Till er som skyller allt ont på vänstern

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Ni har missuppfattat. Hur kan ni, till exempel, skylla på socialdemokraterna, som är eller har varit ”vänster” i den gamla, socialistiska betydelsen, att moderaterna och miljöpartiet, som ingetdera är vänster i den traditionella betydelsen, ingick migrationsöverenskommelsen år 2011? Denna överenskommelse mellan två icke-socialistiska partier la grunden för det enskilt största och mest akuta problem Sverige har att hantera. Det mest invandringsvänliga partiet är för övrigt det ”borgerliga” centerpartiet.

Mitt budskap är inte att ni oroar er i onödan. Allt ni oroar er över är äkta vara, värdiga missnöjesanledningar. Där finns naturligtvis inte bara migrationen, utan också skolan och universitetsväsendet (som har samma slags problem som skolan; det saknas bara hårda bevis i form av någon motsvarighet till PISA-studierna), försvaret, infrastrukturen och nu senast att brev inte levereras på posten (kan verka som en skitsak, men om det som jag tror handlar om en metastas från samma grundsjuka så kommer det bara att bli värre).

Den fiende ni pekar ut som ansvarig för förödelsen av Sverige – vänstern – låter sig emellertid inte identifieras och särskiljas. Förr i tiden, när huvudmotsättningen tydligt gick mellan höger och vänster, borgerlig och socialistisk, SAF och LO, då kunde man allt efter läggning och med viss trovärdighet skylla allt dåligt på vänstern respektive högern. Men nu har vänstern och högern vuxit sig i varandra så att man knappt vet vad man menar om man talar om vänster och höger.

Jag tror att den kanske mest pregnanta hemmagjorda vänstertanke som presenterats i svensk politik är Per Albin Hansson idé om Folkhemmet. Den tankefiguren la en hyggligt stabil ideologisk grund för det framväxande välfärdssystemet. (OK, jag vet att folkhemsidén vetter mot ”ett land, ett folk” och därför ansetts vara släkt med nazismen, men jag tar inte den kampen här och nu.) Bara för att kontrollera om kopplingen mellan folkhemstanken och vänstern är så stark som jag tror googlar jag på engelska Wikipedia för att se hur världen utanför Sverige betraktar saken:

Folkhemmet (English: the people’s home, definite form of folkhem) is a political concept that played an important role in the history of the Swedish Social Democratic Party and the Swedish welfare state. It is also sometimes used to refer to the long period between 1932-1976 when the Social democrats were in power and the concept was put into practice, but also works as a poetic name for the Swedish welfare state… The base of the Folkhem vision is that the entire society ought to be like a small family, where everybody contributes. The Swedish Social Democrats’ successes in the postwar period is often explained by the fact that the party managed to motivate major social reforms with the idea of the folkhem and the national family’s joint endeavor.

Men om man idag undersöker vilket svenskt parti som mest värnar om folkhemstanken så verkar det vara det av den så kallade vänstern mest avskydda, nämligen sverigedemokraterna. I partiets principprogram omnämns folkhemmet sex gånger, till exempel så här:

… hoppas vi dock kunna återskapa ett folkhem som i så hög grad som möjligt är präglat av trygghet, välstånd, demokrati och en stark inre solidaritet. Detta är den övergripande målsättningen med partiets verksamhet…

Eller när Expressenjournalisten Cecilia Hagen föreslår att man ska giftmörda – fast hon sedermera tog tillbaka och påstod att det var ett skämt eller en ”metafor” – människor som skickar oförskämda meddelanden till folk som vill värna migranters rättigheter att åtnjuta den svenska välfärdsstatens förmåner, vem är då höger och vänster, antirasist eller fascist: högerpopulisterna som ska dödas eller de goda människor som ska utföra avrättningarna?

Jag blir alltmer övertygad om att pratet om höger och vänster bara förvirrar. I varje fall förvirrar det mig. Kanske är alla som lägger ut sådana villospår egentligen anlitade av Putins trollfabriker och desinformationsindustrier för att trassla till det i våra hjärnor i syfte att öka vår hjälplöshet.

Hur bör man så se det? I en fråga, nämligen migrationsfrågan, går motsättningen mellan å ena sidan sverigedemokraterna och de övriga sju partierna. (Där har sverigedemokraterna varit snabbare än andra – även snabbare än jag – att uppfatta exempelvis farorna med islam.) Men i alla andra frågor har jag svårt att se några principiella skillnader mellan partierna. Om jag läser ett slumpvis draget program för skolpolitik är det nog svårt att avgöra i vilket parti det hör hemma (om det inte står en massa om vinstförbud, ty då vet man att vänsterpartiet är inblandat).

Alla partier, inklusive sverigedemokraterna, artikulerar det välfärdsindustriella komplexets intressen och världsbild. Motkraften, den ambitiösa medelklass som sköter sig själv och försörjer de andra som inte gör det, saknar partipolitisk representation. Vår politiske motståndare är inte vänstern och inte högern, utan den sammanväxta högervänstern.

25 thoughts on “Till er som skyller allt ont på vänstern

  1. Göran Fredriksson skriver:

    ”den sammanväxta högervänstern” är resultatet av det som Anders Isaksson beskrev som den politiska adeln. Den som därefter på kort tid samfällt har tagit makt från folket och där de utsedda nu har mer gemensamt med varandra än med sina väljare. Och som delar säng med majoriteten av journalistkåren som hellre vill vara en del av makten än att som förr granska makthavarna.

