Patrik Engellau: PK-ismens inre logik

Patrik Engellau

OPINION När barn når en viss grad av mognad kan de börja plocka isär klockor och andra enklare apparater för att förstå sig på mekanismen och för att det är en spännande utmaning att försöka sätta ihop maskinerna igen. Inom samhällsvetenskapen förekommer ett snarlikt beteende. Skarpa tänkare på universiteten ”dekonstruerar” ideologier, konstnärliga verk, och hela samhällen vilket är ungefär som när en ung människa sönderdelar en väckarklocka i dess komponenter för att begripa funktionssättet.

Även jag tycker det är kul att dekonstruera. Jag har funnit följande beståndsdelar i det svenska samhället.

Det finns två huvudkomponenter. Den ena – som dominerar i bemärkelsen att den bestämmer det övergripande tick-tacket och därmed urets uppfattning om sig själv (om du kan tänka dig en besjälad klocka) – är politikerna plus den av dem försörjda kretsen av välfärdsadministratörer samt dessas klienter. Alla dessa hämtar sin inkomst ur statens och kommunernas skatteintäkter. De andra huvudkomponenten är de nettoskattebetalande medelklassarna (där nettoskattebetalande betyder att inkomsten inte består av offentliga medel utan på något vis erhållits från privata aktörer i det civila samhället, till exempel genom arbete hos Scania i Södertälje). De nettoskattebetalande medelklassarna försörjer politikerna och dessas protegéer.

Välfärdsadministratörerna är en synnerligen månghövdad och heterogen krets. Där finns exempelvis kommunala socialsekreterare och professorer i pedagogik vid statliga universitet. Underligt nog har den statliga våldsapparaten, alltså polisen och försvarsmakten, under de senaste decennierna, förvandlats från gamla tiders eldsprutande drake med uppgift att aggressivt säkerställa trygghet och ordning till social lektant. Det märker man exempelvis på polisens inställsamma försök att bjuda gängkriminella på korv och på krigsmaktens högste befälhavares sång- och dansnummer på Pride-festivalen.

Även välfärdsadministratörernas klienter är en brokig skara. Den ursprungliga kärngruppen, rekryterad redan på 1930-talet, utgörs exempelvis av sjukskrivna och barnföräldrar i behov av motsvarande bidrag. Sedermera har helt nya slags klienter engagerats, till exempel invandrare och aktivister. De senare är värda ett särskilt omnämnande. Aktivisternas antal har vuxit explosionsartat under de senaste årtiondena. Om jag fick önska mig ett enda sociologiskt forskningsprojekt så vore det en kartläggning av framväxten av troligen hundratusentals offentligförsörjda entusiaster inom non governmental organizations, kulturgrupper, Expo, Refugees Welcome, Afrikagrupperna, nätverket #vistarinteut,  det finns hur många som helst, men de har ett gemensamt karaktärsdrag, nämligen att de är försörjda av politiker med hjälp av skattepengar (det är i alla fall min hypotes som jag skulle vilja se undersökt i ett större, seriöst forskningsprojekt som dock aldrig kommer att iscensättas eftersom ingen av de dominerande aktörerna har lust att visa upp så trista fakta för dem som betalar, alltså nettoskattebetalarna).

De nettoskattebetalande medelklassarna som betalar för hela denna överbyggnad skulle troligen av en ännu mer dekonstruktivt lagd person än jag kunna analyseras och indelas i undergrupper med olika funktioner men det har jag aldrig känt något behov av. Det är möjligen slarvigt av mig eftersom denna medelklass inte upplever sig själv som klass och inte samarbetar för sina intressen – vilket Karl Marx skulle ha kallat att den saknar klassmedvetande – något som gör att det kanske finns grader av förståelse av medelklassen som en ivrigare dekonstruktivist än jag skulle kunna uppnå.

Man skulle kunna tro att denna samhälleliga apparat, Sverige alltså, vore så full av konstruktionsfel att den aldrig skulle kunna fungera. Den mest uppenbara svagheten i hela urverket är att det verkar orimligt att de nettoskattebetalande medelklassarna skulle ta på sig jättebördan att betala för politikerna och deras klienter. Det handlar trots allt om miljontals människor som ska försörjas. En annan inbyggd konflikt är hur det ska gå till när inte bara nettoskattebetalarna utan även en stor del av välfärdsadministratörerna börjar kräva att våldsapparaten ömsar skinn och tar fram de traditionella batongerna och slutar grilla korv med det invandrade yngre klientelet.

Trots dessa inbyggda samhälleliga konflikter har Sverige hittills fungerat i bemärkelsen att ordningen har upprätthållits och folk fått sin lön eller sitt bidrag den tjugofemte dagen i månaden. Det beror på att systemet är legitimt. Svenskarna tycker att det ska vara så här och de vill inte höra talas om felkonstruktioner. Att Sverige fungerar, om än kanske inte så som många nettoskattebetalare egentligen hade velat men inte törs säga, beror på ett mentalt tillstånd, en nationell självförståelse som vilar över vårt land – med en enligt mitt tycke passande metafor – som en  lågtrycksrygg som täcker hela nationen.

Denna lågtrycksrygg är den politiskt korrekta ideologin, PK-ismen. Det samhällssystem jag beskrivit med sina speciella klasser och sociala undergrupper är, påstår jag, ett historiskt unikt system som jag kallar politikerväldet efter den främste makthavaren analogt med att Vasatiden i svensk historieskrivning kallas Vasatiden för att Vasakungarna dominerade.

PK-ismen är detta samhällssystems egen hemmautvecklade ideologi eftersom alla dess föreställningar syftar till att upprätthålla detta samhällssystem. Det är ett fräckt och obevisat påstående av mig. Men tills motsatsen är bevisad kommer jag att hävda att varenda tes som ryms inom PK-ismen direkt eller indirekt syftar till att försvara dagens politikervälde med dithörande sociala underavdelningar.

Låt mig ge exempel. Det viktigaste för systemförsvaret är att den nettoskattebetalande medelklassen inte slutar betala. Det kräver att medelklassen accepterar systemet ty om den inte gjorde det skulle den, i Mahatma Gandhis efterföljd, genom civil olydnad göra diskreta skatterevolter vilka på lite sikt skulle fälla politikerväldet liksom Gandhis saltmarsch så småningom fällde det brittiska kolonialväldet i Indien.

PK-ismens idéer syftar till att genom skambeläggning av medelklassen sätta stopp för all sådan obstruktion. Medelklassen får därför veta att den är rasistisk, fascistisk och egentligen bara ett gäng brunråttor när den lite blygt ifrågasätter ett kostsamt politikerprojekt såsom den med europeiska mått unika svenska satsningen på stor invandring. Ett annat exempel är att medelklassen skälls för påstått förakt mot klientgrupper som kvinnor, mörkhyade och alternativkönade när den inte ser någon mening med att staten ska betala för att femtonåringar mot föräldrarnas vilja ska tillåtas könsbyteskirurgi.  Då skäms medelklassen. Folk som skäms orkar inte göra motstånd.

PS Du kanske tycker att jag har glömt bort journalisternas roll i detta spel. Journalister är intellektuella i bemärkelsen att de arbetar med ord. Intellektuella har i Sverige sedan Gustav Vasas tid, när de var präster och blev statsanställda i och med att den katolska kyrkan förstatligades, varit maktens härolder. Så är det fortfarande. När makten över samhället förändras så traskar de intellektuella patrullo, det är i varje fall min spaning.

PS När jag läser igenom den här texten för tredje eller fjärde gången för att hitta fel så slår det mig hur historiskt unikt vårt samhälle måste vara. Överallt och i alla tider har betraktare kunnat göra en distinktion mellan dem som arbetar och betalar skatt (eller på andra grunder tvingas betala) och, å den andra sidan, dem som tar emot och disponerar skattemedlen. Skattebetalarna har, tror jag, i alla tider varit medvetna om att det är de själva som stått för fiolerna (även om de inte alltid vågat klaga). Men vår tids nettoskattebetalande medelklass har ingen riktig förståelse för sin situation. Den kan inte se vad Karl Marx skulle ha kallat utsugningen. Det beror troligen på att vårt samhälle genom sin oerhörda produktivitet möjliggjort att andelen skatteförsörjda blivit så stor att dessa genom sin blotta massa – i tillägg till sin kontroll över opinionsbildningen som härskarskikt i alla tider strävat efter att utöva – kväver tankeverksamheten hos de under oket flämtande nettoskattebetalarna. Jag känner många sådana. De tycker inte ens att det är anmärkningsvärt att de betalar ungefär två tredjedelar av sin lön i skatt om man tar med de sociala avgifterna och momsen i beräkningen.

99 reaktioner på ”Patrik Engellau: PK-ismens inre logik

  1. Skarprättarn skriver:

    Svenskarna accepterar att betala 2/3 i skatt för att de får så mycket tillbaka: sjukvård med långa köer och brist på medikamenter, melodifestival i statstelevisionen, kulturberikning i form av spännande sedvänjor från exotiska länder, veckslutsförsvar, pinnjaktspolis, stöd till de goda krafterna i civilsamhället, feministisk utrikespolitik och en radikal klimatpolitik.

    Gillad av 13 personer

  2. Arga Gubben Bu skriver:

    Verksamhet efter verksamhet tycks vara rena lekstugorna. Det är våra skattepengar det leks med.

    Jag läser i vadjagär:s blogg:

    ”Kajsa Klein är i klass med ”stjärnadvokaten” Linnea Claesson som avslöjats med att fantisera ihop otroliga mängder hat och hot för att göra sig intressant.
    Verkligheten är att Kajsa Klein är en dubiös aktivist, som opererar bakom en akademisk fasad, för att få politiska motståndare avskedade från sina jobb. Och när inget annat biter så kommer antisemitkortet fram.”

    Så här verkar det gå till på fler och fler ställen, samtidigt som kärnverksamhet går på knäna. Folk håller på med aktivism på betald arbetstid. Är det inte på tiden rensa upp ordentligt nu?

    Klarar inte Sverige vård, skola, omsorg, polis osv så kan vi väl knappast ha råd att hålla på och underhålla medievetare, genusvetare och annat trams-lyx. Och varför ska SvT ha så mycket pengar? De levererar inte, de håller på med aktivism.

