Gästskribent Sebastian Marquez von Hage: ”Metoo”? Jag också!

Sebastian Marquez von Hage

Det är hög tid att ifrågasätta somliga av de metoo-vittnesmål som förekommit på kultursidorna. Särskilt de som gör anspråk på att förvalta författarens kulturella kapital i form av det påhängda ”djupsinnet” och samtidigt utgöra ett objektivt vittnesmål. Vi riskerar annars få en situation där den estetiskt mest tilltalande metoo-texten vinner.

Tidigare i år fick poeten Johanna Ekström en text publicerad i The Guardian som skildrar hennes möten med Jean-Claude Arnault för 20 år sedan. Vad som framgår av Ekströms text, och vilket hon även själv uttryckligen säger, är att Arnault inte på något sätt brukat våld mot henne. Det rör sig aldrig om en våldtäkt eller ett övergrepp. Ändå blir det tydligt att texten är skapad för att ingå i den vittneslitteratur som utgjort en stor del av hela metoo-rörelsen. Den löpsedelsvänliga titeln talar sitt tydliga språk: ”’I trembled with shock’: my brush with the rapist at the heart of the Nobel scandal”.

Man får känslan av att Ekström bidat sin tid och sedan sålt sin text när kursen stått som högst. Vad de flesta skulle beskriva som ”ett dåligt ligg” lyfts på ett högtravande sätt fram som en existentiell kris. Om Ekström verkligen intresserar sig för temat ”att sälja sin själ för framgång” kan möjligtvis utnyttjandet av metoo-rörelsen för själviska syften vara ett mer intressant uppslag.

Jag har i princip inga problem med att vittnesmål kommer fram angående Arnaults libido. Men behöver verkligen berättelserna estetiseras och säljas likt överdesignade parfymflaskor? Ett stående inslag verkar vara de pikanta detaljer som leder tankarna till skvallertidningar men som nu kryddas med ett poetiskt språk som ska skänka texten en aura av litteratur: Jean-Claude, still fully dressed, is almost nonchalant. He tells me I need not worry about pregnancy: he’s sterile. I read the spines of the books on the shelves. My legs seem to be floating. I wish I were more androgynous, the way I feel I really am. My eyes jump between book spines and body parts. I imagine how I might write this scene, how I would turn the present into a memory.

I essän ”Philomelas tunga” skriver den ökände Horace Engdahl om just vittneslitteraturen. Han formulerar träffande det jag reagerar mot i Ekströms text: ”Till bilden av ett vittne hör en viss ensamhet eller i varje fall undandragenhet från ideologiska strider. Man kan inte samtidigt vara debattör och sanningsvittne.”

Det kan verka taktlöst att granska vittnesmålen, men det är kanske dags att spekulera om bevekelsegrunderna hos somliga av de ”kulturkvinnor” som träder fram och säger att även de har drabbats. Det senaste tillskottet är författaren och journalisten Lawen Mohtadis som skrivit en text där en gammal arbetskonflikt angående huruvida hon själv eller Gellert Tamas förtjänar mest erkännande för ett filmprojekt plötsligt handlar om metoo: Sen hände metoo. Jag var mitt uppe i arbetet med att bygga upp mig själv. Att se andra kvinnor bryta sin isolering var en för mig genomgripande upplevelse. Jag läste artiklar och inlägg och kopierade stycken och meningar ur tusentals berättelser. Jag kände ordagrant igen mig i andras vittnesmål. Mohtadi tycks vilja rättfärdiga sin text genom att få den att handla om något större och viktigare än den konkreta arbetskonflikten med vad som kanske är en självcentrerad och narcissistisk person: De kvinnor – och män och transpersoner – som blir utsatta för systematiska kränkningar – hur kan vi skydda och stötta dem?

I princip blir det omöjligt att ifrågasätta syftet med dessa artiklar. Kritiserar man ett vittnesmål för att inte vara objektivt och sakna relevans för metoo-debatten kan författaren hävda att det rör sig om just en personligt utformad text, om en personlig upplevelse och inget annat. Att ifrågasätta eller förminska upplevelserna låter sig alltså inte göras.

Men är det då inte motiverat att vi får ta del av dessa vittnesmål? Det är klart det kan vara det. Men problemet är att de får en social och kulturell funktion av anklagelse som går långt utöver redogörelsen för en subjektiv upplevelse. Därför är det också viktigt att kunna tala kritiskt om vittnesmålen. Man kan också fundera över om rent karriärmässiga avväganden kan ha fått vissa kulturskribenter att träda fram. Vill man spetsa till det lite kan man påminna om Edgar Allan Poes välkända fras ”The death of a beautiful woman is the most poetic topic in the world”. Nu verkar den ha dammats av och moderniserats till ”The metoo story of a mostly unknown professional female writer is the most poetic topic in the world.”

