Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

Läser just i Svenska Dagbladet om hur en döende kvinna blev ifrågasatt av en sjuksköterska då hon vill ha ett sugrör till sitt vattenglas. Skribenten är, med all rätt, bestört och bekymrad och frågan som ställs är: Vad gör ett alltför ensidigt miljö- och klimattänk med oss som medmänniskor?

Det är naturligtvis en högst relevant fråga. Men jag skulle egentligen vilja skippa de filosofiska frågeställningarna och de mjuka tongångarna och gå direkt på kärnpunkten istället, nämligen hyfs, respekt och vanlig anständighet. Om jag skulle ha den där klimatbekymrade sjuksköterskan öga mot öga skulle jag alltså inte lägga huvudet på sned och fråga hur hon tänkte, eller gå in i någon slags moraldiskussion om klimatet.

Patrik Engellau

Det här inträffade för mer än tjugo år sedan. Det som hände var banalt och självklart men ändå så typiskt för vår tid. (Vår tid började, anser jag, för typ femtio år sedan; politikerväldet inleddes på trettiotalet men indelar sig, liksom det karolinska enväldet, i en konstruktiv grundarfas och en destruktiv förstörelsefas som alltså inleddes för ett halvsekel sedan).

Jag deltog i en paneldebatt med ett antal samhällstyckare varav jag alltså var en. En annan var en känd vänsterpartistisk riksdagskvinna. Samtalet handlade om ditten och datten precis som det hade gjort om debatten inträffat idag.

Michael Diamant

Michael Diamant skriver att en svensk renässans bör inbegripa en renässans för en vacker svensk arkitektur. Om vi överger modernism och postmodernism och bygger vackra miljöer i svensk tradition kommer båda nya och gamla svenskar lättare identifiera sig med svensk kultur. Asociala beteenden motverkas också om människor slipper bo i själlösa miljöer. Vägen framåt går via en renässans för det som varit.

Att svensk samtid och framtid har många utmaningar är bekant för de flesta. Den enskilt viktigaste frågan är hur ett Sverige bestående av allt mer disparata etniska grupper ska kunna hålla ihop på ett sätt som bidrar till en positiv samhällsutveckling. På sikt består rimligtvis den enda lösningen på problemet i en ökad identifikation med Sverige och svensk kultur.

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

Maria Christina Lindström, känns hon igen? Kanske inte. Men om jag säger Tysta Mari ringer det säkert en klocka. De flesta som besökt huvudstaden har säkert någon gång passerat Tysta Marigången, som förbinder Klara Västra Kyrkogata med Tegelbacken, eller besökt restaurangen Tysta Mari i Östermalmshallen. Och det var just Maria Christina Lindström som gav upphov till det numera så välkända namnet.

Maria Christina Lindström föddes 1806. När hon var i trettioårsåldern startade hon ett kafé i korsningen Drottninggatan och Jakobsgatan i Stockholm, i det område som kom att bli känt som Klarakvarteren. Senare flyttade kaféet till Tegelbacken, där det låg kvar ända tills Klarakvarteren revs på 1950-talet.

Det nya fenomenet BLEXIT (Black EXIT från det demokratiska partiet) i USA har inspirerat medlemmar i en annan traditionell väljargrupp, den judiska, vilken också alltid röstat på demokraterna i särskilt hög utsträckning. Nära fyra av fem judar röstade demokratiskt under kongressvalet 2018. Judarna har dock inte alls samma skäl som afroamerikanerna att byta parti. I nordstaterna bor de senare ofta i stora städer med ibland dåliga bostäder och offentliga tjänster av låg kvalitet och som sedan minst femtio år styrts och misskötts av demokratiska politiker. Inte minst av det skälet är det logiskt, om svarta prövade att rösta på republikanerna. Men Trump, som 2016 ändå lyckades bättre än någon republikan på senare tid, nådde inte ens upp till 10 procent av den folkgruppen.