    Anders Isaksson beskrev det som nu har gått mycket fel i Sverige i bl.a.
    När pengarna är slut – välfärden efter välfärdsstaten, 1992
    Alltid mer, aldrig nog – om medborgaren, staten och välfärden, 1994
    Den politiska adeln – Politikens förvandling från uppdrag till yrke, 2002
    Kollegiet för sysselsättande av de arbetslösa (om arbetsmarknadspolitiken), 2006

    Liked by 3 people

  2. malmobon skriver:

    Korrekt beskrivning av Patrik. Moderaterna under Reinfeldt ”stal” en del av Socialdemokraternas paradgrenar. Arbete åt alla. AKB fortsätter likt en papegoja ”enklare jobb” skall lösa utanförskapet.
    Synd ingen av dessa ”enklare jobb” politiker (AKB, Lööf, Ebba framför allt) och pajasen Löfven samt kommunisten Jonas S följer med mig i Malmö så skall jag visa var ”enklare jobb” och utanför samhället invandrarna är på dagarna och kvällarna.
    DEM ARBETAR. SVART. SKATT? VAD ÄR DET? BIDRAG. SÅ KLART.
    Gå utanför boxen är numera min slogan.
    Många av de invandrare jag träffat genom åren vill faktiskt återvända, men till vad då?
    Jobben finns men dem finns i hemländerna. Länderna vill ha tillbaka sin egna medborgare.
    Behövs för att bygga upp länderna som är i krig. Irak, Syrien.
    Irakier i Malmö åker varje år till Irak och hälsar på släktingar. I Syrien finns fredade områden som verkar precis som det inte finns krig.
    ÅTERVÄNDARCENTRUM är lösningen på utanförskap och arbetslösheten bland invandrare.
    80 miljarder kostar Arbetsförmedlingen om året. I Södertälje fanns ett projekt som gett 3 st arbete till en kostnad av 105 miljoner.
    Använd AF pengar till bygga upp Återvändarcentrum. Använd biståndet till att köpa in svenska produkter och tjänster som går att använda i dessa krigshärjade länder.
    Hjälp till självhjälp. Låt invandrarna lära sig hur man använder och reparerar våra produkter.
    Finns hur många vettiga lösningar men allt handlar om hur skall vi lära dessa bli en del av vårt samhälle. Kommer inte hända. Vill inte. Ingen morot så länge bidrag finns. VAKNA.
    ETT PARTI GÄLLER OCH DET ÄR SVERIGEDEMOKRATERNA OCH NU GÅR VI MOT >50%.

    Liked by 4 people

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Så rätt, själv har jag i många år hävdat att den stora skiljelinjen inte går mellan partierna utan mellan politikerna och befolkningen i övrigt. Eftersom media alltmera vuxit ihop med politiken så trumpetas endast det politiska etablissemangets syn på saker och ting ut. Därför behövs någon form av motkraft som på ett korrekt sätt kan förmedla vad andra än politiker tycker i olika frågor. Mitt förslag för att få till detta är att någon etablerar informationstjänsten ”Demokratiska Sverige-kartan”.

    Låt medborgarna besvara hur de ser på och prioriterar olika politiska frågor. I korta drag skulle systemet bygga på följande principer:

    • Web-baserat
    • Partipolitiskt obundet
    • Frågorna formuleras av statsvetare
    • Svar kan lämnas av alla som innehar e–legitimation och som är röstberättigade

    Resultaten sammanställs och presenteras på en Sverige-karta, där man kan se vad folk tycker nationellt, regionalt och lokalt.

    Liked by 1 person

  4. Christer Carlstedt skriver:

    Diskussionen om vänster eller höger är egentligen väldigt ofruktsam.
    Den uppkom ju i det franska parlamentet och beskrev hur olika intressegrupper satt placerade. Hur meningslöst vänster-höger resonemanget är förklaras väl tämligen enkelt med ett stilla påpekande av att vänster eller höger beror på om man står framför församlingen och tittar, eller bakom.
    Den verkliga skiljelinjen gick mellan de som hade ekonomiska resurser och de som inte hade det.

    Så småningom fick vänstern, de resurssvaga, för sig att kalla sig progressiva, alltså framåtsträvande, medan motståndarna då fick bli konservativa, vilket man översatte till bakåtsträvande. Typiskt ”nyspråk”.

    Vad det handlade om var i själva verket från vänsterns sida en önskan om omfördelning av samhällets resurser till vänsterns förmån och då självklart på bekostnad av de besuttna. Att de senare var mindre entusiastiska skall man kanske inte vara så förvånad över. I vart fall inte så länge de inte kunde se någon personlig vinst i det hela.

    Så småningom fick man det till att vara fint att vara vänster. Man var god, då man tog från de rika och gav till de fattiga. Litet Robin Hood över det hela skulle man kunna säga.

    Nu är ju verkligheten som den är och inte alldeles oväntat så ville de som så tappert kämpade för det goda också ha en egen bit av kakan.
    Vissa blev ombudsmän och andra generaldirektörer, t.ex. för Rikspolisen, Migrationsverket och Försäkringskassan. Åter andra hamnade på framskjutna positioner inom media. Vissa kallar sig för artister.

