Den svarte EU-riddaren kunde visst besegras

mohamed omar

Mohamed Omar

När resultatet av den brittiska EU-omröstningen annonserades kändes det som en triumf. För min inre syn kunde jag se den koleriske hotellägaren Basil Fawlty gnugga händer och le sitt triumfatoriska leende. John Cleese var ju för Brexit, att Storbritannien lämnar unionen. Jag letade rätt på en bild av Mr Fawlty och lade upp den på Facebook med kommentaren ”Segern är ljuv”. Lajksen och delningarna började snabbt trilla in.

Mr Fawlty var en stolt engelsman, vilket inte minst märks i dusten med den dryge amerikanen i avsnittet ”Waldorf Sallad”. En amerikansk gäst kräver att få en waldorfsallad trots att någon sådan inte finns på menyn. Det som gör avsnittet så roligt är kulturkrocken mellan den stereotype, bufflige amerikanen och den excentriske engelsmannen Mr Fawlty. Är han inte nöjd med servicen på hotellet så kan amerikanen få pengarna tillbaka, säger Mr Fawlty: ”I know how important it is to you Americans.”

basil-fawltyDe flesta av oss är bekanta med den gamla klyschan om amerikaner som gillar pengar och européer som värdesätter andra, ädlare saker. ”But you must remember”, föredrar Mr Fawlty, ”that here in Britain, there are things that we value more, things that perhaps in America you’ve rather forgotten about, but which to we British are far, far more important.”

I debatten om Brexit, från Remain-sidans håll, har det handlat mycket om pengar. Om vi går ur kommer vi att förlora pengar. Jag är inte säker på att det är sant, men även om det skulle vara det så ligger det något i vad Mr Fawlty, i all sin tokighet, säger. Det finns saker som betyder mer än pengar och det kan vara en anledning till att Brexit vann. Saker som självbestämmande, att styra över sitt eget öde, ja, demokrati. Britterna ville inte uppslukas av en överstatlig federation och förlora kontrollen över sitt land. Den kontrollen kan till och med vara värd ekonomiska förluster. När EU-anhängarna svarar att ni klarar det inte, då blir EU-skeptikerna ännu mer drivna. Vi kan! I en kolumn i The Telegraph 26 juni förklarar en av Brexit-sidans stora profiler, Tory-partiets Boris Johnson, att ”den främsta frågan har varit kontroll, en känsla bland folk att den brittiska demokratin har underminerats av EU:s system”.

Britterna vill kunna ställa makthavare till svars och byta ut dem om de inte gör vad de ska: ”Vi ska återta denna vitala kraft till folket, att kunna sparka ut de som bestämmer i samband med val för att kunna välja nya”.

På Twitter lyfte även John Cleese upp frågan om ansvarsutkrävande. Han menade att man inte kan ställa byråkraterna i Bryssel till svars och eftersom det inte går att reformera systemet måste britterna lämna det, konstaterar han: ”If I thought there was any chance of major reform in the EU, I’d vote to stay in. But there isn’t. Sad. Sorry, Paddy”. Liberaldemokraten Lord ”Paddy” Ashdown kampanjade för Remain.

Mr Fawltys hotell kanske inte går så bra, men det är hans, och han sköter det på sitt sätt. På samma sätt vill inte britterna bli hunsade, de vill göra på sitt sätt. Den brittiska folkomröstningen har visat att frihet betyder minst lika mycket eller mer än pengar. Inte för att jag faktiskt tror att ekonomin kommer att försvagas, men pengar var Remain-sidans huvudargument.

Britterna har skakat EU i sina grundvalar, men pamparna vill förstås inte låtsas om det. Jag har inte sett mycket av krisinsikt och vilja till bättring. Istället beter sig EU mer som den svarte riddaren i Monty Python-filmen The Holy Grail. Ni vet den övermodige riddaren som vaktar en bäck och vägrar att låta Kung Arthur gå över med orden: ”None shall pass!” När Arthur hugger av honom en arm så att blodet sprutar vägrar han att erkänna at någon skada är gjord. ”Tis but a scratch”, säger han.

Men vad händer när fler länder lämnar EU? När den svarte riddaren får ännu en arm avhuggen, och ett ben och så småningom kanske till och med huvudet, Tyskland? Det britterna har visat med sin omröstning är att den svarte riddaren EU inte är oövervinnlig trots sin skrämmande uppenbarelse, sitt självsäkra sätt och sina bombastiska anspråk. Han blev nerhuggen av Arthur som lugnt kunde gå över bäcken och resa vidare. ”I’m invincible!” ropar riddaren. ”You’re a loony!” svarar Arthur.