    Gillad av 12 personer

    • Petra skriver:

      Till Arga Guben:

      Ja, jag som är en ”gumma” – fast en rätt ung sådan – blir både arg och förtvivlad över Kajsa Kleins agerande. Våldtäkterna är något som skrämmer mig, och Martinovsky ville hjälpa till med att åtminstone lindra. Klein verkar mest tänka på sig själv, inte på samhällsutvecklingen.

      Ulsan-bloggen skrev:

      ”Martinovski ska år 2017 ha kritiserat vänsterrörelsen #jagärhär genom att kalla dem ”demokratiterroristerna”. Efter detta ska Stockholms universitet, genom chefen Uno Fors, meddelat att hon inte fick vara förknippad med universitetet längre. Därmed grusades alla hennes möjlighet till forskning i Sverige, eftersom hon måste vara knuten till något universitet för att kunna söka medel till forskning. Kajsa Klein ‒ mediestrateg, timanställd på Stockholms universitet och mycket aktiv inom #jagärhär och Näthatsgranskaren hade anmält henne till ledningen.”

      Det måste komma mer diskussion nu vad skattepengar ska användas till! Har vi råd med alla dessa mediestrateger och kommunikatörer och MSM-journalister? Vi MÅSTE ha pengar till undersköterskor och andra RIKTIGA JOBB!

      Gillad av 8 personer

  3. tom stall iii skriver:

    Ja skatten är piskan. Vi släpar stenblock till pyramiden och det finns inget sätt det inte slutar så här, socialism slutar alltid så här. Vad är socialdemokrati? Vad är dess bidrag till den politiska utvecklingen? Det är ju exakt det Patrik skriver om, det är magin, att man INBILLAT MEDBORGARNA ATT DE ÄR FRIA OCH ALLS ÄGER NÅGOT. Sanningen är dock att STATEN aldrig behöver bevisa utom varje rimligt tvivel att den inte bara stjäl mina pengar och tillgångar utan bevisbördan är omvänd. Eller det är fel, det är ju ingen rättegång utan staten har ju HELT FRI BESKATTNINGSRÄTT. Jag är inte jurist men finns det någon lag som skyddar svenska medborgare mot skattestöld och konfiskation? Inte mig veterligt. Vi är således slavar. Skall det byggas en väg och min familj bott där i 200år så tvingas man flytta. Det sluga med socialdemokrati är att den lyckades lura människorna att det inte är som i Sovjet där staten ägde allt, det är denna lögn som håller liv i folks incitament, de tror de är fria. Slugt är ordet, för storfinansen är i säng med staten och har alltid varit, i Stockholm träffas staten och storfinans så att Sveriges Joakim Von Ankas kan segla ovanpå. Alla som arbetar är lurade, alla som aldrig ser pengarna för sitt arbete innan de går till staten, kedjorna är alltid på.

    Det värsta är att även SD verkar företräda denna syn, precis som DGS så är det som förenar istället motståndet mot invandrarna.

    Gillad av 8 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Ja, det är märkligt, men psykologiskt signifikant, att just denna fråga förefaller vara den enda som kan mobilisera slavklassen. Slaven har villigt krävt mer kedjor, mer piskor, mer socialism, mer skatter, mer sosseri, mer plåga i hundra år.

      Därmed måste man fråga sig varför ägarklassen driver sitt massinvandringsprojekt. Det fungerade ju så bra utan detta. Är det ett vad, en spekulation att den gamla slaven skall vakna först när det är för sent och den nya slaven redan är installerad? Och den nya slaven förefaller dessutom vara lite arbetsskygg och rebellisk…?

      Gillad av 4 personer

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Om man är slav som arbetar med att framställa mer kedjor, bojor och piskor så är det väl bara god kapitalistisk och korporativistisk moral att ivra för mer av samma? Ju mer härskaren kan lägga under sig, desto högre upp i maktstrukturen kommer jag, och det gör ju inget att jag är slav, om jag under mig har andra slavar. Om jag dessutom via mitt slavande i att skapa bojor kan köpa mig allt mer frihet, för att till slut bli självägande leverantör av slaveriets verktyg, så är det ju definitivt i mitt eget intresse att medverka.

        Men som du antyder så är den nya tänkta slavklassen, det nya trasproletariatet, inte lika villiga att dansa med. De är ju i sig splittrade, men ändå förenade via vad de >inteinteinte< är kan utmålas som hot och fiende. De tror att man måste ha en gemensam homogen identitet att samlas kring, när det går precis lika bra att samlas kring frånvaron av en sådan.

        Se på svenska dissidenter, som du eller jag eller PE för den delen (om jag får vara så djärv?); vi är mer eniga kring vad vi inte är och inte vill se i landet och samhället, än vad vi är eniga i att vara.

        Som en knäckebrödskaka – den existerar kring tomrummet i mitten där den inte är.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gillad av 6 personer

      • Richard IV skriver:

        Ägarklassen kanske driver sitt massinvandringsprojekt för att det började fungera allt sämre? Kina, Ryssland och Indien kommer allt starkare. Oligarkernas monopolistiska bauta-företag blir alltmer ineffektiva (beroende på storlek och monopolställning). Staten blir av liknande skäl alltmer ineffektiv ju mer den växer.

        Genom att ta hit en massa människor som får våra pengar att handla för får företagen mer kunder. BNP växer (men inte per capita). Sossarna får valboskap. VIK får fler ”utsatta” att ta hand om. Att man samtidigt sågar av grenen man sitter på bryr man sig mindre om. Kortsiktigt fungerar det.

        De flesta människor är dåliga på att ta längre tidsperspektiv och många makthavare är inget undantag från det. Dessutom skaffar man sig själva stora förmögenheter i den här processen så man tror antagligen att man själv kommer att klara sig när skiten träffar fläkten.

        Sen finns det också andra aktörer som driver på massinvandringen av andra skäl. Men det är överkurs.

        Gillad av 4 personer

  4. Peter P P skriver:

    Tack för en bra och viktig artikel. Tack för klargörandet om vad som menas med nettobetalande.

    En stor grupp människor lever alltså på transfereringar. Sjuka har inte mycket val. Men är väl rätt sjukt att så mycket transfereringar går till public service.

    Kuyeyune (puh, tror jag stavade rätt) ca 50 min in här:

    Gillad av 1 person

  5. Laggar skriver:

    Mycket bra. Nettobetalarnas organisationer, dvs fackföreningarna som skulle svara för medlemmarnas intressen har trängts undan och lever ett liv i skymundan. Lärarorganisationer uttalar sig inte om skola, arbetarnas organisationer inte om läget på arbetsmarknaden etc etc. Så, nettobetalarna har inga organisationer på sin sida. Förra tidens bönder och torpare hade heller ingen möjlighet att hävda sig mot staten och adeln. PK-organisationerna kan liknas vid förra tidens adel, privilegiesamhällen tycks alltid finnas.

    Gillad av 3 personer

  6. Christer L skriver:

    En aspekt som i och för sig är självklar, men som diskuteras för litet, är att de är socialt ett och samma: den nettoskattebetalande medelklassen och den statligt och kommunalt anställda medelklassen. De tu är ett, de är gifta med varandra, eller är vänner och bekanta, har yrkesmässiga kontakter. Och nästan alla är för en stark och rättvis välfärd, den betalar man gärna skatt för. Men, som sagt: vad fan får vi för pengarna?

    Att svensk politik så länge haft ett centrum till vänster är uttryck för att staten anställt allt fler ur medelklassen, samt att allt fler ur arbetarklassen har gjort klassresan. Den sociala återkopplingen på politiska ställningstaganden är naturligtvis en kärnfråga, ehuru ofta alldaglig och personlig. Om det konkret ska bli en effektiv frontlinje enligt definitionen Nettoskattebetalare och Vänstern i vid mening, måste sociala uppbrott i stor skala inträffa. Medelklassen klyvas. Konflikter inom vänkretsen, på arbetsplatsen, inom familjen. Det finns exempel på hur sådant kan bli väldigt hårt, ett psykologiskt mycket svårt område att hantera.

    Att den nettoskattebetalande delen av medelklassen är rädd för denna sociala utfrysning eller öppna konflikt, lika mycket som för den statligt initierade förföljelsen av oliktänkande, det är väl uppenbarat. En mer förhoppningsrik linje är att låta realiteten tala. Berättelser om konsekvenserna på det personliga planet har stor verkan, som journalisterna har svårt att konkurrera med och hantera. Dimensioner av misslyckad politik framträder allt starkare, mycket tack vare alternativa media. Vänsterns tid är nu kort. Det är snart över.

    Verkligheten bakom masken av idealism är ofta självgod. Nå, vem är inte självgod? Det handlar mer om på vilket sätt. Då blir den ädla konsten att förlåta och gå vidare av stor betydelse. Liksom ödmjukheten hos de som nu måste ge sig, en del behöver gråta och få förståelse. Vreden måste dock riktas, detta är nödvändigt både rättsligt sett och av naturen. Så vi bör noga zooma in på och straffa de ledande figurerna.

    Gilla

  7. Gustav skriver:

    Från Ledare i GP av Malcolme :

    ”När krisen kommer, och när skattsedeln krymper, vart ska pengarna gå?
    Sverige har inte någon brist på människor vars lön antagligen måste betalas via det offentliga, för annars blir de hemlösa. Journalister på Public Service är allt mer en sådan grupp.”

