Gästskribent Katarina Tavakol: The answer is blowing in the wind

logo­DGSIdag den 13 oktober tillkännagav Svenska Akademien att 2016 års Nobelpris i litteratur går till Bob Dylan. De allra flesta vet förstås vem den nordamerikanske musikern Bob Dylan är, men få känner honom som författare. Och det är inte så konstigt, för i själva verket har han inte skrivit några böcker, mer än en självbiografi vars första del kom ut 2004. Få motsäger nog faktumet att Dylan är en stor, både nyskapande och traditionsbärande musiker och låtskrivare inom den genre av  amerikansk folkrock som han hör hemma i. För dessa sina insatser som musiker förlänades han år 2000 det svenska Polarpriset. Varför väljer Akademien att nu också ge honom Nobelpriset?

Dylan fanns verkligen inte med på listan över tippade kandidater, men  Nobelkommittén är ju känd för att  medvetet vilja chockera genom sina val. 2005 gick priset till österrikiskan Elfriede Jelinek, vilket ledde till att ledamoten Knut Ahnlund i protest lämnade sitt arbete och aktiva medlemsskap i akademien.  Men från den kontroversiella dramatikern Jelinek till musikern Dylan är  ett steg ytterligare taget i en riktning som akademien själva antagligen tycker är modigt, normbrytande och trendigt, men som för litteraturälskare världen över snarare känns som ett slag i magen. Dylan måste vara den mest otippade vinnaren i prisets historia, just för att han är musiker och låtskrivare, men inte en i gängse mening skönlitterär författare eller poet. Hans texter är till för att höras, inte för att läsas. Ahnlunds profetiska domedagsord löd: ”Efter Jelinek är priset ödelagt” och kanske hade han rätt.

På dessa web-sidor har förhoppningar närts om att den syriske poeten Adonis kanske skulle komma att föräras det prestigefyllda priset. Om så hade skett hade ju världens alla ögon riktats mot denne lyrikers och lärde essäists kritik mot politisk islam och hans kritiska närläsning av Koranen, sunna och hadith, det vill säga den normerande teologiska traditionen. Adonis, vars författarpseudonym medvetet anspelar på den syriska  för-islamiska religionens dyrkan av den unge fruktbarhetsguden Adonis/Attis, tes är att islam är en religion som kulturellt och socialt snarare dragit ned de rika kulturer Mellanöstern ägde före islam, än tillfört dem något. Ett val av honom som Nobelpristagare skulle signalerat ett försvar för de sekulariserade muslimer världen över som dagligen står upp mot religiöst förtryck och sammanblandningen av politik och religion.

Men om man än inte har gett Salman Rushdie priset, varför skulle då Adonis föräras det? Rushdie fick ju aldrig priset, även om många tror så, då man förknippar honom med Svenska Akademien. 1989 valde Kerstin Ekman och Lars Gyllensten att sluta delta i akademiens möten, som en protest mot dess vägran att ställa sig bakom en appell till försvar för  Rushdie och ett fördömande av  ayatollah Khomeinis dödsdom mot honom.

Procentuellt har få nordamerikanska författare fått priset, vilket kan kritiseras med tanke på den enorma utgivning av romaner denna kontinent står för. Varje år brukar Joyce Carol Oates, höra till de amerikanska författare som finns på listan över tippade kandidater. Hon har en enorm produktion bakom sig och lyckas utan motstycke att i sina romaner komplext  väva samman enskilda individer och kollektiv, från alla samhällsklasser och etniska grupper, och sätta dem i spänningsfyllda relationer  till de samhällen, politiska och ekonomiska kulturer där de lever. Vad mer kan man egentligen begära om man tycker att  en av litteraturens stora uppgifter i en globaliserad värld i uppbrott och skrämmande snabb förändring, bör vara att med litterära stilmedel belysa just vad det är att vara människa i en sådan tid?

Men Svenska Akademien tycker annorlunda och väljer  i en värld som brinner och står inför stora förändringar, att ligga lågt, ”chilla”,  låta sig svepas med av tonårsnostalgi, dra några marijuanabloss och ge priset till Bob Dylan. Det enda som man nu skulle kunna hoppas på är att Dylan, som är jude,  en varm vän och försvarare av staten Israel, i sitt tal skulle säga något som anspelar på just det här och ge både akademien, den svenska kultureliten och Margot Wallström skrämselhicka för resten av det här året.

