Om jag har några vänner kvar i den politiskt korrekta värld av begåvade, väluppfostrade, högt utbildade och vänliga människor som jag en gång betraktat som min sociala hemvist så är det väl slut med det efter den här krönikan.
Det handlar om min relation med Amerikas Förenta Stater, USA. Knappt någon kunde ha varit en mer hängiven amerikavän än jag. Vid sexton års ålder gjorde jag mitt första studieår i New Jersey.
Är vi inte ganska trötta på kunskap? Behöver vi verkligen fler teorier? Är det inte visdom vi behöver? Är det inte insikt om kunskapens begränsningar vi behöver och insikt om nödvändigheten av försoning med tillvaron? Mindre kunskap och mer visdom tack!
På Det Goda Samhället slår vi gärna ett slag för goda värderingar från äldre tider. Allt var inte bättre förr, men allt var heller inte sämre. Istället för att bara rida vidare på den galopperande modernismen bör vi också blicka bakåt och se till att få med oss somligt vi håller på att förlora. Nyligen skrev jag ett inlägg om dygder. Idag vill jag säga något om visdom. Inte kunskap alltså, utan visdom.
Som vi tidigare berättat om på Det Goda Samhället har professor Sara Johnsdotter vid Malmö universitet gjort en studie om könsstympning och kommit fram till att samhällets insatser skadar unga flickor. Vem är då denna Sara Johnsdotter, och hur har hon tidigare profilerat sig i frågan om könsstympning?
Redan i Sara Johnsdotters avhandling från 2002 är könsstympning ett centralt tema. Hon ifrågasätter ordvalet, som hon menar kan skada självbilden för dem som blivit utsatta för det, och strävar efter att neutralisera begreppet. Själv använder hon hellre ordet ”omskärelse”.
Idag är det den 27 april och Engelbrektsdagen. Nationalhjälten Engelbrekt Engelbrektsson, som fått statyer resta efter sig på flera ställen i Sverige, mördades denna dag år 1436. Mordet ska ha skett på en holme nära Göksholms slott vid Hjälmarens södra strand. Därför kallas den Engelbrektsholmen.
År 1818 restes en minnessten på det man trodde vara mordplatsen. Stenen bär denna inskrift:
Idag påstod skribenten Mattias Svensson på Dagens Nyheters ledarsida att jag skulle ha föreslagit att ”folket” borde kräva […]
För lite sedan publicerade Det Goda Samhället en artikel om de tiggande romerna, de så kallade EU-migranterna. Eftersom vi i Sverige ofta intar den allmänna attityden att romerna är offer, vare sig de är här frivilligt eller hitlockade av en liga och vare sig de är ligaledare eller traffickingslavar, kan det kanske vara intressant att ta del av hur Katolska kyrkan närmat sig fenomenet med de tiggande romerna.
Av en händelse hamnade jag på en förnäm tillställning på det ståtligaste ställe, tror jag i alla fall, som Sverige kan erbjuda, nämligen Spegelsalen på Grand Hotel i Stockholm. Allt är ornamenterat och övertäckt med lysande guld, plafondmålningar hänger i taket, guldmålade stuckmedaljonger med vapenliknande emblem fyller mellanrummen. Blomsterfyllda urnor står mellan speglarna som gnistrar i skenet av två väldiga kristallkronor med blåskimrande ljus.
Efter terrordåden i Sri Lanka uttryckte kardinal Malcolm Ranjith, ärkebiskop i Colombo, att terroristerna burit sig åt som djur och bör straffas skoningslöst. Även om Katolska kyrkan motsätter sig dödsstraffet menar kardinalen att terroristerna bör få ett straff som motsvarar deras brott.
Regeringens proposition 26 år 1975, som enhälligt antogs av riksdagen, brukar kallas mångkulturlagen och hållas för det aktstycke som införde mångkultur i Sverige. Det är inte riktigt sant eftersom staten inte genom lag kan etablera alla jordens kulturer i Sverige. Vad propositionen däremot stadgar är att staten ska anstränga sig för att skapa en god jordmån för främmande kulturer som vill plantera sina frön i den svenska myllan. Ingen representant för främmande kulturer ska behöva ge upp sin medhavda kultur och anpassa sig till den svenska, det ska staten efter förmåga se till:
Barnäktenskapets utplånare. Det är smeknamnet på Theresa Kachindamoto, stamhövding – inkosi – i Dezadistriktet i Malawi, skriver Life Gate.