I filmen ville kung Arthur först inte ha strid. Han försökte tala vett med den svarte riddaren. Men han fick bara ovett tillbaka. ”I move for no man”, sade riddaren, fortfarande lika oresonlig. Arthur lät sig inte skrämmas av propagandan, han måttade ett hugg och när en arm föll sprack illusionen. Monty Pythons humor gick ju till stor del ut på att förlöjliga auktoriteter, att sticka hål på uppblåsta myndighetspersoner. Brexit-kampanjen genomsyrades av samma anda.

När den svarte EU-riddaren tornade upp sig och förkunnade att ”Ingen skall gå förbi” då tog inte britterna ett steg tillbaka i skräckblandad vördnad utan liksom Arthur försökte de först förhandla i konciliatorisk ton, hävda sin rätt att gå förbi, och när det inte gick gjorde de vad som krävdes. Vi andra har nu sett att den svarte riddaren kunde besegras och kan följa britterna över bäcken.

29 thoughts on “Den svarte EU-riddaren kunde visst besegras

  1. JAN BENGTSSON skriver:

    Tankeväckande anekdot!

    Pengar är ej allt…

    Bara här i Sverige!

    Våra värderingar säljer vi ut,
    för att få en klapp på axeln av LÄRAREN Juncker…

    Liked by 1 person

  2. Lars skriver:

    EU är ingen svart riddare.EU är den gamla vanliga draken som fått en ny maskering.Men nu börjar glitcharna bli mer och mer tydliga och långvariga.Yes.It is the same old Dragon.Come let us cut his head off and let us nail his dragonheart with our spears.Se han planerar redan att slakta allt folket med sin svarta legoarmé.

    Gilla

  3. Bo Divander skriver:

    Mohamed Omar brukar skriva tänkvärda krönikor som jag läser med stort intresse! Den här gången brister dock hans analysförmåga. Det är inte bara ”pamparna” inom EU som är skakade av Brexit, utan även befolkningen i Skottland som ville stanna kvar inom EU. Svenska studenter som kommer att få betala den dubbla summan för sina studier i England och engelska studenter som inte känner sig fria att åka ut i Europa och studera vid olika universitet. Som tidigare. Befolkningen i London som röstade för EU-medlemskapet. De unga i England som är besvikna över resultatet av folkomröstningen, osv, osv.
    Jag tror att Brexit utgör ett varnande exempel för andra EU-skeptiska länder i EU. Trots unionens brister i en del sammanhang. ”Kanske bäst att stanna kvar inom EU”.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Om man hävdar att befolkningen i Skottland och i London ville stanna kvar, vilket är ju sant i så måtto att majoriteten där var emot Brexit, då har det argumentet en baksida. Nämligen att majoriteten för Brexit i övriga Storbritannien ökar i motsvarande grad.

      Argumentet påminner mig om bortförklaringarna i pressen att det inte var en majoritet av britterna som var för Brexit, utan enbart av de som gjorde sig besväret att gå till urnorna. Underförstått att de som inte röstade var Remainers. Samma argument användes och fortfarande används i en del av den tyska pressen vad gäller AfD. Man tager vad man haver.

      Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Studenter og lærde har reist på kryss og tvers i Europa siden middelalderen da universitetene kom til – og handelen har også gått over landegrensene. Tenk dertil på pulgrimsferdene. Og håndverkere som dro ut for å lære. Vi som er gamle, reiste på ferie til utlandet på 50-60-tallet uten problemer – vi viste et pass, evt. fylte ut et skjema – og det gikk greit uten særlige tårer.

      Liked by 1 person

    • Peter skriver:

      EU var avsett som en handelsunion, det var det vi en gång röstade om. Det var avsett att bli en passfri zon, Schengen, men det sprack lite när GB inte gick med. Att EU blivit en icke vald federation som driver politik var aldrig avsikten. Den största bristen med EU är att det inte ens kan kallas en representativ demokrati. Det är i hög grad att likna vid en demokratur. En kraftigt havererad sådan, man har inte ens kunnat föhandla fram handelsavtal med Canada och USA, ett av EU s huvudsyfte som handelsunion. Patetiskt, löjligt.