    Gillad av 1 person

  8. Laura skriver:

    Insikten saknas om att det bara är enorma summor av skattemedel i omlopp, inte att Sveriges ekonomi går som tåget. Alltför många svenskar tror att vi har ekonomisk tillväxt och fortfarande är ett rikt land. Möjligen blir man snopen över hur dyrt det är att köpa euro inför semesterresan. Den moderna produktionen gör att ett litet antal nettoskattebetalare ändå hittills har kunnat försörja en så groteskt stor offentlig sektor och en så orimligt stor och krävande bidragsunderklass.
    Klimatfrågan och genustramset liksom det humanitära flyktingtramset styrs delvis med hjälp av skam. Skam som regulator av beteendet är förstås nödvändigt i ett civiliserat samhälle, där man som barn får lära sig vad som är rätt och fel, och alltså ska skämmas för att göra fel. Skam är en jagförsvagande plågsam känsla som normala personer undviker genom att undvika att göra fel. Så präktiga svenskar drar ner på köttätandet och rodnar när de glömmer bort sig och frågar nyblivna föräldrar vad det blev och uttalar inte högt att islam verkar vara en otäck religion.
    En annan reaktion för att slippa känna skam är ilska och vrede. Som motar svagheten i skamkänslor och i stället ger styrka. Rätt använd skulle ilskan kunna bli räddningen. När man inser att man blivit itrumfad att känna skam enbart för att skydda makthavarnas intressen, och inte för att det skulle gagna mellanmänskliga relationer, tvärtom, eller att det gagnar förvaltandet av vår planet eller ens innebär godhet. Utan bara för att de mäktigastes makt inte ska bli ifrågasatt.
    När det nu håller på att uppdagas för fler och fler att kejsaren är naken, att det mesta som kommer uppifrån är lögn och fel, så borde reaktionen kunna bli en sund vrede. Inte minst hos nettoskattebetalare och skatteavlönade som inte är övertygade pk-ister. Makthavarna själva slutade skämmas för länge sedan och importerade klankulturer från ociviliserade länder, tillämpar inte personligt ansvar med skam och skuld, det är ju bara klanens anseende, klanens makt och rikedom, som gäller. Islam är en slags klan.
    Så svenska folket kan nu välja att stå där med sin moral med självbehärskning och laglydnad och präktighet, medan maktetablissemanget och bidragsunderklassen snuvar oss på vår frihet och våra tillgångar. Eller välja att inse att det är hög tid att visa ilska och missnöje med utvecklingen och att väsnas och hävda vår rättmätiga äganderätt till vårt land och dess tillgångar. Utan att skämmas.
     

    Gillad av 6 personer

  9. Alexander Zetterberg skriver:

    Utmärkt, men man kan också betrakta den situation vår västerländska civilisation befinner sig i som liberalismens logiska slutpunkt, det mål mot vilket liberalismen hela tiden strävat, ett mål som från första stund låg inneboende i dess ideologi. Det är i varje fall vad Patrick Deneen hävdar i sin bok ”Why Liberalism Failed”. Han menar, utgående från Alexis de Tocqueville, att liberalismen innebar en transformerad definition av begreppet liberty/liberté. Liberalismen tar ett gammalt ord som haft sin motsvarighet på latin, grekiska, arameiska och andra språk, och ger det en ny betydelse.

    Den äldre traditionen – den kristna såväl som den grekiska – förstod begreppet ´liberty´, som en form av självstyre. Till skillnad från djuren som styrs av instinkter och drifter, stod ´liberty´ för själv-disciplin och självstyre, resultatet av en kultivering av dygder som tyglade våra lägre drifter, både på den individuella och den politiska nivån. Liberalismens omdefinition, gav begreppet ´liberty´ i stora stycken rakt motsatt betydelse. I ”Andra avhandlingen om styrelseskicket” definierar John Locke ´liberty´ som restriktion från yttre begränsningar, dvs friheten att göra vad jag vill med min person och min egendom, under förutsättning att det inte skadar andra människor. En regerings huvuduppgift blir då att fastställa var denna gräns går (John Stewart Mill).

    Gillad av 1 person

    • Alexander Zetterberg skriver:

      … Detta är nog hur de flesta människor ser på begreppet ”liberty” idag, dvs frihet från restriktioner. Utgående från amerikanska förhållanden menar Patrick Deneen att den politiska kamp vi ser idag, mellan Demokrater och Republikaner, inte står mellan politiska motpoler, utan är en kamp mellan två grenar av liberalismen. Republikanerna står för en politik med minimal stat och minimala regleringar av ett fritt näringsliv, där alla har möjlighet att sträva efter lyckan på sitt eget sätt. Demokraterna verkar för en ”social liberalism”, ett rivande av äldre värderingar och konventioner som begränsar människors möjlighet att leva ut sina ”sanna jag”. Samtidigt verkar Demokraterna för en stark stat som via omfördelning skall säkerställa att alla bereds denna möjlighet.

      Trots att Republikaner och Demokrater till synes strävar åt motsatt håll kommer båda strömningarna leda till att lokala strukturer som familj, föreningar, religiösa samfund och de band som binder människor ihop, slås sönder, till en atomisering av oss människor och därför krav på en allt starkare stat som stöttar individer vid motgångar. Samma logik kommer verka för ett rivande av gränser och en globalisering av både näringsliv och politiska strukturer.

      Gilla

    • Alexander Zetterberg skriver:

      forts: …Frankrikes motto, alltsedan revolutionen, är frihet, jämlikhet och broderskap (Liberté, égalité, fraternité) och man kan hävda att dessa var för sig innebar starten på de ideologier som under 1900-talet kämpade om makten. Broderskapsmottot ledde till fascismen/nazismen som krossades i andra världskriget. Jämlikhetsmottot ledde till kommunismen som vederlades med öststatskommunismens sammanbrott 89-91.

      Ur frihetsmottot växte liberalismen fram och det är den enda stora ideologi vi har kvar. Skälet till att USA stod emot välfärdsstatens segertåg var, enligt Deneen, att landet alltsedan dess grundande varit uttalat kristet, och att det var först efter kommunismens fall som sekulariseringen tog ordentlig fart och landet följt i det avkristnade Europas fotspår.

      Men visst finns det hopp om en vändning, då i form av Donald Trump, Brexit och ett tilltagande nationellt uppvaknande runt om i världen. Mitt hopp grundar sig i en runt om i världen framväxande insikt, om att vi människor är sociala varelser som frodas och finner glädje i gemenskap med våra medmänniskor, och en känsla av att dela en gemensam berättelse.

      Gillad av 1 person

    • Alexander Zetterberg skriver:

      forts: Jag har med denna sammanfattning på intet sätt gjort Patrick Deneens bok rättvisa. Hans presentationer på Youtube har inte många visningar, men hans bok har lästs och diskuterats i vida kretsar. ”Why Liberalism Failed” håller på att ges ut på 14 olika språk, men kommer den på svenska? Man kan ju hoppas!

      För den som är intresserad är här en utmärkt debatt på Youtube (där man med fördel kan snabbspola förbi hans opponent som inte diskuterar Patrick Deneens teser, utan bara allmänt hyllar västerlandets materiella och sociala framsteg): https://www.youtube.com/watch?v=hmg60sC8S5E

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      …och där gick du mot slutet vilse igen! Det är ju just Lockes och Mills liberalism som HAR misslyckats! Duh!

      Jag såg Deneens video om boken och slutade någonstans i mitten för att han sluddrade så. Han verkar inte ha tänkt färdigt. Så boken har fastnat på inköpslistan tills vidare.

      Ett sätt att få ordning i frihetssoppan är att skilja på liberties i plural från Liberty med stor bokstav och i singularis. Vi skall ha en massa små enskilda friheter som var och en för sig har fastställts genom samhällets utveckling, nedifrån och upp. Vi skall befria oss från den totalitära tanken att det finns en allomfattande Frihet som staten eller något annat högre väsen skall på något sätt vara tvungen att upprätthålla.

      En frihet är ett tillerkänt privilegium. Magna Charta var en lista på sådana tillerkännanden.

      Gillad av 4 personer

      • Alexander Zetterberg skriver:

        Jag försäkrar, Patrick Deneens tankar om liberalismen är nya och utomordentligt intressanta, därav det stora intresse boken väckt bland konservativa. Detta trots att hans teser vid en första genomlyssningen kan förefalla paradoxala.

        Ge honom chansen igen lite längre fram!

        Gilla

      • Alexander Zetterberg skriver:

        Fredrik Östman: Avslutningsvis vill jag instämma i ditt kraftfulla avståndstagande från all form av ideologi, även om ett förbjud knappast är förenligt med yttrandefriheten – en frihet jag tror vi båda värnar.

        Ärligt talat har jag svårt att se hur vi skall kunna ta oss ur liberalismens förlamande strupgrepp, annat än temporärt.

        Däri ligger det djävulska i liberalismens inneboende logik!

        Gilla

    • olle reimers skriver:

      Lösningen ligger i att till valda ombud endast utse personer som har en dokumenterad ”antislös”-attityd och som aldrig har lovat någon vare sig grön skog eller guldgruva till någon.

      Deras tal och handling skall vara ”nej, nej” och inte tvärtom. Deras gärning bedöms utifrån vilka utgifter de har kunnat spara och undvara.

      Politikens enda uppgift ska vara att använda ihopsamlade medel så klokt som möjligt med ett maxtak på 20 % av medborgarnas inkomster att hantera. Minsta försök att ändra på målet resulterar i livstids avstängning från politiken.

      Mantrat ska vara ”kan själv”, vilket ska vara det stående svaret på alla slags utgiftspropåer. Det är då upp till förslagsställaren att bevisa att det inte finns något ”kan-själv” alternativ vid risken av att för evigt avsvära sig alla offentliga ämbeten.

      Gillad av 1 person

  10. Göran Holmström skriver:

    När fallerar allt då?
    För att använda Patriks urverks allegori,
    ett mekaniskt urverk är ett precision instrumen. Där varje del samverkar för att med god noggranhet leverera tiden.
    Fjädern tål att spännas om och om igen,
    Kugghjulen ligger an lagom mycket för att inte slitas ut i förtid, den där lilla pickande delen som portionerar ut kraften så hela urverket fungerar är perfekt gjord.
    Om vi fortsätter leken med vårt samhälle som urverket, så har urmakaren ersatt fina polerade kugghjul med hemsnickrade av mjukt palmträ istället. Fjädern är utbytt mot ett gummiband, faktiskt så sliter dom ursprungliga kugghjulen alldeles för hårt.
    Den fina harmonin mellan arbetande delar och vilande är borta. Varje del som arbetar sliter ont för att klockan ska gå.
    Till slut kommer klockan skära ihop,
    Om det är städet eller kugghjulen som kommer gå sönder är ointressant.
    Men klockan kommer klämta för oss alla tyvärr..

