Eric Erfors: Varning för finska Bamseklubben

Eric Erfors

Finland har fått världens yngsta statsminister, socialdemokraten Sanna Marin, 34 år.

Finansminister blir Centerns partiordförande Katri Kulmuni, 32. I regeringskoalitionen ingår även Vänsterförbundet vars ordförande Li Andersson är också 34 år. Vidare deltar De Gröna med partiledaren Maria Ohisalo 34 och som vanligt Svenska Folkpartiet vars partiledare heter Anna-Maja Henriksson. Hon sticker ut, då hon nämligen har fyllt hela 55 år. Samtliga fem partiledare är alltså kvinnor och fyra av fem är under 35 år.

Borta är den tid när Finland styrdes av något överviktiga övre medelålders män i illasittande kostymer. Är denna politikens Bamseklubb välkommen, eller inte?

Jag återkommer till saken.

I amerikansk politik är ålderssammansättningen den motsatta. Representanhusets envisa och mäktiga ordförande Nancy Pelosi är 79 år ung. De demokratiska presidentkandidaterna vägrar att pensionera sig: Bernie Sanders 78, Joe Biden, 77, och Micael Bloomberg också 77 år och yngst i gänget är Elisabeth Warren, 70. Vilket är som om endast PRO-medlemmar skulle kunna kandidera som S-ledare.

Rush Limbaugh, den ytterst konservativa heja-klacksledaren i amerikansk pratradio har konstaterat att han tror att det Demokratiska partiet nog egentligen inte vill ha en presidentkandidat som är ”en åldrande vit dinosaurie från Jurassic Park.” Nej, demokraternas startfält skulle onekligen behöva lite yngre konkurrens. Samtidigt räknas lång politisk erfarenhet som något värdefullt i amerikansk politik. Ungtuppar runt 50 har svårt att ta sig upp till toppen i den politiska hierarkin.

Sverige kan sägas ligga någonstans närmare extremen Finland. Det är ju inte så att det direkt vimlar av plus 70-personer i riksdagen. Förutom fenomenet Barbro Westerholm (L) som fyllt 86 och är still going strong finns det bara ytterligare fem riksdagsledamöter som är plus 70.

En räkneövning ger vid handen att denna grupp är grovt underrepresenterad i Sveriges riksdag, räknat på antalet individer över 18 – lägsta ålder för att bli riksdagsledamot – så utgör plus 70-gruppen närmare 20 procent av väljarkåren. Med sex riksdagledamöter plus 70 av 349 är representationen 1,7 procent.

Också Sverige är drabbat av den finska Bamseklubbssjukan; en ungdomsdyrkan där partierna tror att förnyelse är liktydigt med föryngring.

Annie Lööf var 28 år när hon valdes till Centerledare. Lööfs erfarenheter från yrkeslivet är tämligen begränsade då hon också läst in en jur kand. Gustav Fridolin var också 28 när han valdes till språkrör för MP. Fridolin försökte ihärdigt kompensera sin brist på arbetslivserfarenhet genom att mässa om att han minsann hade undervisat på folkhögskola.

Och så har vi förstås Ebba Busch Thor, som också var blott 28 år när hon kröntes till KD-ledare 2015. Samtliga tillhör således kategorin politiska broilers med minimala egna erfarenheter av att jobba utanför den professionaliserade politiken.

Finland har således slagit ett svårslaget världsrekord i grenen nationen med flest yngre politikerpampar.

Jag beklagar, kära grannar på andra sidan Östersjön. Jag skulle bli något nervös av att leva i en nation med en 34-årig statsminister och en 32-åring som finansminister, oavsett om de råkar vara kvinnor eller män. Visst, det sitter visserligen i den politiska ryggmärgen i Finland att landet ska styras med breda koalitionsregeringar. En koalitionsregering är dock per definition utgiftsdrivande då varje parti kräver sina favoritpaket i statsbudgeten.

Klarar då en junior politiker att stå emot den enorma press det innebär att vara finansminister? Har verkligen Katri Kulmuni, 32, den erfarenhet och politiska smartness som kommer med åren och som krävs för att gå segrande ur tuffa budgetförhandlingar.

Det finns anledning att tvivla. Dessutom problematiseras hennes finansministerjobb med att hon samtidigt är Centerns partiordförande och som ska se till att miljarder av euro regnar över landsbygden. Det förväntar sig alla fall hennes partimedlemmar.

Kulmuni framstår som arketypen av en modern politisk broiler. Hon gick med i Centern som 18-åring, blev under sina universitetsstudier ordförande för finska Lapplands Centerungdomar. Invald i riksdagen 2015 som 28-åring. Någon mer omfattande yrkeserfarenhet – utanför politik och studier – är svår att hitta på hennes CV.

Av lättförklariga skäl. Hon är ju inte precis lastgammal. Jo, Kulmuni uppger att hon har haft ett jobb som ”affärskoordinator” 2014-2015 vid ett bemanningsföretag. Hon tog plats i riksdagen i april 2015.

Vilka är då drivkrafter bakom denna Bamseklubbifiering i svensk och finländsk politik?

En är naturligtvis föreställningen inom partierna att kunna lansera något nytt och fräscht. Ungdom står för framtid. Vithåriga män och kvinnor representerar dåtid. En annan orsak är professionaliseringen av politiken. Här går det att applicera nationalekonomen Assar Lindbecks teori om ”insiders” och ”outsiders” på arbetsmarknaden. Politikens professionalisering innebär att unga insiders startar sin karriär i ett ungdomsförbund, får ett politiskt tjänstemanna jobb, odlar sitt nätverk och klättrar snabbt i partiet. Politikens outsider, de som missade chansen att gå med i Bamseklubben; de kvinnor och män som har eller har haft ett längre arbetsliv och karriär utanför yrkespolitiken har svårt att krossa glastaket.

Sedan finns det även en säkerhetspolitisk dimension i att Finland nu har en 34-åring som statsminister. Hon har en 67-årig, och osedvanligt erfaren maktspelare i Kreml att tampas med.

34-årige statsministern Sanna Marin mastersuppsats vid Tammerfors universitet handlade om professionaliseringen av den politiska ledningen i fem finländska städer. Case closed.

Eric Erfors är tidigare ledarskribent vid Expressen och författare. Han vill gärna passa på att göra reklam för sin uppskattade bok om Storholmen