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Peter
        Nej, EU var inte alls avsett som en handelsunion. Det var ett fredsprojekt, avsett att omöjliggöra framtida krig mellan Tyskland och Frankrike. Och medlet att åstadkomma det var att fläta samman ländernas ekonomi så att det skulle bli fysiskt omöjligt att börja kriga igen, så som man hade gjort med jämna mellanrum under 1000 år. Man började med kolet och stålet, grundbulten i krigsföretag. Sedan fortsatte man med att integrera ekonomin, gick vidare med varors, tjänsters, personers och kapitalets fria rörlighet, efter det kom det monetära samarbetet. Hela tiden med samma grundläggande syfte.

        De sex grundarländerna hade lidit svårt av kriget, för dem var en fortsatt fördjupning av samarbetet viktig. Länder i periferin var mindre intresserade av fredsprojektet, och ville bara ha ett frihandelsområde. Därför bildade de EFTA. Sverige hörde till den gruppen. Så småningom blev det uppenbart för EFTA-länderna att frihandel är mer intressant i ett större område, som också innefattar de ursprungliga EU-länderna. Därför blev EFTA-länderna efter hand EU-medlemmar. Så småningom också Sverige.

        Men Sverige (och Storbritannien) släppte inte sina ambitioner att motarbeta fortsatt politisk integration och begränsa EU till att bli enbart ett frihandelsområde. Det är därför Sverige hela tiden har stött utvidgningen med nya medlemmar på bekostnad av fördjupning. Och det är också därför man har varit angelägen att få svenskarna att tro att man röstade om en handelsunion.

        Det du skriver om att EU ”inte ens kunnat föhandla fram handelsavtal med Canada” kan jag inte förstå. Misslyckandet (åtminstone hittills) beror på att en av beslutsfattarna, Walloniets regering, har motsatt sig ett beslut som kräver enhällighet. Walloniets regering är precis som alla de andra medlemsstaternas regeringar tillsatta genom demokratiska val, vilket i hög grad gör beslutsprocessen till just en representativ demokrati.

        Ursäkta att jag blev lite långrandig, men det du skriver är så i grunden fel och vilseledande att det inte får stå oemotsagt.

        Gilla

  4. Sten lindgren dy skriver:

    Det jag tycker är slående med Monty Python är att programmet gjordes i en annan, bättre, tid. Vem kan idag driva med religion (läs islam) och överhetens lögner och tankeförbud (läs alla likas värde) som man då gjorde:

    Dagens ”komiker” är maktens fega lakejer, stats-stödd humor, hur kul är det, om de så heter Shyffert eller Uzz.

    Liknelsen med Fawlty Towers är också träffande, jag har bott i London i många år. Många var de gånger när jag retade mig på hur man gjorde något på ett smutsigt eller ineffektivt sätt, det var så mycket bättre i Sverige eller Schweiz, varför i hela friden har man heltäckningsmattor i badrummet eller frilagda vattenrör? Jag kom i sur diskussion i någon liten smutsig butik vid Kings Cross en gång med butiksägaren, han blev mycket aggressiv och sa just, så gör vi här, detta är England, med tydlig referens till att jag kanske borde åka därifrån. Jag tänkte, idiot..

    Nu inser jag dock att det finns något i Britterna vi saknar, jag läser just Fältmarskalk Lord Alan Brookes dagböcker, sådana människor som han räddade Europa. Vi ser just nu stillatigande på hur Europa och Sverige förstörs, mig inklusive, jag skäms. Nå, det är val om två år.

    Cheers for Brexit!

    Liked by 4 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Komiker är ett utdöende släkte!

      Lyteskomik e ”Fawlty Tower” vore fullständigt omöjligt idag!

      Skulle man råka skratta,
      är man för evigt körd som politiker)

      Liked by 2 people

    • Arthur skriver:

      Jag fick den underbara förklaringen att frilagda vattenrör utanpå huset är bättre eftersom det då inte blir några vattenskador när de fryser sönder.

      Liked by 1 person

      • rksmrgs skriver:

        Jag har fått samma förklaring. Det är mycket lättare att tina upp frusna vattenledningar med en gaslåga om de sitter utanpå husväggen, eller att laga dem om de frusit sönder. Brittisk logik.

