Gästskribent Arvid Nilsson: Geografisk diskriminering

logo­DGSDet finns väldigt mycket elände i världen. Det vet jag eftersom jag har varit där, mitt i eländet, med uppgiften att bekämpa just detta. Hur väl jag lyckats är svårt att säga. Eländet är helt enkelt alldeles för omfattande för att resultatet ska vara synligt, åtminstone från andra sidan jordklotet. Men om mina insatser har varit obetydliga på global nivå, så har de varit desto mer utvecklande på det personliga planet. Att arbeta med elände är nämligen oerhört lärorikt. Exempelvis lär man sig snabbt att hushålla med de tillgångar man har. Man lär sig också att nöden kräver prioriteringar. Finns det fler sjuka än mediciner, så måste man välja. Visst kan man stampa med foten, vifta med armarna och skrika uppåt i kedjan att det råder katastrof, men likt förbaskat står man där, just den dagen, med alldeles för lite av något man verkligen behöver.

Numera arbetar jag inte med elände, i varje fall inte av den kalibern. Ändå upplever jag ibland precis samma vanmakt som jag gjorde då. Det är – i brist på ett bättre ord – besvärande att se hur Sverige i sin idoga humanitära strävan väljer fel sätt att hjälpa. Det största felet är att hjälpen har villkorats med ett fullständigt orimligt krav: För att få del av den svenska generositeten måste man ta sig hit. Av de människor jag mött i kölvattnet av Rwandas folkmord, Tanzanias HIV-epidemi och Indiens översvämningar skulle ett ytterst litet fåtal ha kunnat genomföra en sådan resa.

I Sverige har vi valt att jämna ut livets orättvisor genom att skapa ett starkt välfärdssystem. Grundprincipen är att samhället ska stötta de svagaste. Välfärdsstatens tillgångar räcker dock inte till allt. Det finns pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns, brottsoffer som aldrig får rättvisa och sjuka som inte får den vård de behöver. Därför kämpar välfärdsstaten ständigt med att identifiera de största behoven och rikta resurserna rätt. Obegripligt nog har Sverige valt en helt annan strategi när det gäller hjälp till människor i andra länder. De senaste åren har stora belopp överförts från biståndsbudgeten till asylmottagningen (1, 2). Pengar som reserverats för internationella hjälpinsatser går därmed till att försörja människor som tagit sig till Sverige. Det är en politik som skapar ett lotteri, där de tävlande riskerar livet för att vinna en bättre tillvaro. SR publicerade den 5 oktober ett reportage från Egypten, där 17-årige Saad berättar hur han planerar att lämna sin fattiga hemby för att ta sig till Europa (3). Han har redan försökt en gång och fick då uppleva hur båten kapsejsade. Många av hans medpassagerare dog. Trots det tänker han försöka igen:

Jag kommer antingen att nå fram till Italien eller dö på Medelhavet.

Det Saad beskriver är roulette med livet som insats. För många är högvinsten, den som gör risken värd att ta, det svenska välfärdssystemet.

Sveriges kostnader för asylmottagning och integration är nu större än UNHCR:s hela budget för katastrofhjälp till flyktingar (4, 5). För Sveriges del handlar det om ofattbara belopp, som kommer få människor till del. Samtidigt som FN:s World Food Programme varnar för att svält hotar i syriska flyktingläger startas hungerstrejker på svenska asylboenden (6, 7, 8, 9). Sensmoralen är tydlig: Här kan vi göra lite med väldigt mycket och där kan vi göra väldigt mycket med lite. Om vår ambition är att hjälpa så många som möjligt och nå fram till de bäst behövande kan vi inte använda geografisk belägenhet som urvalsgrund. Man är inte i större behov av svenska statens stöd för att man lyckas transportera sig till Sverige. Sådan kapacitet talar snarare för motsatsen.

Sverige har skapat en migrationspolitik som lockar till sig de fysiskt och ekonomiskt starka, medan de svaga lämnas kvar. Samtidigt blir de starka förvandlade till svaga när de hamnar i en främmande västerländsk verklighet, vars krav de är dåligt rustade att möta. Resultatet blir både utarmning av de katastrofdrabbade länderna och ett växande utanförskap i Sverige. Det är ett dyrt spel, som genererar många förlorare.

