Gästskribent Nils-Olov Johnson: Diskussionen om samarbeten efter nästa val

logo­DGSUnder senare tid har det blossat upp en diskussion om regeringsbildningen efter valet 2018.  Partiledarna uttalar sig om vad de är för och emot utan att någon gång reflektera över hur situationen kan se ut efter valet.

När tidningarna publicerar nya siffror från de olika opinionsmätningarna går alla kommen­tarer ut på att knyta både signifikanta och icke signifikanta ändringar för enskilda partier till händelser i närtid. Detta trots att erfarenheten visar att processen att välja parti är långsam och mer baserad på känsla än på logik.

I den här artikeln försöker jag i stället få grepp om de långsiktiga trenderna och med detta som underlag göra en prognos över situationen efter nästa val. Genom att utnyttja resultaten från samtliga opinionsmätningar får man en annorlunda bild än den som massmedia ger. Ansatsen är en linjär framskrivning av dagens trender. Bilden Månadsvisa opinionsresultat beskriver utvecklingen sedan förra valet för tre intres­santa konstellationer.

nils-olov-graf

För varje månad har medelvärdet för samtliga opinionsunder­sökningar använts. När man lägger in en linjär regressionslinje ses tydliga mönster. En viktig observa­tion är att det inte förekommer några trendbrott, utan opinionen rör sig i alla tre fallen mono­tont i en riktning.

Längst ned i diagrammet finns KD som förutom att de ligger under 4-procentspärren även har en tydligt fallande trend. De har förlorat 0,5 procentenheter per år sedan valet och är nu nere i 3,2 %. Fortsätter detta i ytterligare två år är partiet nere på nivån 2,2 % lagom till nästa val.

Strax ovanför KD hittar vi Liberalerna som i huvudsak rör sig i sidled på nivån 5 %. De svaga resultaten under hösten kan dock tyda på att även L är på väg in i en utförsbacke.

Den tredje linjen är en summering av de tre GAL-partierna ( C,MP,V). I enskilda opinions­under­sökningar kan dessa svänga upp och ned ganska kraftigt, men diagrammet visar att de tillsammans hela tiden ligger stabilt på 20 % + 0,5 %. En pedagogisk beskrivning av hur GAL/TAN-dimensionen sakta men säkert tar över väns­ter/hö­ger-dimensionen i det politiska livet finns i Den politiska konfliktlinjen har flyttats.

Min prognos för dessa partier är att i det kommande valet får GAL-partierna 20 %, Libera­lerna 5 % och KD får lämna riksdagen.

När det gäller att göra en prognos för SD är det, som jag tidigare har beskrivit, viktigt att enbart utgå från webbmätningarna (Yougov, Sentio). Efter vinterns tumult nådde SD en bottennivå i april i år. Därefter har det varit monotont stigande siffror i ett halvår. Detta återspeglas även i de övriga undersökningarna. SD rör sig nu uppåt med en genomsnittlig hastighet av 0,4 procentenheter per månad, vilket, om detta fortsätter, skulle ge ytterligare 9 procentenheter lagom till valet. Denna siffra måste justeras på två sätt. Webbmätningarna underskattade, i jämförelse med valen 2010 och 2014, SD-siffrorna med c:a 7 %. Lägger vi till detta får vi 9,6 procentenheter vilket gör att prognosen för SD hamnar på 34,5 %. Till sist justerar vi för att KD inte kommer in i riksdagen och fördelar deras 2,2 % på övriga partier. Resultat blir att SD bör hamna på 35 % bland de partier som kommer in i riksdagen.

Bilden som beskriver de fem småpartierna visar inget samband med utvecklingen av SD. Deras siffror förändrades inte, varken när SD gick upp eller ned. Vi kan anta att så kommer det att fortsätta fram till valet vilket betyder att det bara är S och M som interagerar med SD. Det enkla antagandet, baserat på tidigare undersökningar av väljarströmmar, är att S och M kommer att dela lika på förlusten av väljare till SD. Just nu ligger S på 25,4 % och M på 23,7 %. Justeras dessa siffror nedåt med 5 % var hamnar vi på 20,4 % för S och 18,7 % för M.

Vi kan med ovanstående resonemang som underlag se följande förutsättningar för en regeringsbildning 2018,

TAN-partierna får följande siffror: SD  35 %,  S   21 %.  M   19 %,  L    5 % och GAL-partierna får tillsammans 20 %.

Den gamla alliansen är passé då de bara får ihop runt 30 -31 % beroende på hur bra det går för C i GAL-gruppen. De röd-gröna får i sin tur bara ihop runt 33 -34 %. Detta kommer att bidra till att vänster/höger-dimensionen kraftigt minskar i betydelse och ersätts av GAL/TAN-dimensionen.

Den första frågeställningen är vem som skall bli statsminister. Om Löfven vägrar att frivilligt avgå kommer det att bli en omröstning i riksdagen. Det är troligt att GAL-partierna stöttar Löfven mot att han fortsätter att driva en GAL-inriktad politik på samma sätt som i den nuvarande regeringen. Enda sättet att få bort Löfven är då att M och SD går ihop om ett misstroendevotum. Därefter går erbjudandet att bilda regering först till Åkesson. Om han inte stöttas av M så går erbjudandet vidare till M. Om S och SD då motsätter sig AKB som statsminister går det inte att komma vidare.

M kan välja att gå i koalition med S och bilda en minoritetsregering med hoppande majori­teter. Om L ansluter sig spelar ingen roll då man ändå inte når majoritet. Björklunds förslag att S ansluter sig till alliansen resulterar visserligen i att det bildas en majoritetsre­ge­ring men med den svagheten att det inte finns en tydlig ledare då M och S kan förväntas bli jämstora i valet och GAL-partiet MP i den nuvarande regeringen ersätts med GAL-partiet C i den nya.

M kan välja att gå ihop med SD och bilda en TAN/höger regering med tydlig profil och majoritet i riksdagen vilket ger kraft att genomföra nödvändiga beslut. Åkessons förslag att bilda en M-KD-SD regering är vettigt då det inte spelar någon roll om den i praktiken redu­ceras till en M-SD regering efter valet. Redan idag vill en majoritet av M-väljarna ha ett samarbete med SD medan AKB ivrigt försöker måla in sig i ett hörn där en M-SD regering under hennes ledning blir omöjlig efter valet.

M kan välja att stötta en fortsatt S-regering med tydlig GAL-inriktning men själv stå utanför. Med ovanstående analys som bakgrund framstår AKB:s beteende som egendomligt om hon inte innerst inne vill ha en GAL/vänster-politik i landet i motsats mot vad hennes sympatisö­rer vill. Misstanken om att det är så stöds även av det faktum att hon låter den nuvarande regeringen genomföra beslut, som är svåra att backa tillbaka vid ett senare tillfälle, i stället för att omgående blockera regeringens arbete genom att fälla den och själv ta över.

Konsekvensen av ovanstående analys blir att det enda fungerande regeringsalternativet efter valet kommer att bli det nuvarande. Dessutom har ju Löfven redan deklarerat att han avser att regera ihop med MP även efter valet.

Nils-Olov Johnson driver sedan 20 år tillbaka eget företag inom teknikkonsultbranschen. Tidigare innehade han chefsbefattningar inom fordons- och försvarsindustrin. Han har doktorerat vid Cornell University i Förenta staterna.