        Gilla

  5. BjörnS skriver:

    Brexit må vara rätt eller fel, jag vet inte. Jag tror dock ironin kommer att ligga i att den blir något av en chimär. UK beroende av EU är större än man vill medge och i slutändan kommer nog att få se en överenskommelse i stil med ”Norway light” där UK bidrar till EUs budget, anpassar sig efter en stor del av EUs lagar och med ganska fri rörlighet för arbetskraft. Visst, UK har större egenbestämmande men inte alls i närheten av vad Brexitsidan ville ha. ”Mycket skrik för lite ull, sa kärringen när hon klippte grisen.” Kan mycket väl bli utfallet av allt detta.

    Gilla

  6. Birger Winsa skriver:

    Nej Omar så är det inte. Ungdomar, storstäder, Skottland och Nordirland ville stanna. London var klart ja. Ungdomar är de som har framtiden för sig. Norrland får mest EU-bidrag och är mest emot. Så är det även på den engelska ladsbygden. Du Omar vill att EU följer gamgubbarna i graven. Och ungdomarna skall bära denna börda. Bättre analys skulle behövas av Brexit och betydelsne av vad EU är. Byråkratin måste reduceras. Rom byggdes inte på en dag eller 20 år. EU är bara några årtionden.

    Gilla

    • dolf skriver:

      Ditt argument låter lite som svensk tv dagen efter brexit-omröstningen, lätt parafraserat: ”invånarna är chockade över att vinnarna vann valet”.
      Man kan kritisera vissa saker ifråga om omröstingen, men det borde har tagits upp innan man genomförde den. Det är lite sent och komma och gnälla om att reglerna är fel när matchen redan är över.
      Jag räknade för övrigt i #Brexit, grundlagsändringar, svensk statskupp och beväpnade amerikaner i sverige lite på valresultatet. Även om man lyckats få ett 100% valdeltagande skulle det behövas 55% för stannasidan hos dem som inte röstade för att det skulle slå över till stanna. Det var ett osedvanligt högt valdeltagande i Brexit-omröstningen. För att uppnå en vinst vid 75% valdeltagande (som en del föreslog som kriterie för en giltig omröstning) så hade det i praktiken varit helt omöjligt att för stannasidan att vinna utgående från vad valresultatet faktiskt blev (uträkningen finns med i mitt inlägg länkat till ovan.)
      Om nu Skottland lämnar UK för att de vill stanna i EU så ökar som sagt vad lämna-sidans övertag ännu mer hos resterande delen UK.

      Liked by 1 person

  7. Bo Cedergren skriver:

    Tack! Jag kan fortfarande inte förstå varför inte England skulle kunna få liknande handelsavtal som Norge. Självbestämmande över landet är det viktigaste så min stora förhoppning är Swexit men med våra politiker är jag nog död innan de ens diskuterar saken på allvar.

    Liked by 1 person

  8. Hovs_Hallar skriver:

    Roligt skrivet, skönt med lite humor i höstrusket.

    För mig är just överstatligheten det avgörande argumentet mot hela EU-idén.
    Den drivs av människor som föraktar nationalstaten och drömmer utopiska drömmar om ett världs-välde där alla nationella särdrag ska suddas ut — ungefär som kommunisterna brukade drömma om sitt lyckorike: ”Proletärer i alla länder – förena er!”

    Läste en artikel i Axess där skribenten mycket pedagogiskt förklarade att människor av en viss personlighetstyp inte känner sig trygga med en ”mångkultur” som införs alltför snabbt, och att vi högutbildade och fördomsfria personer, som förstår bättre, därför måste ta det försiktigt med införandet av denna för att inte reta upp dessa (underförstått: snustuggande lantisar).

    Samma von oben-attityd ser jag hos EU-förespråkarna.

    Liked by 2 people

  9. Linden skriver:

    O.T.

    Den dramatiskt förändrade Sverigebilden oroar staten som via UD nu gett svenska ambassader runtom i världen råd för hur man ska hantera situationen. Man menar att det ofta rör sig om “desinformation” och rena lögner. I denna står bland annat att “desinformation undergräver förtroendet för staten” och att den, “när den riktas mot Sverige, kan skada bilden av vårt land”.

    Utdrag ur UD:s kompendium ”Vägledning för hantering av desinformation och ryktesspridning” till de svenska ambassaderna som DN tagit del av:

    ”Det finns inga heltäckande recept för att motarbeta desinformation och propaganda. Långsiktigt motarbetar vi emellertid dessa problem genom att stärka förtroendet för institutionerna och journalistiken.”