    Gillad av 4 personer

    • A skriver:

      Det kanske blir armbandet istället Göran, eller hela armen som faller av eller att nån glömt dra upp den. I vilket fall inte det vi tror. Se på östblocket, ingen hade en aning två veckor innan, men ner skulle det, på nåt vis. Det var dags.

      Mvh A

      Gillad av 2 personer

    • A skriver:

      För att tjata vidare Göran så gissar jag att det ytterst handlar om tro. Deras tro, på vad vi ser är lögner och illusioner. Jag tycker att man kan se exakt hur de får en knäck varje gång det kommer ett dråpslag för dem. Typ spängningar, terror eller Boris och sånt. Det tar en så där fem sju dagar för dem att återhämta sig och forma en ny försvarbar plattform. Då är de på banan igen, och kan vara hyfsat offensiva och ha ”rätt” om ALLT igen. När den processen inte fukar längre tror jag det är slut, då går det fort.

      Mvh A

      Gillad av 3 personer

      • Elisabeth G skriver:

        A,
        jag minns hur chockade även vänsternissarna var vid ”nine eleven”. Då tänkte jag att nu har väl äntligen polletten trillat ner men icke. Det dröjde bara några dagar så var de igång igen med sitt USA-hat. Vissa är nog helt obotliga i sin förljugna värld. Vi får sikta in oss på de andra. Men – det är som någon skrev i går (?) att vi måste rikta kritiken mot dem som har makten men den är egentligen avsedd att höras av icke makthavare som är påverkbara.

        Gillad av 1 person

    • Elisabeth G skriver:

      Du har nog rätt, tyvärr. Din fina liknelse gjorde mig dock lite glad eftersom jag kom att tänka på min fina klocka, som också är ett hängsmycke. Johanna Andersson fick klockan år 1902. Den gick sedan i arv till hennes fosterdotter som senare blev min svärmor. Nu har jag den och den fungerar perfekt. Det märkliga är att klockan nu återvänt till den by där Johanna Andersson bodde. Vårt hus ligger bara några hundra meter från det hus där hon hyrde men det hade vi ingen aning om när vi flyttade hit. Klockan har kommit hem.

      Gillad av 3 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Blir glad att du fick en känsla av texten.
        Egentligen så är klockan som hittade hem inte så konstigt som jag ser det, ödet väver nät som man hamnar i.
        En fin historia om din släkts klocka.
        Mvh Göran.

        Gilla

  11. johan utan land skriver:

    Att säga att journalisterna traskar med är nog sant men även problematiskt. Som jag uppfattar det har snarare journalisterna drivit politikerna framför sig ned i det progressiva träsk vi nu finner oss i. Det är svårt att fördela skulden för vårt prekära läge men journalisterna som kollektiv bär en stor del av ansvarsbördan. Fast något ansvar för eländet har de aldrig tänkt att ta och helt oskyldiga är inte heller politikerna.

    Att medelklassen inte revolterat ännu kan även förklaras av att vi här uppe i den karga Norden är en samling hyggliga människor som inte vill se nöd omkring oss. Vi är nog beredda att avstå en hel del för att slippa se grannen svälta. Som PE skriver har den oerhörda produktiviteten i samhället också gjort att resurserna räckt väldigt långt. Att göra revolt är inte något man gör för nöjes skull. Det måste bli väldigt mycket värre innan en mätt medelklass går ut på gatorna.

    Fast nu har nog aktivistklassen gapat över väl mycket. De är nära att förgöra förutsättningarna för produktionsapparaten. En del klimataktivister vill nog se att vi går tillbaka till en medeltida tillvaro men i praktiken tycker nog inte heller de att det är så kul när det blir strömavbrott och vinter och kallt och butikernas hyllor gapar tomma. De leker med elden men förstår inte vad de gör. Eller så tänker de sig att de själva skall leva av den mat vi andra sliter ihop ute på åkrarna.

    Gillad av 3 personer

  12. Stefan Sewall skriver:

    När verksamheter förstatligas eller på annat sätt genom offentlig organisation drivs med skattemedel i stället för i privat regi blir många fler människor offentliganställda än vad som är nödvändigt. Om sjukvården hade bedrivits i privat regi med försäkringsfinansiering så hade alla vi som arbetar med sjukvård tillhört de närande nettoskattebetalande i PE:s indelning. Tandläkarna är till stor del privata och försörjs av patientavgifter till största del. Dessa skulle ha kunnat vara offentliganställda. Om en sosseregering vill kan de väl socialisera dessa också. Då hamnar även de utanför den privata sektorn. Om banker nationaliseras likadant.
    Jag anser liksom PE att en stor majoritet av folket borde arbeta utanför den offentliga sektorn, utanför den välfärdsindustriella apparaten av ren princip. Ju fler som tvingas in i den nationaliserade sektorn desto mer socialism har man. I UK fanns hos Corbyn-väljare rädsla för privatisering av NHS. Boris segertal (avhört på SKY news) handlade om att stärka NHS finansiering vilket borde fått dessa farhågor att komma på skam.
    Det mesta arbete i ett land kan utföras i privat regi med obligata försäkringssystem och regler som förhindrar orättvisor. Militär och polis och rättsväsende undantaget.
    Jag har aldrig gillat att vara offentliganställd och räknar mig själv som närande och inte tärande. De som utför ett verkligt nyttigt arbete vet att deras gärning har ett värde i vilket system som helst och skulle behövas även i ett samhälle helt utan offentlig sektor.

    Gillad av 2 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Jag kan ju titta på vilken pension man får om man arbetat i det offentliga hela livet eller om man varit privatanställd. Hustrun som arbetat inom kommunen får 85 % av sin pension från staten och 15 % från det kommunala pensionssystemet. Jag som varit privatanställd får 60 % från staten och 40 % från inbetalade pengar från tidigare arbetsgivare. Så det är ju ingen guldgruva att jobba för offentliga arbetsgivare. Om man inte är statsminister förstås.

      Gilla

    • Elisabeth G skriver:

      Rätt, Stefan. Det är att göra det för enkelt för sig att dela in människor i privat- resp. offentliganställda. Gränsen går vid om man gör någon allmän nytta eller inte. När jag, efter ett olyckligt fall, var inlagd på ortopeden (offentlig regi) gjorde man där lika stor nytta som när jag går till min tandläkare (privat regi).

      Gillad av 2 personer

      • Redaktionen skriver:

        Din invändning har fog för sig. Det finns en stor grupp människor som är både oundgängliga och offentliganställda, till exempel brandmän, poliser, militärer och domare. Sedan finns en annan stor grupp som är oundgängliga och råkar vara offentliganställda hos oss, till exempel läkare och lärare. Problemet är att dessa grupper har svårt att bestämma om de ska stå på politikerväldets eller nettoskattebetalarnas sida. Å ena sidan får de sin lön av politikerväldet, å den andra har de ofta en stark kulturell gemenskap med nettoskattebetalarna. Ännu har de inte riktigt tagit ställning. Patrik

        Gillad av 2 personer

      • Elisabeth G skriver:

        ”Sedan finns en annan stor grupp som är oundgängliga och råkar vara offentliganställda hos oss, till exempel läkare och lärare. Problemet är att dessa grupper har svårt att bestämma om de ska stå på politikerväldets eller nettoskattebetalarnas sida.”

        Det är rätt. De behöver inte vara offentliganställda och många av dem har svårt att bestämma sig för på vilken sida de ska stå. Just därför borde vi kanske hitta en annan gränsdragningslinje. Visst, lättare sagt än gjort men något att sträva efter.

        Gillad av 1 person

      • ts skriver:

        @Patrik

        Det är ju därför man måste säga: arbetande svenskar i VIK av typen du nämner kommer fortsatt tt behövas, invandrarna får däremot hädanefter noll.

        Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Gränsen går mellan människor som känner ansvar för det gemensamma och dem som inte gör det. De första tycker att det är viktigt att göra nytta och bedömer sitt arbete med den värderingen som utgångspunkt.

        De förstnämnda är också de som reagerar först mot ineffektivitet och slöseri.

        Jag minns själv min negativa reaktion när jag som offentliganställd tingsnotarie på 60-talet fick klart för mig att den personalfest vi arrangerade i juni huvudsakligen kom till för att vi skulle göra slut på anslaget eftersom det annars skulle minska nästa år. Det var ett tänkesätt som var (och fortfarande är) helt främmande för mig.

        Den andra gången var när jag jobbade på bank i en chefsbefattning efter att ha varit privatanställd advokat när jag insåg att alla dessa kommittéer som fanns huvudsakligen var en anledning för många att jobba mindre med vår produktion av banktjänster.

        Detta är alltså en inställning som präglar många vare sig de är offentlig-eller privatanställda: det gäller att suga åt sig så mycket av det som produceras utan att ta ansvar för helheten.

        När samhället så småningom får allt färre producenter av varor och tjänster och alltför många utsugare, faller bygget så småningom ihop. Det kommer dock inte att ske långsamt eller gradvis som många föreställer sig. I stället finns det en tipping point, kanske i form av en rubrik i tidningen att Filipstads kommun inte kunde betala löner den här månaden. Det är då paniken kan utlösas och alla rusar mot utgången samtidigt.

        I Sverige förefaller antalet utsugare på grund av systemet vara fler än producenterna. Utsugarna kommer inte att vilja bidra till att förändra systemet. Några är dock insiktsfulla och kan se om sitt hus. De som inte kan det: den stora majoriteten; förnekar i stället situationen tills det till slut inte håller längre. Hur långt det är kvar är svårt att säga, det kan vara månader eller år.

        Gillad av 1 person

      • ts skriver:

        National Health Service

        Englands statliga gigantiska sjukvårdsystem. Min fru fick resistenta bakterier där när hon födde barn men vår dotter överlevde och har hälsan idag, men det var fan inte kul. Finns mycket att berätta. Jag satt med brutet ben i en hand efter en incident… eller den gången jag hade ledvärk och läkaren skulle kolla storleken..

