuta sin skur av giftpilar. Alltid ifrån säkert och tryggt avstånd. Endast ett brutalt mord på en mor, med ett barn i famnen, tycks nämnvärt ha rubbat de privilegierades mer trygga cirklar.

    Det känns idag som om de PK-istiska anfallen, mot medelsvensson och självständigt tänkande människor, börjat tappa i kraft – nu när verkligheten bakom fraser som ”allas lika värde” plötsligt riskerar att nå även de mer privilegierade.

    Gillad av 7 personer

    • Christer L skriver:

      Mycket bra, tack så mycket! Och jag vill tillägga angående svensk kultur följande: Att vi ju faktiskt har en ny svensk kultur, denna vidriga feministisk-socialistisk-humanitära rörelse, från vilken skurarna av giftpilar kommer, har även en kulturell aspekt och en fråga om identitet. Som befolkar hela det akademiska Sverige och de allra flesta av Media. Och Konsten, inte att förglömma. En sorts människa. En sorts anti-kultur.

      Gillad av 1 person

  14. Göran Holmström skriver:

    Richard en toppentext,
    Väck kamplusten, det behövs verkligen .
    Jag är nog lite mer radikal, jag vill se svenskar marschera mot rikdagshuset,
    Med facklor och högafflar för att kasta förrädarna ut ur det som folket äger.
    Bila ner SVThuset gjuta ett tjockt läger betong över grunden och förbjuda någon att bygga där för all framtid.
    Även ta alla tillgångar av samtliga förrädare.
    Ge dom en varsin elcykel där Reinfeldt och Löven får ta täten när dom ska cykla genom landet, och alla får kasta ruttna grönsaker på deras skamresa genom landet som nästan lyckades förstöra.
    Väl nere vid bron så ska dom portas för all framtid.
    Låt kampen börja.

    Gillad av 11 personer

  15. Aha skriver:

    Bra ansats och bra ord, renässans, att hänga upp en förändring på. För självklart är det en framgångsfaktor att återanknyta till och lyfta fram en av världens mest framgångsrika kulturer.
    Det borde ligga i allas intresse att jämka sig mot en framgångsrik kultur såsom den svenska med bl.a. sin ingenjörsmässiga attityd till att lösa problem och utveckling. Med en samling kring en framgångsrik kultur följer välstånd och minskade spänningar, en självklarhet som inte har fått vara en självklarhet sedan beslutet om mångkultur 1975. Då började ökenvandringen som alltså snart har pågått i ett halvsekel.

    Många invandrar förstår Sörmans resonemang om svenska kulturen och satsar också på att uppgå i den svenska kulturen. Då väntar ju också en väsensskild levnadsstandard från den man varit van vid.

    Sverige och invandrarna behöver verkligen en renässans. Lycka till!

    Gillad av 2 personer

  16. Mitt vykort skriver:

    Man måste förstås göra det jag gör sämst, träffas fysiskt och organisera sig. Det är ju detta och endast detta vänstern och etablissemanget excellerar i, Sandgren skrev en artikel igår om splittring inom etablissemanget men det jag istället noterar är sammanhållning, för om Sandgren har rätt så rymmer sig ju diametralt olika åsikter inom varje gruppering men de splittras ändå inte, konsensus och de få med makten styr, som vanligt. Så splittring utan att splittras är ju helt meningslöst.

    Vår sida spretar åt alla håll och förmår inte organisera sig vad det verkar (bortser här från SD och AfS) jag kan inte tro att det beror på att alla dissidenter är lika folkilskna som jag eller att de lider av samma obehag i grupp?

    Så bra initiativ av Sörman men det som behövs är samling och organisering och att åtminstone rösta rätt, dvs på det enda nuvarande parti som har en realistisk lösning på problemet på agendan, nämligen AfS och återvandring. Allt annat leder till kollaps och emigration av de svenskar som kan, mig själv och min familj inkluderad.