    ”Exempel på desinformation kan vara ’Sverige-bashing’ som används för att stärka aktörens eller desinformatörens egna, ofta inrikespolitiska, syften.”

    ”Inte sällan har de högerextrema digitala nyhetstidningarna anonyma ägare och avsändare med ett gemensamt drag att de ofta har ett förakt mot de etablerade medierna och den journalistiska etiken.”

    ”Om ni beslutar att gå i svaromål på Twitter, tänk på att hålla inläggen så korta och sakliga som möjligt. Nöj er med att svara en gång och undvik att gå in i långa Twittertrådar.

    Liked by 1 person

  10. dolf skriver:

    Det tjatas om hur mycket britterna förlorat på sin Brexit eftersom pundet är nere på rekordlåga nivåer gentemot dollarn. Men jämfört med kronan stod punder i ungeför 12 kronor innan omröstningen och ligger nu på ungefär 10.85 kronor. I mars 2013 var pundet nere på nästan 9.5 kronor.
    Oavsett, innan gamarna ropar hej kanske de borde vänta tills de är förbi brexit. Frågan är väl egentligen inte hur den brittiska ekonomin ter sig nu ett par månader efter folkomröstningen. Det intressant torde vara hur den brittiska ekonomin far på längre sikt. Jag undrar hur det ser ut för britterna 10 år efter att brexit väl är genomfört. Har de blivit ett nytt Schweitz eller ett nytt Biafra? Jag tror mer på att de blomstar till ett nytt Schweitz.

    Jaha, The Black Knight, och någon postar givetvis The Spanish Inquisition.
    Härmed har det misstaget justerats.

    Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Sir Donald dared to challenge and slay the Evil laughing Dragon,
      won last nights battle decisively!

      Indeed a Presidential look)

      Question is, is it enough?
      Opinion polls are not always to be trusted…
      Lets hope so!

      I would rather prefer to have Donald as Commander in Chief,
      instead of Grandma Clinton!

      Better fit to play with her Grandchild,
      instead of Pay for Play!

      Gilla

  11. P I Persson skriver:

    På den tiden Fawlty Towers gick på TV var motståndet mot EU, eller EG eller EEC som det tidigare hette, en tydlig vänsterståndpunkt. EU var den internationella storfinansens lekstuga och inget som vanligt folk kunde förvänta sig något gott av. För mig är det fortfarande så och jag kan inte begripa hur vänstern har släppt sin ledande position i EU-motståndet till förmån för yttersta högern, det är ju uppochnervända världen.

    Att det mest var högerfolk som stod bakom brexit stör mig inte så lite, men jag välkomnar ju ändå folkomröstningsresultatet och hoppas nu på en nedexit och så småningom en swexit.

    Det som retar mig mest av allt är att EU så att säga lagt beslag på ”samarbete”. Samarbete är mycket viktigt i vår värld idag men det måste ske mellan fria och självständiga stater och med respekt för varje lands skiftande förutsättningar. Beslut av eliterna, över folkets huvud är inte samarbete.

    Vad som händer när ett land bryter sig ut ur EU beror ju helt och hållet på hur förhandlingarna går. UK måste förhandla dels med EU, dels med länder inom EU och dels med länder utom EU. Och det ligger i allas intresse att förhandlingarna går bra och det förutsätter jag att alla parter ser till. Det innebär kompromisser. En del blir bättre än förut, annat kan bli sämre men ändå acceptabelt. Det är enda vägen att gå.

    Liked by 1 person

  12. Jaxel skriver:

    Många av argumenten mot EU som framförs i krönikan och ovan har bäring. Fast i en alltmer globaliserad och tuff värld kanske även britterna vaknar upp en dag för att känna att det hade varit skönt med hela EUs makt i ryggen. Det skulle exempelvis kunna handla om en handelskonflikt.

    Gilla

  13. Lennart Göranson skriver:

    I den här frågan tycker jag inte som Mohamed (och åtskilliga andra), jag tycker tvärtom. Men jag tycker ändå att det är viktigt att fundera över varför det gick som det gick. Och då utan att ifrågasätta Brexitanhängarnas förstånd eller goda skäl för sin uppfattning.