Att Sverige hyser höga humanitära ambitioner är hedervärt. Det är jag stolt över och jag hoppas att jag kan fortsätta vara det. Det är emellertid viktigt att denna föresats kanaliseras rätt. Adekvat resursanvändning innebär en omställning till mottagande av utvalda kvotflyktingar och insatser i katastrofernas närområden. Den nuvarande migrationspolitiken, där omåttliga resurser satsas på ett fåtal lyckligt lottade, måste upphöra. Den är orättvis, ansvarslös och skapar enorma sekundärproblem. Den är helt enkelt inte humanitär.

Arvid Nilsson är offentliganställd med stort samhällsintresse. Han har tidigare ägnat sig åt internationellt arbete i utvecklingsländer, men har nu slagit ner sina rötter på den svenska landsbygden.

(1) http://www.svt.se/nyheter/inrikes/asylmottagandet-groper-ur-bistandet

(2) http://www.svd.se/sverige-varldsmastare-pa-att-urholka-bistand

(3) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6533763

(4) http://www.regeringen.se/contentassets/08bfa437c6c04c8d98c73ac6b33b4799/_hela-vap-webb—fardig.pdf

(5) http://www.unhcr.org/excom/scaf/57c574ab7/biennial-programme-budget-2016-2017-revised-office-united-nations-high.html

(6) http://www.wfp.org/emergencies/syria

(7) http://www.svd.se/asylsokande-hungerstrejkade-i-matprotest

(8) http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/asylsokande-hungerstrejkar-i-norrkoping-om4054501.aspx

(9) http://www.dn.se/nyheter/sverige/asylboendet-for-trakigt-flyktingar-hungerstrejkar/

40 thoughts on “Gästskribent Arvid Nilsson: Geografisk diskriminering

  1. Hortensia skriver:

    Tack, Arvid, det finns sannerligen all anledning, att granska det svenska biståndet. Om astronomiska belopp ska fortsätta omfördelas från svenska skattebetalare till utlänningar i samma omfattning, borde kravet på nytta och effektivitet i samband med denna – allt tveksammare – resursomfördelning i framtiden vara alldeles självklart, kan jag tycka.

    http://www.uvell.se/2016/10/18/socialistiskt-bist%C3%A5nd-33811718

    ”Av allt dåligt i Sverige ligger definitivt biståndet högt på topp fem. Det är ett getingbo av decennielånga serier av fiffel, vänskapskorruption och svenska skattepengar som hälls ner i svarta hål av korruption. Oftast utan någon som helst koll och kontroll, otaliga är avslöjandena att SIDA inte vet vart pengarna tagit vägen i olika projekt.”

    Liked by 2 people

    • Olof B skriver:

      Erfarenheten från decennier av biståndsarbete är mycket nedslående. Min slutsats är att det endast är ren katastrofhjälp som har några som helst långsiktigt positivt resultat. Övrigt är i bästa fall meningslöst men oftare rent kontraproduktivt. Så baserat på faktiskt utfall så bör vi genast upphöra med bistånd för att inte förstöra mer.

      Sedan ur ett rent principiellt resonemang så är det ytterst tveksamt om det går att försvara att med hot om straff driva in skatter för att sedan skänka bort dem. Den som dragit ihop resurserna bör själv få bestämma om de vill skänka bort dem och i så fall till vem.

      Ytterligare beklämmande är det faktum att det faktiskt är så att summan av Sveriges bistånd genom tiderna ungefär uppgår till summan av vår statsskuld. Sverige och svenskarna har därmed inte skänkt bort en krona av sina egna pengar utan skuldsatt kommande generationer för att framstå som en moralisk stormakt. Ganska skrämmande faktiskt.

      Liked by 2 people

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Politikernas omåttliga slöseri med utplundrade skattepengar kanske borde regleras i god svensk ordning? Fråga pensionärerna som får sin pension ödelagd av samma politikers sällsynta förmåga att försämra KÖPKRAFTEN för svenska kronan. Vad köper en svensk hundralapp i det genomkorrumperad Sverige?