    Gillad av 7 personer

    • pllay skriver:

      Att organisera sig i grupp är lätt för vänstermänniskor eftersom det är att underordna sig en auktoritet som blint följs.
      För människor med demokratiska värderingar och integritet är gruppen en skrämmande ide av samma orsak.

      Gillad av 5 personer

  17. miketheviking skriver:

    Kampanda är bra Sörman!
    Likaså alla försök och aktiviteter för att lyfta fram svensk kultur och svenskheten.
    Ser också fram emot att ni lyfter fram historien om Sverige, de svenska landvinningar som gjorts, den fantastiska kulturbygd som finns i olika delar av landet.

    Filipstad kan vara stolt över sin historia, sin John Ericsson, propellerns fader och byggare av Monitor, världens första pansarskepp, sitt knöckebröd och sin diktare.Om vi sluppit en socialdemokratisk, korporativistisk, centralistisk och företagarfientlig inrikespolitik kunde Filipstad fortfarande varit en stark landsbygdsort.

    Sörmans text om motstånd med hänvisning till invasionsförsvaret kan dock leda fel. Det är ju inte så att främmande makt invaderar oss (även om jihadister uppenbarligen har det syftet) och det är inte invandrare och asylanter vi ska försvara oss mot (annat än de kriminella elementen).
    De har kommit hit inbjudna av svenska makthavare.

    Sveriges problem liknar mer ett inbördeskrigscenario, ett Nils Dacke uppror, ett Norge under Quisling. Vi har den absurda situationen med en folkvald nationalförsamling som organiserat regeringar som fört en politik PÅ TVÄRS mot folkviljan och MOT BÄTTRE FÖRSTÅND. Vi har en politisk och medial elit (samt en massa trojaner i kommun- och statsförvaltning) som INTE agerat för svenskarnas bästa.

    Så frågan är hur mycket svensk kultur man behöver lyfta fram för att väga upp mot det mäktiga motståndet?

    Gillad av 4 personer

    • Christer L skriver:

      Det handlar nu för oppositionen om att enas om en uppfattning. Det som händer inrikes tycks bero mycket på utrikes. Vi har, i motsats till tidigare kulturskeden, ett globalt sammanhang, men vi kan inte tala om det politiskt. Vad betyder globalism? Vad kan vi göra i förhållande till denna globalism? Hur är det med världsekonomin som system? Vad vet vi om de fördrag och förpliktelser som är Sveriges roll i världssamfundet? Om svensk politik inte är ägnad svenska väljares intresse, vart är vi då på väg, i vilket intresse? Osv.

      Gillad av 1 person

      • miketheviking skriver:

        Jo, nog finns det många utrikes agendor som drivs i Sverige som är till svenskarnas nackdel. DGS kan väl utbilda, och gör väl det i stor mån, människor till att ställa just den frågan; i vems intresse arbetar denna politiker framför mig?

        Gillad av 1 person

  18. Parisare och EU-medborgare skriver:

    Kulturen är satt på undantag i Sverige. Partiledare som inte vet ens kan svara på enkla frågor om kultur och andra som tror att svensk kultur är ”Midsommar” och inget annat.

    I Frankrike har kulturen en självklar plats med en kulturminister som har i uppdrag att bevara och skydda det kulturella arvet och att stödja konsten och konstnärerna. Budgeten är (om jag kommer ihåg rätt) ungefär 10 miljarder euro.
    En skillnad mellan Frankrike och Sverige är att fransoserna i allmänhet är stolta över att anordna sommar-OS 2024, medan den svenska inställningen till ett vinter-O milt sagt njugg, ingen stolthet här, inte.

    För att lyckas med något som kan likna en renässans för Sverige och kulturen, måste nog först det allmänna medvetandet om kultur i allmänhet klart ökas, med början i skolorna. Vad är det för fel med en svensk kanon vad det gäller litteratur?