Malawi är ett av världens fattigaste länder och också ett av de länder som har högst andel barnäktenskap. Fler än hälften av landets flickor gifter sig innan de fyller 18, något som Theresa Kachindamoto gör allt hon kan för att stoppa. Sedan hon tillträdde som hövding 2003 har hon hittills annullerat över 1000 barnäktenskap för att unga flickor ska få chansen att utbilda sig och styra över sina egna liv ocjh arbetar nu för att höja den lagliga åldern för äktenskap till 18 år.
De nya regler som i tävlingssammanhang sannolikt införs för transpersoner (individer som känner sig tillhöra det motsatta könet) kommer att få ett stort genomslag under nästa olympiad. Den internationella olympiska kommittén har av sin rådgivande underkommitté i frågan rekommenderats godkänna att en manlig transperson inte behöver ha genomgått några kirurgiska förändringar för att delta som kvinna. Det räcker med att hans testosteronnivå ligger under en viss nivå under ett år före tävlingen.
Påsken kom och gick och för de flesta av oss påskfirare blev helgen ungefär som vanligt. Ett och annat kyrkobesök, en väldig massa ägg och en festmiddag på påskdagen för att fira Kristi uppståndelse (alternativt en festmiddag för att det är en härlig tradition, om du nu inte är utövande kristen). Men för hundratals människor i Sri Lanka blev påsken en tragedi. Ett terrordåd med islamistiska förtecken tog över 300 människoliv, varav hälften barn, och skadade fler än 500. En sorgens dag just på den dag som är den största festdagen i hela kristenheten.
De har kommit i allt större antal genom åren, tiggarna från Rumänien och Bulgarien, så kallade EU-migranter som etablerat tältläger i våra större städer och som tigger utanför butikerna. På senare tid står det alltmer klart att tiggeriet blivit ett problem både för kunder och personal i landets butiker. Det Goda Samhället har pratat med några av dem som berörs.
Det är tisdag eftermiddag och jag befinner mig i ett av de större matvaruhusen söder om Stockholm. Utanför sitter en tiggare, med en vanställd fot bar och öppet synlig i snålblåsten, och i närheten uppehåller sig två män utanför en van med rumänska registreringsskyltar. De håller noggrann koll på tiggaren och på vilka som ger och inte ger pengar i hans pappmugg.
Spanien går till riksdagsval om några dagar, den 28 april, en månad före EU-valet. Motsättningarna är stora och utgången oviss, men en kandidat är verkligen annorlunda. Kanske väljarna är trötta på politiker som bara säger förutsägbara saker?
I Katalonien fick de spanska moderaterna, PP, knappt några röster i förra valet. Partiet hade sagt att det skulle försvara spanska staten och spanska språket men gjort det halvdant eller inte alls. PP var uträknat när en politisk bomb slog ner. Cayetena Álvarez de Toledo, CAT, kandiderar som nummer ett på PP:s lista i Barcelona, ett ”självmordsuppdrag”. Hon fascinerar. Politiskt är hon känd för att ha lanserat plattformen Libres e iguales (Fria och jämlika) mot regionalnationalismen.
Det är hög tid att ifrågasätta somliga av de metoo-vittnesmål som förekommit på kultursidorna. Särskilt de som gör anspråk på att förvalta författarens kulturella kapital i form av det påhängda ”djupsinnet” och samtidigt utgöra ett objektivt vittnesmål. Vi riskerar annars få en situation där den estetiskt mest tilltalande metoo-texten vinner.
Tidigare i år fick poeten Johanna Ekström en text publicerad i The Guardian som skildrar hennes möten med Jean-Claude Arnault för 20 år sedan. Vad som framgår av Ekströms text, och vilket hon även själv uttryckligen säger, är att Arnault inte på något sätt brukat våld mot henne. Det rör sig aldrig om en våldtäkt eller ett övergrepp.
