Mohamed Omar: Det sista trygga årtiondet

Mohamed Omar

I en serie artiklar skriver jag här på Det Goda Samhället om tonårsfilmer från 80-talet. Anledningen är att en våg av åttiotalsnostalgi går genom populärkulturen just nu. Egentligen är inte 80-talet ”min tid” eftersom jag är född 1976, vilket gör att mina tonår tilldrog sig på första halvan av 90-talet.

På ytan handlar 80-talsvurmen om prylar, kläder, musik och film. Men jag misstänker att det finns en djupare dimension också – en längtan efter något som gått förlorat. Visserligen målar nostalgin upp en illusion, ett åttiotal som aldrig funnits, men allt är inte Hollywood-drömmar.

För att förstå lockelsen lyssnar jag på podden Stuck in the 80s. Den började sändas 2005, innan 80-talsnostalgin blivit en industri och big business, särskilt efter Netflix succé med teveserien Stranger Things 2016.

Rick Springfield, född 1949 i Australien, var en av de stora rockstjärnorna på 80-talet. Han gjorde flera stora hits som ”Jessie’s Girl”, ”Love Somebody” och ”Don’t Talk To Strangers”. 2006 blev han intervjuad på podden Stuck in the 80s. Han fick frågan om hur det kommer sig att så många fortfarande gillar 80-talet.

Folk kommer alltid att se tillbaka på sina tonår med nostalgi. Det är då man formas. Det där är universellt och gäller alla tider, men Rick pekar på något speciellt för denna tid i västerlandets historia. Det var, säger han, ”det sista trygga årtiondet”:

I think people have a really small window when they accept music into their life to become part of their life. I think it’s early teens to maybe early 20s. And then your career kicks in or you get hooked up with someone, start a family or other things take over. There’s only a short period of time where music is everything. And it’s also happens to be the golden time of you life which is the teenage years. So I think as radio alienates itself more and more from everybody, I think they’re going back quicker and quicker to the songs that made them feel good and the times that made them feel good. I think the ’80s was certainly a great radio time and there’s a lot of stuff to choose from. It was really before all the crap hit the fan, you know, worldwide, I think it’s a last safe time. I don’t even think you can call the ’90s a last safe time. I think the ’80s is the last safe time.

På 80-talet var det nog ytterst få människor som kunde föreställa sig att jihadterror skulle bli en del av vardagen för folk västvärlden.

Då på 80-talet var det 50-talet man längtade till. Fyrtiotalisterna hade nått medelåldern och fått egna barn. De ville köpa prylar, se filmer och lyssna på musik från sina uppväxtår. Det märks i filmer som Back to the Future (1985), Stand By Me (1986) och Dead Poets Society (1989). Back to the Future handlar ju om en tonåring som reser i en tidsmaskin från 1985 till 1955.

Det finns forskare som har föreslagit att det skulle finnas ett samband mellan 80-talets 50-talsnostalgi och Reagans neokonservativa rörelse. På samma sätt kan det finnas ett samband mellan vår tids 80-talsnostalgi och Trumprörelsen. Trumps kampanj färgades av en nostalgi för en tryggare tid, uttryckt i sloganen ”Make America Great Again”, och sannolikt var det Reagans 80-tal som många av anhängarna tänkte på.

Teveserien Stranger Things, som utspelar sig i den fiktiva småstaden Hawkins, handlar om förlorad trygghet – om vad som händer när gränserna bryts ner. Det kan vara en anledning till succén, att många som lever i det nya Amerika längtar efter det mer traditionella Amerika som de tycker sig se i Hawkins. Och de känner kanske igen sig i hjältarnas oro och ångest när hålet i gränsen mot en annan, farlig dimension öppnas.

Trumps valseger kan förstås mot bakgrund av denna oro. Mot gränsernas upplösning ställde Trump Muren med stort M.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

22 reaktioner på ”Mohamed Omar: Det sista trygga årtiondet

  1. Skarprättarn skriver:

    Jaså? Det fanns ju ändå vissa tecken:

    Tror för övrigt att det fanns flera 80-tal, och ditt är inte särskilt typiskt. Filmer som Blade Runner pekade så att säga inte mot 1950-talet, inte heller den hårdrock (alternativt syntpop) som då växte fram. Och brudarna var snygga på 80-talet.

    Gilla

    • ts skriver:

      Aktivist, detta är det du bryr dig om egentligen och jag gissar att allt annat du skriver är en täckmantel för detta. Kultur x. Det är så lätt att se polerna i din argumentation, försvar av kultur x och hat mot kristendomen. Mer behöver man inte veta om en person.