    Gillad av 1 person

  19. Tritonen skriver:

    Grundlagen Regeringsformen behöver omformuleras. Nu stadgar den att :
    1 kap, paragraf 2 i RF: Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Lag (2010:1408).
    OBS, inte t ex ”beaktas”, utan FRÄMJAS. Lagstiftaren ser det alltså som önskvärt att mångkultur tar över, som det väl måste förstås!?

    Gilla

  20. Treve skriver:

    Greta har en autistisk funktionsnedsättning kallad Asbergers syndrom, det är officellt meddelat. Vad det innebär vågar jag knappast berätta här för då utsätts jag väl för nerstängningar och trakasserier. Men det går att läsa om i den officiella Vårdguiden m fl platser som återfinns på Google. Som marknadsförare både i praktiken och forskningen, betraktar jag dagens klimatdystopi som den största PR- och marknadsföringskampanj som Sverige har bidragit med. Huvudpersonen är Greta, alltför ung för att hennes hjärna och nervsystem ännu är utvecklat (se forskningen om mänsklig mognad). Det verkar som om hon själv kommer på allt och vet allt. Men hon behöver en dyr PR-byrå för detta, och hon behöver PK-mediernas hurrarop, och alla som vill synas, såsom skådespelare och politiker, FN och EU m fl, alla som vill vara influencers och det största av allt idag: att vara Kändisar. Förut var ingenjör, läkare, företagsleldare m fl yrken på topp, idag är det Kändis. Och barn och ungdomar ska ha makten, medan de vuxna ska hålla käften och inte kränka den växande generationen. Då kommer Ramberg sättande med en allt större hord av advokater. I den seriösa marknadsföringen har man skapat något av värde som också måste komma ut på marknaden. En del produkter och tjänster, såsom vissa mediciner och människohandel genom t ex prostitution saknar värde för samhället. Till detta har man nu lagt religiösa undergångsfantasier som dagens enda och viktigaste produkt, något som man i Sverige trodde vi lagt bakom oss (t ex bränna häxor). Och den politiska Kändisen Sahlin har deklarerat att den enda kultur vi har är ”knätofsar och annat trams”.

    Gillad av 4 personer

  21. Kalle Kärrström skriver:

    Richard Sörman och Det Goda Samhället startar en ”sverigevänlig” kulturnationalistisk metapolitisk kampanj. Gott så. Identitärerna på motpol.nu har dock försökt med något liknande i över 10 år utan större genomslag. I huvudsak till den goda sakens skada, ty de har friskt blandat svensk kulturnationalism med en fascination för kontinentaleuropeisk fascism classico. SD har också försökt att skapa sin version av en ”svensk renässans” i 30 år med ett magert resultat. Det bidde en tummetott: Åkesson på keybord i Ultima Thule, avdankade dansband, Boppers, vikingalekar och en till leda vevad beredskapstext av Vilhelm Moberg..
    Jag saknar den vässade analysen på den nationalkonservativa sidan. Några ting som tål att tänka på:
    1. Semantik. Begreppet ”nationalism”. Är det möjligt att återvinna i en nyanserad form eller alltför kontaminerat av de högerextrema rörelserna under 1900-talet? I en internationell kontext så försvarar Roger Scruton effektivt nationalstaten men han förkastar samtidigt ”nationalism” som han klassar som en aggressiv och farlig ideologi. Den polske nationalkonservative presidenten Andrzej Duda förkastar också ”nationalism”.
    2. Hur skapa ett nytt nationsvänligt narrativ? Vilka hjältar i svensk historia skall lyftas fram?
    I europeiska grannländer – Polen, Ungern, Slovalien, Estland etc. – som bevarat en normal nationell självkänsla har man kunnat stå emot trycket från EU-ledningen, dominerande medier och NGO:s att öppna gränserna på vid gavel.

