För lite mer än ett år sedan publicerade jag ett uppsnappat protokoll från ett styrelsesammanträde i det välfärdsindustriella komplexet (https://detgodasamhallet.com/2015/03/20/protokoll-fran-styrelsesammantrade-i-det-valfardsindustriella-komplexet/). Nu har jag snappat upp ett till.
Att miljöpartitoppen uttalat stöd för ministrar och andra med för svenskar kulturellt udda (islamistiska) idéer har förvånat och förvirrat såväl miljöpartister som andra.
Om Miljöpartiets kopplingar till islamismen var resultatet av en medveten strategi för att nå muslimska väljare eller en följd av naivitet var någonting som media aldrig lyckades reda ut under dreven som föregick kongressen i våras.
Patrik Engellau
Var och varannan svensk man träffar framför sin uppfattning att migranter måste lära sig svenska och att det borde finnas någon sorts skolplikt. Nu har även Anna Kinberg Batra, moderatledare, kommit ut som skolpliktsaktivist för migranter, antagligen efter noggranna opinionsundersökningar om vad folk vill höra.
Mohamed Omar
En 31-årig jihadist vid namn Mohamed Lahouaiej Bouhlel massakrerade mer än åttio människor i Nice i södra Frankrike. Han körde över dem med en tung lastbil. Barn krossades. Jihadisten kom ursprungligen från Tunisien, invandrade till Frankrike och fick uppehållstillstånd. Av hans ideologi och handlingar att döma kan vi dock dra slutsatsen att han hatade allt vad Frankrike står för av upplysning, demokrati och vetenskap. Ja, allt det som man var ute och firade på nationaldagen den 14 juli.
De jihadistiska attackerna mot västvärlden kommer så ofta nu. Jag tror att det kommer en tid då man inte hinner med att utlysa sorgedagar, manifestera, hålla tal och tända ljus. Jag kanske låter pessimistisk men min insyn i den islamistiska miljön, vad jag hört, sett och läst, har gjort mig medveten om det bottenlösa hatet mot väst. Jag tror att terrorattackerna kommer att bli fler och större och komma allt tätare inpå varandra. Frågan är när terrorism och kontraterrorism övergår i regelrätt krig.
Nationalism har länge setts som grunden till olycka och elände och denna uppfattning har blivit ett slags rättesnöre i vår tids postmodernistiska föreställningsvärld. Det exempel som främst förs fram är det nazistiska Tyskland, men inte minst vänsterrörelsen har sett de europeiska nationalstaterna i allmänhet som något negativt som måste omformas eller överges. Allt bör därför göras, enligt dess uppfattning, för att omfamna internationalismen och på detta sätt skapa en global superstat. Men vad gör man om denna överstat utvecklas på ett otrevligt sätt?
Patrik Engellau
Med underutveckling menar jag inte jungfrulig ekonomisk orördhet, utan det trista, obalanserade ekonomiska avancemang som karaktäriserar de flesta av världens länder, där en liten grupp människor lever som om de bott i Täby och resten på sophögar eller i kriminella slumområden.
I hela mitt liv har jag funderat över varför det blir så på en del ställen och varför andra ställen, exempelvis Sverige, utvecklats till ekonomiska Edens lustgårdar med hög och relativt jämn levnadsstandard. Jag har sannolikt varit anhängare av samtliga kända förklaringsteorier, åtminstone under någon kort period.
I dag handlar mitt inlägg om utlandssvenskarna, en inte oviktig grupp bland dem som oroar sig för och debatterar samhällsutvecklingen i vårt land.
Att välja att arbeta utomlands är en högriskverksamhet. Den dag man tar det djärva steget att återvända till Sverige blir Jantelagen en högst påtaglig realitet. Upplevelserna i fjärran land bemöts med besvärat ointresse och misstanken att ”man ska tro att man är något” hänger i luften som ett ständigt närvarande Damoklessvärd.
E 18 mellan Sundbyberg och Bålsta är kända trakter. I barndomen plockades svamp på Thorestas ägor och badstället hette Kalmarsand. På sjuttiotalet hade jag lärartjänst i Kungsängen. Där lästes fortfarande Enköpings-Posten och UNT i kollegierummet, även om länsindelningen ändrats. Det gjordes utflykter till Lejondalssjön, åts middagar i Västra Ryd. Sedan ett par decennier färdas jag här under första sträckan på vägen ut till skrivarstugan i Giresta, mellan Uppsala och Enköping.