Patrik Engellau

Jag åt lunch med en kompis. Vi talade om Iran. Ingen av oss vet så särskilt mycket om Iran trots att vi, var och en på sitt håll, särskilt han, ägnar mycket tid åt att läsa utländsk press och att försöka hålla oss uppdaterade.

Några saker verkar klara. Trumps sanktioner tar hårt på Iran. Förra året sjönk landets BNP med två procent och i år förväntas nedgången bli fem procent. Inflationen beräknas närma sig 50 procent i år.

Richard Sörman

Richard Sörman har sett Jane Magnussons nya dokumentärfilm om Hasse och Tage (Hasse & Tage – En kärlekshistoria, dokumentär, 1,45 min.). Allt som handlar om de båda komikernas liv och karriär är intressant och gripande. Men filmen är också politisk. Den ger en idealiserad bild av ett homogent folkhem där människor höll ihop och alla skrattade åt samma skämt. De nutida komiker och kulturpersonligheter som framträder i filmen ger den en klar vänstervinkel. Effekten av folkhemsnostalgin blir ändå märklig: hade vi ett bättre Sverige när alla var likadana?

När jag går ut från biografen efter att ha sett Jane Magnussons film om Hasse och Tage frågar jag den 17-åriga dottern vad hon tyckte om filmen. Jodå. Den var intressant och bra, men det blir lite ”störigt” med all denna nostalgi: Var allting verkligen så mycket bättre förr?

Jan-Olof Sandgren

Att staten är folkets fiende – inte bara när det gäller enstaka företrädare (som Dan Eliasson, Morgan Johansson eller vad man nu vill ta för exempel) utan till sin natur – var en av vänsterns käpphästar på 70-talet. Resonemanget gick ut på att statsmakten skyddar kapitalismen genom lagar, äganderätt, våldskapital och indoktrineringsförmåga, och olika vänstersekter hade olika recept för hur staten bäst skulle bekämpas.

Anarkisterna gick längst. Genom att riva ner så mycket som möjligt av statens organisation (ibland handgripligt) skulle förmodligen något bättre och mer människovärdigt fås att växa ur spillrorna, ungefär som fågel Fenix stiger upp ur askan. Eller som Bakunin utryckte det: ”Destruktion är också en form av skapande.”

Patrik Engellau

Nyligen träffade jag en god vän som jag inte sett på ett tag. Han sa att det är kört för Sverige. Alla varningslampor blinkar och det finns ingenting som går åt rätt håll. Men samtalsklimatet är mycket friare nu än för bara ett halvår sedan, invände jag. Det är sant, erkände han, men det finns ingen koppling mellan debattens ytliga krusningar och vad som verkligen sker i nationen. Det fick jag ju hålla med om.

Det är för mig ingen tvekan om att de problem – ”utmaningar” – Sverige står inför är betydligt svårare än nationen har lust att diskutera.

Anders Leion

Jag tyckte mycket om Martin Kellermans Rocky. (Det var jag ju inte ensam om.) Hans skarpögda skildringar av vardagen belyste ofta bortglömda vrår i verkligheten. I andra fall bekräftade han ens egna upplevelser.

En gång handlade det om att bli senil – kanske. Rocky sitter på sängkanten och delger råttan, tror jag det var, sin nya insikt. Han har klurat ut hur han skall få en angenäm ålderdom även om han kommer att bli senil. ”Jag kommer att ha ett kit under sängen, förstår du.

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

Nyligen saluförde beteendevetaren Magnus Söderlund idén om att vi kanske måste börja äta människokött för att rädda klimatet. Public service, TV4 och andra medier hakade på förstås, så som de ju alltid gör när någon kläcker en absurd idé som strider mot det de kallar ”tabun”, och TV4 gjorde en entusiastisk intervju med honom om hans nya spännande idéer.

Forskaren själv hade vid intervjun anlagt en allvarsam min, och använde ord som ”tabu” för att beskriva hur folk i gemen ser på kannibalism. Det framgick mycket tydligt att han anser att ”tabun” är lite mossigt, och till för att brytas. För klimatets skull måste vi ju ändå offra något, liksom.