Att många inom det amerikanska etablissemanget ogillar Donald Trump förstår man av rapporter i svenska media och kanske ännu mer om man läser amerikanska tidningar som New York Times och Washington Post. Ändå blev jag förvånad över kraften i deras hat när jag för ett tag sedan fick tillfälle att träffa ett antal sådana på plats.
Väluppfostrade människor, framför allt demokrater men även republikaner, fräste och spottade när Trump kom på tal.
Uttrycket som trendar mest på sociala medier just nu är ”Easter Worshippers”. Efter terrordådet mot kristna i Sri Lanka, där 290 personer (varav hälften barn) mördades och över 500 skadades twittrade bland andra Hillary Clinton och Barrack Obama om dådet, och valde då att kalla de kristna för just ”Easter Worshippers”.
En bisarr kulturkamp pågår i Sverige. Morgan Johansson har tillsatt en utredning som vill förbjuda nazistiska symboler, vilket även kan innefatta runor. Kanske inte alla runor, men såna som kan tänkas förekomma på halssmycken, affischer eller T-shirts i kretsar som regeringen klassificerar som nazistiska. Att Nordiska Motståndsrörelsen hör dit råder väl ingen tvekan om. Men hur ska man förhålla sig till grupper som helt enkelt gillar fornnordisk mystik? Jag tänker till exempel på Nordiska Asasamfundet, Samfundet Forn Sed eller Tolkiensällskapet Forodrim, eller den lösa krets av forntidsromantiker som från tid till annan fylkas runt runstenar och gravhögar. Är dom också nazister?
En fruktansvärd jihadistattack mot kristna på Sri Lanka har skördat omkring 300 dödsoffer och dubbelt så många har skadats. Jihadisterna använde sig av självmordsbombare för att slå till mot flera kyrkor på påskdagen. Dagen var sannolikt vald eftersom kyrkorna då skulle vara fulla av kristna som gladda sig över Jesus uppståndelse.
En imam, Zahran Hashim, har pekats ut som en av jihadistbombarna. Han ska vara ledare för den fanatiska islamistgruppen National Tawheed Jamaath (NTJ) på Sri Lanka.
Per Svensson heter en ledarskribent på Dagens Nyheter som har den lyckosamma förmågan att föra ett logiskt resonemang så att det räcker till en hel artikel. Det välkomnar jag även om jag tycker att hans logik för det mesta haltar.
Jag har just kommit hem från en vindlande promenad fram och tillbaks till Piazza del Popolo. Där hade en stor – men inte överväldigande stor – mängd främst unga människor samlats. De väntade på helgonet Greta. Under tiden bestods de flammande tal från olika håll. En pamflett delades ut med överskriften: Greta Thunberg – klimatets förkämpe. Bilden visar ett stort gäng idogt trampande cyklister. Tillsammans producerar de den ström som försörjer högtalaranläggningen.
Insatser mot könsstympning skadar unga flickor, och stigmatiserar vissa samhällsgrupper. Det skriver Aftonbladet, och hänvisar till en ny studie av Sara Johnsdotter, professor i medicinsk antropologi vid Malmö universitet.
Sara Johnsdotter har redan tidigare uttalat att hon anser att det svenska samhället bör visa större förståelse för könsstympning. 2013 sa hon i Sveriges Radios program Bildningsbyrån att kvinnor som blivit könsstympade kan känna motsvarigheten till fantomsmärtor – fantomnjutning.
Häromdagen förklarade Dagens Nyheter att det rådde ”rekordlågt stöd för [Brasiliens omstridde president som nu suttit i hundra dagar] Bolsonaro”. Enligt opinionsinstitutet Datafolha tycker ”30 procent att hans regering för ett dåligt jobb. 59 procent har förtroende för regeringen” påstod tidningen.
