8-26-13_11971

Patrik Engellau

Det där är latin och betyder ”Om du vill ha fred, så förbered dig för krig”. Vi är många som inom oss sagt ”så klokt och välformulerat” och tänkt att ett sådant citat är bra att memorera för den händelse man behöver verka lite bildad någon gång. Sedan har vi skitit i vad sentensen egentligen velat säga oss.

Nu menar jag inte att det är bekymmersamt att Sverige knappt har något militärt försvar. Alla säger att just detta är bekymmersamt och då får jag väl tro dem även om jag inte har någon stark försvarsgen som manar mig till kamp för försvarsbudgeten.

(Var för övrigt tacksam att jag inte har uppfattningar om allting. Den schweiziske litteraturforskaren och teologen Alexandre Vinet sa att ”en av politikens grundsatser är att inte styra för mycket”. Det är en av de klokaste paroller jag läst och därtill en uppmaning som svenska politiker stundligen bryter mot. Om man inte ska styra för mycket är det bra om man inte har för mycket uppfattningar. Med detta menar jag att min genuppsättning möjligen skulle göra mig till en lämplig statsminister.)

Ulf Larsson DGS

Ulf Larsson

CIRKUSEN KRING DE NYANLÄNDAS BOSTADSSITUATION tycks vara på väg in i en ny fas – akut problematiseringsfas. Vi tar avstamp i en liten eldsvådeberättelse från ett modulhusboende i Farsta, som invigdes i somras. Rätt snart kunde man läsa i tidningarna om att flera boende var missnöjda med standarden ifråga om hemtrevnad, wifi, varmvattensfaciliteter, rumsstorlek och annat. Det gick så långt att man hotade med att flytta.

NATTEN MOT LÖRDAGEN DEN 15 OKTOBER höll så boendets saga på att bli all. Någon hade nämligen placerat två dunkar olja i en ugn och satt på högsta värme. Trots kraftig rökutveckling kunde personalen avvärja detta pyromandåd. Oljedunksuppgifterna bekräftas i SvD av Stockholmspolisen. Eftersom det inte verkar troligt att någon utomstående skulle ha lyckats ta sig in i boendets kök nattetid är en rimlig hypotes att det – kanske – skulle kunna vara någon av de boende som ligger bakom attacken, inte minst med den tidigare ventilerade vantrivseln i åtanke.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Mitt ursprung finns hos det fredsälskande ostpreussiska folket som för ett halvt årtusende sedan blev härtaget av det grymma kolonialväldet Sverige. Mina urfäder blev förslavade av de ondskefulla svenskarna och tvingades göra skitjobb åt dem, mata grisarna, diska, städa, och sedan tillfredsställa deras sexuella lustar.

När svenskarna guschelov förlorade sitt orättmätigt fångna kolonialvälde i Baltikum kunde min släkt såklart inte stanna kvar eftersom vi betjänat svenskarna och därför riskerade dödsstraff som quislingar om vi inte flytt. Mina anförvanter, som naturligtvis inte fick någon hjälp av de falska svenskarna – se hur svenska staten idag behandlar afghanska tolkar! – förflyttade sig under några generationer som krabbor västerut längs östersjökusten. Under outhärdliga umbärande lyckades mina släktingar ta sig till Danmark och därefter till Torekov.

mohamed omar

Mohamed Omar

När resultatet av den brittiska EU-omröstningen annonserades kändes det som en triumf. För min inre syn kunde jag se den koleriske hotellägaren Basil Fawlty gnugga händer och le sitt triumfatoriska leende. John Cleese var ju för Brexit, att Storbritannien lämnar unionen. Jag letade rätt på en bild av Mr Fawlty och lade upp den på Facebook med kommentaren ”Segern är ljuv”. Lajksen och delningarna började snabbt trilla in.

Mr Fawlty var en stolt engelsman, vilket inte minst märks i dusten med den dryge amerikanen i avsnittet ”Waldorf Sallad”. En amerikansk gäst kräver att få en waldorfsallad trots att någon sådan inte finns på menyn. Det som gör avsnittet så roligt är kulturkrocken mellan den stereotype, bufflige amerikanen och den excentriske engelsmannen Mr Fawlty. Är han inte nöjd med servicen på hotellet så kan amerikanen få pengarna tillbaka, säger Mr Fawlty: ”I know how important it is to you Americans.”