    Jag är nog väldigt cynisk, men hur vänster de än kallar sig, så tror jag inte för ett ögonblick att dessa personer har någon som helst trängtan att avstå från det överflöd som deras lönebesked skvallrar om till mindre bemedlade. Ur den aspekten vill jag nog hellre beskriva dem som stockkonservativa.
    Vilken anomali! Progressiva konservativa!
    I min värld kallas sådant för skrymteri och hyckleri.

    Eftersom de goda lever på att vara goda så måste ju resursomfördelningen i samhället då göras från de som har litet mer till dem som har litet mindre. Det fixar sig via diverse skatteuttag på arbete och varor. Det får då den litet trista konsekvensen att priset på varor stiger.
    I vissa fall så pass att varorna inte längre är konkurrenskraftiga och producenterna får stänga butiken. Ericson är ju t.ex. på tapeten igen. Kanske inte med produktionsstopp, men väl produktionsflytt ur landet.

    Ingen fara skanderar vänstern. Vi har ju fått ett betydligt antal nya anställda inom tjänstesektorn i stället. Det är ju gott att flera har betald sysselsättning.

    Det är nu jag behöver hjälp av den som eventuellt begriper bättre än jag.
    Vem ger mig de livsmedel vi måste importera (mer än 50%) och andra varor, t.ex. olja, uran till kraftverken, solpaneler, bilar etc. för att jag gör Dig en tjänst och kliar Dig på ryggen?

    Hela vänster-höger diskussionen är en skuggfäktning som man ägnar sig åt i stället för att behandla de frågor som är av vikt för samhället.
    Det blir gärna så när man för sin egen framgångs skull måste samla godhetspoäng och gör det genom att kasta skit på andra utan att ens kontrollera om den fiktiva motståndaren har en poäng i det han eller hon säger.

    Liked by 5 people

    • Bertil Jagebro skriver:

      Mycket bra skrivet Christer. För mig ger SD’s principprogram en viss vägledning om hur hur bra politik kan utvecklas.

      Gilla

  5. Sture skriver:

    Patrik,
    jag skall försöka komplettera vad du skrivit om ”ett land, ett folk”. Inte bara Hitler såg det på detta sätt – och detta kan inte beskrivas som nazism. För dem som tagit del av Lenins uppgörelse med Rosa Luxemburg i ”den nationella frågan” så står det klart att Lenin i teorin stödde ”ett land, ett folk”. [fast i praktiken var han och de imperialister].
    Lenin lät utreda frågan och resultatet framställdes i boken ”Den nationella frågan” och man kom fram till att en nation definieras av 1. gemensamt territorium, 2, gemensamt ekonomiskt liv, 3. gemensamt språk och 4. gemensam kultur. Och nu hävdade man parollen ”nationernas självbestämmanderätt”, dvs. att varje nationell gemenskap (definierat ovan) hade ”rätt att avskilja sig” från varje annan nationell gemenskap – ”om man så ville”. Svenska folket har alltså ”rätt” att avskilja sig från andra nationella gemenskaper – om man så vill, och har ingen som helst skyldighet att ta emot andra emot sin vilja. Och detta har ju också gällt internationellt och kan naturligtvis inte beskrivas som ”nazism”. Vänstern är dåligt pålästa om sin egen historia.

    Liked by 2 people

  6. Sten lindgren dy skriver:

    Nja, den absolut avgörande frågan för Sverige är migrationen, Sverige bryts i sönder av hat och det är våldet som driver det. Så visst höger och vänster har blivit irrelevant, det som betyder något är inställningen till invandring och islam. Allt annat är redan sekundärt. Det skall bli öppet möte i kommunen här snart, gissa vad det handlar om? En gissning, de 210 ensamkommande vi anvisats jämfört med Malmö som fått 660, Malmö som är 10ggr större. Det bådar inte gott för det obrutna maktinnehavet av M i kommunen. Man röstar hellre på en imbecill HA-medlem än M i detta läget.

    Visst är det så att SD också är fast i välfärdstänket, enda skillnaden är att de vill att det skall komma skötsamma svenskar tillgodo. Det är en väsentlig skillnad, för med skötsamma svenskar så fungerade upplägget, med invandrare som klienter så rasar hela bygget, som den kvinna som dog på en toalett, varför dog hon? För att invandrare fått kostanderna att explodera genom kriminellt fusk och överutnyttjande, alla vet detta även om det är svårt att föra i bevis eftersom myndigheten inte vill veta sanningen, ej heller polis och rättsväsen.

    Så om Patrik tror att Sverige hade kunnat hantera denna massiva migration av muslimer om VIK inte funnits så tar han fel. Se på USA, segregerat och Obama och Clinton blåser upp en Black lives matter rörelse för att få de svarta till valurnorna. Annars så kommer Trump kanske att vinna eftersom han mobiliserar de arga vita motkrafterna som inte röstade förra gången.
    Även i USA sker terrordåd, tydligen avstyrdes ett från höger mot somalier precis. Svarta får lära sig att vita skjuter svarta när det är motstsen som är sann, är det idealet? De har ändå långt färre muslimer i USA än vi har i Sverige men identitetspolitiken är ett internationellt problem.

