Gästskribent Nils-Olov Johnson: Diskussionen om samarbeten efter nästa val

logo­DGSUnder senare tid har det blossat upp en diskussion om regeringsbildningen efter valet 2018.  Partiledarna uttalar sig om vad de är för och emot utan att någon gång reflektera över hur situationen kan se ut efter valet.

När tidningarna publicerar nya siffror från de olika opinionsmätningarna går alla kommen­tarer ut på att knyta både signifikanta och icke signifikanta ändringar för enskilda partier till händelser i närtid. Detta trots att erfarenheten visar att processen att välja parti är långsam och mer baserad på känsla än på logik.

I den här artikeln försöker jag i stället få grepp om de långsiktiga trenderna och med detta som underlag göra en prognos över situationen efter nästa val. Genom att utnyttja resultaten från samtliga opinionsmätningar får man en annorlunda bild än den som massmedia ger. Ansatsen är en linjär framskrivning av dagens trender. Bilden Månadsvisa opinionsresultat beskriver utvecklingen sedan förra valet för tre intres­santa konstellationer.

nils-olov-graf

För varje månad har medelvärdet för samtliga opinionsunder­sökningar använts. När man lägger in en linjär regressionslinje ses tydliga mönster. En viktig observa­tion är att det inte förekommer några trendbrott, utan opinionen rör sig i alla tre fallen mono­tont i en riktning.

Längst ned i diagrammet finns KD som förutom att de ligger under 4-procentspärren även har en tydligt fallande trend. De har förlorat 0,5 procentenheter per år sedan valet och är nu nere i 3,2 %. Fortsätter detta i ytterligare två år är partiet nere på nivån 2,2 % lagom till nästa val.

Strax ovanför KD hittar vi Liberalerna som i huvudsak rör sig i sidled på nivån 5 %. De svaga resultaten under hösten kan dock tyda på att även L är på väg in i en utförsbacke.

Den tredje linjen är en summering av de tre GAL-partierna ( C,MP,V). I enskilda opinions­under­sökningar kan dessa svänga upp och ned ganska kraftigt, men diagrammet visar att de tillsammans hela tiden ligger stabilt på 20 % + 0,5 %. En pedagogisk beskrivning av hur GAL/TAN-dimensionen sakta men säkert tar över väns­ter/hö­ger-dimensionen i det politiska livet finns i Den politiska konfliktlinjen har flyttats.

Min prognos för dessa partier är att i det kommande valet får GAL-partierna 20 %, Libera­lerna 5 % och KD får lämna riksdagen.

När det gäller att göra en prognos för SD är det, som jag tidigare har beskrivit, viktigt att enbart utgå från webbmätningarna (Yougov, Sentio). Efter vinterns tumult nådde SD en bottennivå i april i år. Därefter har det varit monotont stigande siffror i ett halvår. Detta återspeglas även i de övriga undersökningarna. SD rör sig nu uppåt med en genomsnittlig hastighet av 0,4 procentenheter per månad, vilket, om detta fortsätter, skulle ge ytterligare 9 procentenheter lagom till valet. Denna siffra måste justeras på två sätt. Webbmätningarna underskattade, i jämförelse med valen 2010 och 2014, SD-siffrorna med c:a 7 %. Lägger vi till detta får vi 9,6 procentenheter vilket gör att prognosen för SD hamnar på 34,5 %. Till sist justerar vi för att KD inte kommer in i riksdagen och fördelar deras 2,2 % på övriga partier. Resultat blir att SD bör hamna på 35 % bland de partier som kommer in i riksdagen.

Bilden som beskriver de fem småpartierna visar inget samband med utvecklingen av SD. Deras siffror förändrades inte, varken när SD gick upp eller ned. Vi kan anta att så kommer det att fortsätta fram till valet vilket betyder att det bara är S och M som interagerar med SD. Det enkla antagandet, baserat på tidigare undersökningar av väljarströmmar, är att S och M kommer att dela lika på förlusten av väljare till SD. Just nu ligger S på 25,4 % och M på 23,7 %. Justeras dessa siffror nedåt med 5 % var hamnar vi på 20,4 % för S och 18,7 % för M.

