Patrik Engellau

I serien hemmagjorda problem har vi idag kommit till bråket inom det liberala partiet. Jag har inte fattat riktigt vad bråket handlar om, men det verkar som om Jan Björklund ogillar Birgitta Ohlsson medan Birgitta Ohlsson ogillar Jan Björklund. Jag kan känna sympati för båda synpunkterna, men jag fattar inte varför det ska bli offentligt bråk och mediauppmärksamhet bara för att två politiker inte kommer överens.

Först tycker man kanske att det hela är självklart. Om Jan tycker si och Birgitta tycker så i en viktig fråga så blir väljarna förvirrade och säger som den gamle kommunistledaren C H Hermansson att ”någon jävla ordning ska det va i ett parti”.

Patrik Engellau

Att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skymfats av olika tölpar på internet betvivlar jag inte en sekund. Tölparna önskar henne en ”plågsam cancer” och att hon blir våldtagen av muslimer. Kanske är tölparna, liksom jag, upprörda för att Ramberg talar i egen sak med tanke på att en del av de åtstramningar för fattigpensionärer och andra eftersatta svenskar hon förespråkar för ”rättssäkerhetens” skull handlar om höjda advokatarvoden i asylärenden.

Men oblyga lobbyister har man väl stött på tidigare. Ramberg är varken den första eller den sista. Man merkt die Absicht und ist verstimmt, som tysken säger. Kanske ler man lite för sig själv och undrar i sitt stilla sinne om det finns någon av Rambergs åhörare som inte genomskådar showen.

Patrik Engellau

För ett tag sedan frågade jag mig hur det politiskt korrekta etablissemanget egentligen tänker i migrationsfrågan om man inte ska tillskriva dessa människor uppenbart egennyttiga motiv (som Anne Ramberg) eller bara infantilitet (centerpartiet, kanske?).

Jag föreslog tre möjliga attityder (vilka sedermera kompletterades av den alltid lika alerta läsekretsen), nämligen 1) att de olägenheter, till exempel bilbränder, som påstås inträffa i utanförskapsområden och no go-zoner i verkligheten inte inträffar, 2) att de inträffar i dessa områden men inte kommer att sprida sig samt 3) att olägenheterna kommer att sprida sig till medelklassområdena och att det är bra eftersom den svenska medelklassen har förtjänat varje snyting den kan få.

Patrik Engellau

Min portugisiskafröken ställde en fråga som jag försökte besvara. Hon gillade svaret och sa att hon aldrig tänkt på det. Nu är hon visserligen lärare och alla lärare i hela världen har numera lärt sig att alltid uppmuntra eleverna vilken dynga de än undslipper sig, så man vet aldrig, men låt mig ändå dela med mig.

Hon vet att jag är en av dem som vid pass år 1968 var någon sorts rödgardister och som snart, efter avslutad universitetsexamen, fick jobb i den offentliga sektorn och sedan ägnat våra liv åt att systematiskt lägga grunden för och vidareutveckla de problem som Sverige numera lider av (fastän vi såklart aldrig riktigt fattade vad vi gjorde).

Patrik Engellau

Det märkvärdigaste som hänt i världen sedan skapelsen var den industriella revolutionen, som på kort tid förvandlade jordelivet från en jämmerdal till ett paradis – eller hade i varje fall gjort det om människorna inte varit så tjurigt inställda på att förstöra för varandra – över allt större delar av världen.

Filosofer, ekonomhistoriker och andra samhällsvetare ägnar avsevärd möda åt att förklara detta mirakel.

Patrik Engellau

I proposition 2015/16:174 i våras föreslog regeringen att ”anpassa det svenska regelverket [för asyl och migration] till miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner”. Jag fattar inte riktigt vad det ska betyda. Möjligen är det en sorts motsvarighet till den kända tullprincipen om mest-gynnad-nation, alltså att ett land inte får lägga olika tull på samma varor från olika länder utan måste ge alla importländer samma villkor som den nation som har de bästa villkoren. Här kanske det i stället är minst-gynnande-nation, alltså att Sverige på varje enskild punkt ska behandla migranterna minst lika dåligt som det EU-land som erbjuder de sämsta villkoren.

Patrik Engellau

Jag är en mycket misstänksam person. Spontant tror jag inte människor, organisationer, föreningar, stiftelser, företag, försäljare, hedgefondsdirektörer, riksdagsledamöter, rörmokare, professorer eller andra om gott. De gånger jag åkt på stora och befogade smällar har varit när jag (ibland i eget intresse) litat på folk, till exempel när jag i egenskap av börschef släppte fram tvivelaktiga företag för en investerande och otillräckligt misstänksam publik.

Skönt att efter tio år göra det erkännandet. Jag drev AktieTorget och en charmig charlatan förförde mig. Jag fick mycket mer skäll i media än vad jag förtjänade, men folk hade förlorat pengar, så vad hjälpte det att jag ansåg mig solochvårad? Jag hade ändå presenterat solochvåraren för investerarna och fått betalt av honom för presentationen. Illa nog.

Patrik Engellau

Minns du hur det var för bara ett år sedan? Man fick inte använda ordet ”volym” i samband med migrationen. Man fick överhuvudtaget inte yttra sig om antalet migranter. ”Mitt Europa bygger inga murar”, sa statsministern för nästan exakt ett år sedan. Jag hörde det inte, men jag kan föreställa mig rösten darrande av återhållen indignation mot dem som eventuellt undrade hur många migranter som lämpligen borde släppas in, alltså de som är Sveriges skamfläck, nazisterna, fascisterna, rasisterna.