logo­DGSDet finns väldigt mycket elände i världen. Det vet jag eftersom jag har varit där, mitt i eländet, med uppgiften att bekämpa just detta. Hur väl jag lyckats är svårt att säga. Eländet är helt enkelt alldeles för omfattande för att resultatet ska vara synligt, åtminstone från andra sidan jordklotet. Men om mina insatser har varit obetydliga på global nivå, så har de varit desto mer utvecklande på det personliga planet. Att arbeta med elände är nämligen oerhört lärorikt. Exempelvis lär man sig snabbt att hushålla med de tillgångar man har. Man lär sig också att nöden kräver prioriteringar. Finns det fler sjuka än mediciner, så måste man välja. Visst kan man stampa med foten, vifta med armarna och skrika uppåt i kedjan att det råder katastrof, men likt förbaskat står man där, just den dagen, med alldeles för lite av något man verkligen behöver.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Igår frågade jag dig – och mig själv – hur det kom sig att Skötsamme Medelsvensson, vars av praktiskt taget alla svenskar omfattade paket av attityder och livshållningar bringat nationen sådan välgång, under de senaste årtiondena alltmer förskjutits till skamvrån och till slut fått en dumstrut på sig, en hatt han kommer att få bära till dess han lärt sig att det är skämmigt att begära skötsamhet av andra (eller tills han tröttnar, lägger struten på hyllan, framhärdar i sin dygd och stolt predikar sitt budskap, vilket är min uppviglande rekommendation).

mohamed omar

Mohamed Omar

I ett gammalt videoklipp kan man se Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt skratta år en antisemit. Åt och inte med, alltså. Så uppfattar åtminstone jag klippet. Sjöstedt berättar en bisarr och osmaklig anekdot från sin tid på ett slakteri där vissa antisemitiska kollegor betett sig på ett vedervärdigt sätt.

Statsministern Stefan Löfven väljer dock en mer långsökt tolkning av klippet då han menar att Sjöstedt med sitt skratt deltar i de antisemitiska kollegornas antisemitism. Löfven tror inte på SD:s nolltolerans mot rasism. ”Enda chansen för dem att nå nolltolerans är att de lägger ned partiet”, säger han.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Aristoteles hade alltså uppfattningen att Det Goda Samhället uppstår, eller har störst chans att förverkligas, om medelklassen, till skillnad från de rika och de fattiga, och respektive grupps värderingar styr.

Vad är det som hindrar att medelklassens värderingar tar kommandot? Vi tar ett exempel. En levnadsregel med framstående position bland medelklassens budord är ”du ska försörja dig själv och inte ligga andra till last”.

LB juli 16

Lennart Bengtsson

Cecilia Hagen har insett att hennes yttrande om behandlingen av de ”mänskliga” brunråttorna har tagits illa upp och menar att hon avsiktligt har blivit missförstådd. Hennes yttrande var ju bara en metafor (det vill säga ett uttryck om något som liknar det som uttrycket egentligen står för).

Efter att ha tänkt på detta ett slag har jag emellertid inte blivit mycket klokare. Vad står egentligen mänskliga brunråttor för som man vill ha ihjäl med gift? Menar hon då bara vanliga brunråttor eller vad menar människan? Kanske hon bara försöker säga att hon tycker så vääldigt illa om dem som skriver stygga saker på Facebook eller liknande till henne och hennes vänner, eftersom stygga saker i tryck är sådant som bara hon själv och hennes kollegor skall ha rätt att säga. Rasist- och fascistorden skall bara få användas om de hemska Sverigedemokraterna eller alla dem som ger Sverigedemokraterna sitt stöd – ungefär som landets stats-och finansminister ju har sagt.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

En bekant till mig reste till Kanarieöarna på charterresa i julas. Tänk dig, sa han entusiastiskt till mig, där satt en hel flygplanslast med medelklassare, hederliga, anständiga, trevliga människor allihop verkade det.

Jag tror inte min bekant hade bildat sin uppfattning om medelklassen genom studier av Aristoteles skrifter. Det behövde han ju inte. Att medelklassen är nationens ryggrad och stöttepelare måste ju stå klart för varje tänkande människa.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Sverige har hamnat i en soppa. Det värsta är inte röran, utan att det inte finns någon kraft i sikte som skulle kunna erbjuda en räddning. Om vårt liv hade varit en Hollywoodfilm under kalla kriget så skulle Förenta Staternas flotta ungefär nu siktas vid horisonten med full fart framåt till vår undsättning. Men vi lever inte i en film och kalla kriget har tagit slut och Förenta Staternas flotta är inte längre riktigt att lita på.

