Det svenska kulturlivet styrs, eller rättare sagt, styrs inte enligt principen om armlängds avstånd. Detta uttryck säger att kulturen i alla dess former inte skall styras av den politiska makten, eller av någon annan makt.
Politiken skall ha vett att alltid hålla armlängds avstånd. De offentliga organ som anslår pengar och ordnar utbildningar för kulturlivet skall ändå inte ha rätt att styra detta.
Nu ska jag säga en sak som jag tänkt många gånger – och du har troligen också gjort det – men knappt vågat skriva. Det är att statens första uppgift inte, som många tror, är att vårda värdegrunden utan att vårda sitt våldsmonopol. Detta har världen vetat om i varje fall sedan 1600-talet när Thomas Hobbes skrev boken Leviathan. Leviathan är ett fruktansvärt monster från Jobs bok i Gamla Testamentet som Hobbes framhåller som förebild för den statliga våldsapparaten:
Mohamed Omar på Det Goda Samhället har en fenomenal förmåga att träffa huvudet på spiken. Speciellt när han skriver om islam, ett ämnesområde han behärskar till fullo.
Jag tänkte på honom när jag såg detta inslag från SVT Nyheter. Det handlar om massflykt från socialtjänsten bland de som arbetar med barn och unga i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Regeringens viktigaste minister är tvivelsutan justitieminister Gunnar Strömmer. Han skall låta göra en välbehövlig översyn av Brottsbalken från 1964. Han har en stor roll att fylla vad gäller många av förslagen i Tidöavtalet. Och nu har Strömmer även fått härvan inom den högsta polisledningen på bordet. Ingen avundsam uppgift. Strömmer behöver mycket hjälp och en fast vilja att förändra tingens ordning.
Jag sitter redan nu och skissar på nya förslag inför nästa års Luciadebatt. Tycker det behövs lite nya friska tag inom området. De nuvarande argumenten för att Sankta Lucia inte ska få vara en svensk tjej, vitklädd med ljus i hår, känns ärligt talat lite trötta.
EU må ha stora fördelar men är, enligt min erfarenhet, en förskräcklig byråkrati. Hur skulle unionen kunna vara något annat? Det ligger i byråkratins gener att växa och bli så komplicerad att ingen utomstående kan kontrollera den. Svensk offentlig förvaltning ska enligt teorin styras av medborgarnas ombud, våra politiker, vilket inte går så särskilt bra. Tänk dig vilka lekbollar de europeiska folkens EU-representanter måste vara i brysselbyråkraternas händer.
Kommer regeringen att lyckas med det politiska beting som den föresatt sig i Tidöavtalet? Det är, trots allt, inga småsaker som förespeglas utan verkligen ett paradigmskifte eftersom en stor del av de föreslagna reformerna går på tvärs emot det politiskt korrekta tänkande som länge förhärskat i svensk politik.
Dyrare mat och dyrare el. Årets vinter har av vissa kallats ”krisvintern”. Många svenskar undrar nu hur de ska få ekonomin att gå ihop. I medierna ger experterna råd.
Jag är ingen expert. Jag kan faktiskt väldigt lite om ekonomi. Men jag tänker ändå delta i samtalet.
Det är svårt för de flesta att påverka sina inkomster, tänker jag. Den svenska arbetsmarknaden är extremt överreglerad och överbeskattad, vilket gör att det i många fall är meningslöst att till exempel baka bullar hemma och ställa sig och sälja på torget.
Merkantilismen går dessvärre väl ihop med dagens EU-politik. Merkantilismen var den förhärskande ekonomiska politiken i Europa under främst perioden från 1500-talets början till slutet på 1700-talet. Den gick ut på att kontrollera export och import så att ett land fick ett överskott av ädla metaller.
Men så kan vi väl ändå inte göra? Vi är ju ett mångkulturellt och tolerant land. Vi gillar ju olika och avskyr rasism.
I Sverige har vi lyckats med konststycket att 1) göra mångkultur och antirasism till statlig, skattefinansierad ideologi, och 2) tvångsassimilera invandrarbarn.
Hur lyckades vi med det? Genom att byta namn på saker. När socialtjänsten tvångsomhändertar och tvångsassimilerar barn från invandrarfamiljer uppger de inte ”främmande kultur” eller ”islam” som orsaker.