    Så visst, VIK är ett problem men det kommer efter invandringen i magnitud, därför så finns det bara två val i svensk politik.

    Liked by 4 people

  7. kim skriver:

    ”Den sammanväxta högervänstern”, en mycket träffande beskrivning av det politiskt förlamade konglomerat som valt att ägna sig år icke-frågor istället för att se samhällets verkliga problem. De etablerade partierna har gått vilse i den politiskt korrekta snårskogen och vet inte hur de ska hitta ut. På vägen har de förkastat all vår samlade erfarenhet av stabilt samhällsbyggande och därför tappat bort både karta och kompass. Svensk politik behöver en fullständig nystart.

    Liked by 2 people

  8. Steven Jörsäter skriver:

    Höger och vänster

    Man kan inte känna igen svensk politik längre och man vet inte vad någon står för. Åtminstone inte om det är förnuft man letar efter. Det gäller inte bara de politiska partierna utan lika mycket exempelvis kyrkan, skolan eller rättsväsendet.

    En historisk tillbakablick kan vara klargörande. Efter Berlinmurens fall verkade det som borgerligheten hade vunnit matchen på knockout. Den gamla vänstern dog och är fortfarande död. Ingen arbetar längre på att socialisera produktionsmedlen. Den underliggande kraften bakom vänstern skulle dock snart finna nya vägar. I grunden tror jag att den gemensamma nämnaren för vänstermänniskor är att de mår dåligt. De har en svart syn på tillvaron och de vill dra med sig andra olycksbröder i sin dystopi. Hat mot de egna makthavarna och mot de lyckade är alltså följdriktigt centrala komponenter.

    Efter den traditionella vänsterns kollaps kom miljön som en räddare. Äntligen – nu talar alla om jordens undergång! Och klimatet blev förstås guldkalven. Vilka oanade möjligheter att införa tvångsåtgärder och världsregering! Och en osannolik möjlighet att komma åt den företeelse som vänstern hatar mest av allt. Privatbilismen som ger människor frihetskänslor och möjligheter till fri rörlighet. När allmänheten ska vistas på urgamla kollektiva Kafkainspirerade kollektiva färdmedel där de kan kontemplera sin underkastelse.

    Miljöpartiet är alltså i den här tolkningen en perfekt företrädare för den nya vänstern. Hur någon borgerlig politiker för en sekund hade kunnat tro att de skulle kunna regera med en (traditionellt) borgerlig regering är obegripligt. Miljöpartiet är ett parti som, likt den gamla vänstern, helt lever på floskler, symbolhandlingar vanföreställningar och en mörk samhällssyn. De är också unikt teknik- och utvecklingsfientliga. De allra flesta sympatisörerna är identiska med tidigare vänsteraktivister som bara har bytt ut hammaren och skäran mot en blomma. Vad som däremot var lite oväntat var det oerhörda engagemanget i att avveckla Sverige som nation som visat sig i den extremistiska invandringspolitik som partiet företräder. Det kolliderar så kraftigt med partiets gröna flumideologi och drömmen om att få bruka mödrarnas jord med medeltida metoder så att inte ens ett vänsterparti kan klara av att hantera klyftan. Partiet har följdriktligt kollapsat. Utvecklingen bekräftar dock tydligt att gamla vänsterkrafter med starka behov av att söndra och splittra är de som styr.

    Den andra delen av den nya vänstern har lyckats hitta ännu obehagligare utlopp för sin destruktivitet. Här har man dels satsat på att föra in klasskampen in i hemmen. Så genialt att istället för att försöka exploatera allt svagare motsättningar mellan arbetare och direktörer satsa på att uppvigla kvinnorna mot sina män. Att skapa söndring och strid istället för kärlek och endräkt. Och berättar man för människor att de nog egentligen är motarbetade och missförstådda så är det nog få som inte känner sig så. Ett giftindränkt budskap som uppfinner motsättningar som inte finns. Att den synen i verkligheten väsentligen är minst ett halvsekel efter sin tid stör inte alls. För man kan alltid med millimetermått hitta skillnader som kan vara kränkande. Det finns numera säkert städerskor som är beredda att kämpa för att Annika Falkengren minst ska ha samma förmåner som de manliga kollegorna.

    Parallellt med könskriget satsar man också med stor framgång på ett allmänt krig mot vita män, i synnerhet lite äldre. Den obehagliga utvecklingen känner vi allt för väl till.

    Så långt vänstern alltså. Uppfinningsrik och aktiv som aldrig förr. Men borgerligheten då? Ja, det är väl där som det verkliga problemet finns. Borgerligheten som en politisk rörelse för samhällets utveckling styrd av en förnuftig medelklass tycks närmast ha upphört att existera. Troligtvis har man inte klarat av att intellektuellt analysera och hantera vänsterns nya geniala flerfrontskrig. Istället har man hela tiden retirerat och accepterat. Hur hände det här? Ja, utvecklingen har pågått under lång tid. Men självfallet hade Reinfeldts förräderi i och med samarbetet med miljöpartiet stora konsekvenser för vår del. Det öppnade slussportarna. Det ställde säkert sossarna som nu inte kunde skylla på högern för att motivera de delar av sin politik som hade drag av förnuft. Den politiska korrektheten är förstås detsamma som bristen på förmåga att säga nej. Att slå näven i bordet och säga att nu räcker det, banne mig. Hur en borgerlig politiker kan se sig själv i spegeln idag förblir obegripligt.