Patrik Engellau
Förhållandena är mycket växlande på mitt sommarnöje i Bohuslän. Det händer saker hela tiden. Den ena dagen blåser det från väst och nästa från sydväst. Bara sådär! Man förstår ingenting.
Jag har läst att mänskligheten ibland råkar ut för ännu mer dramatiska skiften än vindkantringar. Till exempel som när sillen gick till i dessa trakter och folk blev rika som troll av att sälja sill och tran:
Under höstmånaderna 1752 hade sillen, enligt kommerskollegiet, ”uti otrolig ymnighet och mängd stigit till Stranderna i Södra Skiärettgården emillan Giötheborg och Marstrand”.
Patrik Engellau
Fram till för ungefär trettio år sedan genomfördes ett intressant socialt experiment som hette Sovjetunionen. Experimentet byggde på en hypotes som utformats av dess vetenskaplige ledare, en Vladimir Lenin. Lenin hade noterat att framgångsrika kapitalistiska företag i sig själva var planekonomier även om de simmade runt i ett marknadshav utan medveten planering. Hur mycket effektivare skulle det då inte vara om man planerade inte bara de enskilda företagen, utan en hel nations ekonomi? frågade sig Lenin och hans vetenskapliga medarbetare.
Stefan Hedlund
Årets politikervecka i Almedalen har alla förutsättningar att gå till historien som en tid då Sveriges politiska karta ritades om i grunden. I tal efter tal tävlade politiker med varandra om att hylla Sverige och att framhäva vikten av svenska värderingar. Om detta hade skett bara några månader tidigare hade den politiskt korrekta delen av landets journalistkår stämt upp i ett gemensamt bröl om rasism och främlingsfientlighet. Nu kom det bara spridda försök att hålla de invanda ställningarna. Det är uppenbart att någonting har hänt. Frågan är bara vad.
Nyligen röt EU-parlament till. I en resolution, med brett stöd, förklarades att den nyvalda polska regeringens trixande med landets författningsdomstol var ett hot mot både demokrati och rättsordning. Därmed oförenlig med EUs anda såsom den uttrycks i Lissabonfördraget.
EU-parlamentarikernas tilltag är intressant av åtminstone två skäl.
Patrik Engellau
För mig är det mycket lättare är för alla andra att skriva dagliga texter, för om inspirationen tryter kan jag alltid söka upp mina intellektuella husgudar, filosofartistkomikerna från universiteten i São Paulo, hos vilka det normalt finns något intressant att sno. Nyss lyssnade jag på en timslång föreläsning om den privata äganderätten av Leandro Karnal.
Till exempel insåg jag något som egentligen borde ha varit självklart, nämligen att den privata äganderätten inte plötsligt uppstod fix och färdig som om Gud skapat den på den sjätte dagen, utan tvärtom gradvis utvecklats, förfinats och till och med tidvis lokalt tillbakabildats.
Patrik Engellau
Denna text är inspirerad av en debattartikel i Svenska Dagbladet där den ”nationella samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar”, en tjänst inom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, exercerar många av de pretentiösa och egennyttiga floskler som representanter för välfärdsindustrin vanligen använder. Intervjusvaren nedan består av en ordagrann återgivning av en stor del av debattartikeln bortsett från att den nationella samordnarens mandat är ändrat med ty åtföljande minimala justeringar.
Jessica Ahnbring-Zuleimalides, 28, (JAZ) är nationell samordnare mot döden. Här intervjuas hon av Patrik Engellau (PE).
Ulf Larsson
Såhär i början av juli är två sinsemellan rätt annorlunda sjok högaktuella i Sverige, nämligen semester och Almedalsveckan. I denna mix av sommarledighet, verbala dimridåer och klichéfrosseri av sällan skådat slag blev jag inspirerad till en liten betraktelse över den senaste tidens inrikespolitiska läge i Sverige.
Patrik Engellau
Almedalsveckan ägnades till stor del, enligt medierapporteringen, åt diskussioner kring ”svenska värderingar”. Saken är a) ny och b) yrvaken.