På DN’s ekonomisida skriver Katrine Marçal om något jag länge funderat över. Hur kan man ekonomiskt försvara en drastisk ökning av elanvändningen (bland annat genom att elektrifiera bilparken) och samtidigt vilja avveckla kärnkraften, sluta importera gas från Ryssland och förbjuda fossila bränslen. För de flesta är denna ekvation omöjlig att lösa, men för Katrine Marçal finns en lösning som heter ”Wrights lag”. Jag har inte hört talas om den tidigare, men vad som gör lagen särskilt intressant är att den tycks kunna göra energin ”nästan” gratis.
Jag funderar ständigt på det svenska samhället och anser att jag med myrsteg, kanske ett om dagen, på några årtionden kommit en bra bit. Idealet vore att åstadkomma en motsvarighet till den gamla marxistiska bilden ovan som är så välkänd och naturtrogen att folk som för hundra år sedan betraktade den säkert undrade om den var ett fotografi av det dåtida samhället eller en färglagd fantasi.
Nu har jag moderniserat bilden efter dagens förhållanden även om jag inte ritat och färglagt några bilder.
Vår tids samhällspyramid har fyra nivåer.
En kampanj arrangerad av föreningen Skiftet, med mottot ”Demokrati i rörelse”, vill införa vad man kallar ”Sverigepriser” på el. Föreningen beskriver sig så här:
Vi är engagerade medborgare som vill ha ett skifte i samhället – där vi tillsammans står upp för miljön, rättvisan och varandras rättigheter. Folkrörelsen Skiftet består av tiotusentals svenskar som engagerar sig varje månad för att alla ska ha en röst i samhället. Vi använder digitala verktyg för att samla tusentals medborgare, som framför datorn och på gator och torg ställer politiker och storbolagens lobbyister till svars.
Och så här presenteras kampanjen för ”Sverigepriser”:
För ett par år sedan publicerade jag en intervju med en stolt PK-ist. Det var en sällsam upplevelse att göra den intervjun, och höra hennes argument, men hon är sannerligen inte ensam. Nyligen hade jag ett samtal med en annan PK-ist. Det är alltid intressant att försöka förstå hur människor tänker, särskilt när deras tankegångar går i helt motsatt riktning från ens egna.
Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.
Magdalena Andersson har återigen förtjänat detta omdöme. I söndagens partiledardebatt påstod hon, med spända käkar och stirrande ögon att den nu sittande regeringen sänker skatterna för de rikaste.
Det låter alarmerande, men är helt trivialt. Hon syftar på att brytpunkten, det belopp ovanför vilket statlig skatt på 20 procent, och inte bara kommunal skatt, skall betalas – att detta belopp justeras efter inflationen. Att inte göra så skulle innebära en automatisk och ständig skattehöjning. Med nuvarande höga inflationstakt, och åtföljande kompenserande inkomstökningar, skulle skattehöjningen bli avsevärd.
Tiden då vita män var hjältar är förbi. Både på vita duken och i verkligheten. I en video på sin youtubekanal Better Bachelor redovisar Joker en ny studie som visar hur vita män diskrimineras på den amerikanska arbetsmarknaden.
Studien visar att 52 % av de undersöka företagen öppet medger att de diskriminerar vita män i syfta att främja så kallad ”diversity”.
Å ena sidan sägs det ofta att vi lever i en traditionslös tid, att människor saknar förankring i historiska seder och bruk. Å andra sidan förser man allt möjligt med tradition: det kan handla om ett företag, en produkt, en arbetsplats, en förening eller en gemensam aktivitet. Det är ett ord som är laddat, upplyser oss riktigt nog etnologerna David Gaut och Orvar Löfgren i Myten om svensken (1984), med löften om äkthet, kvalitet och ursprunglighet; följaktligen med länkar till historien och den gamla tiden.
.
Den här bloggen har den pretentiösa underrubriken ”här skapas samtidens självförståelse”. Att skapa självförståelse är ingen barnlek, kan jag tala om, särskilt som samtiden ofta inte vill ha någon självförståelse (plus att man förstås kan tolka samtiden fel och därmed skapa mer förvirring än förståelse).
I advent för några år sedan postade jag ett fotografi på min Facebooksida. Jag hade fotograferat av ett fotografi i boken Varför firar vi Lucia? från 1996.
Motivet var en skulptur från 1400-talet. I bildtexten stod det: ”Sankta Luciaskulptur i ek från 1400-talet”. Skulpturen finns på Zornmuseet i Mora.
Häromdagen besökte jag ett seminarium om elkrisen hos organisationen Svenskt Näringsliv. Man fick kaffe och toscamazarin. Budskapet var att panikstämning sprider sig bland många svenska företagare. På organisationens hemsida tar en medlemsföretagare bladet från munnen:
Som vi har väntat på resultatet.