Vi kan med ovanstående resonemang som underlag se följande förutsättningar för en regeringsbildning 2018,

TAN-partierna får följande siffror: SD  35 %,  S   21 %.  M   19 %,  L    5 % och GAL-partierna får tillsammans 20 %.

Den gamla alliansen är passé då de bara får ihop runt 30 -31 % beroende på hur bra det går för C i GAL-gruppen. De röd-gröna får i sin tur bara ihop runt 33 -34 %. Detta kommer att bidra till att vänster/höger-dimensionen kraftigt minskar i betydelse och ersätts av GAL/TAN-dimensionen.

Den första frågeställningen är vem som skall bli statsminister. Om Löfven vägrar att frivilligt avgå kommer det att bli en omröstning i riksdagen. Det är troligt att GAL-partierna stöttar Löfven mot att han fortsätter att driva en GAL-inriktad politik på samma sätt som i den nuvarande regeringen. Enda sättet att få bort Löfven är då att M och SD går ihop om ett misstroendevotum. Därefter går erbjudandet att bilda regering först till Åkesson. Om han inte stöttas av M så går erbjudandet vidare till M. Om S och SD då motsätter sig AKB som statsminister går det inte att komma vidare.

M kan välja att gå i koalition med S och bilda en minoritetsregering med hoppande majori­teter. Om L ansluter sig spelar ingen roll då man ändå inte når majoritet. Björklunds förslag att S ansluter sig till alliansen resulterar visserligen i att det bildas en majoritetsre­ge­ring men med den svagheten att det inte finns en tydlig ledare då M och S kan förväntas bli jämstora i valet och GAL-partiet MP i den nuvarande regeringen ersätts med GAL-partiet C i den nya.

M kan välja att gå ihop med SD och bilda en TAN/höger regering med tydlig profil och majoritet i riksdagen vilket ger kraft att genomföra nödvändiga beslut. Åkessons förslag att bilda en M-KD-SD regering är vettigt då det inte spelar någon roll om den i praktiken redu­ceras till en M-SD regering efter valet. Redan idag vill en majoritet av M-väljarna ha ett samarbete med SD medan AKB ivrigt försöker måla in sig i ett hörn där en M-SD regering under hennes ledning blir omöjlig efter valet.

M kan välja att stötta en fortsatt S-regering med tydlig GAL-inriktning men själv stå utanför. Med ovanstående analys som bakgrund framstår AKB:s beteende som egendomligt om hon inte innerst inne vill ha en GAL/vänster-politik i landet i motsats mot vad hennes sympatisö­rer vill. Misstanken om att det är så stöds även av det faktum att hon låter den nuvarande regeringen genomföra beslut, som är svåra att backa tillbaka vid ett senare tillfälle, i stället för att omgående blockera regeringens arbete genom att fälla den och själv ta över.

Konsekvensen av ovanstående analys blir att det enda fungerande regeringsalternativet efter valet kommer att bli det nuvarande. Dessutom har ju Löfven redan deklarerat att han avser att regera ihop med MP även efter valet.

Nils-Olov Johnson driver sedan 20 år tillbaka eget företag inom teknikkonsultbranschen. Tidigare innehade han chefsbefattningar inom fordons- och försvarsindustrin. Han har doktorerat vid Cornell University i Förenta staterna.

18 thoughts on “Gästskribent Nils-Olov Johnson: Diskussionen om samarbeten efter nästa val

  1. sten lindgren dy skriver:

    Bra analys och hästlängder före de man läser i MSM. Den ökande desperationen hos etablissemanget kommer sig väl delvis av att de gör liknande analyser. Vilka analyser som sker hos MSM kan man bara spekulera om, antingen förtigs insikterna eller så förmår de helt enkelt inte längre se verkligheten utanför sin innegrupp.

    Konklusionen är att Reinfeldts lakej Kindberg-Batra måste bort. Vore man en ambitiös M-politiker i mellanskiktet så torde det vara det bästa för ens framtida karriär, M riskerar annars att implodera genom fortsatt samarbete med S och därmed V, inte bara så kommer invandringskaoset att fortsätta utan även den marknadsliberala käpphästen kommer att vara under konstant attack. Kindberg-Batra måste bort.