Vi har bara oss själva att skylla. Det är ett otäckt tillstånd. Vi är inte vana vid detta. Vi uppför oss just som de svaga klienter som det välfärdsindustriella komplexet alltid velat göra oss till. Vi har vant oss av med att ta ansvar.

logo­DGSUnder senare tid har det blossat upp en diskussion om regeringsbildningen efter valet 2018.  Partiledarna uttalar sig om vad de är för och emot utan att någon gång reflektera över hur situationen kan se ut efter valet.

När tidningarna publicerar nya siffror från de olika opinionsmätningarna går alla kommen­tarer ut på att knyta både signifikanta och icke signifikanta ändringar för enskilda partier till händelser i närtid. Detta trots att erfarenheten visar att processen att välja parti är långsam och mer baserad på känsla än på logik.

logo­DGSIdag den 13 oktober tillkännagav Svenska Akademien att 2016 års Nobelpris i litteratur går till Bob Dylan. De allra flesta vet förstås vem den nordamerikanske musikern Bob Dylan är, men få känner honom som författare. Och det är inte så konstigt, för i själva verket har han inte skrivit några böcker, mer än en självbiografi vars första del kom ut 2004. Få motsäger nog faktumet att Dylan är en stor, både nyskapande och traditionsbärande musiker och låtskrivare inom den genre av  amerikansk folkrock som han hör hemma i. För dessa sina insatser som musiker förlänades han år 2000 det svenska Polarpriset. Varför väljer Akademien att nu också ge honom Nobelpriset?

Stefan

Stefan Hedlund

Det fanns en tid då ”den svenska modellen” åtnjöt internationell respekt, som ett exempel att hämta inspiration ifrån. Idag är vårt land snarast på väg att förvandlas till ett avskräckande exempel. Jag har i ett tidigare inlägg skildrat hur den svenska staten i ökande grad abdikerar sitt grundläggande ansvar för landets militära försvar, för dess inre säkerhet och för barns och ungdomars rätt till god utbildning. Till detta kan läggas hur en aningslös migrationspolitik är på väg att framkalla djupa och med tiden sannolikt olösliga samhällsmotsättningar.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Ni har missuppfattat. Hur kan ni, till exempel, skylla på socialdemokraterna, som är eller har varit ”vänster” i den gamla, socialistiska betydelsen, att moderaterna och miljöpartiet, som ingetdera är vänster i den traditionella betydelsen, ingick migrationsöverenskommelsen år 2011? Denna överenskommelse mellan två icke-socialistiska partier la grunden för det enskilt största och mest akuta problem Sverige har att hantera. Det mest invandringsvänliga partiet är för övrigt det ”borgerliga” centerpartiet.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

I serien halsbrytande och förenklade resonemang som genast bör förkastas erbjuds läsekretsen härmed den slutgiltiga analysen om kriget som samhällelig företeelse.

Det finns bara två slags krig: sådana man för för sin egen skull och sådana man för för fiendens skull.

Den förra sorten kan vi kalla stöldkrig. Den enklaste varianten är det rena rofferiet. En grupp människor iakttar en annan grupp människor som har värdefulla ägodelar, till exempel guld, getter och kvinnor. Den första gruppens män slår ihjäl den andra gruppens män och snor resurserna varefter fred utbryter. I Gamla Testamentet redovisas flera sådana äventyr och Gud står ofta på den första gruppens sida.

logo­DGSPartiernas inre debatt tenderar att upphöra när en överenskommelse med andra partier i en viss fråga väl slutits. Saken har klubbats och kompromissen visar den egna styrkan eller svagheten. Ju sämre kompromiss desto mer energi får partiledningen lägga på att framhäva även de mest obetydliga vinster. I miljöpartiets har som bekant så mycket kompromissats bort att även partiledningen efterfrågat en omstart.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Enligt P1-programmet Plånboken är det postkaos i Sverige. Antalet klagomål på PostNord och andra försändelseförmedlare över uteblivna leveranser – typ att en utskickad räkning inte levereras i lådan och den betalningsskyldige därför i stället efter ett tag blir kontaktad av Kronofogden, vilket såklart är retligt – har ökat ”lavinartat” sedan millennieskiftet. ”Det känns väldigt otryggt idag”, säger en intervjuad postmottagare i Vallentuna, ”man kan inte lita på dem längre”. Post- och Telestyrelsen (PTS), den övervakande statliga myndigheten, har hittills i år fått 175 anmälningar i månaden mot 70 i månaden förra året. Känns allvarligt.