    Gillad av 2 personer

    • Mv skriver:

      Jag tänker tvärtom, samling finner man i hatet mot fienden, och vi har två.. Det är ju så vänstern mobiliserar, de är inte för något, utan det är hatet som svetsar dem samman. Hatet mot oss. Mot väst. Mot kristendomen. Mot vetenskap. Mot sanningen.

      Det verkar på mig omöjligt att på tillräckligt kort tid skapa samling runt vad vi förlorat, som noteras har det inte fungerat med nationalromantik, det är äldre än så, det är vårt västliga och kristna kulturella arv som attackerats av vänstern och detta återskapas inte i ett handvändning . Hatet däremot kan formas, vissa försöker den rasistiska vägen men jag tror inte det behövs, det räcker med att peka ur den tvehövdade fienden och kalla honom för det, och hela tiden attackera och sluta spela förrädarnas spel.

      Gillad av 2 personer

      • Kalle Kärrström skriver:

        Att samlas runt ”hat” låter i mina öron alltför negativt och olycksbådande. Jag tror ”vrede” är en bättre benämning på den kraft som behövs för att få folk att ställa sig upp. ”Vrede” som reaktion på våldet, fusket, hyckleriet, korruptionen, orättvisan, otacksamheten och vanvården av nationen. Jag tror både en vrede över den styrande klassens förräderi och en kärlek till den svenska historiska kulturen kan samverka.

        Gilla

  22. Kalle Kärrström skriver:

    Forts.
    I samtliga dessa länder har man en rad frihetshjältar som vördas från nationens grundläggare till motståndskämpar mot tyska nazister och ryska kommunister under 1900-talet. Det finns ingen ”normkritik” i de östeuropeiska huvudstädernas muséer. Ett traditionellt heroiskt nationalromatiskt narrativ härskar. I Sverige har ett liknande narrativ funnits och det var naturligt för ett sekel sedan att se positivt på svenska hjältekungar som Gustav Vasa, Gustav II Adolf, Karl XII och Gustav III. Krigshjältar besjungna av Runeberg som von Döbeln och Adlercreutz var i det allmänna medvetandet.
    Detta traditionella nationalromatiska narrativ är ju nu helt skrotat och alla de tidigare hjältarna nerpissade av våra samtida legioner av mer eller mindre extremmarxistiska författare och historiker (från Guillou och Ernst Brunner till Arnstad och Dick Harrison). I stället har vi fått ett socialdemokratiskt – kulturmarxistiskt narrativ där svenskt hjältemod bara existerar när dåden utförs på främmande mark, helst i tredje världen eller vid feministisk/antirasistisk/HBTq-vänlig kamp. Vår tids accepterade och sanktifierade hjältar är Olof Palme, Anna Lindh, Raoul Wallenberg, Torgny Segerstedt, Jonas Gardell, Sara Danius, damen som slog ett skinhead i huvudet med handväskan osv. Det senaste nationalhelgonet är givetvis Greta Thunberg.
    Hur vänder man upp och ner på det förhärskande och i MSM, skola och akademi totalt dominerande centripetala vänsternarrativet som välkomnar nationens upplösning och avveckling? Knappast genom att relansera hjältekungar, Oden, Tor, vikingar och Vikingar.. Jag hoppas ”svensk renässans” kommer generera nya idéer..

    Gillad av 2 personer

      • Kalle Kärrström skriver:

        Jo, det går att kontra med ett narrativ – en berättelse om Sverige – där hjältarna i huvudsak vare sig är krigarkungar eller socialistiska världssamveten. Det verkliga hjältarna i svensk historia är enligt min mening poeter, författare, musiker, konstnärer, vetenskapsmän, uppfinnare och entrepenörer..
        Astrid Lindgren, visst och så Bellman, Strindberg, Taube och Harry Martinson.
        Södergran och Ekelöf. Ingemar Bergman. Bruno K Öijer. Carl Milles. Carl von Linné. Alice Tegnér. Alfred Nobel. etc etc