        Gilla

  13. Rutger skriver:

    Varje dag matas vi med statligt bekostad propaganda och SVT nyheter nog den farligaste och värsta av dem alla för man når ut i alla stugor. Ta bara för en tid sedan när man ifrågasatte värnskattens borttagande för att forskare menat den inte var lönsam för staten, dvs skattesänkningen stimulerande inte till extraarbete i sådan grad att skatteintäkterna ökade, utan istället minskade.

    Outtalat säger man att pengarna tillhör staten och skattebetalarna är slavar som inte ska ha onödiga favörer.

    Var dag förgiftas våra sinnen av nyheternas PKpropaganda. De avhåller sig också nogsamt från nyheter som stör bilden av den perfekta staten och bästa politiken.. Att tex Joakim Lamottes facebooksida med filmade besök häromdagen i samband med upploppen i Trollhättan redan har 600.000 visningar anses säkert sakna ” nyhetsvärde ”. Filmerna dock mycket intressanta för det ger en insikt i det förväntade resultatet av våra härskares förslag med mer dialog, mer pizza, fler kuratorer, mer läxhjälp och exitprogram för gängkriminella med extra bidrag i s.k utsatta områden.

    Gillad av 2 personer

  14. Lars Bernhoff skriver:

    PKismen är så nedvärderande mot majoriteten av vårt folk att det är beklämmande att den har blivit så viktig i Sverige, när det förväntas att alla ska tycka en sak, som man normalt inte skulle tycka om man tänker efter lite ytterligare. Bland det mest uppenbara som har fått färga molnen i PEs benämning lågtrycksryggen är normen att SD är nazistiskt (ändrades till rötter) gjort det möjligt att exkludera SD i alla sammanhang. Demokratimässigt helt avskyvärt, men ändå en norm som skulle vara skillnaden mellan politiskt anständigt och oanständigt.

    Den nya obligatoriska PKnormen gäller klimatet. Jag hör om fler och fler sammanhang där det endast i praktiken tillåts tycka som Greta och Rockström.
    Denna likriktning av opinioner som finner stöd i MSM och Public Service gör det svårt att föra en balanserad faktabaserad debatt.

    Den nettoskattebetalande klassen verkar uppenbart inte ha något stort inflytande. Skattebetalarnas Förening är en nästan osynlig förening sedan Tarras Wahlberg framgångsrikt drev kampanjen Hälften kvar, dvs max 50% skatt för några decennier sedan när vi hade oanständigt hög marginalskatt. Ser man på deras hemsida så fanns inte de 300 miljarder med som en (förra utredningen var 2005 om jag förstått rätt) utredning om för höga utbetalningar i det välfärdsindustriella komplexet avslöjat.

    Den generaldirektör som inte passade Strandhäll och Ylva Johansson, dvs Ann-Marie Begler har nu blivit så duktig (igen) att hon ska leda uppdraget: Stoppa fusket och den kriminella verksamheten med statliga bidrag.
    Politikerna har prioriterat nya utgifter men inte fortlöpande bevakat att våra system missbrukas. Nettoskattebetalarna driver inte sina intressen. Statens tjänstemän blir lakejer och sitter fast i en kultur som gör det riskfyllt att kritisera Statens göranden. S är de som starkast möjliggör dessa självförhärligande attityder.

    Gilla

  15. A skriver:

    OT, men Armstrong tycks vara mycket orolig, eller snarast skärrad. Jag får intrycket av att det är någon variant på ”big short” av kraftig modell på gång?

    Mvh A

    Gilla

  16. Göran Fredriksson skriver:

    Välfärdsstaten utlovar framtida kompensation för gjorda försakelser. Den liknar därvid kristendom och andra religioner som också utlovar sådan kompensation. Men först efter döden då det blir svårt att kontrollera om löftena hålls.

    Välfärdsstatens löften skall dock uppfyllas före döden. Ett misstag från välfärdsstatens företrädare som man i efterhand försöker rätta till på olika sätt t.ex. genom att förlänga vårdköer och successivt senarelägga tidpunkt för första pensionsåterbetalning.

    Gillad av 1 person

  17. Rutger skriver:

    När vi nu talar om den propaganda vi utsätts för ; har du funderat på själva begreppet ” utsatt område” . Sanningen är att ett ” utsatt område ” handlar om enskilda personer som inte sköter sig, begår brott och förstör för sin omgivning. Punkt slut. Genom begreppet ” utsatt område” lyfter man bort ansvaret från de enskilda personerna och t.o.m. gör dem till offer. Genom att skylla på ” området ” kan man hamna i vilka galenskaper som helst, tex att riva husen som man inbillar sig innehålla ondskefull betong

    Gillad av 2 personer

  18. Lars Strömberg skriver:

    Den så kallade ”PK-ismen” (=Social Korrekthet, min översättning), består väl dock inte alls bara av politiker och dem, vilka karriär- och privatekonomimässigt tjänar på den.
    Jag vill bestämt påstå att det är betydligt allvarligare än så. Den där Ismen ligger som en hinna över flertalet människor i landet – helt oaktat vederbörandes plats och sysselsättning i samhället. Vissa saker ska man säga. Andra saker ska man inte säga. Vissa offentliga personer ska man ogilla, andra dito ska man gilla.
    De som avviker från detta brukar hålla ganska tyst. Ett MYCKET banalt exempel på detta är Facebook: Jag brukar göra en del ”kontroversiella” inlägg om klimatfrågan. Reaktionerna är nästan obefintliga.
    Jag raljerar över trenden att säga ”Hääärli’t” i tid och otid. Inga kommentarer eller tummar i någon somhelst riktning.
    Det sociala, det egoist-sociala kittet, tycks MYCKET viktigt att upprätthålla. Att hålla med, göra likadant, inställsamt gilla rätt saker, jaga upp-tummar mm. Allt för att få uppleva värmen i den strömlinjeformade smeten.
    I ovan beskrivna finns ingen listig dold agenda, med strategiskt uttänkta flerstegsmodeller över karriär, makt, pengar mm. Det handlar bara om pur egoism, intellektuell stiltje och oroväckande bekvämlighet.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Det är sant. En individs uppfattningar följer inte alltid vederbörandes snäva ekonomiska intressen. Men om man avgränsar en viss social grupp, företagare till exempel, så kommer, tror jag, en överväldigande andel att ha gemensamma åsikter som också visar sig vara bra för gruppmedlemmarnas ekonomi. Patrik

      Gilla

  19. Björn Lindblad skriver:

    Mycket bra artikel. Har aldrig gått i ett demonstrationståg men skulle omedelbart göra det mot den statliga utsugningen.

    Gilla

  20. Svante Jonsson skriver:

    Vad sjuklövern har gjort sedan mitten på 70- talet är att konservera skattetrycket på runt 45 procent som andel av BNP. Det kanske hänger ihop med införandet av mångkultur? Jag vet inte, sammanträffandet kan vara en slump på samma sätt som att jag började jobba år 1975. Den reella utsugningen är mental. Livet i ett kollektiv oavsett skattetryck är, tillspetsat, ett slags Sisofysliv. Det intressanta med Sisofys är inte trälandet med stenen uppför kullen. Det är Sisofys på kullens topp och vandringen nedför kullen utan sten som är kärnan. Vad tänker han på? Vad det än är som försiggår i hans hjärna är han sin egen herre då. Han vet att han klarar av stenen. Det är den mentala friheten sjuklövern är ute efter. Vi ska bara tänka på den väntande stenen och ta ett antidepressivt piller till. Jag förstår oron säger sjuklöverpartiets ledare paternalistiskt. Han är en av dem som aldrig har trälat upp stenen och stått på kullens topp och varit herre över sitt eget öde. Samma skrot och korn som expressens kulturchef, m.fl. De är rökta.

    Gillad av 1 person

  21. Bo Svensson skriver:

    Det håller ju inte längre att delegera makten över skattemedelns användning till valda representanter som skall försöka tolka våra preferenser och prioriteringar och sedan försöka förverkliga sem. – Vi kan ju nu runda denna knöliga och ineffektiva metod och förverkliga den relevanta folkviljan direkt. – Och den relevanta folkviljan beträffande skattemedlens användning är alltså vad de vill som tjänat pengarna.

    Med denna ordning på plats, bortfaller det mesta av utrymmet för politik och politiker, myndigheter och ämbetsverk och den skattefinansierade verksamheten får samma villkor som näringslivet i stort, att intäktsflödet blir direkt beroende av vår bedömning av kvalitén och angelägenhetsgraden i utbudet.

    Hur det kommer att fungera, blir väl mest att man kopierar in en fördelningsplan till sin internetbank som sedan styr hur de pengar man betalar i skatt fördelas. – Det kommer att finnas mängder att välja på, för alla starkt engagerade i samhällsfrågor kommer att publicera sina fördelningsplaner och det står en fritt att ändra på någon som man inte är helt nöjd med.

    Gilla

  22. Willy Lindqvist skriver:

    Jag frågar mig hur många riksdagsledamöter och politiker i övrigt som kommer från offentlig sektor och hur många som har sitt ursprung i näringslivet. Någon som vet?

    Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      Enligt följande artikel av Johnny Munkhammar (M) från 2011, hade vid den tiden två tredjedelar av riksdagsledamöterna sin bakgrund i offentlig sektor:

      ”I ljuset av detta blir en utredning som jag beställt från Riksdagens Utredningstjänst extra intressant. Studien handlar om riksdagsledamöternas yrkesbakgrund och visar på en klar överrepresentation av ledamöter som kommer från den offentliga sfären. Två tredjedelar i riksdagen att jämfört med en tredjedel i samhället generellt. Andelen riksdagsledamöter som har försörjt sig som företagare är mycket liten.”

      https://www.dagenssamhalle.se/debatt/fa-foeretagare-i-politiken-skadar-tillvaexten-525

      Vid googling ‘riksdagsledamöter yrkesbakgrund’ råkade jag även en gammal C-motion från 1993/94 som påtalade den låga andelen yrkeserfarenhet överhuvudtaget bland riksdagsledamöterna. Motionärerna vill förstås inte begränsa antalet år man kunde vara ledamot, men yrkade istället på att varje ledamot frivilligt under tredje mandatperioden skulle få en planerad tillvaro med inkomstgaranti, för ett arbetslivsår ute i verkligheten…

      https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/motion/arbetslivsar-for-riksdagsledamoter_GH02K311

      Särintresset politikerklassen. Och tro tusan att de är glada för EU, om en plats i parlamentet inhöstar skatteförmånliga miljoner till plånboken.