LB juli 16

Lennart Bengtsson

Från slutet av 1700-talet och fram till andra världskrigets slut genomgick Kina en traumatisk tid kännetecknad av förtryck främst från Europa och Japan vilket kulminerade i den grymma japanska ockupationen av stora delar av Kina 1937-1945. Härpå följde decennier av inbördeskrig och otaliga inre svårigheter med perioder av ofattbart lidande för den kinesiska civilbefolkningen som först upphörde i och med Maos död.

Därefter har Kina genomgått en fantastisk ekonomiskt, tekniskt och vetenskaplig utveckling som de flesta i Europa har svårt att föreställa sig. Idag har man på flera områden lika hög vetenskaplig och teknisk know-how som i USA och Europa. Om denna utveckling fortsätter är det inte osannolikt att Kina kan komma att överta USAs roll som den mest dominanta nationen och inte minst Europa kan drabbas och bli allt mer beroende av Kina. Gideon Rachman har i sin nyutkomna bok Easternisation diskuterat den centrala roll som Kina kan komma att spela under de kommande decennierna.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Om du hade frågat mig om de senaste årens utveckling vad gäller antalet bilbränder i Malmö (eller någon annan stans) så hade jag antagligen svarat att det såklart varit en kraftig ökning. Men av en händelse hittade jag en polisrapport som pekar på en halvering av antalet bilbränder i Malmö mellan 2009 och 2015.

Man vet ingenting. Det känns ofta som om allting kan vara precis tvärtemot vad man tror.

mohamed omar

Mohamed Omar

Den ungerska säkerhetstjänsten har avslöjat att sju av tio av jihadisterna som utförde terrorattackerna i Paris den 13 november 2015 var asylsökare. De hade slunkit igenom Ungerns gräns med falska syriska pass. 130 människor dog i attackerna och hundratals skadades.

Svenska etablissemangsmedier kallar alla som söker asyl i Sverige ”flyktingar”. Till och med de som fått avslag på sina ansökningar kallas så. Det heter att de flyr för sina liv. Men ingen syrier behöver resa hela vägen till Sverige för att rädda sitt liv. Det räcker att ta sig till ett grannland. De som kommer till Sverige söker något annat.

Stefan

Stefan Hedlund

Det står illa till i Sverige. Samtliga de områden man normalt brukar uppfatta som statens centrala angelägenheter befinner sig i utförslöpa, för att inte säga kris. Grundproblemet är inte att det saknas resurser. Sverige är fortfarande ett rikt land, och statens finanser är fortfarande i ett gott skick. Det borde stå bättre till.

Anledningen till att svenska medborgare inte kan åtnjuta den trygghet och det goda liv de borde kunnat åtnjuta ligger i att staten i allt högre grad väljer att abdikera sina grundläggande skyldigheter. Detta gäller främst men inte enbart nattväktarstatens två centrala uppgifter – den yttre och den inre säkerheten.

logo­DGSVår grundlag fastställer att all offentlig makt utgår från folket. Det sker genom att folket vart fjärde år väljer representanter till riksdag, kommuner och landsting. I tidigare krönikor har jag lyft fram att Sverige nu befinner sig i en svår situation, där välfärdsstaten riskerar att kollapsa under det ökande trycket. Detta, har jag menat, är resultatet av en osedvanligt inkompetent och världsfrånvänd politik. Men är det verkligen rättvist att lägga skulden på ledande politiker, när de har fått sitt mandat av väljarkåren? Får inte svenskarna helt enkelt skylla sig själva, när de har utsett dessa individer till sina företrädare?

Jag tror inte att det är så enkelt.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag har tjatat ganska mycket om att uppfattningarna i vårt land befinner sig i snabb förändring. Åtminstone känns det så. Den utlösande faktorn tror jag var den väldiga migrantvågen förra hösten, men de uppfattningar som förändras handlar inte bara om migrantfrågan. I dess följe kommer sådant som svenska folkets inställning till tiggeriet, skolan, infrastrukturen och så vidare hela vägen bort till om kristna ska få bära korssymboler eller om sådana symboler är en förolämpning mot ickekristna.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Hur känner man sitt land? Jag tror att man först skriver dess historia och fyller berättelsen med uppbyggliga illustrationer till hur man anser att landet ska vara och sedan låter man landets skollärare utbilda det uppväxande släktet i hur vårt gemensamma samhälle är och har varit beskaffat ”sedan urminnes tider”.

LB juli 16

Lennart Bengtsson

Varje gång jag laddar ned ett nytt operativsystem för Iphone, Ipad eller MacBook  dyker plötsligt nya oväntade appar upp. För en tid sedan var det en hälsoapp som räknar mina promenadsteg och som räknar ut de kilokalorier och näringsämnen jag råkar sätta i mig. I det senare fallet räcker det med att fotografera matförpackningens digitala mönster med mobilen.