Patrik Engellau

I förra veckan, innan Hanif Bali hade genomfört sitt intellektuella attentat mot Carl Bildt och M-ledningen örfilat Bali så att han kände sig tvungen att be om ursäkt, kom jag att tänka på att några av världens främsta – och mest hatade – politiska ledare är utstuderat oförskämda.

Donald Trump tycks anstränga sig att vara odiplomatisk som när han nonchalant förklarade sig vilja lägga bud på Grönland och sedan nobbade ett danmarksbesök när danska statsministern förnärmat avvisade förslaget. Jair Bolsonaro är ungefär likadan.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 3/9) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Mats Dagerlind på Samhällsnytt. För en tid sedan fällde Reklamombudsmannen en annons från Internetleverantören Bahnhof. Annonsen ansågs vara ”sexistisk” eftersom en man såg  med åtrå på en kvinna. Men när Bahnhof lanserade en likadan annons fast med ombytta roller, då friades den. När en kvinna tittar uppskattande på en man är det alltså inte sexism. Eddie och Mats tar upp detta och andra exempel på hur den heterosexuelle mannens sexualitet skambeläggs i vår tid.

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

Det är inte så länge sen Morgan Johansson, då justitieminister, ville ”se över” våra gamla runor i demokratins namn. Främst handlade det om den så kallade Tyrrunan – en symbol som var populär i Tredje riket och som idag används av en aktiv nazistisk organisation. Morgan Johansson sa då:

– Vi vill se över de rasistiska symboler som används, som Tyrrunan. Hakkorset är ju förbjudet sedan tidigare.

Han sa alltså inte att symbolen används av nazister – han påstod tvärtom att Tyrrunan och hakkorset är rasistiska symboler. Men vare sig Tyrrunan eller hakkorset är per automatik rasistiska symboler, även om det idag är svårt att undvika att förknippa dem med Nazityskland och nazisternas industriella folkmord. Huruvida de står för rasism eller ej handlar naturligtvis om sammanhanget och inget annat.

Patrik Engellau

Nyligen skrev jag att politikerna under det senaste halvseklet alltmer blivit ett homogent socialt skikt. Till exempel är de ekonomiskt oberoende av sina medlemmar – av vilka det knappast återstår några – och väljare. De har samma lön vem de än anser sig representera. Min tes är att politiker oberoende av parti slutit leden och formerat – eller strävar efter att formera sig – som härskande klass. Det enda som håller dem tillbaka är de ganska sällan återkommande allmänna valen. Naket maktmissbruk skulle straffa sig så länge det finns en reell etableringsfrihet för nya politiker och partier.

Mohamed Omar

Under rollspelens guldålder på 1980-talet spelade jag någon gång Call of Cthulhu, ett rollspel som bygger på Lovecrafts berättelser. Den amerikanske författaren Howard Philips Lovecraft (1890-1937) har beskrivits som en av 1900-talets mest inflytelserika inom skräck- och science fictionlitteraturen. Under sin livstid var han dock ganska obskyr – Lovecraft skrev under 1920- och 30-talet noveller för diverse billiga publikationer med äventyrs- och fantasyinriktning, så kallad ”pulp fiction”, som Weird Tales och Amazing Stories. Tidskrifterna kallades ”pulp magazines” efter det dåliga papper som de var tryckta på. Lovecraft är ständigt aktuell och hans popularitet tycks bara öka.

Richard Sörman

Har någon sett filmen om Gustav Vasa? Eller äventyrsfilmen om Karl XII? Har någon sett TV-serien om den svenska stormaktstiden? Vikingatiden? Medeltiden? Stockholms blodbad? Brandskattningen av Visby? Dackefejden? Förlusten av Finland? Inte det? Det är inte så konstigt. De här filmerna eller TV-serierna finns inte. Visst är det märkligt att svenska manusförfattare och filmproducenter totalt ignorerat vår svenska historia? Kom igen nu alla filmentreprenörer! Tiden är kommen. Gör storverk av vår svenska historia!