Katarina Tavakol är litteratur- och religionsvetare från Lund, bor i Dubai sedan 2010 och har innan dess bott sammanlagt femton år i Sydamerika, på Filippinerna och i Moskva. Kan inte låta bli att trots all frustration det skapar flitigt bevaka den svenska verkligheten och dess medier.

40 thoughts on “Gästskribent Katarina Tavakol: The answer is blowing in the wind

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Svenska Akademien har ju en faiblesse när det gäller att chockera ungefär som när det gäller Nobels fredspris. Det är ju förvisso ett sätt att väcka medial uppmärksamhet. För alla oss enkla själar, som inte ens kommer i närheten av Svenska Akademiens litterära smak, och som kunde tänka sig flera som borde vara mer förtjänta av det litterära Nobelpriset, är förstås väldigt förvånade. Vi får bara hoppas att Kungl. Vetenskapsakademiens aldrig kommer att överraska oss på detta sätt.

    Liked by 2 people

    • ericr45 skriver:

      Ett dåligt val, Zimmerman är en sångare/sångförfattare inte en FÖRfatttare..
      Han är bra men jag har aldrig riktigt förstått hans tydligen enorma storhet?
      Dessutom tycks han vara synnerligen ohyfsad och ouppfostrad som person, han har lär ännu inte ha hört av sig till Sv Akademien som fö INTE är de som delar ut Fredspriset, det gör Norges Ting (?) var det inte så?
      Vilket kanske förklarar en del blamager inom området.. Obama t ex.. *suck*

      Gilla

  2. malmobon skriver:

    ”Låg rätt i tiden” var en förklaring som gavs av ordförande för Svenska Akademin (kvinna).
    Vad menade Sara med detta?
    Jag är säker på det var politiskt och naturligtvis mot populism som media uttrycker det.
    Att Bob Dylan väljer tystnad kan tyckas märkligt, men han har säkert ett politiskt budskap när han väl behagar yttra sig. I vilket fall borde han vara upprörd över senaste utspelet från UNESCO.

    Liked by 2 people

  3. Peter Andersson skriver:

    Gissar att det handlar om att avleda uppmärksamheten från de nobelpris som delas ut av skandaltyngda Karolinska. Nobel 2016 handlar fr.o.m nu bara om Dylan, de andra priserna är fotnötter i år och kommer att få minimalt med utrymme i vardagspressen.

    Liked by 1 person

  4. lensof skriver:

    Nobelpriset till Bob Dylan känns verkligen som ett utslag av tonårsnostalgi, en rest från de som förstörde festerna förr genom sina misslyckade evighetslånga tolkningar av Dylans texter till en högst ifrivillig publik. Det hela blir därför aningen pinsamt.
    Frågan är om han kommer att ta emot det. Det är inte självklart, hans tystnad kan tyda på det. Han är i så fall mer medveten om vem han är och vad han gör än vad Svenska Akademin vill göra honom till.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Tänk om han tackade nej…
      Samtidigt sa att detta år borde Adonis ha fått priset!
      Då hade Svenska Akademien satt Nobelmaten i vrångstrupen)

      Gilla

  5. Sten lindgren dy skriver:

    Vad lustigt, det hade verkligen varit kul om Dyland sagt något om Israel..

    Men visst är det en skam, Svenska Akademin vågar så klart inte ge priset till någon som kritiserar islam med udd. Kraftord för detta påkräves, kanske fegisar passar? Även här
    har islam beskurit yttrandefriheten, Akademin KAN inte ge priset till Adonis, ej mindre till Rushdie.

    Sen undrar man hur man som kvinna kan bo i Dubai, vad är det som drar, de av slavarbetare byggda köpcentren?

    Liked by 3 people

    • katarinanadi skriver:

      Jag tycket att det var otrevligt av dig att kommentera på min personliga status, var jag bor o varför. Verkligen tölpaktigt o jag är förvånad att din kommentar har passerat redaktionens granskning.
      Mvh, Katarina Tavakol

      Liked by 1 person

      • sten lindgren dy skriver:

        Står fullt ut fast vid min kommentar om Dubai, anser att det är en styggelse, gästarbetarna där behandlas som slavar, både kvinnor och män. Det tycker jag är otrevligt, att jag inte stryker dig medhårs ser jag som mindre väsentligt.