    Floskler, myter och lögner är nu så invävda i hela det offentliga samhället att vägen tillbaka blir mycket lång. Man ljuger så att man tror sig själv. Jämställdhet är nu en central strategisk del i planeringen av våra fiktiva militära resurser. Än värre är kanske miljöfrågorna som numera aldrig ifrågasätts. Det idiotiska begreppet hållbarhet finns med snart sagt överallt. Det är förstås aldrig fel att hushålla med resurserna och att inte slösa i onödan. Men att veta vad som är hållbart kräver att man kan se in i framtiden. Paradexemplet på svårigheten att göra det är flottans ekskogar på Visingsö. När de blev färdiga att skörda 150 år senare så ville flottan inte ha dem som fartygsmaterial. Än värre, vi hade ingen flotta kvar.

    Den tekniska utvecklingen är nu så enorm så att det är helt omöjligt att blicka ens ett decennium fram i tiden. Under årmiljoner har människan visat på en fenomenal förmåga att lösa problem när de uppkommer. Det finns ingen anledning att tro att den förmågan har minskat, tvärtom ökar den exponentiellt. Den som tittar i backspegeln ett århundrade bakåt förstår genast vad jag menar. Att tro att exempelvis fossila bränslen kommer att användas som idag om ett sekel är helt enkelt löjeväckande. Nu är det på modet att försöka lösa alla framtidens möjliga problem redan innan man har börjat göra något. Ett säkert sätt att få stopp på utvecklingen. Och precis vad de svartsynta vill åstadkomma.

    Den allvarliga slutklämmen är frågan om demokrati kan fungera i ett samhälle så komplicerat som vårt. Demagogerna riskerar att alltid få överhanden. Men vi har sett ett parti som under stort mod och personligt risktagande har vågat kämpa för idéer som har motarbetats på alla möjliga sätt. Det inger ändå ett gott hopp.

    Liked by 3 people

  9. Lennart Jonasson skriver:

    Vår postmoderna riksdag är bevis nog för din tes. En riksdag som finns till namn och byggnad men där opposition bedrivs i kraft av tillkännagivanden och icke verkställighet. Ett illusionstrick av många.

    Förefaller att vara samma problematik i Europa (EU) och USA. En politikerklass sammanvuxen med MSM. Riktig opposition (dvs ej postmodern sådan enligt ovan) mot dessa etablissemang beskrivs alltid som populistisk, ofta rasistisk ibland nazistisk.

    Den som inte ser denna fas i västerlandets pågående undergång vill inte se den. Det ser lika mörkt ut som det gjorde på Kameruns avbytarbänk när det begav sig.

    Liked by 2 people

  10. Nils Nilsson skriver:

    Eller sagt med andra ord – ”den sammanväxta högervänstern” ger som logiskt resultat att i nationen finns bara ett oppositionsparti. Även om jag inte sympatiserar med alla delar av SD´s politik så anser jag den sammanvägt varande att föredra jämfört med alternativet.

    Liked by 4 people

  11. Lars Åhlin skriver:

    Lite skillnader finns nog ändå kvar; exempelvis i synen på företagande inom välfärdssektorn eller i synen på arbetsrätten. Men visst är samstämmigheten mellan allians och vänster nästan överväldigande stor.

    En viktigare gräns går numera mellan ”kosmopoliter” (ett belastat ord, men hittar inget bättre) och nationalister. Kosmopoliter är välutbildade personer med vana vid högskolestudier och/eller välbetalda arbeten utanför hemlandet, med vänskapsband främst till ”klassfränder” (oavsett ursprungsland) och med lojalitet till sin ”klass” och abstrakta ideal som öppenhet, mångkultur, kreativitet, internationalism. I Sverige återfinns de främst inom M, L och Mp tror jag. Motpolen är nationalister/”folkhemskramare” som längtar tillbaka till en värld där banden i första hand gick inom nationen – över klass- och kulturgränser. Idealen är solidaritet, rättvisa, omhändertagande.

    Jag håller med PJ Anders Linder om att GAL-TAN-skalan inte känns riktigt rätt. GAL står för grön, alternativ, liberal globalist (Enligt Ekengren Oscarsson vad jag förstår). Men ser man till politiken i Sverige och hoten mot den nationella sammanhållningen vill jag föra in välutbildade tjänstemän inom multinationella företag i denna grupp.