      Gilla

  2. cmmk10 skriver:

    Detta är naturligtvis något som varje normalt begåvad människa instämmer i. Problemet är dock att det är någonting som SD har förordat hela tiden och därmed är det ”nazism” och strider mot ”alla människors lika värde”

    Vi har en statsminister som tycks tro att människor flyr i ett bombregn, vilket upphör först när de passerar Öresundsbron. På det personliga planet har jag en bekant, med doktorsexamen, som resonerar så här: Alla människor har rätt att att vara i Sverige och ta del av samhällets resurser, annars strider det mot principen om allas lika värde. Ställer man inte upp på denna princip är man rasist! (Och det får man ju inte vara.)

    ”But Sweden is lost …”

    Liked by 6 people

  3. sten lindgren dy skriver:

    Tack för detta, denna enda artikel borde vara nog för att avsätta alla politiker inom etablissemanget, genast få hela svenska folket att bojkotta SVT, SR och alla ledande dagstidningar och resa till Öresundsbron för att hjälpa polisen stoppa fler migranter (sidospår: kan informera om att en fil på bron oftast är obemannad och flera andra ofta har araber som inte är poliser som gränsvakter).

    Varför sker inte detta? Vad är orsaken till att detta uppenbara vansinne och enorma felanvändning av resurser kan fortgå? Svaren är många, egenintresse hos Det Välfärdsindustriella Komplexet, segern för vänsterns tankefigurer, medias svek och medelklassens impotens och rädsla. Finns det något mer? Jag tror en väsentlig komponent som möjligen har med den usla skolan att göra är att det verkar som folk inte längre kan göra kvantitativa jämförelser, utan endast kvalitativa och inte ens det då man numera ser ens egna känslor som det som skall avgöra om en åtgärd är rätt eller fel. Det är därför man friar en våldtäktsman och mördare, han sitter och gråter i rätten, offret däremot ligger under jord.

    Jag tror många, men kanske inte på denna blogg, kan läsa Arvids artikel utan att inom sig illustrera storleksförhållandena. Att lilla Sverige lägger mer än UNHCRs budget på att motta en rännil av människor.. Endast mottagandet av ensamkommande om man räknar alla poster, tandvård sjukvård och skola, är antagligen dyrare än hela UNHCRs budget, som ett exempel. Storleksförhållandena är absurda, men för att inse detta så måste man känna till något om hur många flyktingar det finns, vad det kostar att hysa dessa på plats, vad kostar ett tält eller skolböcker, man måste känna till ungefärlig BNP för världens länder och Sverige och hur många människor som bor i USA och andra länder jämfört med Sverige och man måste veta vad en iphone6 med fri surf kostar i Sverige, på ett ungefär.

    Vad kostar en iphone6 med fri surf i Sverige jämfört med ett mål mat i ett läger i Eritrea eller Afghanistan? Vad kostar ett gymkort i Sverige jämfört med en dag i skolan för en flicka i Afghanistan eller Somalia? Hur många dagar i skolan för fattiga flickor i världen hade vi kunnat skapa för de pengar vi i Sverige lägger på migranter som kommer hit och blir konsumenter men inte producenter?

    Jag kan inte tro annat än att många, de flesta om man ser till sista valutgången, helt enkelt saknar förmågan att göra relevanta kvantitativa jämförelser.

    Liked by 6 people

    • Winette Söderkvist skriver:

      STEN D.Y.: Jag håller helt och hållet med dej om hur vansinnigt tokigt det blivit med hur våra biståndsmiljarder används – även jag anser att prioriteringarna är helt galet ”huvudlösa”.
      Men jag tror inte att det handlar om bristande förmåga att ”räkna”:
      1) på ”regeringsnivå” (där borde man väl ha tillgång till ”räknenissar”) har man uppenbarligen fastnat i tanken om att vårt land är och skall förbli en ”humanitär stormakt”. Detta uttalades så sent som för några dagar sedan i Riksdagen av Margot Wallström och i debatten även av en annan s-märkt politiker. Dessutom tror jag att det är en försvårande omständighet att Stefan Löfvén fått beröm av FN:s generalsekreterare – och det är ju inte så länge sedan han (tillsammans med övriga nordiska statsministrar- var inbjuden av president Obama -även av honom fick han beröm för vårt lands generösa flyktingmottagande. Dessutom är Stefan Löfvéns fru medlem i sosseföreningen Socialdemokrater för tro och solidaritet…
      Ståndpunkterna och sättet på vilket miljarderna används – liknar en religiös trosuppfattning…