      DGS, utom möjligen Omar, undviker slutsatsen från ovan, att allt kokar ner till hur många från kultur x som finns i väst, inget annat spelar någon roll. Tryggheten och allt annat försvinner. DGS undviker detta, och självklart massmedia i stort, samexistens är omöjligt och når kultur x en viss storlek så är demokrati omöjligt. Alla som skriver om integration, hårdare tag osv drömmer, återvandring, tvingande sådan utan hämningar är den enda vägen fram. Första steget är att identifiera de som vill att kultur x skall vara här, förrädare, den vanligaste argumentationstekniken är relativisering, som ovan.

      Det är verkligen irriterande att DGS intar denna strutsattityd till detta problem. Eller så är det intellektuell oskärpa och literalism.

      Gillad av 2 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Du skriver ju själv anonymt, du skriver själv kultur X, så det hela andas en liten aning hyckleri. Om Patrik skulle begå islamofobi som du föreslår, så skulle DGS vara stängt i morgon dag.

        En man som bedrev grävande journalistisk gentemot den här pensionärshataren eller vad han heter, som spärrar sin gamla damer för häst mot soffgrupp, fick hembesök av fabbo Stasi och de tog alla hans datorer helt utan laglig grund. För journalistik!

        Vissa sanningar får i Sverige inte sägas! Så långt har vi redan sjunkit!

        Gillad av 3 personer

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Hur får du det till relativisering? Är det någon slags postmodern intertextuell läsning du använder dig av?

        Att USA sponsrade div. afghanska krigsherrar och starkt bidrog till dagens läge där borta och här är inte mer relativisering att nämna den franska skulden till hur grunden lades i Tyskland för nationalsocialismen.

        Och vad menas med kultur X? Vem är det? Muslimer? Det är en religion i första hand som du väl vet, inte en kultur, även om arabiserade muslimska folk har anammat delar av arabisk kultur och sunni-islam. Araber som för övrigt är ett tämligen heterogent folk när man inte jämför med andra, vilket inte är konstigare att säga att svenskar är heterogena om man inte jämför med andra folk – jämför du svenskar med japaner blir vi homogena då vi är mer lika varandra inom gruppen än vad vi är lika mellan grupperna.

        Det är att jämföra, inte relativisera.

        Jag har ofta skrivit muslimer när jag menar något generiskt för muslimer, afghaner när det är påkallat, araber med mera – och jag kan inte minnas att jag censurerats för detta. Blir du censurerad beror det nog på något annat, kanske att 19 av 20 av dina kommentarer är identiska i innehåll oavsett vad bloggposten handlar om:

        De vill ha det så här, kultur X, socialism. Du skulle kunna skriva ett makro och en app som varje dag går in på bloggen och postar en kommentar med det innehållet. Skriv något med en sammanhängande argumentation, något tesdrivande, eller så istället. Både du och de andra som ständigt fyller varje kommentarsfält med samma fraser och ord kan ju faktiskt skriva på riktigt när tar er för.

        Undrar om du, och de andra som gör likadant, inser att ni skrämmer bort läsare och bidrar till att de-legitimera innehållet? Där kan man snacka om att misstanke om aktivist är påkallad.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Visst, Rikard, men historien började inte där, utan i detta fall med Sovjetunionens först infiltration av Afghanistan och sedan dess militära övertagande när marionetterna inte kunde leverera absolut makt. (Och Första världskriget började med tysk aggression.) Invasionen skedde 1979. Allt USA gjorde var att ge pengar att köpa vapen och ammunition för och övertala Saudiarabien att betala lika mycket därtill och lite hjälp att dammsuga världsmarknaderna för vapen och ammunition. Detta upptrappades successivt när det egentligen redan hade lyckats. Det avgörande var Stinger-missilerna.

        Sedan, när det redan var klart, hoppade förstås alla möjliga opportunister på tåget och krävde att få köra det vidare i näsans riktning. Hur skall vi förhindra sådant? Vi är kanske inte så bra på det, men vår system är trots det mycket bättre än såväl det sovjetiska som det afghanska. Vi måste välja vem vi skall kritisera och för vad. Vi måste placera skulden där den hör hemma.