Det där lät skumt, tyckte jag. 59 procent kan väl inte vara rekordlågt? Så jag kollade källan Datafolha. Inte en siffra var rätt. 32 procent tycker att Bolsonaro är bra eller mycket bra, 33 procent tycker varken eller och 30 procent anser honom dålig.
Många känner hopplöshet inför utvecklingen i Sverige. Hur kan ett helt land ägna sig åt öppet självskadebeteende? Vi som tror på förnuft, måttfullhet och respekt för det egna får dock aldrig ge upp. Vi kan bland annat söka inspiration i de dygder som i äldre tider lärde människor att alltid fortsätta mot alla odds.
Ibland hör människor av sig till Det Goda Samhället och berättar om sin hopplöshet. Det Sverige som en gång framstod som klokskapens och trygghetens högborg tycks snabbt förändras till något helt annat. Världen tittar häpet på medan våra politiker vägrar ta verkligt ansvar.
Vill man påverka människor idag krävs moderna metoder som kan fungera effektivt helst på global skala. Netflix hör säkert dit med sitt ofantliga utbud som gör underhållning på nationella TV-kanaler och biosalonger nära nog obsolet. Därtill påverkas människor mer övertygande i den trygga hemmasoffan.
Massmedia och global underhållning har nu på allvar bestämt sig för att jordens klimat är på katastrofkurs. Därför gäller det att förse publiken med lämpliga och övertygande berättelser.
Påsken, liksom de flesta svenska fester, är ett exempel på hur det hedniska och det kristna sammansmälter i svensk kultur. Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”gå förbi” och påminner om hur dödsängeln i Egypten gick förbi det judiska folkets hus utan att röra dem. De hade strukit blod på sina dörrar.
Den svenska påskens kristna dimension vilar på denna judiska grund. Påskens innebörd förändrades av de kristna från att handla om det judiska folkets befrielse ur träldomen i Egypten till att handla om Jesus korsfästelse, död och uppståndelse.
Vill man genomföra en politik som människor tycker är vansinnig och som är svår att motivera med rationella argument, finns ett trumfkort som nästan alltid fungerar. Låt opinionsarbetet skötas av barn. När FNs klimatmål börjar ifrågasättas, inte bara från högerpopulistiskt håll utan även av meriterade forskare, väljer man att låta frågan företrädas av en 16-åring. Greta Thunbergs främsta (och kanske enda) merit är att hon är just ett barn. Att vända sig emot barn anses inte bara elakt, utan strider mot våra mest grundläggande beskyddarinstinkter. Med barn långt framme i frontlinjen, går det att genomföra nästan vilken politik som helst.
Häromdagen kom jag i debatt med en trevlig och begåvad person som forskar kring innovationer. Hans uppfattningar i åtminstone debattfrågan skilde sig avsevärt från mina. Det handlade om svenska högskolor och universitet. Är de bra eller dåliga?
Mina åsikter baseras i detta fall dels på en allmän misstänksamhet mot allt som politikerväldet åstadkommer, så där kan nog element av fördomar påverka mitt synsätt, dels också på att jag tillsammans med en grupp universitetsprofessorer och andra forskare för några år sedan skrev en bok som heter Universitetsreform! om just svenska högskolor och universitet.
Fler än 570 personer har arresterats i samband med klimataktionerna i London, uppger Scotland Yard. I ett skarpt uttalande säger London Metropolitan Police att aktionerna nu är långt bortom det acceptabla och att de hindrar polisen från att göra sitt arbete och hålla London tryggt.
Ibland ser folk konstigt på mig när jag säger att jag läser Dagens Nyheter. Jag törs knappt erkänna att jag betalar för att få en papperstidning hemburen varje morgon. Att skylla på bra sudokus och en fin kakuro varje fredag håller inte. Det håller på att bli skämmigt att läsa DN. Inte mig emot.
Ändå prenumererar jag. Trots allt förekommer intressanta inslag om man förmår läsa mellan raderna (vilket jag lärde mig att göra när jag bodde i den socialistiska republiken Guinea-Bissau där det bara fanns en tidning, den lokala Pravda). På sportsidorna den 7 april ställer DN en viktig fråga som kan få vem som helst att lägga pannan i brydda veck.