      Gilla

  23. Elisabeth G skriver:

    Att det abnormt höga skattetrycket accepterats beror nog på föreställningen att man får så mycket för pengarna. Det lär ändra sig ganska snart. Vad som händer då får vi se men jag befruktar det värsta, som gubben sa.

    Gillad av 1 person

    • Stefan Sewall skriver:

      Elisabeth G: ”Att det abnormt höga skattetrycket accepterats…”
      -Men väldigt många vet ju inte ens hur högt skattetrycket är. Orsak: Arbetsgivaravgiften om 31.32%, som dras från löneutrymmet för alla, står ju inte på lönebeskedet. Jag tror att de flesta inte ens förstår att det också är en del av skatten. Om den hade varit 1 % så skulle man haft 30 % högre lön, medan arbetsgivaren haft oförändrad lönekostnad för sin anställde.
      Jag förklarade detta häromdagen för en ung dam i bekantskapskretsen med jugoslaviskt ursprung när hon beklagade sig över skatterna i Sverige. Detta visste hon inte. Informationen om arbetsgivaravgiften och dess storlek var en överraskning och förstärkte kraftigt hennes kritiska inställning till skattenivån.
      Hon har jobbat i restaurangbranschen och hade mkt lätt att tänka sig in i krogägarens ekonomiska läge och hans lönekostnadsutrymme.
      -Om en krog vill expandera och anställa fler ,och vad det då kostar i löneutgifter för resp. ny anställd kock eller servitör.
      Om jag vore statsminister skulle arbetsgivaravgiften omedelbart framtvingas bli obligatoriskt redovisad på alla löneavier för alla anställda för alla att se.

      Gilla

      • Elisabeth G skriver:

        Nej, det är sant, Stefan. Arbetsgivaravgifterna har sossarna och sossefacken framställt som riktade mot arbetsgivaren typ ”ha, där fick de”. De flesta verkar tyvärr vara så indoktrinerade (sossemarinerade) att de inte förstår att arbetsgivaren inte har (eller kan ha, om de inte vill föröda en privat förmögenhet) några pengar som inte den anställde arbetar ihop. Allt tas således från löneutrymmet.

        För ca 20 år sedan redovisades faktiskt arbetsgivaravgiften på lönebeskedet men sedan blev det regeringsskifte och detta togs bort. Tyvärr återinförde nästa borgerliga det inte.

        Gilla

  24. Mjölner skriver:

    Idag lärde jag mig att det finns ytterligare en NGO som lever på skattepengar. IOM. Internationella organisationen för migration. Skär emellan på det s.k. återvändarbidraget. Administrerar utbetalningen till återvändaren och tar bra betalt för det. Migrationsverket betalar ovanpå själva bidraget till återvändaren.

    Gilla

  25. Hovs_klipphällar skriver:

    Jo där har du rätt Patrik, i att de vi kan kalla ”PK-ismen” är den ideologi, eller snarare den SEKT, som styr Sverige!
    Denna samling osammanhängande idéer bildar ett förvirrat konglomerat med den övergripande slutklämmen att västerlandet har fel i allt, att alla våra kulturella normer därmed är onda och att vi nu borde underordna oss att följa de ”ädla vildarnas” befriande styre. Alltså den sort som redan nu visar sina rätta avsikter när de ger sig på Joakim Lamotte häromdagen:

    https://samnytt.se/kaotiskt-och-valdsamt-da-joakim-lamotte-direktsande-fran-kronogarden/

    — Eller som Julia Caesar skriver: ”Om du händelsevis trodde att polisen fortfarande har våldsmonopol i Sverige kan du släppa den tanken och låta allt hopp fara. Lamottes film visar att kriminella gäng har tagit över fullständigt, i område efter område. Polis och politiker låter det ske.”
    — Detta är en direkt följd av en sekt-ideologi som fick fotfäste redan i slutet av 1960-talet, och som successivt fått allt mer destruktiva följder.

    Det här tankesättet, som har sitt ursprung i marxismen (med Mao Zetungs ord; ”Det är rätt att göra uppror!”) kommer att fortsätta plåga oss tills vi kraftfullt sätter stopp.

    Gillad av 4 personer

  26. Laura skriver:

    Fredrik Östman
    Tänker du att kroniskt sjuka och handikappade också ska klara sina egna kostnader? Även efter att handikappade barn har vuxit upp och deras föräldrar och nära anhöriga har dött? Eller att kommersiella försäkringsbolag skulle vilja börja försäkra dem som föds med funktionsnedsättningar liksom dem som drabbas av allvarliga sjukdomar som medför funktionsnedsättning och arbetsoförmåga?

    Gilla

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Nu får detta inte tolkas som att jag svarar åt Östman, skulle aldrig falla mig in, men det är ett område som ligger mig nära bl a via tidigare yrke men också för att det är ett fält där de ideologiska principerna fallerar då de sällan organiseras så att de tar hänsyn till människor som faller utanför ramen för det normala, eller varför de gör det.

      Å ena sidan vill vi inte ha ett system som under artonhundratalet, där dessa personer i princip gavs valet att leva på socknen eller svälta i valfritt dike, eller tas om hand av familjen om sådan fanns och hade vilja och förmåga. Just ojämlikheten i det hela var en av de moraliska grunderna för ett gemensamt nationellt system, byggt på rationalistisk grund: statliga institutioner vilket fick ner kostnaden per person. På vilka grunder och hur själva boendet såg ut är en annan fråga – tanken var att ingen skulle lämnas i sticket, och att detta var till för den som inte kunde klara sig själv. Ålderdomshemmen och åldringsvården byggdes på samma tanke.

      Å andra sidan vet vi att systemet skenade, dehumaniserade de omhändertagna, och att gränsen för att kvalificera för institutionalisering då och klassificering som handikappad/ej arbetsför nu blev väldigt godtycklig och elastisk. Dessutom skenade även systemet för andra bidrag och ersättningar, och tillgången till det utsträckte till hela världen, i princip.

      Det finns arbetsuppgifter som kan utföras utan att handikapp, medfött eller tillägnat, är till besvär. Det är bara det att konkurrensen om de jobben är fruktansvärt hög, handikappade har höga sjukskrivningstal, arbetsgivare kan få tillfälliga subventionerad anställda istället, och Samhall, Emmaus, Myrorna m fl konkurrerar ut lokala företag i samma branscher.

      Och där står då en man eller kvinna, med t ex dyslexi, ADHD, panikångestsyndrom, och social fobi och har inga alternativ än att vara tillräckligt sjuk för att få sjukpenning/-ersättning.

      Det hela är en Gordisk knut. Jag tror mig dock veta hur ett Alexanderhugg skulle kunna se ut, men det inkluderar långt fler områden än det bidragsindustriella komplex som är en maktfaktor i svensk politik, och jag har få tecken kvar.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 2 personer

      • Laura skriver:

        Rikard
        Utveckla detta gärna. Hur tänker du att man kan lösa denna knut?
        Hur skulle ett cp-skadat barn kunna klara sig när föräldrarna har gått ur tiden? Om inte samhället bistår. Någon privat försörjningsförsäkring som räcker livet ut när anhöriga avlidit, har jag aldrig hört talas om. Finns det? Någon arbetsförmåga på egen hand eller att klara egna basala behov kommer inte att finnas p g a rörelsehinder, trots normalintelligens.

        Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Försäkringar för sjukvård och omsorg kan vara obligatoriska och allmänna och inte nödvändigtvis helt kommersiella.
      Trafikförsäkring för bilar är obligatorisk. Premierna varierar beroende på risk. Man måste inte ha bil och avskräckande högriskpremier förekommer.
      Alla ska ha likvärdiga sjukpremienivåer oavsett riskgrupp. Därmed är sådana obligatoriska icke kommersiella försäkringar ganska lika ren skattefinansiering, men det ska vara en uppdelning. Sjukförsäkring ska vara separerad från andra skatter och enbart relaterad till sjukvård och omsorg och avgifterna ska inte få användas till något annat politiskt flum.

      Gilla

  27. Gilbert Andersson skriver:

    Svenskarna är ett unikt folkslag.
    Naturligtvis beror inställningen på att Sverige har varit en enpartistat i hundra år. Vi har matats med att det är häftigt att betala skatt-floskler. Kanske är en ändring på gång då det nu är uppenbart att utbetalningarna går till människor utan anknytning till skattereglerna.
    Svenska medborgare utan kända arvingar undgår inte utsugningen ens efter döden.
    Allmänna arvsfonden tar pengarna och delar ut till välfärdsadministratörer, politiker, journalister mm.
    Ex. Stöd till en dragshow grupp för att man skall kunna uppträda inför skolbarn!

    Gillad av 1 person

  28. Sixten Johansson skriver:

    PK-ismen är en utopisk, reellt egoistisk godhetsideologi byggd på likhets-, antirasism- och offeraxiom. Den genomsyras av förljugenhet, antilogik, självgodhet och totalitära anspråk. Dess uppgift är att hålla en avskärmad, likriktad och parasitär härskarklass vid makten, innesluten i ett eget mentalt, mobbkollektivistiskt förstärkt verklighetsuniversum. Härskarklassen är kollektivt infantiliserad och hysterisk, men uppfattar sig som intellektuellt och moraliskt högre stående individualister, befryndade med övernationella eliter. Tänkandet är nykolonialistiskt rasdefinierat. Helheten framstår som en sorts unikt samhällsdestruktiv socialfascism utan ledarskap.

    Utvecklingens nyckelterm är ”hegemoni”. Hur har en sådan uppstått? Kulturmarxismens teoretiker Antonio Gramsci (Wikipedia): ”ett dominerande skikt behåller sin ställning genom att de som domineras accepterar rådande ordning. Ur de härskandes hegemoni överförs värderingar till de dominerade, vilka i sin tur tolkar och accepterar dessa värderingar som sunt förnuft.” Alltså dominans över kulturen, över attityder och förhållningssätt, vilket formar samhällets normer.