      2) på ”gräsrotsnivån” – tror jag också att någon slags ”religion” spelar in; som ett mantra upprepas frasen om alla människors lika värde. I många fall verkar det som om de som uttalar detta också menar att alla som vill skall få söka asyl just i vårt land.
      Min diagnos: KLAR OBALANS MELLAN HJÄRTA OCH HJÄRNA. RÄKNEFÖRMÅGAN ÄR OCKSÅ SKRAL – KANSKE RENT AV OBEFINTLIG. Man borde också nämna oförmågan att inse konsekvenserna -inte minst för framtiden….
      Jag tycker mig också ha märkt att de mest rabiata förespråkarna för denna utomordentliga generositet med vårt lands skattebetalares pengar tillhör kategorierna ungdomar och kvinnor i olika åldrar (fr allt från medelålders och uppåt). (många är S-,V- och MP-sympatisörer)

      3) det Asylindustriella komplexet kämpar givetvis med näbbar och klor, lobbying m.m. för att behålla status quo..

      4) Advokatsamfundet har egenintresse – enbart advokatarvoden för asylärenden uppgår till någon miljard om året. (om jag minns rätt)

      5) Journalister i tidningar, radio och TV spelar fortfarande ”med” med sina vinklade reportage och åsikter (n å g o t undantag finns – Uppdrag Granskning).
      För övrigt vill jag nämna att Anders Lindberg, Cecilia Hagen m. fl. gör mig kräkfärdig.
      Detsamma gäller S-kommunalrådet i Södertälje, Boel Godner: i en ”debatt” i TV i kväll – om svårigheterna att ordna bostäder till de asylsökande som fått uppehållstillstånd, De flesta kommuner har mycket svårt att få fram bostäder åt de som anvisats innevarande år – och än värre lär det bli 2017. Boel G. menade att man inte skall uttrycka sig så att det är ”omöjligt” – för då påverkar det agerandet. Hon debatterade mot ett M-kommunalråd i Täby kommun som hävdade att det just var en omöjlig uppgift (p. g. a. långsamma planprocesser, överklaganden m. m.).
      Jag undrar därför:
      hur j-vla förljugen Boel G. kan (tillåtas) vara?
      Jag undrar också:
      om den erkänt svenska flatheten även drabbat kommunledningarna? Man borde givetvis vägra ta emot om man inte lyckats få fram bostäder. ..M.a.o. låta människorna bo kvar på Migrationsverkets anläggningar under tiden som man tar fram bostäder.

      /WinSo

      Liked by 2 people

  4. Peter M skriver:

    Låt oss vara ärliga.

    Det viktigaste är att ta hit människor som hamnar i bidragsberoende och därför röstar vänster. Hjälper Sverige 50 personer på plats i närområdet till samma kostnad som en migrant, så får de ju inte rösträtt i Sverige.

    Liked by 6 people

    • pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

      Djävulskt träffande, min gode skribent!
      Den ohämmade importen av valboskap och den uppseendeväckande bristen avseende krav på samhällsnytta och motprestationer, kan knappast uppfattas som annat än en högst medveten strategi från den globalistfokuserade makthierarkin. Socialt invalidiserade massor som i alla sammanhang prioriteras, den eskalerande brottsligheten, den legära attityden hos ordningsmakten och rättsstatens upplösning – allt är grava indikationer på en anomi, dvs ett socialt sjukdomstillstånd som hotar och förstör den moraliska ordning samhället vilar på. Anarkin är ett faktum då gemene medborgare som utsätts för brott nekas erforderlig polisiär assistans, och mainstream media frångår allt vad som ens kan liknas vid objektiv nyhetsrapportering. Manegen är emellertid krattad för bildandet av ett slags nationalistisk motkultur, vilken tar avstånd från den degenerativa samhällsordning som tillskapats av den notoriskt nationsfientliga nomenklaturan.
      Andreas.

