Ska svensk kultur bli en kultur bland många andra i ett mångkulturellt ”Sverige”? Inte om undertecknad får bestämma i alla fall. Här det motstånd som gäller. Varje meddelande om att motståndet ska upphöra är falskt. Vi behöver visa oss själva och våra ungdomar att vi inte står nakna och blottställda i ett tomt universum: Vi har en kultur att falla tillbaka på, vi har en tradition, en historia, en gemenskap, en självmedvetenhet. Under hösten kommer Det Goda Samhället publicera en rad artiklar om svensk kultur som tillsammans ska utgöra en litet, men förhoppningsvis inte helt betydelselöst bidrag i kampen för att premiera en svensk renässans. Vi behöver en svensk renässans. En sådan kan mycket väl komma, men vi behöver hjälpa den lite på traven.

Ämnet utvandring har återigen blivit aktuellt i Sverige. Människor påstås överväga att lämna sina hem för att bosätta sig utanför rikets gränser. Anledningen skulle vara att man inte ser någon framtid i ett mångkulturellt Sverige. Enligt tillgänglig statistik från SCB, som gäller fram till och med 2018, kan man ännu inte se att någon utvandringsvåg skulle ha kommit igång. Men det är onekligen ett tecken i tiden att diskussionen förs. Det är dessutom ett faktum att infödda svenskar i allt högre grad lämnar städer som Malmö och Göteborg och dessutom små kommuner med stor invandring som det numera berömda Filipstad.

Men ska vi verkligen känna en sådan tröstlöshet inför utvecklingen att vi väljer att lämna vårt land? Ska vi acceptera folkutbytet och lämna ifrån oss våra fäders jord? Ska vi räcka vapen inför mångkulturen? Självklart inte. Här är det motstånd som gäller och inte uppgivenhet. Så här skrev man i broschyren ”Om kriget kommer” som delades ut till alla svenska hushåll från och med 1943: ”Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på Dig det beror – Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva. Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!”

Och förresten: Var i stjärnorna står det skrivet att Sverige och svenskarna aldrig skulle behöva genomlida några allvarliga kriser? Varför skulle aldrig vi behöva ställa oss upp och slåss för vår existens? Så många människor har före oss fått kämpa för sitt samhälle, sin kultur, sin livsvärld – nu är det kanske vår tur.

”Det har var väl ändå lite väl melodramatiskt” kanske någon tänker. Det är möjligt. Men har vi inte haft tillräckligt av likgiltighet, slöhet och tanklös tilltro till att allt till slut ordnar sig till det bästa? Hur är det med vår riskmedvetenhet? Är det alltid klokt att bara vänta och se tiden an?

Kampen måste föras politiskt naturligtvis, men också, som jag nyligen skrev här på Det Goda Samhället, socialt och kulturellt. När det gäller kulturen ämnar vi på Det Goda Samhället under hösten publicera ett antal artiklar under det gemensamma temat ”Svensk renässans”. Vi behöver nämligen en svensk renässans, vi behöver en ny svensk självmedvetenhet. Vi behöver visa en ung generation som växer upp i en minst sagt förvirrande värld att det finns en kultur, en identitet, en tradition att falla tillbaka på.

Därför ska vi göra vad vi kan för att premiera en utveckling där människor i Sverige återigen söker sin identitet, sina sammanhang, sin tröst, sin glädje, sin livslust i det vi har gemensamt. Det finns andra sammanhang än de rent nationella som kan vara viktiga. Människor identifierar sig utifrån sina politiska övertygelser, utifrån sin sociala bakgrund, sin regionala tillhörighet, sin familj, sin tro, sina intressen, sina vanor. Men nationen är den nivå som skapar vår mest formella och påtagliga gemenskap. Nationen ger oss vårt gemensamma språk, vår gemensamma historia, våra institutioner, våra lagar, ibland våra karriärmöjligheter och inte minst, som sagt, en viktig del av vår identitet.

I en rad artiklar ska olika skribenter få spegla olika aspekter av vad som skulle kunna bli embryot till en nödvändig svensk renässans. Renässans betyder återfödelse och vi behöver förnya och återskapa människors intresse för svensk arkitektur, svensk klädstil, svensk mat, svensk historia, svenska språket, svenska högtider och svenska traditioner.

En kultur ger oss ett hem; den ger oss ett språk, en världsbild, en identitet. En kultur ger människor gemensamma referenser och den skapar sammanhang och gemenskap över tid och rum. Det är inte alls omöjligt att den långa period vi haft av självhat och identitetsförnekelse kommer att generera en stark motreaktion där människor återigen vänder sig till den egna identiteten, den egna traditionen, den egna världen för att söka befrielse ur tomhet och meningslöshet.

Sverige är vårt land. Den svenska kulturen är vår kultur. Vi älskar vårt land och vi älskar vår kultur. Här gäller det att rädda vad som räddas kan.