    Gilla

  2. Helmuth skriver:

    Jag drömde om Sverige i natt. I min dröm satt vi svenskar instängda i ett flygplan på 10000 meters höjd. I cockpit hade tre onda clowner låst in sig, utan avsikt att vare sig styra planet eller att landa säkert, då de var fullt upptagna av att kasta paj.
    Utanför cockpit står den rättmätige piloten och bankar på dörren i förtvivlade försök att ta sig in.
    Passagerarsätena upptogs av den s.k. oppositionen som likt stumma zombies bara lät allt ske, på väg mot det oundvikliga slutet.

    Liked by 1 person

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Politik är ingen exakt vetenskap men det går tydligen att vetenskapligt analysera skeenden i opinionen om man bara kan identifiera rätt faktorer. Analysen känns trovärdig liksom slutsatserna.
    En slutsats som kan utvecklas ytterligare rör (m). Det är svårt att frigöra sig från intrycket att partiet kidnappats av krafter som inte representerar mittfåran i partiet och det är märkligt att så många moderata politiker spelar med i detta spel. Ett aktuellt exempel är de moderata kommunalråd som nyligen skrev ett klagobrev till Löven om kommunernas trängda läge i invandringsfrågan. Det naturliga hade varit att vända sig till m-ledningen om detta, som ju har alla förutsättningar att agera om man vill, men det gör man inte. Jag har påpekat detta men enbart mötts av indignation.

    Liked by 1 person

  4. kim skriver:

    Tack, Nils-Olov Johnsson. Dina inlägg är alltid spännande läsning och utgör en välbehövd motvikt till diskussionerna i etablerad media. Jag hoppas att du återkommer med fler analyser framöver, då de givetvis kommer att bli allt mer intressanta när valet närmar sig. Vi är ännu i ett läge där de observerbara trenderna måste dras ut över väldigt lång tid, vilket ökar risken för fel.

    Om det scenario du skisserar skulle bli verklighet, så finns möjligheten att det öppnar en ny port i svensk politik. Om SD skulle bli det största partiet, så blir det svårt för övriga att hävda att svenska folket röstat fel. Det ligger närmare till hands att påstå att valresultatet talar för att SD som parti har förändrats och lockat till sig vanligt folk, vilket då utgör ett argument för att SD – i sin nya skepnad och med sitt nya innehåll – måste respekteras. Denna typ av kovändning fick vi se när DÖ föll; övriga partier hade ju utan problem kunnat upprätthålla DÖ utan KD, men valde istället att omtolka situationen.

    Övriga partier håller nu på att måla in sig i ett hörn när de tävlar i att ta avstånd från SD, samtidigt som SD växer bland väljarna. Ett valresultat liknande det som beskrivs ovan kan bli den ursäkt de behöver för att kunna lämna sina låsta positioner.

    Liked by 1 person

  5. Orust skriver:

    Vad man än anser om GAL/TAN-dimentionen, utgör den endast ett av sätten att försöka fånga djupare politiska rörelser i folksjälen. Vad som blir allt mer uppenbart, för var dag som går, är att resurser ihopsamlade i ett land, via skatter och eget arbete, och ytterst avsedda för den egen befolkningen, inte självsvåldigt sedan kan omfördelas och bjudas ut till en hel omvärld, motiverat av självpåtagna högre etiska principer, i ett försök att moraliskt omfamna hela världen – utan att det får allvarliga etiska och moraliska konsekvenser inom den egna befolkningen och nationen Sverige. Om den folkliga insikten sedan kallas nationalistisk, bryr sig nog i längden inte de utsatta människorna om, när de ser hur tryggheten hotas, och kvaliteten på skola, sjukvård och åldringsvård störtdyker ned till nivåer vi nyligen inte ens kunde föreställa oss. Den här folkliga insikten och utvecklingen har vi nog enbart sett början på. Och insikter tar tid att sjunka in och visar sig då som långsiktiga trender.
    En förstärkt vilja att försvara det egna kan även betraktas som ett svarsreaktion på en överdriven vilja till nationell upplösning.
    Den omfördelning av resurser, som hittills skett mellan olika kommuner, kan även den komma i fokus i en snar framtid. Även den omfördelningsprincipen kan börja slita sönder sammanhållningen inom nationen. Resurser är alltid begränsade. Behov ställs alltid mot övriga behov. I praktiken ställs därför alltid människor mot varandra, oavsett om vi vänder bort blicken.