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

”Jag minns en annan tid… Jag växte upp med min mamma i västra Stockholm. Jag minns tryggheten och säkerheten man kände. Rapporterades det om ett mord eller en våldtäkt hoppade man till i TV-soffan. Nu orkar man knappt läsa nyheterna, de är fulla av mord, misshandel, våldtäkt.

Minns också min kära mormor som bodde i skärgården. Där tillbringade vi mycket tid och vi brukade aldrig låsa dörren när vi gick och lade oss. Det är som en film i huvudet nu bara, allt det som en gång var så tryggt och bra.”

Patrik Engellau

Det är mycket som fungerar helt annorlunda än folk tror. Det beror på att samtidens tankevanor – och troligen inte bara samtidens, utan alla tiders föreställningar – bestäms av två faktorer, dels verkligheten (som ofta är mångtydig eller i varje fall svårtolkad), dels av ett antal väletablerade tankefigurer som ofta handlar om att makthavarna har tumme med Gud och därför besitter magiska egenskaper.

Patrik Engellau

Den judiske filosofen Baruch Spinoza, 1632 – 1677, blev vid 23 års ålder utesluten ur synagogan i Amsterdam för att han inte trodde på Gud (eller i varje fall inte på någon gud som påminde om de äldstes). Hans skrifter beslagtogs och han själv blev varg i veum. Därmed, kan man säga, hade upplysningstiden börjat. Den fortsatte i tvåhundra år tills Nietzsche förkunnade att Gud var död. Jag säger inte detta för att ta ställning i sakfrågan utan bara för att illustrera att den som sätter sig upp mot samhällets djupaste uppfattningar får räkna med en lång, otacksam och delvis plågsam kamp mot oförståelse och aggressivt motvärn.

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

Nu ska regeringen ta krafttag mot kriminaliteten och bjuder in alla partier för samtal. Alla utom Sverigedemokraterna, förstås. Det går ju inte an för ett anständigt parti som Socialdemokraterna att samtala med människor som har så usel värdegrund som Sverigedemokraterna.

Trots protester från både Moderaterna och Kristdemokraterna står Mikael Damberg fast vid sitt beslut. Och visar därmed, på det numera klassiska sättet, att socialdemokratisk politik inte handlar om att verka för det allmännas bästa utan om att vidmakthålla en maktposition till varje pris.

Katerina Janouch

FRÅGAN:

Är det någon idé att göra ett nytt försök med ett avslutat äktenskap?

Hej Katerina, jag har en relationsfråga som kanske inte är helt lätt att svara på, men jag efterlyser lite vägledning, eller snarare hur du ser på saken. Jag har tidigare varit gift med en kvinna som jag skilde mig från för fem år sedan. Vårt äktenskap gick upp och ner men sedan var jag otrogen, kanske av tristess… vardagen blev för krävande. För att göra en lång historia kort, jag har egentligen aldrig slutat älska exfru. Efter att vi skilts åt träffade hon en ny partner, men sista året har hon levt ensam. Det har även jag. Vi är i 45-års åldern båda två.

Samhället drabbas allt oftare av negativa konsekvenser till följd av olaglig verksamhet. Landets ledande partier har påkallat behovet av särskilda insatser av typ ”avhopparverksamhet” och exitprogram för så kallade gängkriminella. Socialstyrelsen nu tagit fram riktlinjer och praktiska tips för genomförandet av sådana insatser.

Från regeringshåll har förtydligats att samhällets svar på olaglig verksamhet primärt ska vara utbildning och arbete. Detta betyder per definition att problemet inte handlar om kriminalitet, utan om arbetslöshet som förekommer gruppvis.

Patrik Engellau

Tänk dig att du bestämt dig att köra bil från Stockholm till Göteborg. Det är 50 mil. Du startar klockan tio på morgonen och måste vara framme klockan två på eftermiddagen för annars går världen under. Det betyder att du måste snitta 125 kilometer i timmen. Redan efter en timme kommer ett varningstecken. Du har bara kört tio mil vilket gör att du måste snitta 133 kilometer i timmen de återstående tre timmarna. Efter ytterligare en timme har du kört sammanlagt 20 mil. Nu börjar det bli svettigt. Du måste höja medelhastigheten till 150 kilometer i timmen. Du grips av panik. Det blir bara värre. När klockan är kvart i två måste du köra 500 kilometer i timmen för att förhindra världens undergång.