    Kanske kan utvecklingen skisseras så att socialdemokrati + kulturmarxism smälte in i den bredare progressivismen, som innebär att nytt alltid är bäst. Då kom teknik, media och näringsliv med på tåget och enda motvikten slogs ut: konservatismen. För högern återstod bara Mammonismen. Fr o m 90-talet uppgick den i progressivismen och statsideologin blev allenarådande.

    Gilla

  29. Jari Norvanto skriver:

    ”Allmänna arvsfonden tar pengarna och delar ut till välfärdsadministratörer, politiker, journalister mm.”

    Detta måste vara en av den folkliga motståndsrörelsens uppgifter, att testamentera till nationsförsvarande ändamål.

    Gilla

  30. Sixten Johansson skriver:

    Jag ser nu att Rikard redan 12:57 har huggit upp den gordiska knut som jag har suckat inför de senaste fyra åren. Knuten uppstod på så vis att vänsterprogressivismens och högermammonismens armar och andra lemmar tvinnades ihop och hela det korporativistiska Sverige hoppade ner i samma ormgrop och pengabinge. Om liberalerna i mitten av ren barmhärtighet också här får representera intelligentian, så är hälften av babbelianerna vänstervridna, hälften Mammonhyllande, så det politiska, akademiska och kulturella huvudet ser lika vindögt och korkat ut som dess mentala värld är.

    Politiskt innebär det att progressivismen måste få en benhård motståndare och trängas tillbaka. Dess enda motvikt är idékonservatismen, det realistiska, pragmatiska, förnuftiga, kunskapsbaserade tänkandet. Men nu finns inget konservativt parti och ingen större medieplattform eller tankesmedja. Ett personvalsparti vore en möjlighet, men ingen tycks tända på idén. Och hur ska man kunna enas kring en gemensam plattform, när inte ens begåvade kommentatorer på DGS är särskilt framstående i utövandet av den ädla konsten att samtala, förstå andra och enas?

    Rikards alexanderhugg innebär att samlas kring det som alla är emot! Vi kan alltså bilda ett nejsägarparti. Eller nej-media eller en nej-tankesmedja. Min hustru säger att 90 procent av fostran och familjeliv också går ut på att säga nej, så klokheten har talat. Är inte konservatismens kärna just att säga nej? Alltså precis vad folket (ännu inte vet att det) behöver!

    Gillad av 1 person

    • A skriver:

      Har du äntligen insett att allt är samma Sixten. Bra. Inser du nu att den så kallade nyliberalismen lever inuti socialismen. Och att det saknar betydelse att sälja ut än det ena eller anda. Man sätter ju ändå ramarna och tar hem det som behövs via skatten enkelt och kliniskt. Denna socialism behöver inte förstatliga och trassla med sån smörja, det är överspelat. Du har frågat efter vem som är motståndaren, men det finns ingen.. Ingen organiserad, utan det är bara individen, som inte ens har ett klassmedvetande, utan vagt tror att allt är som vanligt men visserligen påväg mot nåt sämre. Totalt bortkollrade, för de har inte sett det med sina ögon tidigare, och kan inte associera till något känt, det går därmed inte att förstå.

      Mvh A

      Gillad av 2 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      A (21:22), jag har nog aldrig förnekat det som du och andra har uppfattat av socialismens destruktivitet och sossefieringens följder. Jag har försökt förklara att analysen är ensidig, bara ger halva sanningen, inte räcker, utan också leder fel.

      Man kan lika gärna säga att dagens socialism nu är inbäddad i dagens nyliberalism och högermammonism. Vänsterns fingrar har flätats ihop med högerns – och tvärtom! – och det kollektiva vettet är borta. Vänsterhanden kommer att dra mot diktatur, högerhanden mot anarki. Det handlar alltså om en gemensam dödsdans, inte bara om en vänsteristisk dödskult.

      Men egentligen är båda kraftknippena lika stora, komplementära och i sin tur inbäddade i något mycket större, som är samhällsupplösande: hyperindividualism + hyperegoism + medvetandets tyranni. Detta beskrevs faktiskt utomordentligt väl av Olle Reimers i går 23:26 (rulla neråt från Stefan Sewall 15 dec 09:22).

      Helt oavsett om man är vänster eller höger, kvinna eller man, ung eller gammal, fattig eller förmögen: När ingen längre bryr sig om något annat än de egna psykologiska och ekonomiska vinsterna, så faller samhället obönhörligen sönder.

      Gillad av 1 person

  31. lookslikeanangel skriver:

    DE SJU MAGRA ÅREN

    Redan börjar man snåla – på äldrevård (tyvärr),
    skjuta upp investeringar, infrastruktursatsningar….

    Sen kanske man måste säga upp vårdpersonal, lärare.
    Sen administrativ personal, kommunikatörer,
    genusforskare. Sen tolkar, juridisk assistans.
    Allsköns aktiviteter som inte är helt vitala.
    Sänka bidragsnivåer. Leta skatteobjekt, som inte
    slår alltför hårt på viljan att arbeta och bo i Sverige.

    Sen, förhoppningsvis en helt ny ekonomi, med
    dynamik och framtidstro.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      I synnerhet snipp-, snopp-, snorumvetarna måste ju verkligen ha brödfödan tryggad med tanke på den enorma arbetsmarknaden och efterfrågan i den muslimska världen. Behöver kanske bara komplettera med lite teckenspråk och kroppsspråk.

      Gilla

      • Lars skriver:

        https://sverigesradio.se/avsnitt/1389432

        Lyssna på det här avsnittet om identitet i filosofiska rummet. De bluddrar utan att ha tänkt på vad en identitet är och avser hos en människa. Det ser det som en grupptillhörighet som man byter som en klädedräkt. Det är riktiga snipp-, snapp, snorum vetare.

        Identitet för mig är vem jag är dvs de relationer och utbyten jag haft med olika människor, sociala grupper och organisationer och med teoretiska, bokligt stoff dvs vem jag är, hur jag agerat och vilken feedback jag fått. Problemet de inte tycks ha funderat på är hur en människa står i relation till andra och hur en människa trots påfrestningar och byte av miljöer och nya relationer är densamma, har en identitet.

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Det som ändå till slut dikterar samhällets utveckling är individernas känsla för ansvar för det gemensamma. Sedan kan man hitta på alla möjliga ursäkter och gömma sig bakom olika teorier.

        Frågan om makten har alltid varit den centrala. Vid övergången från allsmäktiga kungar till demokratiskt valda ledare har de styrande så småningom kommit att berusas av maktens möjligheter.

        Den enda möjligheten för demokratin att överleva på sikt är dels en maximal decentralisering av samhällets olika funktioner, vilket i sig förhindrar maktambitioner att bre ut sig och dels att se till att de nödvändiga centrala funktionerna styrs mer av jordnära kompetens än av fluffiga framtidslöften.

        Det kommer alltid att finnas en elit som tar på sig de mest ambitiösa uppgifterna. Majoriteten av människor kommer alltid att prioritera överlevnadsfrågorna för dagen. För dem kommer alltid familjen att vara den största tryggheten. Socialismens politik att ersätta familjen med offentliga institutioner har som främsta mål haft att säkra makt för kadrarna. Detta måste reverseras helt.

        Gillad av 1 person

  32. Lars skriver:

    Karl Popper menar, i sin kunskapsfilosofiska doktrin, att sanningen inte kan bevisas utan en modell kan endast falsifieras och det räcker med att ett bärande element kan visas inte överensstämma med verkligheten så kan man avvisa hela teorin/modellen.

    Det finns flera element i Patriks teori som kan falsifieras utan att för den skull invända mot de mer konkreta observationerna om aktivister, intressen hos de som lever på offentliga medel etc dvs det som inte är bärande inslag i modellen.

    Nettoskattebetalare: Ekonomiskt är det fullständigt felaktigt att betrakta två producerande (av varor o tjänster) i ett samhälle ur perspektivet att den ena sektorn betalar för den andra.

    Skatt: En stat kan besluta sig för att producera för nytryckta pengar, men måste då dra in köpkraft genom skatte för att inte överhetta och inflatera ekonomin. Skatte innebär en omfördelning mellan olika producerande sektorer och mellan olika grupper t.ex. till sjuka och pensionärer..

    Politikervälde: Ja, det finns i alla demokratier och tom delvis i diktaturer. Politiken har makt och beslutar om lagar och regler och regleringar och ofta allierar man sig med andra intressen som fack, finansiella intressen, industrin mm. Företeelsen ger ingen information om hur detta skulle vara specifikt svenskt eller förklarande av den svenska situationen.

    Välfärdsindustriella komplexet som en unik svensk företeelse försvarad av en bestämd ideologi:

    Välfärdsstater, som det definieras, se wikipedia, finns så gott som hela OECD, Chile ligger efter, och omfattar i USA och i Sverige ungefär 25 % av BNP. Välfärdsstaten är inte unikt och försvaras inte av gruppintressen inom ett specifik välfärdsindustriellt komplex, utan har vuxit fram sedan tidigt 1900-tal (tom 1870 tal i Tyskland) och betraktas av de flesta i Sverige (utom nyliberala konservativa) som ett av de viktigaste områdena att slå vakt om och så är det i hela Europa, medan USA har en större andel privata sjukförsäkringar, som medfört att USA har det mest ineffektiva och dyrbara sjukvårdssystemet i världen och detta system försvara av nyliberala konservativa.

    Så modellen håller inte sett från Poppers kriterium, och de är ju de som bäst avspeglar vetenskapen till skillnad från de postmoderna, socialkonstruktivistiska vetenskaps teorierna.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Jag glömde bort bas begreppet PKism som ingår i Patriks modell i form av ideologi för det ”välfärdsindustriella komplexet” som jag dissekerade och konstaterade inte hade en motsvarighet i verkligheten. Detsamma gäller PKism. Politiskt korrekt avse att man uttrycker sig passande i förhållande till parternas retorik, från höger till vänster. Vissa saker ska man inte säg. Det är på sitt sätt en förklaring till SVTs sätta att välja, vinkla, presentera dvs de är PK, men makten att definiera vad som är PK ligger hos de politiska spelarna, partierna. Hursomhelst är det inte en ideologi dvs ett tankesystem med pretentioner att förklara hur samhällen fungerar, det är inte något som liknar nyliberalism, postmoderna förklaringar, nationalekonomins diskurs, teorier och teser.