16 reaktioner på ”Gästskribent Sebastian Marquez von Hage: ”Metoo”? Jag också!

  1. Fredrik Östman skriver:

    Men du missar ju helt den national-socialistiska identitetspolitik som ligger bakom den asymmetri i trovärdighet och förmodat och erkänt lidande som ligger bakom det hela. Du verkar mena att dessa sjuka principer nog är bra, men man skall bruka dem med måtta och god smak?

    Gillad av 2 personer

    • Sebastian Marquez Von Hage skriver:

      Tack för din kommentar. I min text uttalar jag mig inte om metoo som helhet, utan väljer att titta närmare på det fenomen i fenomenet som ”det litterära metoo” utgör.

      Gillad av 2 personer

  2. Östrahult skriver:

    En ding ding värld skulle man kunna säga. Hur kan detta ha uppstått? Jag tror det finns två viktiga förklaringar:

    • Den här typen av beteenden är ett uttryck för överflödssamhället, man behöver inte knega för brödfödan. Det går att odla sina privata nycker och ändå få ihop brödfödan inte minst tack vare att det finns andra med samma nycker
    • Den här typen av beteenden möjliggörs av det moderna samhället, det som tidigare var lokalt byskvaller eller klotter på torrdasset är nu tack vare internet och urbaniseringen tillgängligt överallt
    Man skulle kanske kunna lägga till att sex har varit en handelsvara i alla tider, och att det vi nu ser är att marknaden vidgas

    Gillad av 8 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Det var en självklar nödvändighet att en ideologi som förnekar all skam och alla lång- och medelfristiga personliga relationer som förtryckande bindningar, en ideologi som erkänner endast transienta och perfekta transaktioner som tillåtet umgänge, till slut måste börja hylla prostitution som kulturens högsta goda? Se till dildopartiet nekrofilernas ungdomsförbund. De visar vart hela härket är på väg.

      Kvinnor som gottar sig åt sin egen prostitution och säljer den i andra hand! Jag gör korstecknet i andanom.

      Gillad av 8 personer

  3. Dnam eksnad skriver:

    Ja vad vänstern gör på sin fritid och hur de utövar sin omoral det struntar jag i, jag betalar min skatt eftersom jag måste men för övrigt så bryr jag mig inte om dem de minsta. Det är smärtsamt nog att de stjäl mina skattepengar. Jag ser inte svensk TV och lyssnar inte på svensk radio och skummar bara politiska rubriker för att kolla om allt är som igår, och det är det. De är alla onda människor som följer onda principer. Att läsa om detta är ungefär som att studera nazisters bordsskick eller sexualmoral, i vilket syfte?

    Gillad av 3 personer

  4. UlfH skriver:

    Att sälja sin själ för framgång kan en människa göra på en mängd olika sätt. Men vissa människor har större möjligheter att sälja sin själ (och kanske har krav på sig att göra det) och det är författare, journalister och andra inom media. Såret i själen kan de sedan få svårt att hantera, speciellt alla oroliga känslor som såret när som helst kan väcka.

    Gillad av 3 personer

  5. Kent skriver:

    Tidstypiska fenomen metoo, Greta Thunberg och islam som inte får ifrågasättas eller problematiseras. Det beror på att fenomenen gör att vänsterextremisterna får sätta agendan på vad som är angeläget att framföra och hur det diskuteras.
    Erik Hörstadius fick sparken från TV4as nyhetspanel när han dristade sig till att inte sjunga med i hyllningskören till metoo.
    I dag såg jag i SvD att Vdn för XXL sport var illa ute för att ha kritiserat Greta Thunberg.

    Gillad av 3 personer

  6. Observatör skriver:

    Snygga tjejer uppvaktas mycket och lär sig att hantera ovälkomna närmanden. Fula tjejer har ingen träning i detta. En del blir aldrig uppvaktade.Då vill man nog gärna ropa ”jag också” även om det aldrig var så. Sedan är det en annan och betydligt allvarligare sak att många vackra kvinnor faller för rena psykopater.

    Gilla

  7. W skriver:

    * HD sätter punkt för utvisning av nästan alla våldtäktsmän
    * Nya regeln: Våldtäktsmän som har varit i Sverige i över fem år ”får inte” utvisas
    * Beslutet gäller direkt och kan inte överklagas
    * Den vägledande domen väntas nu leda till att nästan alla våldtäktsmän får stanna i Sverige i framtiden
    Bakom det kontroversiella besutet står justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Svante O. Johansson och Sten Andersson.

    Helt i linje med PKisternas ointresse för kvinnors trygghet.

    För vita män gäller andra regler som vi vet, där räcker det med en hand på låret för att bli för evigt skambelagd.

    Gillad av 4 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.