    Gilla

  6. Fredrik Östman skriver:

    Svagheten i resonemanget beskrivs mot slutet av artikeln: Även om väljarskarorna för KD, M och S kan klassificeras huvudsakligen som TAN, så är deras eliter alla GAL. Folkpartiet nekrofilerna är som vanligt splittrade och velande uppifrån och ner. TAN-liberalerna bakom Jan Björklund har inget annat än L-ordet gemensamt med GAL-liberalerna bakom Birgitta Ohlson och Cecilia Malmström.

    Jag är inte särskilt övertygad om GAL/TAN-modellens förklaringsvärde. Jag kan inte ens passa in mig själv i den.

    För övrigt är det definitivt att man inte kan detektera ett trendbrott i en linje…?

    Gilla

  7. Lasse W skriver:

    Ibland får jag en känsla av att politiken tappat i betydelse. Höger-vänsterdimensionen är i stort sett borta. Politiken har blivit en sorts lekstuga. Den larmar och gör sig till men betyder inte så mycket. Vänstern har blivit kulturmarxistisk och släppt kritiken av kapitalismen även om Löfvenregeringen försökt blåsa liv i en del gamla s-vänsterkäpphästar men fått backa rätt så omgående. Idag är det kulturmarxism som gäller. Den är inte systemkritisk och hotande egentligen men påfrestande att leva med. Men det går att stänga av ögon och öron.

    Ekonomin har seglat upp som det enda viktiga. Finansministrarna är de nya statsministrarna. Det privata näringslivet är kung. Men en tyst sådan. Det glöms bort fast det är en stabiliserande faktor i dessa tider. Det håller Sverige vid liv. Tänk på det!

    Gilla

  8. Steven Jörsäter skriver:

    Bevare oss väl! Idag skrev ett antal kommunalråd i Skåne en protestskrivelse mot den orimliga bosättningslagen (http://www.svd.se/m-politiker-varfor-ar-staten-tyst-om-flyktingkrisen/om/svenskt-flyktingmottagande).

    Jag kunde inte låta bli att skriva till dem att jag sympatiserar fullständigt med era åsikter. Men det är ett slöseri med er och läsarnas tid om ni inte gör allt ni kan för att få stopp på nuvarande dårskap. Dessutom är ni fullt medansvariga till den förda politiken om ni underlåter att handla. Och det som måste göras är förstås att få M-partiledaren utbytt och regeringen störtad. En och annan journalist har faktiskt upptäckt det absurda i situationen är protestera mot politik som kan faktiskt nog kan förändra.

    Liked by 1 person

  9. Jenny skriver:

    Intressant analys som jag tror stämmer ganska bra. AKB visar tydligt att hon aldrig kommer att ta tag i taktpinnen. Hon är feg eller har självinsikt nog att hon aldrig kommer klara av att vara statsminister. Hon går dessutom i Reinfeldts ledband och fotspår.
    Om AKB menat allvar med sina ambitioner hade hon fällt regeringen.
    AKB är en fruktansvärt dålig politiker med noll karisma som pladdrar på med repetitiva svar som en nervös stolla.
    Menar moderaterna allvar med att de vill ha regeringsmakten måste de avsätta AKB och tillsätta en ny statsministerkandidat som vill regera ihop med sverigedemokraterna.

    Gilla

  10. Ami skriver:

    Vilken analys! Tack för detta. Återigen ger det oss rätt som hela tiden har hävdat att AKB:s strategi är helt fel för partiet och för Sverige.
    Två saker måste ske.
    1. AKB deklarerar att hon ämnar bilda regering med SD och andra intressenter inom Alliansen och det bör ske nu.

    Eller

    2. Partistyrelsen måste entlediga AKB så att en mer pragmatisk och framtidsinriktad ledare får ta över en som inte låter personliga åsikter styra. Ett sådant entledigande bör ske omgående.

    Precis som beskrivs så är majoriteten av M väljarna positiva till ett SD sammaarbete att som AKB inte ta hänsyn till detta är odemokratiskt och tyder på att det av personliga skäl.
    En partiledare kan inte och får inte sätta sina personliga åsikter före partiet, väljarna och landet.