        Gilla

  23. Kalle Kärrström skriver:

    Den vänsterradikale ”antirasistiske” chefsideologen Mathias Wåg (ex AFA och Researchgruppen) har i en lång essä analyserat hur hans fiender på den mer eller mindre högerextrema flanken försökt bygga upp en nationalistisk metapolitik. Före uppstart av ”Svensk Renässans” är hans text måhända värd att läsa och begrunda: https://guldfiske.se/2015/03/13/identitar/

    Hur återtar vi tex Gustav Vasa som symbolgestalt för ett fritt och oberoende svenskt Sverige utan att låta oss – av Wåg & co – klämmas fast med både vasakärve och vasaskägg i den fascistiska brevlådan?

    Gillad av 2 personer

  24. GWI skriver:

    TILL FREDRIK ÖSTMAN

    Du använder vackra ord, Östman. (Karin Boye, ur Jag vill möta …)

    Mäktigt är det späda livet,
    mer än järn.
    Fram ur jordens hjärta drivet
    utan värn.

    Våren gryr i vinterns trakter
    där jag frös.
    Jag vill möta livets makter
    vapenlös.

    Det är en sån otroligt vacker svenska!

    Gillad av 2 personer

  25. Jörgen hagelberg skriver:

    En ny höjdare från retarden själv: Alla i Sverige måste nu ”tänka till” för att få stopp på våldet i landet.

    Lika bra som att förtjänsten kommer lite senare och andra retard-repliker från anti- geniet Löfven.

    Gilla

  26. Bengt Lönnberg skriver:

    Till redaktionen;
    Tror ni har glömt att räkna antalet nedslag. Väldigt många skriver kommentarer nästan eller lika långa som inläggen. Det blir tyvärr alldeles för mastigt med påföljd att man tröttnar.
    Vidare verkar många kommentarer mest handla om internt käbbel mellan kommentatorer. Inte om själva inlägget. Ofta lite elakt. Något håller på att bli fel på DGS.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Jag vet. Det är jättesvårt. Med jämna mellanrum bestämmer vi att hålla stenhårt på regeln om 1 500 tecken. Sedan kommer det något inlägg som faktiskt är bra men längre. Så ger sig redaktionen. Men tack för påpekandet.
      Patrik

      Gilla

      • JL skriver:

        Kör ni regler så håll på dem.

        Att skita i regler på subjektiva självupplevda grunder kan vi väl överlåta till aktivister?

        Gilla

    • Mv skriver:

      Jag håller inte med om detta och hade hellre sett att gränsen höjdes. Jag förstår inte att man inte bara kan läsa ett par rader och om det är babbel eller för djupt så hoppar man över? Så gör jag hela tiden.

      Jag tycker det i dagsläget är tämligen ointressant att folk skriver ”bra inlägg” eller ”nej det håller jag inte med om”, det intressanta med DGS kommentarsfält är att vissa underbygger sina åsikter med längre resonemang och fakta och dessutom att det då och då kommer ett perspektiv som man inte sett förr, som aldrig setts på skrift. Ta mitt ”de vill ha det så här”, jag har nog skrivit om det 200 gånger och det missförstås fortfarande så det verkar som en stor mängd ord behövs ibland.

      Jag tror DGS riskerar att bli en dussinvara om antalet ord reduceras och jag har själv funderat på att byta till Fristad eller Nordfront eller något men har ännu inte ens läst vad som skrivs där. Jag uppfattar inte att problemet är käbbel mellan kommentatorer (som visst förekommer) utan att man verkligen brottas med något viktigt och denna brottning förekommer är också mellan kommentarer och ”redaktionen”. Vi svenskar måste bli bättre på att tåla att vi har olika åsikter och brottas.

      Inlägget är ett utslag av den farliga önskan om konsensus. En svensk sjuka.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.