Min avsikt är inte att göra mig löjlig över att statsministern bara två månader senare var till den grad bekymrad över volymerna att han föreslog att riksdagen skulle ge honom rätt att stänga Öresundsbron (vilket han inte fick). Min avsikt är att fundera över hur svenska folket kunde huka sig under denna färla, denna piska, som svingades över dess huvud.

Patrik Engellau

För femton år sedan, den 17 september 2001, sex dagar efter attacken mot World Trade Center skrev jag en artikel i ärendet med följande ”Slutsatser”:

USA och resten av världens demokratier kan inte låta bli att föra kriget mot terrorismen. Men kanske är detta vad terroristerna vill. Kanske lyckades de inte bara förinta World Trade Center, utan också i ett uppsåt att provocera USA till en militär attack som sätter terroristerna i centrum för världens uppmärksamhet och gör dem till hjältar i många muslimers ögon. Då riskerar terroristbekämpningen att bli en draksådd: för varje stupad terrorist uppstår ett antal nya.

Möjligen finns ingen annan lösning än att USA och dess allierade ställer ytterligare ett krav på de muslimska regimer de tvingar att delta i kriget mot terrorismen. Dessa regimer måste göra sina länder till demokratier. De måste tillåta sin inre opposition, vare sig denna består av muslimska fundamentalister eller av anhängare av andra ideologier, att öppet framföra sina budskap, och de måste låta de muslimska folken tillsätta sin överhet. Överallt har demokratins genombrott gått hand i hand med kapitalismens. Demokrati utan kapitalism finns inte. Kapitalism utan demokrati fungerar inte.

Patrik Engellau

”Fåfängligheters fåfänglighet!” säger Predikaren. ”Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!” (Predikaren 1:2 plus en massa andra ställen; Predikaren är mycket förtjust i sin uppgivenhet. ”Jagande efter vind” är ett ungefär likvärdigt och välklingande uttryck.)

Predikaren och en del andra påstått pessimistiska filosofer, till exempel Schopenhauer, stämmer mig för det mesta på gott humör, särskilt om jag lyssnar på djupingar som diskuterar saker där det inte finns något slutgiltigt korrekt svar, till exempel frågan varför västerlandet blivit så ekonomiskt framgångsrikt. Djupingarna är fasta i sina konkurrerande teorier, det blir personligt, olika skolor bildas, till slut har vi kanske ett helt forskningsfält där olika ofärdiga teorier kämpar om herraväldet. ”Men de jagar ju efter vind”, säger jag mig och skrattar för mig själv.

Patrik Engellau

Häromdagen satt jag i samtal med några likasinnade. Vi talade om hur våra ideologiska motståndare, de politiskt korrekta, tänker. Det är faktiskt ett värdigt ämne. Många av motståndarna är begåvade, bildade och skrivkunniga människor. Man kan inte skriva av deras föreställningar med att de har blivit förförda av George Soros eller någon annan konspiratör. Ej heller kan man alltid skylla på att de skulle vara lejda språkrör för det välfärdsindustriella komplexet. De har, tror jag, ett slags grundföreställning om tillvarons beskaffenhet som skiljer sig från min.

Låt mig vara konkret. Vi antar att jag och en vedersakare, som vi kan kalla PK, båda läser Mohamed Omars text Jag såg allt från mitt fönster som handlar om det totala, invandrardrivna, sociala förfallet och om den endemiska kriminaliteten i Gottsunda, där Mohamed bor.

Patrik Engellau

Politiker i demokratier vill väl, inte bara för att de är hyggliga människor, utan också för att de vill bli valda, och sannolikheten att bli vald ökar om väljarna låter sig övertygas om att politikern ärligt och uppriktigt vill väljarnas bästa, för det har väljarna allt att vinna på. Om denna sanning gäller demokratier i allmänhet, hur mycket mer ska det då inte gälla i samhällen där politikerna verkligen specialiserat sig på godhet, till exempel i humanitära stormakter?

Patrik Engellau

Intelligenta människor förstår saker som andra människor inte förstår eller förstår dem i alla fall fortare. Detta konstaterande har gett upphov till missförstånd som är lika förtretliga som vanliga. Det är nämligen inte så, som en del tror, att blotta faktum att en person säger något man inte begriper är tecken på överlägsen intelligens. Men ändå uppför vi oss ofta som om detta vore sant.

Patrik Engellau

En av mina brasilianska favoritsajter heter historiaonline.com.br. Den drivs av tre unga universitetsprofessorer i São Paulo som bestämt sig för att ta ett socialt ansvar. De utbildar ungdomar som vill genomföra testerna för universitetsinträde – kallas o vestibular och är ohyggligt mycket svårare än det svenska högskoleprovet; jag har tagit åtskilliga av vardera och vet vad jag pratar om – framför allt inom samhällskunskaperna. Sajten är full med glimrande gratisföreläsningar om sådant som Upplysningstiden, Den franska absolutismen, Imperialismen, ofta lite marxistiskt inspirerade, men det är ursäktat på grund av de unga föreläsarnas bländande pedagogiska kompetens. Jag, som ändå studerat sådant i hela livet och nästan doktorerat i ekonomisk historia, jag får aha-upplevelser.