    Gilla

  11. Jasa skriver:

    Vi får vänta och se. Kanske får vi flera ”nazist” avslöjande tills nästa valet. Att folk kan se SD som bärare av nån sorts nyupplysning och en högre intelektuell nivå, är för mig en gåta. Jag har svårt att se Åkesson och pojkarna läsa annat än deckare på sin fritid och Bob Dylan finns säkerligen inte i deras cd samling.

    Gilla

    • Anna Lindén skriver:

      Jag har svårt att se att ”Åkesson och pojkarna” skulle befinna sig på lägre intellektuell nivå än något annat partis politiker. Vad beträffar litteratur- och musiksmak finns förmodligen hela det kulturella spektrat representerat i riksdagen.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Du har väl aldrig gjort dig mödan att lyssna på Åkesson och pojkarna. Faktum är att man där finner en högre intellektuell nivå än hos valfri poltiker i något av de andra partierna. Därmed inte sagt att SD har ett bra program eller kommer att kunna rädda Sverige. Det är snarare att betrakta som en kritik av de andra partierna och de andra politikerna. Man kan alltså föredraga SD före de sju antidemokratiska, antiintellktuella, kulturradikala massinvandringspartierna och deras dagisretorik och tramspladder utan att sätta SD särskilt högt.

      Failed state.

      Gilla

  12. wilhjalmr skriver:

    Det märkliga är att man inte skulle göra stor affär i massmedia av om, exempelvis Lars Ohly fångats på bild, viftande med massmördaren Maos Lilla röda. Vilket han gjorde. Eller att Vänsterpartiet sände kondoleanser till Sovjet vid begravningen av den tyrann som i kommunismens namn dödade över 40 miljoner människor, Stalin.

    Liked by 1 person

  13. Boris skriver:

    Om M skulle låta Löfven sitta kvar efter nästa val så har M gjort sig irrelevanta för överskådlig framtid. Ett parti som inte vill ta makten fyller inte längre någon funktion annat än att utgöra födkrok för partiets ”folkvalda”. Ett sådant parti bör snarast avvecklas. En avveckling kommer naturligtvis inte att ske men man kan nog förvänta sig ett strömhopp från partiet och i så fall till SD.

    Gilla

  14. ztoompa skriver:

    Med tanke på att landet kokar som det är så kommer det bli uppror om det största partiet inte får styra. Men vi får som sagt se. Gillar inte situationen alls för tillfället.

    Gilla

  15. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Nils-Olov Johnson, för en intressant och föredömligt presenterad analys! Via länken till artikeln ”Den politiska konfliktlinjen har flyttats” hittade jag dessutom morpheusblogg.se och dess många och synnerligen givande artiklar. Enligt analysen där har såväl 7-klövern som de ledande medieaktörerna alla glidit in i kategorin global-progressiv, medan SD står ensamma kvar på planhalvan konservativ-nationalistisk.

    På sätt och vis har väl hela det senaste decenniets partipolitik i vid bemärkelse handlat om ideologiska frågor och manövrer, men utan kunskap, utan dialog, utan visioner. Bara svammel, pajaseri och besvärjelser i förening med total impotens och frigiditet vad gällt att styra upp de otaliga konkreta, materiella problemområdena. Ekonomins siffer- och fördelningssidor har man kunnat pladdra och träta om, men under svepningen har skeletten legat dolda.

    Min egen prognos inför 2018 är att vi de två närmaste åren förmodligen tvingas uppleva så svåra sammanstötningar i Frankrike eller Tyskland att t o m Sveriges infantiliserade 7-klöverpolitiker i tillräckligt samförstånd förmår rycka upp sig lite. Om de inte kan dämpa beröringsskräcken inför SD lär de lagom till valet tillgripa en ny kartell eller undantagstillstånd. Men om valet skulle hållas utan alltför omskakande händelser gissar jag följande utifrån dagens tendenser: SD 30 %, s 23 % , m 23 %, KD utslaget, de fyra övriga ca 6 % var. Ett eller flera partier skulle alltså tvingas ta skeden i vacker hand för att kunna regera – utan att grina alltför illa.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s