Mohamed Omar

Moderaterna vill utreda ett förbud mot islamiska slöjor i förskola och grundskola, vilket föranlett Jan Guillou att uttala sig om ämnet.

I en kolumn i Aftonbladet den 1 september 2019, ”Ett moderat slöjförbud vore avsett att klämma åt muslimer i allmänhet”, påstår Guillou att detta plagg inte är föreskrivet i Koranen:

Först något om bakgrunden. Föreställningen att kvinnor måste skyla sig på olika sätt inför mäns blickar är uråldrig i Mellanöstern och fanns långt före islams uppkomst. Tanken att särskilt kvinnors hår är syndigt och obönhörligen framkallar männens ohejdbara sexuella lustar fanns redan i persisk religion och inom judendomen. Koranen är alltså inte källan till sådana idéer. Koranen föreskriver slöja lika lite som exempelvis kvinnlig omskärelse.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 30/8) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Bitte Assarmo om den populära teveserien Stranger Things. Den har nu gått i tre säsonger sedan starten 2016. Den första säsongen utspelades under julen, den andra under halloween och den tredje under den amerikanska nationaldagen den 4 juli. Hjärtat i serien är en kvartett av pojkar, Mike, Dustin, Lucas och Will som bor i den fiktiva småstaden Hawkins i Indiana i mitten av 80-talet. Serien är en hyllning till filmer från 80-talet som E.T., Poltergeist, Tillbaka till framtiden och The Goonies och innehåller inslag av mystik, sci-fi, äventyr och komedi. Vad kan serien säga oss om vår egen samtid? Eddie och Bitte använder teveserien i ett samtal om frågor som förhållandet mellan mainstreammedia och alternativmedia, klyftan mellan etablissemang och verklighetens folk, och hur massinvandringen förändrar västvärlden.

Jan-Olof Sandgren

Människor som inte vill sticka ut politiskt, men efter några uppmärksammade gängskjutningar eller gruppvåldtäkter ändå vill lätta på förlåten, brukar hålla med om att Sverige borde bli mer ”lagom”. Uppfattningen om vad som är lagom kan förstås variera, men mycket av det jag själv tycker är lagom – och som de flesta tyckte var lagom, för sådär 30 år sen – beskrivs idag som högerextremism, populism eller rasism.

”Lagom” är ett svårfångat begrepp, ändå verkar de flesta svenskar ha en ganska klar bild av vad det betyder.

Mira Aksoy

Det Goda Samhället inleder sin artikelserie om en förhoppningsvis kommande svensk renässans med en text av Mira Aksoy om kläder och stil. Äldre tiders fattiga människor på den svenska landsbygden var ofta stiligare klädda än vad många välbemedlade människor är i Sverige 2019. Obryddheten, likgiltigheten, bristen på stolthet syns inte bara i vår politik men också i hur vi klär oss. En ny svensk självmedvetenhet bör innefatta en renässans för en stilfullare klädsel. Det spelar roll hur vi ser ut.

Patrik Engellau

För några månaders sedan publicerade Brottsförebyggande rådet sin årligen återkommande trygghetsundersökning. Den heter Nationella trygghetsundersökningen 2018 – Om utsatthet, otrygghet och förtroende. Det är en gedigen undersökning på 242 sidor som med massor av tabeller, figurer, staplar och diagram på ett övertygande vetenskapligt sätt redovisar förhållandena ett år tidigare. Problemet – mitt problem i alla fall – med sådana rapporter är att jag inte orkar läsa dem eftersom informationsmängden är så överväldigande. Problemet med att inte orka läsa dem är att man inte uppmärksammar viktiga saker som kan finnas i rapporterna. Men eftersom jag denna gång för ovanlighetens skull ansträngt mig lite så ska jag tala om för dig några saker som jag fäst mig vid.