Att den är ny och har tilltagande betydelse är lätt att bevisa. Jag googlade på ”svenska värderingar” den åttonde juli på kvällen. Beroende på vald tidsperiod fick jag olika antal träffar. Det senaste dygnet visade sig saken ha varit jättehet. Om den hade varit lika het det senaste året hade årets träffar varit sju gånger fler än de faktiskt var. Motsvarande siffra för den senaste månaden är tre gånger fler och för den senaste veckan 1,4 gånger fler. Så ämnet har tydligen gradvis fått ökad vikt och nu liksom brustit ut. Blivit en blomma, typ.
Mohamed Omar
Det finns något som kallas ”jämlikhetsmärkning” av film. Ja, det finns människor som sysslar med sådant på allvar. De fanns med på filmfestivalen i Cannes. Men när de gick fram till den danske skådespelaren Mads Mikkelsen för att prata om ”representation” i filmer sa han: ”Om det här handlar om en svensk feministisk grej är jag inte intresserad.”
Patrik Engellau
Jag har sett människor som lever på sophögar, som i många länder kan vara riktiga berg, i syfte att hitta matrester och andra nyttiga saker. Jag har betraktat detta som den yttersta misären och ekonomiska förnedringen.
Men som bekant är livet rikare och mer fullt av variation och upplevelser än man någonsin kan föreställa sig och därför kunde jag inte annat än bli positivt överraskad av den mänskliga godhet som dokumenteras i en kort dokumentärfilm som jag just hamnade på (tyvärr bara på portugisiska, men i alla fall).
Krister Thelin
Det råder politiskt enighet om att något måste göras åt brottsligheten i våra förorter. Just nu koncentreras intresset till våld mot “blåljuspersonal”, det vill säga ambulansförare, brandmän och poliser (!). Fler av de senare och “hårdare” straff skrivs ut som recept. Saken förekom till och med i statsministerns 10-punktsprogram som presenterades i Almedalen nyligen. Ännu har inget politiskt ljushuvud föreslagit en ny brottsrubricering, men det kanske kommer.
Patrik Engellau
Alla vet att USA alltid har varit det stora invandringslandet. Invandrare har varit välkomna. Så här lyder de mest kända raderna i inskriptionen på Frihetsgudinnan:
Give me your tired, your poor,
Your huddled masses, yearning to breathe free,
The wretched refuse of your teeming shore,
Send these, the homeless, tempest-tossed to me,
I lift my lamp beside the golden door.
Patrik Engellau
Påven Franciskus har sagt så här till den amerikanska kongressen; min översättning:
Näringsverksamhet är en värdig syssla som ägnas att producera rikedom och förbättra världen. Den kan vara en betydelsefull källa till framsteg i det område där den verkar, särskilt om den betraktar skapandet av arbeten som en betydelsefull del av dess tjänster till det gemensamma goda.
Om påven i förväg hade skickat mig sitt tal hade jag framfört två synpunkter.
Patrik Engellau
Jag hoppas att jag inte förolämpar någon läsare, men jag tycker vi svenskar på det hela taget är rätt provinsiella. Ursäkta om jag sätter mig på höga hästar och påstår mig kosmopolit. Provinsiell definieras i detta fall som i avsaknad av insikt om att det existerar radikalt annorlunda kulturkretsar än den egna. Den som bara lärt känna folk i den egna provinsen, där alla tycker i stort sett lika, har inte fått tillfälle att konfronteras med någon riktigt främmande kultur och utgår därför från att det inte finns några radikalt annorlunda kulturkretsar. Den provinsielle tror att alla världens folk i grunden har samma föreställningar och värden som han själv. En provinsiell svensk tror ärligt och uppriktigt att alla andra människor lever i kulturer som i grunden är som den svenska, att alla andra människor egentligen tänker som han själv.
Ilan Sadé
Almedalsveckan har genom åren utvecklats till en gigantisk mässa för dem som ägnar sig åt opinionsbildning på ett eller annat vis. Varje år sägs slå det föregående i antal seminarier. Undertecknad närvarade några dagar år 2004 när jag var aktiv inom centerrörelsen. Maud Olofsson charmade de liberala kretsarna i landet med tal om att folket måste gå från att vara matade fågelungar till en ny tillvaro som ivriga bävrar. Nu, runt ett bäverliv senare, gör jag ett återbesök som aktiv i en ny partibildning.