    Gilla

    • Fredrik S skriver:

      Håller med om var den politiska skiljelinjen går men anser GAL/TAN modellen väl förklarar vad du beskriver (var argumenterar Linder för motsatsen?)!
      En modell är alltid en förenkling av verkligheten och det är svårt att som i GAL/TAN generalisera i idéströmningar i sex kategorier. Ringar ”Grön” in alla altruistiska naiva ”normkritiska och självgott världsförbättrande tendenser? Är kategorierna ”Auktoritär” och ”Nationalism” olämpliga i ett historiskt perspektiv och är ”Aktoritär” i politiska sammanhang kopplat till ”totalitär”.
      Men skulle vi göra modellen mer nyanserad så skulle vi förlora i validitet vad vi vinner i reliabilitet som är vetenskapsfilosofens variant av den om gungorna och karusellen.
      Men lika lite som vi vill ha någon vänsteranarkism eller anarkoliberalism så vill vi hamna i någon av GAL/TAN extremerna. Övriga partier har i olika grad närmat sig MP och FI i GAL extremen för att distansera sig från SD. Varken S eller M är traditionellt radikala revolutionära partier utan deras reformistiska och konservativa väljare håller för näsan och röstar SD.
      Få vill att vi ska hamna i TAN extremen eftersom det är liktydigt med fascism men jag önskar trots att jag kallar mig hemlös vänster mer av Tradition, Auktoritet och Nationalism.

      Gilla

  12. Ami skriver:

    Det finns tre grupper, första gruppen dvs vi som ser saker för vad det är, vi läser på och tar in information från olika källor.
    Den andra gruppen är ”motsatt” gruppen de som vet de vi vet men krampaktigt väljer att blunda, lura sig själv och andra för att hela deras existens är uppbyggt på det goda. Deras krets av människor har samma uppfattning och de hatar oss andra för att vi har lösgjort oss från de obligatoriska statstänkandet.
    De tredje gruppen är axelryckarna, de står i mitten och vet inte riktigt hur de skall förhålla sig till oss andra. Det vandra runt i livet, mumlar surt ibland, knyter näven i byxfickorna emellanåt men mer än så blir det inte.
    Motsats grupperna finns både inom högern och vänstern men det är forfarande ett höger vänster perspektiv i det stora hela.

    Gilla

  13. Hovs_Hallar skriver:

    Visst har du en poäng där. Men mitt svar på detta är att det numera är en ny morf av det vi brukar kalla ”vänster” som kapat åt sig ledningen i opinionsbildningen. Denna nya mutation av ett sedan länge känt tankevirus har många namn — ”PK-vänstern”, den ”postmarxistiska vänstern”, ”kulturmarxismen”, osv.

    Denna rörelse anses nog av de flesta förtjäna att ses som just ”vänster”, även om den även har en del gemensamt med ny-liberala strömningar, jag tänker då på idén om gränslösheten; att nationalstaterna borde avskaffas.

    Sedan tycker jag inte riktigt man ska blanda ihop dagens förvuxna välfärdsapparat med det ”folkhem” som fanns i Sverige på Tage Erlanders tid. Dagens välfärdsapparat är en groteskt muterad form av Erlanders folkhem.

    Skulle man på Erlanders tid utan vidare ha delat ut socialbidrag till en gigantisk kader av importerade välfärdskonsumenter från främmande kulturer, som aldrig varit självförsörjande, på GENERÖSARE villkor än man beviljar understöd till etniska svenskar??

    Helena berättar om det socialtjänstkontor hon arbetat på de senaste fem åren, om de hot och det våld som socialsekreterare utsätts för.

    – Det går inte en dag utan att man får ett hot över telefonen eller via e-post. Cheferna vågar och vill inte ta tag i situationen. De menar att vi får tåla att invandrare är aggressiva eftersom de är i en utsatt situation.

    Helena är noggrann med att poängtera att det inte bara är invandrargrupper som är hotfulla, men tycker att det är viktigt att tala om det, eftersom hoten blir värre och värre. Hon anser att det är en stor skillnad mellan svenskar och invandrare. Svenskar blir arga och besvikna men de acceptera ett avslag.

    – Vissa grupper sticker ut mer när det gäller krav och hot. Det är somalier, irakier först och främst hos oss. Vi har även så kallade gatubarn från Norra Afrika.

    – ”Barnen” är nästan värst. De ställer enorma krav. Det kan gälla nya datorer, pekplattor, telefoner eller abonnemang. Får de inte som vill blir det problem och vi får höra vilka horor och rasister vi är. Det är då bara enklast att ge med sig, berättar Helena.

    Vi nekar svenskar

    Hon berättar vidare hur hon systematiskt nekar svenskar som ansöker om det mest basala. Hon visar papper på avslag från en svensk familj som behövde vinterjackor till sina fyra barn. Mamman i familjen hade hittat begagnade jackor för en kostnad av 900 kronor. En man i 30-årsåldern ansökte om en rekvisition för mat. Helena berättar hon hon gav mannen avslag och menade att han säkert kunde låna pengar av någon.

    – Vi ställer helt andra krav på svenskar. Vi kan t.ex. hänvisa dem till att fråga sina föräldrar eller släktingar om pengar. Vi kräver att de säljer av bilar och andra saker vi tolkar som lyxartiklar. Vilket vi aldrig skulle göra med vissa invandrare. Vi kollar med på hyreskostnaden. Är den för hög, har vi rätt att neka, Vilket vi ofta gör, berättar hon.

    http://avpixlat.info/2016/02/26/socialsekreterare-berattar-vi-sarbehandlar-svenskar-negativt/

    — I praktiken är asylinvandrarna numera en priviligierad överklass i Sverige, en parasiterande överklass som till stor del försörjs av våra skattemedel. Detta var nog ALDRIG syftet med Erlanders folkhem.