        Jämför med Tjetjenien där vi INTE ingrep. Så småningom pacifiserades befolkningen av ryskt övervåld. Resultatet var massor av terroristiska flyktingar till Väst, som begår terrorhandlingar i Väst. Inte egentligen bättre än Afghanistan. Bara för att ni inte har tjetjener i Sverige, utan har valt unga stiliga afghaner för era batikhäxors högre nöje! Här i Österrike begås knivmorden och handgranatsattackerna av tjetjener.

        Gillad av 1 person

      • ts skriver:

        @östman

        Jag avsåg inte att Patrik skulle beskriva verkligheten som den är och dra på sig åtal, men att samexistens är möjlig är en helt avgörande myt som det hade varit av stort värde om Patriks talang riktades mot. Som noteras av andra så är marknadsföring inte min starka sida.

        Gillad av 1 person

      • Hilding Bengtsson skriver:

        Integration är en myt när det gäller en viss kultur!
        Det låter sig inte göras…
        Oavsett hur mycket resurser som satsas!

        Handlar nog enbart om hur länge vi inte blir/ hamnar i/ minoritet?
        Då skall vi nog inte räkna med att minoriteten, får några rättigheter!
        Lyckligtvis inte i min livstid)

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det där är afghanska mujaheddin som bekämpade och besegrade Sovjetunionen sedan de fått hjälp att skjuta ned Hind-helikoptrarna av USA.

      Det samarbetet gick snett. Man satsade i slutskedet tyvärr på Gulbuddin Hekmatjar och inte Mahmoud. Den senare mödades den 10 september 2001. Men den som drev fram USA:s deltagande var en demokratisk parlamentariker och det hela drevs, i enlighet med konstitutionen, av parlamentsutskott och inte av presidenten.

      Gillad av 1 person

      • Skarprättarn skriver:

        Ja, en mujahid är en person som utövar jihad. Då var de ”frihetshjältar” och försågs med vapen och pengar av USA. Resten är så att säga historia. (Eller inte – man kanske gör om samma sak med de uigurer som radikaliserades under samma period.)

        Gilla

      • Hilding Bengtsson skriver:

        Skarprättarn
        Var väl samma sak med IS…
        Man satsade på fel häst, för att genomföra Regime Change!
        Sen tappade man kontrollen…

        CIA i båda fallen!

        Från Afghanistan lär CIA ha exporterat mängder av heroin,
        för att kunna finansiera massor av skumma operationer,
        utan demokratisk kontroll…

        Lär vara orsaken till att man inte vill lämna!

        Gilla

    • Torsten skriver:

      Apropå rubriken, trygghet – vilka har rätt till trygghet i nya Sverige?
      Jag såg båda videosarna i bloggeri-posten här nedan i klippet jag bifogar och blev förskräckt. Jag – som är dåligt insatt i fallet – förstod ändå att Gangrape Sverige publicerat våldtäktsstatistik som inte fallit jagärhär på läppen. Jagärhär har massanmält detta och fått bort detta. Jagärhärs -aktivisten Kajsa Klein spelar dum och menar sig inte förstå vad hon har med våldtäkter att göra. Kontexten framgår ju tydligt.
      Sedan också anmärkningsvärt: Kajsa Klein arbetade INTE på Stockholms Universitet men lyckas ändå få en person som arbetar där avstängd från sin forskning via Stockholms universitet genom att baktala denna forskare via en hemlig mejlkonversation!!! För ”fel åsikter”! Detta från Kajsa Klein som representerar vänsterextrema och farliga grupper!!
      Nä nu går skam på torra land!

      https://varjager.wordpress.com/2019/12/09/aktivister-som-kallar-sig-journalister-och-forskare-grater-ut-i-fojo/

      Gilla

  2. Jan Hyllengren skriver:

    Under 80-talet var det kommunistiska hotet ständigt aktuellt. Vi gjorde våra krigsförbandsövningar och planerade för det värsta. Att rådsrepubliken fick på käften i Afghanistan precis som tidigare av Finland var bra. Att ”kolossen på lerfötter” höll på att rämna och tappa all sin legitimitet märktes också. Desperata motåtgärder var inget som kunde uteslutas. Eller en kupp mot Gorbatjov, stridsvagnar i Berlin, gotländskt överfall. Åttiotalet hade en mörk skugga. Men visst känns dess glassiga yta som oöverträffad. Nuförtiden står fienden redan i landet som de postmoderna avkristnade. Allt fler börjar dock ana storleken på den nota som strax ska presenteras, -så snart musiken tystnat….