Mohamed Omar
”Det är inte lätt att vara arab i dessa dagar”, suckade den libanesiske författaren Samir Kassir i boken Den arabiska olyckan, som kom ut på franska 2004 och svenska 2006. Och det har inte blivit lättare sedan dess. Kassir mördades av en bilbomb utanför sitt hem i Beirut den 2 juni 2005. Ett öde som ofta drabbar arabiska intellektuella.
Patrik Engellau
I regeringsförklaringen 2014 sa regeringen att den nog skulle komma med tvingande lagstiftning om börsbolagen inte av sig själva kommit upp till 40 procent kvinnor i sina styrelser per 2016. Det har de inte. Därför kan man förvänta sig ett lagförslag i ärendet inom viss tid.
Jag har suttit i några få börsbolags styrelser och därtill har jag själv haft ett antal företag men framför allt har jag som chef för en börs för små och medelstora företag sett hur det ser ut och hur folk tänker i typiska tillväxtföretag. Det är inte sådana företag en eventuell tvångslag kommer att beröra, men den som börjar med en knappnål kan, som bekant, mycket väl fortsätta med en silverskål. Jag vill således stämma i bäcken.
I Dagens Nyheter protesterar ledande kvinnliga företagare över planerna att legalisera kvotering av kvinnor till styrelseplatser i näringslivet. Detta är ett klokt och efterlängtat ställningstagande då hela kvotiseringstanken i grunden är förkastlig.
Patrik Engellau
Västvärlden har under det senaste seklet genomgått en fullständigt mirakulös och samtidigt totalt oväntad förändring till det bättre. Vi har utvecklat ett större och mer allmänt spritt välstånd än någon annan kultur i världshistorien. Vilken svensk förortsfamilj som helst lever bättre än kungar gjorde för några hundra år sedan om man räknar sådant som att slippa oroa sig för att barnen ska dö i späd ålder, att få behålla tänderna efter fyrtio års ålder (och att över huvud taget bli så gammal), att kunna resa på solsemester eller äta apelsiner mitt i vintern, att aldrig behöva oroa sig för svält, att kunna köpa sidenkläder hos H & M för nästan ingenting.
Om man fick en krona för varje gång en svensk politiker eller debattör proklamerar icke-existensen av svensk kultur eller svenska värderingar! Ni minns Mona Sahlins klassiker: ”Ni har en egen kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. […] Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.
Eller Fredrik Reinfeldts reflektion efter ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Nyligen skrev Fredrik Virtanen en text som ursprungligen hade rubriken ”Det finns inte några svenska värderingar”, men senare fick en annan titel.
Det finns mycket att oroa sig för i dagens Sverige.
Plötsligt fick vi en våg av invandrare till vårt land som under en kort tid var större än något vi hade upplevt tidigare och som ställde oss inför problem och vägval som vi inte alls var förberedda på. Somliga var flyktingar från krigets Syrien, andra ville komma till vårt land av andra skäl. Ingen vet ännu vilka konsekvenserna blir mer i detalj – ekonomiskt, när det gäller samhällsinstitutionernas kapacitet, när det gäller anspråken på samhällets infrastruktur. Men vi har redan sett att det har blivit politiskt möjligt att genomföra åtgärder som nyligen var otänkbara. Och såväl ledande politiker som kritiker kan i dag säga saker som för inte länge sedan skulle ha brännmärkts som ”fascism” eller ”rasism”.
Patrik Engellau
Det finns ett tyskt parti som heter Alterative für Deutschland (AfD). Jag vet inte så mycket om partiet annat än att det startades för tre år sedan och ursprungligen var liberalt, vad nu det betyder, och EU-kritiskt samt att det sedermera har blivit alltmer islamkritiskt och verkar ligga på 15 – 20 procent i de senaste opinionsundersökningarna. Jag tror också att AfD är själva inbegreppet av det som etablerade europeiska politiker och opinionsbildare brukar kalla högerpopulism.
DET GODA SAMHÄLLET 