        Gilla

  6. Lennart Jonasson skriver:

    Kulturvänstern jublar! Att tjafsa om Dyland skulle få priset eller inte är för dem mumma. Tänk så skönt att slippa från den dumma verklighetens mer brännande frågor. Politikerklassen är nog avundsjuka nu, deras drömmar är att i upprörda ordalag få diskutera om betyg skall gälla från fjärde eller sjätte klass när det gäller skolkrisen. om 100 eller 150 mer poliser när det gäller rättsväsendets förfall osv. osv.

    I Övrigt hoppas även jag på Katarins slutkläm i en mycket bra artikel.

    Liked by 2 people

  7. Borjön skriver:

    Intressant vore om Dylan hade ryggrad nog att tacka nej till priset med motivationen att han inte är någon författare. Men frågan är om det finns någon artist som kan tacka nej till den strålglans som nobelpriset ger?

    Liked by 2 people

  8. mgonja skriver:

    Känns som om ännu en representant för ”finkulturen” fått en chans att knäppa pöbeln på näsan.
    Att ge en syrisk poet som väldigt få ens hört talas om hade självfallet varit politiskt korrekt i det polariserade Sverige.
    Tack och lov har Akademin inte gått i den fällan.

    Liked by 1 person

    • Ulf45 skriver:

      Bob Dylan är ju inte ens författare och tillika knappast en medioker låtskrivare heller, musikaliskt sett.

      Mig veterligen har denne s k trubadur med protestsånger som specialitet inte klarat något annat än att tillfredställa den trånande rödvinsvänstern med något annat än just det. Att attrahera en minoritet som nu även har hijacked Svenska Akademin förefaller för mig inte särskilt vare sig musikaliskt viktigt och värt att belönas med litteraturpriset för visor som ”Knock, Knock, on Helen’s door”.

      Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Du menar väl ändå att det hade varit precis motsatsen till PK?

      Är man PK är Islam något man varken kritiserar eller ens vågar diskutera!

      Ett ämne som är helt TABU…

      Gilla

  9. Stefan Sewall skriver:

    Att inte Astrid Lindgren fått priset medan hon levde är mkt dåligt. Hennes böcker har på ett positivt sätt påverkat många miljoner (miljarder?) barn i hela världen och har haft ett stort positivt inflytande på mänskligheten. Ingen annan författare har på ett positivt, kärleksfullt, sätt påverkat så många människor när de är i starkt påverkbar ålder.

    Salman Rushdie borde haft priset då det hade kunnat ge honom ett bra skydd mot lönnmord. Solzjenitsyn fick det och blev immun mot Sovjetiska mordapparaten. Det ser inte bra ut att mörda en nobelpristagare, det blir dålig reklam för kommunismen resp islam.

    Liked by 1 person

  10. Hovs_Hallar skriver:

    Valet av Dylan är helt enkelt löjeväckande. Nog sagt.

    Men det officiella Sverige gör ju numera allt det kan, på alla fronter (tex. den ”feministiska utrikespolitiken”), för att göra Sverige till åtlöje.

    Liked by 1 person

    • Helmuth skriver:

      I artikeln står det:
      ”i själva verket har han inte skrivit några böcker, mer än en självbiografi vars första del kom ut 2004”
      Jag antar att det är Tarantula som avses.

      Gilla

    • katarinanadi skriver:

      Tycker du inte att du är litet småsint nu? Tarantula, är mer eller mindre totalt okänd. Hans självbiografi del 1 (övriga har aldrig publicerats) är mer känd. Men i slutändan spelar dessa båda böcker ingen roll. Akademien nämner dem inte ens. Han fick priset för sina låttexter o det är där debatten börjar. Nobelpriset i litteratur skapades just för litteratur, dvs romaner, lyrik eller dramatik. En annan poäng m priset har varit att försöka hitta en kandidat som är i behov av det, som behöver uppmärksammas för sina ovärdeliga insatser inom sitt område. Det blir förstås nästan alltid debatt om pristagaren, om det var rätt person och så vidare. Ibland har Akademien gjort ovärdeliga insatser som när Pasternakboch Soljenitzyn fick det eller Isaac Singer. Men genom att nu överträda flera gränser på samma gång, dels ge det till en musiker för texter som är bra, men inte så bra att de förtjänar Nobelpriset (som fram tills nu var det mest prestigefyllda litteraturpriset i världen), dels ge det till någon som redan är en mega-kändis o tidigare fått i stort sett alla priser man kan få inom musikbranschen, är att ta priset i en riktning som kan förstöra det (inte av ”finhetsskäl”, der handlar inte om det). Vad man har gjort är ju som om ett VM guld i slalom skulle ges till någon som var en längdåkningslöpare.