      Gilla

  5. Magnus Ström skriver:

    Instämmer i det som skrivs i inlägget. Jag tror dock inte att det finns några som helst rationella tankar bakom att Sverige gör som vi gör, Jag tror alltså inte på vare sig konspirationsteorierna om att Reinfelt var ute efter att krossa välfärdsstaten elller att vänstern ville störta det västerländska samhället. Det hade nästan varit bättre om det var så, för i så fall hade det ju åtminstone funnits en tanke bakom.

    Vad det handlar om är istället att för stunden hålla sig kvar vid makten, köttgrytorna, sin riksdagsplats eller sitt uppehälle som frilansjournalist. Rent egoistiska skäl där individer i varje givet läge enbart fattar beslut som är bra för de själva och för stunden. Det finns ingen tanke på vad som är långsikitigt bra för Sverige och Svenskarna. Självklart. Jag är likadan själv. Det är så långt ifrån den solidaritet som dessa människor gärna pratar och skryter om vitt och brett som man kan komma. Vi får se hur många av dem som upplåter rum åt flyktingar i Stockholm. Skillnaden mot mig själv? Jag har aldrig hyst några solidariska tankar öht.

    Sammanfattningsvis kan man säga att den kvartalsekonomi som företagsvärlden kritiseras för har blivit en 14 dagarsideologi i vår offentliga debatt. Hur många 180 gradare har vi inte sett det senaste året?

    Liked by 2 people

    • Anna skriver:

      Tino S har tidigare gett en trovärdig förklaring i bla radio Bubbla oktober 2015.
      Idag ger s-märkta Stig-Björn Ljunggren samma svar på Aftonbladet debatt.

      Gilla

  6. marian radetzki skriver:

    En omfördelning från de rika till de fattiga kräver svar på tre frågor för att det ska bli vettigt:

    1. Till vem?

    2. Hur mycket?

    3. Med vilka metoder?

    Ingen av frågorna har analyserats ordentligt, vilket är orsaken till de tokigheter som Arvid Nilsson beskriver. Men det rör inte bara flyktingarna som kommer till Sverige. Det gäller också den skattemässiga omfördelningen, biståndets inriktning och utformning och attityden till tiggarna. Men – Sverige är en humanitär stormakt – så de så.

    Liked by 2 people

    • oppti skriver:

      Vi har skatteutjämning mellan Sveriges kommuner.
      En utjämning som tar från de kommuner med god skattebas och ger till dem med lägre.
      Väl så.
      Men utjämningen är så effektiv att ett nytt jobb i fel kommun innebär en utgift där och en inkomst i kommunen där de inte skapat jobbet.
      Incitamentet till utveckling måste bibehållas.

      Gilla

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Det går 1460 dagar +/- en dag mellan de manipulerade svenska Riksdagsvalen.
      I Schweiz kan man rösta 365 dagar om året. Kanske finns det fler länder där medborgaren avgör landets politiska status?

      Gilla

      • Erik skriver:

        I Schweiz är det verkligen inte roligt.

        Den så avskydda populismen härjar, precis som Samuel skriver, precis hela året. Utan undantag. Inte en dag utan att schweizarna förväntas avge synpunkter på rikets styre i de beslutande folkomröstningarna.

        Och se hur det gått för det arma Schweiz!?

        Ett land sedan länge i nedan, helt utan förutsättningar till välstånd och välfärd. Ett land utan ett inkännande sosseri är naturligtvis dömt till undergång då det saknas all form av solidaritet och mästrande politikerklass som kan styra upp fårket.

        Stackars, stackars Schweiz.

        Liked by 1 person

  7. Hans L skriver:

    Tack, Arvid, för din tydliga redogörelse för hur fel Sverige bedriver sin ”humanitära flyktingpolitik”. När ska det blir uppenbart för politiker och andra beslutsfattare att det är totalt fel väg som Sverige är inne på?
    Jag menar att hur ska dina tankar kunna vinna gehör (tänkt på beslutsfattarnas prestige) och vem (vilka) ska kunna stiga fram, ta hand om rodret och lägga om kursen 180 grader när det gäller svensk invandringspolitik?
    (För det är väl inte för sent?)