Vinnare i år blev 15-åriga Zeinab Dahad från Bredäng. Naturligtvis iförd hijab och obligatorisk stark ögon-makeup. Poeten Dahad blev jätteglad:
– Jag tappar alla ord! Jag har, alltså helt… jag kan inte sjunka in det här än!
Här blir man ju lite nyfiken på hennes fantastiska diktning, och Kulturnyheterna ger oss ett smakprov:
.
Tocqueville var en nyfiken fransk ädling som i början av 1800-talet reste till USA för att se om, och i så fall hur, demokratin kunde fungera. Han var cynisk eller välutbildad nog för att räkna med att alla statsskick hade inneboende tendenser att utvecklas till despotier när makthavarna väl blivit varma i kläderna. Men den första demokratin i världen? Där makthavarna var kringgärdade av långtgående förbud mot att kränka folkets privata friheter? Där makthavarna till och med tillsattes av folket i fria val? Vad slags despotisk makt skulle de amerikanska makthavarna ha möjligheter att tillvälla sig? Kunde man tänka sig att en ny sorts despoti utvecklades i sådana länder, en despoti som inte i första hand ägnade sig åt att förtrycka folket?
Idag är det lucia. Och medan vissa har raderat julinslagen i luciafirandet slår jag på stort med tomtar, glitter, lussekatter och traditionella luciasånger så det står härliga till. Traditioner är viktiga för mig, om det nu hade undgått någon av läsarna, men det är inte för att jag blir personligt provocerad av ”avjulifierade” luciatillställningar som jag skriver om det utan för att jag tror att traditioner är viktigt för oss alla. Vi behöver känna våra rötter, vår kultur och våra traditioner om vi ska vara trygga i oss själva. Att så många av de barn som växer upp nu tvingas in i kulturlöshet och rotlöshet bådar inte gott för framtiden.
I ett nytt avsnitt av Pär Ströms YouTubekanal ”Nu fan räcker det” (10/12 2022) intervjuas Det Goda Samhällets skribent Lars Hässler:
När Mariehemsskolan i Umeå rustar för luciatåg ska julinslaget bort. Varför? För att muslimska föräldrar inte accepterar de svenska traditionerna.
Nej, det här är inte fejk news, som det så ofta påstås så fort någon rapporterar att julinslagen i julen ska tas bort på grund av muslimskt påverkansarbete. Det här är helt och hållet sant, i alla fall om man får tro körledaren själv. Så här säger han i inslaget:
Rubrikens fråga kan verka nördig. Vem bryr sig? Lite generat erkänner jag att jag bryr mig. Jag har frågat auktoriteter efter svar sedan jag gick i gymnasiet. Det bästa försöket gjorde en mattelärare som sa att ”dom bara finns” och sedan tog sin käpp och gick.
.
För uppemot tio år sedan greps jag av en obehaglig känsla som jag aldrig tidigare upplevt men som sedermera har blivit standard. Jag hade hittat på ett projekt som skulle ha räddat den svenska skolan om den svenska skolan varit mer samarbetsvillig vilket den svenska skolan inte var. Jag menar allvar. Det handlade om att göra det självklara som lärarkåren i alla tider gjort av sig själv för att förkovra sig men nu för det mesta slutat att göra, nämligen att förmå skickliga lärare i varje skola att hjälpa sina mindre kompetenta kollegor. Det kan låta som en tulipanaros men jag lovar att det var rätt tänkt, löftesrikt lågteknologiskt och noga förberett.
Allt ska vara grönt, grönt, grönt.
Främst energin, transporter – och politiken. Alla förstår vad som menas, benämningen av en färg har blivit ett ord som förknippas med många och djupa aspekter av den tid vi lever i. Grön omställning är namnet på vad som påstås vara en strävan mot ett hållbart samhälle vad som nu menas med det. Under alla omständigheter bör en del grundläggande fakta begrundas innan fler människor förförs av gröna dunster. Detta skriver jag eftersom alltför många tyckare förefaller ha missat skolans undervisning i grundläggande biologi.
Förbud mot hijab i förskolor och skolor, på både lärare, småflickor och äldre elver, har tidigare ansetts strida mot religionsfriheten och Europakonventionen och har därför tillbakavisats. Nu anses ett förbud även strida mot yttrandefriheten:
”Högsta förvaltningsdomstolen utgår istället från yttrandefriheten och menar att uttryck för religionstillhörighet, som klädsel, istället omfattas av den lagen.”