Den senaste gimmicken som tydligen är på gång är en mikrofon var som helst i huset som lyssnar på våra instruktioner. Man kan från sin favoritfåtölj fråga rätt ut i rummet efter den senaste börskursen för Ericsson, en aktuell väderprognos för Miami eller namnet på maratonsegraren vid den första olympiaden i Aten 1896 osv osv. Siri, allas vår sekreterare, finns alltid tillhands för att med behaglig röst svara på frågor och påminna om dagens alla ärenden, plikter och sammankomster. Hon låter lika tillförlitlig som Gun-Britt Lundberg som läste fondbörsens marknadsnoteringar i radio förr i världen.

logo­DGSI november 2005 mördades 19-årige Abbas Rezai på det mest brutala sätt. Jag lyssnade på dokumentären Hedersmordet på Abbas Rezai . Sveriges Radio den 2 oktober om det groteska mordet som begicks några år innan jag själv kom till Sverige från samma land som den unge Abbas: Afghanistan. Hans ”brott” var att han blev förälskad i en flicka som tillhörde en annan religiös klan än han själv.

Det chockerande och skrämmande är att hedersmordet inte begicks i Afghanistan utan här, i Sverige. Socialmyndigheterna kände till att det fanns motiv till och risk för att både Abbas och hans flickvän kunde komma att mördas, men gjorde inget för att förhindra det. Det kan mycket väl ha bidragit till att Abbas miste sitt liv.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Det finns en syriskfödd, arabisk, vid det här laget 86-årig poet som kallar sig Adonis. Han har alltid fascinerat mig, inte för sin för mig okända poesi, som visserligen anses i världsklass – han är en alltid återkommande kandidat på tipslistorna inför Nobelpriset i litteratur – utan för sin pseudonym, Adonis. Enligt synonymer.se betyder det ”bildskön yngling, tvålfager ung man, pigtjusare, förförare, donjuan”. Rätt kaxigt av en arabisk lyriker. Kanske var det han som bildade skola och fick efterföljare som Madonna och Prince.

bild[31]

Krister Thelin

”Den skötsamma medelklassen”. Smaka på begreppet. Är den samhällsbärande eller bara – i sin brist på progressiv glöd – värd förakt? Kälkborgerlighet” eller ”småborgerlighet”  väcker mest löje: småttiga perspektiv, ängslig  anpasslighet och gnetigt självintresse. Inga visioner, ingen vilja till radikal samhällsomvandling eller stora och djärva tankar.  Den finns dock där, klämd mellan olika eliter, kulturella och kapitalstarka, å ena sidan, och den stora ”massan”, å den andra. Marxismen lever på sina håll och klassanalysen har inte helt spelat ut sin roll, i vart fall inte som retorisk figur. Efter kommunismens kollaps har den dock förlorat sin legitimitet. Nu har den ersatts av postmoderna förklaringar där allehanda ”strukturer” ingår; genus, ras eller andra kollektiva identitetsmarkörer har ersatt klass i samhällsomdanarnas verktygslåda. ”Strukturella hinder” istället för ”klasskamp”. Men det är inte medelklassen som serverar nytt vin i gamla läglar, det är de självutnämnda eliterna i kultur och medier. Medelklassen är fullt upptagen med att sköta sitt jobb och ordna sin privata tillvaro . Göran Hägglund försökte för några år sedan lyfta fram ”verklighetens” folk, men kom av sig inför den närmast hånfulla kritiken. Det borde han inte ha gjort.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Sedan några år tillbaka är det här med tillit en het grej bland samhällsanalytiker. Eftersom jag har några årtiondens erfarenhet av branschen kan jag påstå lite saker. Jag kan börja med att påstå att ”branschen” består av dem som funderar över hur utveckling går till och varför vissa samhällen lyckas bättre än andra.

Sedan kan jag påstå att branschen under det senaste halvseklet genomgått tre idéstadier och nu söker sig till ett fjärde, vilket jag härmed ska introducera. Att branschen – vilket således betyder tänkare, professorer, etablerad kunskap, forskning och allt sådant – byter idéer beror naturligtvis på att de gamla idéerna efter att under viss tid ha prövats visat sig kraftlösa och oanvändbara och att det därför behövs nya idéer för att ingjuta förtröstan i branschen och därmed i det betalande och omgärdande västerländska samhället som helhet.