En fruktansvärd jihadistattack mot kristna på Sri Lanka har skördat omkring 300 dödsoffer och dubbelt så många har skadats. Jihadisterna använde sig av självmordsbombare för att slå till mot flera kyrkor på påskdagen. Dagen var sannolikt vald eftersom kyrkorna då skulle vara fulla av kristna som gladda sig över Jesus uppståndelse.

En imam, Zahran Hashim, har pekats ut som en av jihadistbombarna. Han ska vara ledare för den fanatiska islamistgruppen National Tawheed Jamaath (NTJ) på Sri Lanka. Det är egentligen inte så viktigt vad den ena eller den andra gruppen kallar sig. Oavsett namn och oavsett i vilket land de olika jihadistgrupperna verkar, så drivs de av en gemensam ideologi.

Attacker mot kristna är vanliga i islamvärlden. I stort sett alla islamiska stater diskriminerar kristna och ger dem sämre rättigheter än muslimer. Det är därför vi behöver fundera över vad som kommer hända med vårt land när den muslimska befolkningen växer. Kommer vi att få samma problem som vi ser i islamvärlden? Kommer vi att få fler attacker mot kristna? Vi bör ställa dessa frågor och börja tänka på hur vi hindra att Sverige utvecklas åt fel håll på grund av massinvandringen och islamiseringen.

Reaktionerna inom etablissemanget efter jihadistmassakern på Sri Lanka har varit väldigt olik de som kom efter attacken mot moskéer på Nya Zeeland. Vår statsminister Stefan Löfven kallade till presskonferens efter attacken på Nya Zeeland, men den här gången twittrade han bara ett fördömande. Det skulle kunna tolkas som att kristnas liv är mindre värda än muslimers. Sex gånger fler människor dödades på Sri Lanka än på Nya Zeeland.

När justitieministern Morgon Johansson twittrade om terrorn på Nya Zeeland nämner han ”högerextremism”, men när han twittrar om terrorn på Sri Lanka skriver han bara ”terrorism”. Man nämner inte gärna den islamistiska terrorismen vid namn.

Men förmodligen handlar det om att vänstern inte kan använda den här attacken på samma sätt. Den på Nya Zeeland kunde de använda för att underblåsa hetsen mot alla de stämplar som ”högerextremister” och ”nazister” och så vidare. De kunde använda den för att säga att nu behöver vi ta tag i den farliga ”islamofobin” och ”rasismen”. Man kunde försöka koppla terroristen till sina politiska motståndare på högerkanten. Den här gången finns det dock inget för vänstern att vinna.

Efter den muslimska fredagsbönen vid Stockholms moské den 22 mars bildade fler än 1500 vänsteraktivister en ring kring moskén. Manifestationen hölls med anledning av terrordådet på Nya Zeeland veckan innan. Initiativtagaren Mattias Schain förklarade för SVT att:

”Vi gör det här för att visa moskébesökarna att de inte är ensamma i sin sorg och oro. Och att deras säkerhet inte är deras ensak, utan ett ansvar vi måste bära tillsammans som samhälle.”

Kulturminister Amanda Lind (MP) var också med och för Aftonbladet förklarade hon sitt deltagande:

”Jag tycker att det är viktigt att vara här och visa min solidaritet med muslimer som blev direkt drabbade av det fasansfulla terrordådet, men också visa att hot, hat och våld aldrig är okej.”

Enligt vänsterns värdegrund så är alla människor lika mycket värda. Men i praktiken verkar det som om muslimer är mer värda för vänstern än kristna. För efter det jihadistiska blodbadet på Sri Lanka har inte vänstern haft någon manifestation alls. Ingen ring runt en kyrka. Vänstern verkar inte bry sig ett dugg om den allvarliga ”kristofobin” som härjar i islamvärlden, och som alltså inte bara tar sig uttryck i våld och förföljelse från fanatiker utan också i statlig diskriminering. Faktum är att kristna är världens mest förföljda, religiösa grupp. Enligt World Christian Database är kristna den mest förföljda gruppen i världen med 105 000 människor som dödas årligen – 287 personer varje dag – 12 människoliv i timmen. Ändå fortsätter vänstern att tjata om ”islamofobin”.