    Gilla

  3. Jonas Bohman skriver:

    När jag tänker tillbaks på 80-talet, så upplevde jag att man hade mer gemensamt med varandra, och framför allt inte detta våld som vi idag ser. Jag kände mig trygg, och då har jag växt upp i ett miljonprogramsområde ( Araby/Växjö), under enkla förhållande.

    Gilla

  4. olle holmqvist skriver:

    Radions mesta högstatusprogram är Sommar i P1, många känner sig kallade, men ”intressanta” personligheter väljs ut med finpincetten. Är det bara jag som tror att
    kändisen Abo Raad kommer att inbjudas 2010 ? Är det islamofobi att inte bjuda in honom ?

    Gilla

  5. Björn Olsson skriver:

    Jag bodde under åttiotalet först i USA och sedan i England. Reagan och Thatcher. Dom flesta hånade Reagan som B-skådis men i England födde ”Järnlaydyn” förnyat hopp. Det förödande greppet av den Brittiska fackföreningsrörelsen lossnade. Plötsligt blev landet fullt av entreprenörer vilket jag hade stor nytta av i mitt uppdrag. Många av dessa var indier vilket inte var helt populärt men man var imponerad av deras enorma arbetskapacitet. Det kombinerade postkontoret och närbutiken var öppet jämnt. När det gällde populärmusik lyssnade vi och alla andra främst på Abba, vilket var ett stort plus som svensk. Duon, Reagan-Thatcher började snabbt att framstå som den västliga världens främsta hopp, särskilt efter det beslutsamma ingripandet i Falklands kriget, vilket totalt misstolkades i Sverige. Reagan som under hela sin karriär hade förstått att han skulle lyssna, främst på sin fru men sen på sina kvalificerade rådgivare efter att hela tiden ha lyssnat på sina regissörer, med förståelsen att han egentligen inte ens dög som skådis. Han förstod snabbt att Margret visste vad som kunde göras med Gorbatjov. Deras gemensamma plan att snabbt skruva upp investeringarna i det rymdbaserade försvaret vilket dom visste att ryssarna aldrig skulle kunna finansiera pressade fram hela den Sovjetiska Glasnostpolitiken. Hela denna utveckling som kulminerade 1989 är deras förtjänst och gör åttiotalet som det hittills mest framgångsrika sedan det senaste kriget.

    Gillad av 4 personer

  6. PV544S skriver:

    Mitt -80 tal var att SVT sände slalom med Ingemar Stenmark under arbetstid.
    Alla samlades för att se Stenmark vinna.
    Ekonomin var inflation med två siffror och devalveringar.
    Största hotet var Sovjet, gjorde två krigsförbandsövningar i nordligaste Sverige.
    Monterade en elektrisk vev för sidoruta på bilen och elektronisk tändning.

    Gilla

  7. Gustav skriver:

    Tack Mohammed för att du tar upp ämnet! Jag själv har min barndom i 70-talet och min ungdom både i 80-talet och i början av 90-talet. Det är däremot lätt att se varför just 80-talet var så fantastiskt. Trygghet och framtidstro präglar stora delar av årtiondet. Kom ihåg de viktiga böcker som skrevs då, bl a Alvin Tofflers ”Den tredje vågen” eller Andre Gorz ”Vägen till paradiset” eller ”De dansande Wu-Li mästarna” eller ”Fysikens Tao”, bara för att nämna några banbrytande populärvetenskapliga verk som behandlar vår omgivning och framtid och som fyller framtidsvisionen med hopp och tillförsikt. Tekniksprånget var nämligen enormt under 80-talet med bl a banbrytande teknik från Apple och Microsoft vilket revolutionerade vårt samhälle. Även 80-talets synthmusik levererade framtidstro med nya ljudbilder sprungna ur tekniken. De finansiella tekniska systemen kom också att omdanas vilket skapade nya möjligheter till snabbare och bättre affärer vilket kom att spä på BNP-utvecklingen. Jogging, hälso- och träningstrenden fick även ett stort folkligt genomslag. Man börjar även snabbt lämna 60-70-talets dekadenta hippietrend och ersätta den med mer stilfull romantik à la 80-tal vilket definitivt är en tillbakablick till just 50-talet men även till tidigare decennier. Inom synthpopen var 20-30-tals klassicism högsta mode i flera år under 80-talet. Men det mest fascinerande är att nu i år under julruschen har jag hört 20-30-tals jazz spelas i flera butiker ute på stan i Stockholm, te x på NK och på Brothers och MQ. Önskan om ordning och trygghet och gemensamma västerländska rötter är nog på väg tillbaka som det ser ut.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.