Till er som skyller allt ont på vänstern

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Ni har missuppfattat. Hur kan ni, till exempel, skylla på socialdemokraterna, som är eller har varit ”vänster” i den gamla, socialistiska betydelsen, att moderaterna och miljöpartiet, som ingetdera är vänster i den traditionella betydelsen, ingick migrationsöverenskommelsen år 2011? Denna överenskommelse mellan två icke-socialistiska partier la grunden för det enskilt största och mest akuta problem Sverige har att hantera. Det mest invandringsvänliga partiet är för övrigt det ”borgerliga” centerpartiet.

Mitt budskap är inte att ni oroar er i onödan. Allt ni oroar er över är äkta vara, värdiga missnöjesanledningar. Där finns naturligtvis inte bara migrationen, utan också skolan och universitetsväsendet (som har samma slags problem som skolan; det saknas bara hårda bevis i form av någon motsvarighet till PISA-studierna), försvaret, infrastrukturen och nu senast att brev inte levereras på posten (kan verka som en skitsak, men om det som jag tror handlar om en metastas från samma grundsjuka så kommer det bara att bli värre).

Den fiende ni pekar ut som ansvarig för förödelsen av Sverige – vänstern – låter sig emellertid inte identifieras och särskiljas. Förr i tiden, när huvudmotsättningen tydligt gick mellan höger och vänster, borgerlig och socialistisk, SAF och LO, då kunde man allt efter läggning och med viss trovärdighet skylla allt dåligt på vänstern respektive högern. Men nu har vänstern och högern vuxit sig i varandra så att man knappt vet vad man menar om man talar om vänster och höger.

Jag tror att den kanske mest pregnanta hemmagjorda vänstertanke som presenterats i svensk politik är Per Albin Hansson idé om Folkhemmet. Den tankefiguren la en hyggligt stabil ideologisk grund för det framväxande välfärdssystemet. (OK, jag vet att folkhemsidén vetter mot ”ett land, ett folk” och därför ansetts vara släkt med nazismen, men jag tar inte den kampen här och nu.) Bara för att kontrollera om kopplingen mellan folkhemstanken och vänstern är så stark som jag tror googlar jag på engelska Wikipedia för att se hur världen utanför Sverige betraktar saken:

Folkhemmet (English: the people’s home, definite form of folkhem) is a political concept that played an important role in the history of the Swedish Social Democratic Party and the Swedish welfare state. It is also sometimes used to refer to the long period between 1932-1976 when the Social democrats were in power and the concept was put into practice, but also works as a poetic name for the Swedish welfare state… The base of the Folkhem vision is that the entire society ought to be like a small family, where everybody contributes. The Swedish Social Democrats’ successes in the postwar period is often explained by the fact that the party managed to motivate major social reforms with the idea of the folkhem and the national family’s joint endeavor.

Men om man idag undersöker vilket svenskt parti som mest värnar om folkhemstanken så verkar det vara det av den så kallade vänstern mest avskydda, nämligen sverigedemokraterna. I partiets principprogram omnämns folkhemmet sex gånger, till exempel så här:

… hoppas vi dock kunna återskapa ett folkhem som i så hög grad som möjligt är präglat av trygghet, välstånd, demokrati och en stark inre solidaritet. Detta är den övergripande målsättningen med partiets verksamhet…

Eller när Expressenjournalisten Cecilia Hagen föreslår att man ska giftmörda – fast hon sedermera tog tillbaka och påstod att det var ett skämt eller en ”metafor” – människor som skickar oförskämda meddelanden till folk som vill värna migranters rättigheter att åtnjuta den svenska välfärdsstatens förmåner, vem är då höger och vänster, antirasist eller fascist: högerpopulisterna som ska dödas eller de goda människor som ska utföra avrättningarna?

Jag blir alltmer övertygad om att pratet om höger och vänster bara förvirrar. I varje fall förvirrar det mig. Kanske är alla som lägger ut sådana villospår egentligen anlitade av Putins trollfabriker och desinformationsindustrier för att trassla till det i våra hjärnor i syfte att öka vår hjälplöshet.

Hur bör man så se det? I en fråga, nämligen migrationsfrågan, går motsättningen mellan å ena sidan sverigedemokraterna och de övriga sju partierna. (Där har sverigedemokraterna varit snabbare än andra – även snabbare än jag – att uppfatta exempelvis farorna med islam.) Men i alla andra frågor har jag svårt att se några principiella skillnader mellan partierna. Om jag läser ett slumpvis draget program för skolpolitik är det nog svårt att avgöra i vilket parti det hör hemma (om det inte står en massa om vinstförbud, ty då vet man att vänsterpartiet är inblandat).

Alla partier, inklusive sverigedemokraterna, artikulerar det välfärdsindustriella komplexets intressen och världsbild. Motkraften, den ambitiösa medelklass som sköter sig själv och försörjer de andra som inte gör det, saknar partipolitisk representation. Vår politiske motståndare är inte vänstern och inte högern, utan den sammanväxta högervänstern.