Det verkar inte vara våld och terror som får vänstern att agera och anordna manifestationer. Det är snarare så att vänstern har en politisk agenda och att när något händer i världen som kan passa den agendan, då agerar man.

Till exempel blir shiitiska moskéer ständigt attackerade av sunnitiska extremister. Massor av shiamuslimer slaktas, torteras och sprängs i bitar. Det har till och med skett en attack mot en shiitisk moské i Malmö. Gärningsmannen var en sunnitisk extremist från Syrien.

Den 11 oktober 2016 brandbombades en shiitisk bönelokal, en moské alltså, på Norra Grängesbergsgatan. Lokalen, som kallas Al-Montader-moskén, används för religiösa ceremonier, som till exempel ashura, den stora sorgedagen då shiiter sörjer martyren Hussein som stupade i slaget vid Karbala år 680 e. Kr.

Ashura-dagen inträffade just den 11 oktober 2016. I länder där det finns både sunniter och shiiter är det vanligt förekommande med bombattacker mot ashura-ceremonier, framför allt mot de processioner man brukar ha.

Samma dag som moskén i Malmö attackerades, dödades till exempel 14 shiamuslimer i ett bombdåd mot en shiitisk moské i Balkh i norra Afghanistan. Vi ser här hur invandrare tar med sig konflikterna från islamvärlden.

I mars 2012 attackerades en shiitisk moské i Belgien av en sunnitisk fanatiker som var upphetsad av inbördeskriget i Syrien. Imamen dödades. Vänstern var tyst.

Vänstern har aldrig bildat någon ring kring en shiitisk moské för att skydda den mot dessa våldsamma uttryck för sunnitisk ”islamofobi”.

Varför? Jag gissar att en sådan manifestation inte skulle lämpa sig för god propaganda. Man ska helst inte låtsas om att det värsta våldet som drabbar muslimer är sekteristiskt, det vill säga muslimer som förföljer och dödar andra muslimer. Betydligt fler muslimer dör i detta våld än som dödades av Brandon Tarrant på Nya Zeeland.

Men vänstern vill att berättelsen ska vara enkel: rasifierade och muslimer är offer och den vite mannen är förövare. Det är så man kan mobilisera de egna i kampen mot islamofobi och rasism och piska upp hat mot nationalister och ”högerpopulister”.

Faktum är att shiamuslimer och andra muslimska minoriteter har det bättre i det så kallat islamofobiska väst än i den sunnitiska världen.

Från Stockholms moské som vänstern alltså ville ”skydda” med sin ring har det uppmanats till självmordsattacker mot Israel. Predikanten var Yusuf al-Qaradawi, Muslimska Brödraskapets chefsideolog.

Visste de som bildade ringen om detta? Hade de någon aning om vad som predikas i moskén? Jag tror faktiskt inte att de bryr sig. För dem var nog manifestationen i första hand en uppvisning av den egna godheten och toleransen. Muslimer med invandrarbakgrund röstar ofta vänster, så man kan också tänka sig att de inte vill stöta sig med denna väljargrupp. Det var länge sedan vänstern representerade svenska arbetare, i stället har man utvecklats till invandrings- och bidragspartier.

Att moskén står för en intolerans av ett betydligt värre slag än det förhatliga Sverigedemokraterna besvärade dem inte. Inte heller att offren för denna intolerans först och främst är muslimer. För Al-Qaradawi, som välkomnades i Stockholmsmoskén, stödde också den sunni-extremistiska sidan i det syriska inbördeskriget eftersom alawiterna, den shiitiska sekt som president Assad kommer från, är ”värre än judar och kristna”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).