      Wittgenstein påpekade att om man kunde beskriva verkligheten klart och tydligt skulle man göra det, annars var det bättre att vara tyst! De objekt man diskuterar måste kunna observeras i verkligheten, avgränsas, vara tydliga, finnas där.

      Individer påverkas t.ex. av post-moderna författare och diskurser, men vad de tar till sig är inte entydigt och det är viktigare att veta vad som är våra makthavares tankevärld för de har större möjligheter att förändra verkligheten. Vad lilla Greta tycker har ingen stor betydelse även om hon fungerar som samlande symbol.

      Gilla

  33. Lars skriver:

    Jag har här länge förfäktat att man istället för modellen med en konflikt mellan medelklass och arbetarklass som arbetar i offentlig verksamhet respektive privat och dessutom ignorerar den klassiska modellen med åtskillnad mellan kapitalägare och övriga löntagare och deras intressen ser på samhället ur ett systemorienterat perspektiv. Den klassiska systemmodellen ser system som bestående av delsystem som består av delsystem på ett hierarkiskt sätt och därmed är en hierarkisk modell man lägger över samhället, ett perspektiv. Jag tror inte det är en bra avspegling av verkligheten som snarare kännetecknas av nätverk av system. En del system är t.ex. gränsöverskridande sett till Sverige.

    Jag menar att vi kan urskilja system med tydliga gränser och med funktionshierarkier inom system där den översta nivån avser att hålla samman systemet. Funktionshierarkier är normalt förekommande inom organisationer oavsett om det är organiserat som matriser, diversifierat, processorienterat eller vad man benämner funktionellt organiserade. Det avspeglar att organisationer är målinriktade och anpassas så då människan inte kan hantera en värld utan gränser. En praktisk prövad och använd klassificering av delar inom sådana system är Uppgift, Organisation, Teknik, Människa (kategorier av personal, funktioner att hantera människor mm.)

    Inom dessa kategorier kan man identifiera funktioner inom organisationer och sociala system kännetecknas alltid av organisation och gränser.

    Ur det perspektivet kan vi identifiera det politiska systemet, sjukvårdssystemet, det mediala systemet, de olika industriella systemen, de olika myndigheterna och vi kan se att de har ett intresse inbyggt att bevara sin existens och dess medarbetare att bevara sin födkrok. Vi kan alltså urskilja logiken i att det finns intressekonflikter (t.ex. mellan privatanställda och offentliganställda dvs de ägarstrukturer som avgränsar dessa sektorer utgörs av legala och marknadsmässiga former som står i relation till de faktiska producerande systemen t.ex. Scania i Södertälje eller Landstinget i Stockholm.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Alla löntagare slår vakt om sitt jobb, men en socialsekreterare, en programmerare, en konstruktionsingenjör, en vaktmästare, en sjuksköterska har litet inflytande och gör sitt jobb. Andra yrkesgrupper har mer inflytande över den verksamhet de är anställda inom. Läkarkåren är ett exempel. Advokatsamfundet ett annat Det yttersta maktmedlet, att gå i strejk och stoppa produktionen i samhället är dock mer spritt på den direkt operativa personalen på golvet t.ex. dataoperatörer, nätverkstekniker, hamnarbetare, lastbilschaufförer, elströms tekniker m.fl. Det är ju rent märkvärdigt att de inte strejkar mer! LO grupperna har en viss makt på kort sikt.

      Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        Lars: ”Det är ju rent märkvärdigt att de inte strejkar mer! LO grupperna har en viss makt på kort sikt.”
        I länder med tider av vänsterdominans och vänsterslagord på löpsedlarna har det strejkats mycket. Om kommunisters och sossars retorik har fått genomslag så har strejkerna varit många och lamslående.
        England på 60 och 70-talet. Frankrike i dag är ett exempel.
        Det har lett till nedgång och kräftgång för ekonomierna och skjutit hela branscher i sank. Englands bilindustri förstördes av strejker och dog. Ekonomierna stagnerar av oändliga fackstrider. Frankrike har dålig utveckling pga oändliga strejker och skyhöga skatter.
        Detta har kloka politiker och fackliga i t.ex.Sverige vetat och försökt undvika.
        I USA vet folk att ett företag kan flytta utomlands, t.ex. Mexico, eller till annan stat långt bort,
        eller att japaner eller kineser tar över och att det inte går att driva strejker för långt.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Jo Stefan, svaret på min retoriska fråga är att beroenden existerar mellan olika grupper i samhället och den svenska modellen med centrala förhandlingar mellan fack och arbetsgivare har fungerat stabiliserande på arbetsmarknaden.

      Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        Strejkfixering leder till resp. lands ekonomiska kräftgång och tillbakagång.
        När läkarna i Sverige försökte strejka för endast en krona mer i timmen 1986 fick man hela pressen som fiende som stämplade vårt motstånd mot sjunkande löner som lyxstrejk så då bestämde vänstermänniskorna i media att vi inte fick begära inflationskompensation men
        när LO och metall krävde 20-25% mer 1974 efter att vänsterpressen skränat om industrins övervinster i början av 70-talet fick LO stöd i pressen och svensk industri knäcktes av lönestegringarna och industrins utlandsflytt började. Textilindustrin försvann t.ex, Varvsindustrin dog pga kostnadsstegringarna.
        När England lamslogs av strejker på 60-70 talen dog bilindustrin.
        Frankrike idag är sönderstrejkat och ekonomin går kräftgång och växer inte. Företagare i Frankrike jag känner är förtvivlade över skatterna och olönsamheten och den dåliga ekonomiska utvecklingen.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Observera även att den klassiska marxistiska intressekonflikten mellan kapitalägare och löntagare kan ses ur systemsynpunkt som ett system av dominerande kapitalägare kontra systemen av fackföreningar och politiska partier.

      Å andra sidan så kan man ju i vår postmoderna värld hitta på! Egna åsikter är allt! Åsikt som åsikt.

      Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        -”systemsynpunkt” är ett kommunistiskt ord. Att citera eller relatera till Marx är att vara kommunist.
        ”kapitalägare” är ett marxistiskt ord.
        ”systemtänkande” är socialistiskt tänkande.
        Kommunism är förtryck av många och massmord av de andra.
        Punkt slut adjö

        Gilla

  34. solbergaord skriver:

    Återigen en utmärkt analys. En anmärkning dock. PK betyder politiskt korrekt. För att ”PK-ismen” ska fungera som skydd för makthavarna måste det som allmänt anses vara PK gynna dem. Den dag som det blir PK att vilja kullkasta de aktuella tribunerna, blir det antingen revolution (Egyptien) eller fanflykt (Venezuela). Alltså kan man inte använda begreppet PK-ismen, som en ständigt utryckningsberedd vaktstyrka för makten. Det kan lika gärna bli tvärt om.

    Gilla

  35. Sixten Johansson skriver:

    Jag rekommenderar varmt Markus Allards text i dag på ledarsidorna.se: ”Socialisterna hör inte längre hemma inom vänstern”. Den som kan överse med att någon har positiva associationer till ”socialism” upptäcker att MA:s samtidsbeskrivning och bedömning är väl förenlig med t ex Patriks.

    Enligt Markus Allard utgör nu vänstern närmast en parasitär medelklass, som inte längre kan kallas socialister, därför att de inte längre värnar folkflertalets intressen. Han menar att det behöver byggas ”en ny politisk kraft, en blandideologisk sådan, där forna fiender kan formera nya allianser efter de nya materiella politiska motsättningarna. En politik för den nya kartan. Där man tar avstamp i det lokala och regionala. Där de materiella sakfrågorna åter hamnar i fokus och ideologistämpeln får komma i andra hand. Där representation av, och politik för, majoritetsbefolkningen inte ses som en synd, snarare som det överordnade syftet. Där inget utspel eller förslag bemöts med anklagelser om populism”.

    Det här överensstämmer med min uppfattning att Sverige skulle behöva en handlingskraftig politisk enhetsfront och en obunden intelligentia, som kan analysera problemen och motsättningarna i relation till verkligheten och fungera överbryggande.
    https://ledarsidorna.se/2019/12/socialisterna-hor-inte-langre-hemma-inom-vanstern/

    Gillad av 1 person

    • Lars skriver:

      Jodu, han som jag har konstaterat att det inte finns en real (ekonomiskt) vänster i landet. Det finns rester naturligtvis, kanske främst i försvaret av välfärdsstaten (utbildning, sjukvård, akassor, sjukpenning, pensioner främst) och dess motståndare, sådana som Kristersson som lade gränser för utförsäkring finns kvar som motståndare och en i allmänhet nyliberal höger t.ex. MUF som tror att privatiserade sjukförsäkringssystem skulle skapa något annat än segmentering av försäkringstagare och dyrare system, men generellt finns ingen traditionell vänster kvar och de som lever kvar i kalla krigets dagar och tror att den eviga fienden socialismen inte är besegrad är bara att beklaga.

      Att se socialdemokraterna falla samman är syn för sägen. Invandringsfrågan som de inte kan hantera. Pensionssystem som urholkats och där det enda talet är att förbättra för de sämst ställda pensionärerna, de 300 tusen fattigpensionärerna. Att bostadsbidrag utgår, men bara om man saknar hundratusen på bankboken, gör ju att det kanske är en miljon pensionärer som precis klarar gränsen och lever tämligen magert, medan några hundra tusen i den övre medelklassen har goda tjänstepensioner och troligen betalda kåkar.

      Vänster idag är inte marxistiskt inspirerad utan postmoderna, kritiska teorier om allt från kulturrelativism, strukturellt förtryck osv tog över den ideologiska fanan och det är som författaren uttrycker det, det är överbyggnaden av ideologiskapare mm som dväljs inom partier, akademier mm och lever på skattemedel för sina ”hitte på” projekt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.