    Liked by 1 person

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag tror att de flesta idag är övertygade att den svenska ( och till dels EUs) flyktingpolitik är felaktig och behöver läggas om. Att människor som flyr från krig eller som drabbas av naturkatastrofer måst hjälpas är klart men en sådan hjälp sker bäst på plats eller i ett kulturellt närliggande land. Det slag av migration som vi haft de senaste åren och som till större delen gäller migration från fattiga och dysfunktionella länder till västländer måste ske på ett ordnat sätt genom visum från svenska ambassader. En möjlighet är att ha ett system som Förenta Staterna hade i många år med invandringskvoter från enskilda länder. Man kan ju då också fokusera invandring av yrkeskategorier som Sverige anser sig behöva.
    Det viktigaste är att se till att koncentrera verksamheten till sådant som får dysfunktionella länder till ändring och inte som nu passivt låta utvecklingshjälp bara transfereras in i ländernas statskassor för att användas som det passar. Erfarenhet tycks ha visat att de flesta länder måste finna sina egna lösningar till fungerande samhällen precis som Kina har gjort de senaste decennierna.
    Solidaritet till nödlidande är viktigt men tyvärr måste även detta prioriteras hur svårt det än kan vara. I förda hand kommer alltid de närmaste och detta kan ingen politik eller ideologi ändra på ty det är ett fundamentalt mänskligt beteende.

    Liked by 1 person

  9. JAN BENGTSSON skriver:

    Dags att stänga gränsen för spontanflyktingar!
    Avsluta flyktinglotteriet som får människor att riskera livet för att komma hit!

    Därefter ta emot ett begränsat antal kvotflyktingar,
    prioritera enbart ÄNKOR med flickebarn!

    De allra mest svaga o utsatta i dessa flyktingläger!

    Samtidigt som vi då i någon mån kan minska könsobalansen här!

    För övrigt måste hjälpen komma lägren till del.
    De starka unga männen behövs vid återuppbyggnaden!

    Liked by 1 person

  10. Hovs_Hallar skriver:

    Endast ett riksdagsparti i Sverige driver denna politik, att helt slopa dagens ”flyktingmottagande”.

    Och ”…dom kan man ju inte rösta på, för dom står ju inte för allas lika vääääärde”! — säger då vänstern och deras papegojor. Dessutom har dom en politiker som har ett cyniskt sinne för humor, och en ouppfostrad hund.

    — För övrigt är det ett intressant exempel som nämns i artikeln: en ung man i Egypten, vars problem är att han är fattig. Han har alltså INGA asylskäl — men trots det är han beredd att riskera livet för att ta sig till något rikt land, helst Sverige.

    Och den typiske ”flyktingen” är just en person av hans typ — dvs. en rent ekonomisk ”flykting”, en man i vapenför ålder på jakt efter ett rikare liv.
    I Sverige kan han leva långt bättre, även på socialbidrag, än han kan hoppas göra i sin hemby i Egypten.

    Är det vårt problem?

    Liked by 3 people

  11. Kristina F skriver:

    Mycket bra skrivit och tänkt! Exakt så här önskar jag att Sveriges politk skulle vara utformad och fungera. Hur gör jag för att påverka våra styrande?

    Liked by 1 person

      • Hans L skriver:

        Modellen är provad, Steffoth. Efter en uppmaning av Patrik här på DGS bestämde jag mig för att kontakta ”mina” representanter i Riksdagen. Under några månader fick de kanske ett 50-tal mejl från mig där jag hänvisade till krönikor och artiklar som visade på den oro som många känner inför vart vårt land är på väg.

        Tyvärr fick jag lägga ner verksamheten då svaren uteblev. Men några svar kom dock och då från ett von-oben-perspektiv (alltså ungefär: jag struntar väl i vad du tycker). Så kan man behandla sina väljare!

        Liked by 1 person

      • steffoth skriver:

        Jag har också samma erfarenhet. Dessutom fick jag veta eftersom jag inte tillhörde någon de valkretsar som de representerar så behövde inte svara…

        Gilla

      • Kim skriver:

        Steffoth och Hans L, jag är intresserad av vilka svar ni får när ni skriver till våra riksdagsledamöter. Kan ni citera några av dem här på bloggen?