      Liked by 1 person

  11. Helmuth skriver:

    Det är inget fel på Dylan,även om jag, trots mogen ålder aldrig varit något större fan.
    När jag nyfiket bänkat mig i väntan på det berömda tillkännagivandet måste jag tillstå att min första reaktion vara förvåning, raskt följt av frågan ”varför?”
    Teorier finns det säkert gott om och mitt eget bidrag är att någon i akademien över en stadig grogg fått snilleblixten att i någon mån tvätta bort stämpeln av elitistiskt gubbsnobbism som vidlåder akademien som ett ärr i pannan: Du grabbar… vi gör någe kul, folkligt och lite ”haderittan” lixom… (Håkan Hellström är ju fortfarande så ung)
    Jag tror att Dylan därför blev det köttben som kl.13.00 genom dörren i börssalen slängdes ut till den förkrossande stora del av allmänheten som aldrig har hört talas om Haruki Murakami.
    Återstår nu att se om den store Dylan kommer att värdigas ett Stockholmsbesök och under hulda leenden mottaga priset ut Konungens hand. Frågan är fortfarande öppen och jag anar många svettiga överläppar på akademiens ledamöter.
    Lite kul är den nog ändå att någon vågat röra om i grytan. Det är väl det vi kallar utveckling.

    Gilla

  12. Lennart Göranson skriver:

    Om Dylan är ”rätt” mottagare av Nobelpriset är det många som har åsikter om, kanske inte förvånande. Själv anser jag mig lika lite kunna bedöma den saken som jag skulle kunna bedöma om det är ”rätt” personer som har fått Nobelpriset i kemi eller fysik. Jag accepterar att det finns auktoriteter, människor som har ägnat sitt liv åt en vetenskapsgren och att jag själv har ägnat mig åt andra saker. I det avseendet är det ingen skillnad på litteratur, kemi eller fysik.

    Katarina Tavakol presenteras som litteraturvetare och borde därmed vara väl rustad att förklara varför hon kommer till en annan slutsats än ledamöterna i Svenska Akademin. Speciellt undrar jag över hennes slutsats att Dylan inte är någon poet.

    Man bör ändå betänka att vårt lands – enligt min och många andras uppfattning – störste poet C M Bellman skrev sin poesi för att den just skulle framföras muntligt till musikackompanjemang.

    Gilla

      • Hans L skriver:

        Bäste Jan! Håller helt med dig. Bellman eller varför inte Fröding. Dags för ett postumt pris när levande kandidater tycks saknas. Svenskar? Ja, men amerikanerna har ju lagt beslag på det flesta andra priserna, så vi som svenskar borde väl kunna visa på vad vi inom litteraturen och poesin kunnat åstadkomma!

        Gilla

  13. P I Persson skriver:

    Man kan givetvis tycka vad man vill men personligen tycker jag det är sorgligt att beskåda den totala brist på förståelse som genomsyrar dessa sidor.

    Han skulle inte vara författare ? Nähä … Vem har då skrivit de två böcker som är utgivna i hans namn och de hundratals, kanske tusentals poemen ?

    En ”vanlig” poet hade varit OK. Att Dylan dessutom tonsatt och sjungit många av dem borde inte vara diskvalificerande.

    Han var ingen förhandsfavorit men hans namn har nämnts i sammanhanget i många år, så en sådan enorm sensation var det knappast.

    Enligt Nobels statuter skall priset förlänas någon som litterärt bidragit i idealistisk riktning. Det stämmer förstås på många fler också, men definitivt även Bob Dylan- Och han har nått ut till enorma skaror ända sedan början av 60-talet, det är mer än man kan säga om många andra pristagare som knappt någon hört talas om innan de fått priset.

    Till sist. Det är egentligen omöjligt att ”rättvist” utse en enda litteraturpristagare. Det finns många, inom olika genrer, som är värda detta pris. Nu blev det en av dem. Bara att acceptera för de andra.

    Gilla

    • Borjön skriver:

      @P I Persson

      ”Och han har nått ut till enorma skaror ända sedan början av 60-talet, det är mer än man kan säga om många andra pristagare som knappt någon hört talas om innan de fått priset.”

      Här har du i alla fall en poäng!