    Och ”vänstern” är enkel att känna igen, oavsett under vilken partibeteckning den uppträder:

    Vänstern = alla som försvarar Sveriges vanvettiga och självdestruktiva invandringspolitik, enligt floskeln om ”allas lika värde”!

    Liked by 4 people

  14. Sixten Johansson skriver:

    I riksdagen finns sju feminiserade socialdemokratiska partier och ett åttonde socialdemokratiskt parti, som länge och förgäves har försvarat mer ”maskulina” handlingslinjer. Den målmedvetna feminiseringen av samhället har lett till dagens situation. Märk väl att inget mer renodlat socialistiskt styre någonstans i världen har låtit försvaret, polisen, rättsväsendet, ekonomin, infrastrukturen och skolan falla sönder på samma vis som den mjuksocialistiska statsreligionen i Sverige – i nästan total partipolitisk enighet!

    Vi får inte bli fixerade vid partibeteckningar och vänster-höger, inte heller vid de associationer som t ex ”maskulin” och ”feminin” kan ge. Ett samhälles välstånd och utveckling bestäms av balansen mellan delvis motverkande, delvis komplementära kraftknippen. I ena vågskålen finns de synliga och mätbara ”hårda”, ”manliga”, materiella faktorerna, i andra vågskålen de ofta nedvärderade och försummade ”mjuka”, ”kvinnliga”, mer idémässiga faktorerna. Exempelvis fostran och utbildning har både en mer ”kvinnligt social” och empatisk sida och en mer ”manligt social” och prestationsinriktad sida. Balansen mellan dessa bestämmer hur samhället kommer att se ut. Dess ganska osynliga normsystem rymmer båda aspekterna.

    Under det senaste halvseklet började man medvetet uppvärdera en begränsad del av de ”feminina” mjuka faktorerna och normbrytandet blev en norm. Då slogs en mängd ”manligt sociala” normer ut – och än värre: även ”hårda”, materiellt baserade faktorer började sättas ur spel. En vänsterviktad, utopistisk och ultraliberal samlingsideologi i förening med tron på staten och tron på skapandet av den goda människan alstrade en hybris och verklighetsflykt, som feminiserade och försvagade hela nationen.

    Ett stort sammanbrott i samhällets hårda skelett efter krig och naturkatastrofer kan repareras på ett decennium. När normsystemen, samhällskittet, mjukdelarna, faller sönder tar det mycket längre tid att läka och bygga upp kroppen igen. Men kanske har förutsättningarna förändrats, kanske kan dagens kommunikationsteknik ge lite hopp om en möjlig snabbare omprövning och återuppbyggnad?

    Liked by 3 people

  15. Drebin skriver:

    Håller absolut inte med om att MP inte är vänster. Ända sedan partiet startades, då det mest bestod av folk i näbbstövlar och palestinasjalar, har partiet befunnit sig till vänster om sossarna.

    Liked by 1 person

  16. Fredrik S skriver:

    Henrik Oscarssons GAL/TAN skala har hjälpt mig att förstå min samtid.
    GAL står för Grön, Alternativ och Libertarian och TAN står för Tradition, Auktoritär och Nationalism.
    Den förklarar t.ex. varför Moderaterna under Hjärtats styre kunde ta MP i handen i migrationsfrågan.
    För att distansera sig från SD har övriga partier följt efter MP mot GAL extremen varför den politiska konfliktlinjen inte går mellan höger och vänster, som Patrik skriver, utan mellan radikala och moderata i en icke partipolitisk mening.
    Politik enligt GAL/TAN skalan är nyromantisk och känslovurmande och handlar mer om självbild än om att förnuftigt hantera och lösa gemensamma problem.

    Gilla

  17. Stefan Sewall skriver:

    Jo, men det är ändå vänsterorientering som genomsyrar dagens Sverige. MP är verkligt vänstervridet, liksom V och S. De borgerliga har vänstervridits i många avseenden, men inte i alla (ej ekonomiska). Ställningstagandet mot nationen och mot våra traditioner är vänsterinfluerat. Även de borgerliga har infiltrerats av tankar som kommer från vänstern. Det handlar då inte främst om pengar och skattenivåer. Ifrågasättandet av Sverige som nation och våra traditioner och värderingar och vår rätt att bevaka våra gränser och försvara vårt land är vänsterideer.
    Förespråkarna för den globala frihandeln bland moderater och liberaler vill riva tullar och motarbeta protektionism, vilket leder till nedmontering av gränskontroller. Man vill inom borgerligheten fritt importera arbetskraft och varor. Detta är i kapitalismens intresse och ger lägre importpriser, men flyttar jobben utomlands och gör gamla arbetare förtvivlade.
    Det är inte vänsterpolitik i vanlig mening, men allt sekundärt som kommer i samband med Schengenavtalet och globala avtal och önskan om arbetskraft-import, leder till invandring av analfabeter och u-landsbefolkning. Tanken att vi ska försörja så många människor och låta dessas medeltidskulturer o och religion påverka oss kulturellt i samband med migrationen, är svårt vänstervridet tänkande som alliansen inte tagit avstånd ifrån. Det går ju hand i hand med vänsterfeminismen som vill bryta ner vårt samhälles orättvisa maktstrukturer som de anser fortfarande kvarstår och är onda, eftersom den vite mannen med sina vita fruar har byggt upp det, och den vite mannen är fienden för vänstern och Fi. Det viktigaste för denna nya vänster är att få bryta ned det som de ser som ont och som de inte kan se har förbättrats sedan 18 hundra kallt. När det inte finns några råkapitalister med hög hatt kvar att fokusera på måste man demonisera alla vita män.
    Alliansen har inte tagit kraftigt avstånd från MP och V och S och deras vurm för islamimport och sverige-kulturfientlighet och manshat, utan har svalt v-budskapet om det gamla Sverige som ngt ont.