        Gilla

  12. Johan skriver:

    Sverige anser sig vara en moralisk stormakt. Detta är djupt omoraliskt. Utilitarismen, hjälpa så många som möjligt, är det mest moraliska… Detta har varit tabu att diskutera. Grunden till detta är obegriplig…Jag anser att medierna och Sveriges journalistkår bär 100 % av ansvaret. Sveriges journalister har med stor sannolikhet ganska mycket blod på sina händer…Ett hyckleri utan motstycke…😷😷😷

    Liked by 2 people

    • sten lindgren dy skriver:

      Ja, och att hjälpa så många som möjligt betyder antagligen hjälp till självhjälp, dvs ingen alls, läs gärna dagens ledare av Gudmundson, eller möjligen ren katastrofhjälp och till flyktingläger.

      Gilla

  13. oppti skriver:

    Bra artikel.
    Vi har råd hjälpa men vi bör göra det på ett sätt som utvecklar världen.
    Afghanska barn som kommer hit kostar mer om de kommer outbildade och unga än om de kommer hit som stipendiater.
    Välutbildade Afghaner kan återvända med mer kunskap och där driva pojkskolor.
    Så bör en utveckling ske!

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Pojkskolor…? Är det inte minst lika viktigt att driva afghanska flickskolor – eller ännu hellre samskolor – för att Afghanistan ska kunna utvecklas till ett funktionellt land, som kan föda sin egen befolkning?

      Liked by 1 person

  14. Lasse Forss skriver:

    Intressant och välunderbyggt som vanligt.
    För många år sedan träffade jag en person som jobbade med bistånd. Bland annat till Tanzania. Han berättade att när han åkte vägen från flygplatsen till Dar es Salaam så skymtade han asfalterade, igenvuxna platser. Det var fabriker som byggts av bidragsländer men som aldrig öppnats. Jag var själv i Tanzania 2010. Där besökte vi en odling av sockerrör i SIDAS:s regi. 200 hektar som skulle byggas ut till 1200. Man hade även för avsikt att bygga en etanolfabrik. Dittills skulle man leverera sockerrören till annan fabrik. Men de tre första årens skördar hann man inte leverera utan skördarna fick användas som gödsel.
    Det verkar som att inkompetens och omänskligt beteende regerar bidragsgivandet. Precis som Arvid Nilsson berättar.

    Gilla

  15. Erik skriver:

    Den Humanitära Stormakten kan inte utövas på distans.

    En avsevärd del i praktiken av den Humanitära stormakten är poserandet och det låter sig knappast göras på avstånd.

    Ett somaliskt bandylag i Borlänge, några muslimska damer som lär sig cykla med hjälp av volontärer eller att ivrigt trängas i främsta ledet med sin alldeles egentillverkade skylt ”Refugee’s Welcome” kräver fysisk närvaro för att njutningen verkligen skall kunna upplevas.

    Att försörja hela UNHCR (vilket Sverige skulle klara) istället för att posera lokalt ger inte tillnärmelsevis samma tillfredsställelse.

    Verkningsgrad är ett närmast obscent uttryck i all form av biståndsverksamhet då man istället vill bli bedömd efter sina ambitioner.

    Liked by 1 person

  16. Jaxel skriver:

    Till det humanitära i dagens system kan tilläggas att de asylsökande när de väl tagit sig hit får våndas i åratal inför besked om de får stanna och om de får ta hit sin familj.

    Gilla

  17. Mikael Steinwall skriver:

    Ja, det var säkert hedervärt med höga humanitära ambitioner en gång i tiden, men bägaren har varit överfull i minst 20 år. ”Andra länder måste ta sitt ansvar”, vädjar Stefan Löfven, och borde därefter dra den enda rimliga slutsatsen: dags att stänga Asylbutiken för gott.

    Gilla

  18. Folke Lidén skriver:

    Enligt min åsikt finns det ingenting hedervärdigt i att Sveriges politiker sviker sin egen befolkning.
    Media ljuger oss rakt upp i ansiktet. ”Flyktingpolitiken har skärpts”. Advokater, kändisar, NGOs och vissa politiska partier talar om Sveriges ”omänskliga” politik. Fel!
    De är förmodligen väl medvetna om att detta är osanning. Massinvandringen pågår i form av asylinvandring, anhöriginvandring och (brottarbluffen) arbetskrafts invandring.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s