      Gilla

  14. Tyrgils Saxlund skriver:

    Jag har aldrig intresserat mig för Dylan, även om jag under studierna inför min doktorsexamen i litteraturvetenskap läste mängder av poesi, även sångpoeter. Men nu när han fått nobelpriset i litteratur roade jag mig med att titta på några av hans texter. Och fann dem så ointressanta som jag uppfattat dem genom åren. Jag tyckte dessutom att de var dålig lyrik, men det står för mig; alla behöver inte dela den uppfattningen, förstås.
    Man kan dock förundra sig över en akademi som under nittonhundratalet inte ger nobelpriset till vare sig Robert Frost eller Wallace Stevens, två stora amerikanska poeter och två av nittonhundratalets största överhuvudtaget.
    Vill man ge en amerikan av idag priset finns många andra: t ex Oates, Robinson, Roth.
    Jag tycker mig också kunna notera att vänsterradikalerna inte är så entusiastiska över valet som man kunde trott. Dylan är väl inte längre tillräckligt vänster.
    Och givetvis borde Astrid Lindgren fått priset delat med Tove Janson; det hade varit bra nytänkande på sin tid.
    Priset till Dylan är bara förbryllande, nattståndet, omotiverat.

    Gilla

  15. Fredrik Östman skriver:

    Har svårt att uppröras äver Bob Dylans korande. Många rörs och berörs djupt av hans texter, vilket måste vara ett kriterium så gott som något på poesi. Rytmiskt och rimmat är det också, kanske i dagens läge en belastning.

    Men något har hänt.

    Under årtionden har vi fått höra som svar på eviga frågor om Astrid Lindgren att barnböcker inte omfattas av prisets definition och att barnboksförfattares kvaliteter därför är irrelevanta. Den gamla demarkationslinje som därmed drogs upp måste ju ha uteslutit popmusiker också.

    Något säger mig att Akademien successivt har tippat åt vänster, inte minst genom att provocera och lura mer högervridna ledamöter att sluta gå på mötena på de sätt som beskrivs i artikeln. Inledande i denna rörelse var Sture Allén, en automatisk ordräknare utan vare sig vetenskapliga eller litterära kvalifikationer, utan såväl snille som smak. Sedan dess halkar Akademien bara allt djupare ner i sin egen dräck. Utkastandet av prispengar till oförtjänta är därvidlag bara tuppen på dyngstacken.

    Gilla

  16. Gert B. skriver:

    Tavakol ställer frågan : Varför väljer Akademien nu att också ge honom Litteraturpriset?
    Frågan ställs som om det vore samma personer som har beslutat om de två prisen.
    Självklart finns där inget samband och lika självklart anser jag Mr. Dylan vara en värdig pristagare till båda prisen. Om författare som Homeros, Shakespeare, Bellman eller Eddans upptecknare hade levt idag, skulle de då varit diskvalificerade som Nobelpristagare? Deras texter framfördes oftast sjungandes.

    Gilla

  17. Arthur skriver:

    I en tid när beklagansvärt många unga lämnar den långa grundskolan utan att kunna i skift på svenska formulera sig i en begriplig mening så är det kanske inte så konstigt att litteraturpriset gets till en obsolet låtskrivare från akademiledamöternas ungdomsår men jag skulle hellre sett att priset getts till Murakami Haruki fast detta var kanske för uppenbart för akademien.

    Gilla

  18. Anna skriver:

    Jag trodde i min enfald att mottagaren av nobelpriset i litteratur bestämdes vid Svenska Akademins sammanträde samma dag som pristagaren tillkännages. Därför blev jag enormt förvånad att tjugo minuter efter tillkännagivandet se akademiledarmot Englund komma in i ankomsthallen på Arlanda från flyget. Behöver inte alla ledarmöter ( förutom de som avsagt sig medlemsskap såsom Ekman) vara närvarande när årets viktigaste pris bestäms? Eller var det en markering av missnöje med pristagaren?

    Gilla

  19. P I Persson skriver:

    Konstigt att ingen fört Ulf Lundell på tal. Han har länge varit en rockpoet av rang och har dessutom skrivit åtskilliga, högt uppskattade, ”vanliga” romaner. Så han kan inte ifrågasättas av någon.

    Gilla

    • ericr45 skriver:

      Nu är jag inte nån större uppskattare av Lundell, heller..
      Men nu är vi i Sverige där kultutr och bildning inte står särskilt högt i kurs, vare sig ute i samhället eller inom skolan.
      Möjligen om man inte tillhör den kulturmarxistmaffian förstås och delar deras … världsbild..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s