    Jag tror en viktig del kan sammanfattas i orden ”vi vill bestämma själva”. Och att kärnan inte handlar om ordet ”bestämma”. Ingen bestämmer själv sina egna lagar. Det skulle innebära den extrema anarkin. Det är alltid någon annan som bestämmer de regler som många har att rätta sig efter. I den svenska beslutshierarkin är den lägsta nivån kommunfullmäktige. Kommunerna har numera blivit tämligen stora. Få känner de ledamöter i kommunfullmäktige som man har röstat fram. Sällan har jag möjlighet att påverka de kommunala beslut som på olika sätt berör mig. När det gäller trafik och sjukvård hamnar vi på nivån landstingsfullmäktige – ännu mer fjärran. Och de allra flesta besluten fattas av Riksdagen i Stockholm. På vilket sätt innebär ett riksdagsbeslut om beskattning eller annan lagstiftning att en medborgare i exempelvis Överkalix bestämmer över sig själv?

    Nästa steg, det som frågan egentligen gäller, är beslut som fattas i Bryssel. Mohamed (och många andra med honom) antyder att det skulle vara byråkrater – dvs. anställda tjänstemän – som bestämmer där. Det är det naturligtvis inte. Det är två uppsättningar beslutsfattare. Dels ministrar i medlemsstaternas regeringar som i sin tur har utsetts av väljarna i sitt land. Och dels EU-parlamentariker som har direktvalts av medborgarna i medlemsstaterna. Den som fortfarande tror att det är byråkraterna som bestämmer bör notera det som nu är på väg att hända med handelsavtalet med Kanada: Så länge regeringen i Walloniet säger nej så blir det nej, oavsett vad alla andra medlemsstaters regeringar och tjänstemännen i Bryssel tycker om den saken.

    Nej, problemet är inte att människor får acceptera att andra bestämmer över dem. Grundfrågan är vem som är ”vi”. Och där har de europeiska nationalstaterna lyckats storartat med att få människor att känna sig som exempelvis svenskar, och inte bara Överkalixbor. Och att vi därför kan leva med föreställningen att det är ”vi” som fattar riksdagsbeslut i Stockholm. På motsvarande sätt har flertalet engelsmän tagit till sig att ”vi” är alla de som är medborgare i det förenade kungadömet Storbritannien och Nordirland (även om det kanske inte gäller alla skottar).

    EU:s stora misslyckande är enligt min mening att man inte har lyckats få människor att uppfatta sig som ”vi européer”, så som nationalstaterna med framgång har skapat identiteten ”vi svenskar” och andra nationaliteter. Det är naturligtvis en mycket svår uppgift, kanske omöjlig. Och hur man borde ha gått till väga vet jag inte. Men man skulle säkert ha kunnat göra mer och bättre på det området, både från Brysselbyråkraternas sida och från de nationella politikernas. Den saken är kanske glädjande för dem som vill se EU:s upplösning, men sorglig för oss som har trott på Europatanken som ett fredsprojekt.

    Liked by 1 person

  14. Bengt skriver:

    Brexit och debatten kring den för tankarna till omröstningen om svenskt medlemskap i EMU för tretton år sedan. Ett rungande ”nej” (55,9%) och ett högt valdeltagande (över 82%) skakade om. Hade inte Göran Persson och etablissemanget i stort trott på ett ”ja” hade förmodligen inte folkomröstningen ägt rum. Carl Bildts domedagsprofeterande (som varit mera befogat vid ett ”Ja”) påminner om de dominerande svenska kommentarerna till Brexit. Nu är det väl inte många som vill skryta om sitt dåtida förakt för Junilistan och sådana som Nils Lundgren!

    Gilla

  15. Bo Divander skriver:

    På några sajter, bl a här, har Brexit utmålats som en succé. ”Bäva månde de svarta riddarna inom unionen”. Intressant att då lyssna till en engelsk röst, nämligen Anne Corbett från London School of Economics. Hon säger så här i en intervju:” Brexit har orsakat en djup kris, det råder en obehaglig atmosfär i landet och vi har en otäck offentlig debatt”. Bilden av Storbritannien som ett delat land efter Brexit, förstärks alltså ytterligare. Storbritannien kan t o m komma att bli ett varnande exempel för de länder som är EU-skeptiska inom unionen. Den på sina håll förväntade dominoeffekten efter Det Förenade Kungarikets utträde tycks alltså inte ha blivit verklighet så långt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s