    Därmed har de borgerliga glidit långt åt vänster i kultur-, religions och genus- och nationaltraditionsfrågor.

    Det viktigaste: Journalister och media och kulturfolk röstar på MP, S och V. En försvinnande liten minoritet av dem är traditionalister och antikommunister eller SD-sympatisörer. Vänstertänkande, i synnerhet i kulturtraditions och religionsfrågor, genomsyrar därmed all debatt och all nyhetsförmedling.

    Liked by 1 person

  18. Nils Dacke skriver:

    Tänk om vi någon gång kunde få höra PK-politiker på högsta nivå från i första hand de två s.k statsbärande partierna S och M inse hur läget i landet verkligen är och säga följande ” va fan har vi ställt till med?” Och därefter en ursäkt till svenska folket. Nu kommer man bara med bortförklaringar att man inte visste och skyller på alla andra inklusive EU. Fram till dess så har jag bara totalt förakt för dessa politiker.

    Liked by 3 people

  19. Fredrik Östman skriver:

    ”Den sammanväxta högervänstern” har jag beskrivit i denna artikel under beteckningen den centrala konsensusen. Den korta varianten av mitt resonemang går så här: Den politiska mitten övergav omkring år 2000 högern i det som hade varit den konservativ-liberala ”borgerliga” alliansen. Strax dessförinnan hade socialdemokratiska ledare som Gerhard Schröder, Tony Blair och Göran Persson övergivit arbetarklassocialismen och närmat sig mitten. Så uppstod en konsensus i mitten och regeringar började kallas ”mitten-vänster” och ”mitten-höger”. I Sverige lämnade Moderata samlingspartiet 2003 konservatismen bakom sig och blev ett ”mitten-höger”-parti. Drivkraft för det hela har varit globaliseringen och dess enorma rikedomsskapande. Men pengarna har förslösats på socialdemokratiskt sätt och detta har (som vanligt) lett till allvarliga strukturella problem i drivkrafter och moral hazard, vilket har satt ”mitten” i knät på extremvänstern. Mitten har inte stoppat det eftersom den aldrig var motståndare till välfärdssystem i princip om bara pengarna funnes. Och det gjorde de.

    Den gamla konservativa högern, t.ex. CSU och Europaskeptiker inom Tories, har liksom den arbetarklassocialistiska vänstern, t.ex. SD, lämnats vid sidan av och med tiden gemensamt utnämnts till brunråttefascister av extremvänstern och dess nyttiga idioter i mitten.

    Gilla

  20. Lennart Göranson skriver:

    Om det nu är så att den gamla höger-/vänstermotsättningen har passerat bäst-före-datum och alla partier, inklusive sverigedemokraterna, artikulerar det välfärdsindustriella komplexets intressen och världsbild. Om det nu är så att vår politiske motståndare inte är vänstern och inte högern, utan den sammanväxta högervänstern. Hur beskriver vi då alternativet, hur definierar vi oppositionen mot högervänstern?

    Viss vägledning skulle vi kunna få från den aktuella politiska utvecklingen i Frankrike (som jag ju ofta har som referenspunkt).

    Den socialistiske politikern Jean-Pierre Chevènement (en erfaren räv som bl.a. har varit inrikesminister i Lionel Jospins regering) har nyligen fått i uppdrag av president Hollande att leda en ”stiftelse för fransk islam”. Uppdraget markerar tydligt att målet är en fransk islam, inte en islam i Frankrike, mot bakgrund av att moskéer och imamer hittills har finansierats, och därmed styrts, från utlandet. Chevènement har kategoriskt avvisat multikulturalism och identitetspolitik. Frankrike är och ska vara enhetligt, och det gäller både kristna, muslimer och religionslösa.

    Också inom högern sker en mobilisering inför nästa presidentval. Nicolas Sarkozy, före detta president och nu en av högerns starkaste kandidater, har lagt fram långtgående förslag för att bekämpa islamism. Sarkozys budskap är att det handlar om assimilation, inte integration, eftersom alla som bor i Frankrike ska vara fransmän.

    Exemplen visar att det finns andra politiska hållningar än de som i dag dominerar den svenska högervänstern. En grundtanke för en oppositionsrörelse skulle därmed kunna vara ett stärkt medborgarbegrepp, som ställs i motsats till multikulturella och identitetspolitiska idéer.

    Gilla

  21. Fredrik Östman skriver:

    Det skall kanske påpekas, om jag får, att Wikipediasidan om folkhemmet är skriven av folkhemsvenskar och därmed inte alls på något sätt representerar en extern infallsvinkel. Det är samma närsynta navelskådning som vanligt när svenskar bröstar sig över sin sossialism.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s