JAN-OLOF SANDGREN: Citat 

När Julius Caesar klev över floden Rubicon 49 f.Kr lär han ha yttrat: ”Alia iacta est” eller ”Tärningen är kastad”. Som statsman måste han ha gjort mängder av uttalanden, men just de här tre orden överlevde hans ämbetsperiod med drygt två årtusenden. 

Vissa ord som fälls blir till citat. De ingraveras i vårt kulturella medvetande för generationer framåt, utan att nödvändigtvis vara mästerstycken i formuleringskonst. De behöver inte ens ha uttalats i verkligheten, det räcker med att vi tror att Caesar sagt det. 

Biskop Brask blev odödlig, inte för att han verkade som biskop i Linköping (såna har funnits många) utan för att han skrev en lapp där det stod: ”Härtill är jag nödd och tvungen”.  

Få människor med bildning kan se på en bild av astronomen Galileo Galilei, utan att erinra sig frasen ”och likväl rör hon sig”.  

Det enda jag vet om den engelske kungen Rickard III är att han i Shakespeares drama hävde ur sig: ”Mitt kungarike för en häst”

Ibland kan rena grodor bli till citat. Som när Marie Antoinette enligt legenden hörde att parisarna skrek efter bröd och förvånat utbrast: ”De kan väl äta kakor”. Om historien är sann kanske hon kan liknas vid 1700-talets Annika Strandhäll. 

Hur kommer det sig att vissa förflugna ord får vingar och flyger in i historieböckerna, medan andra kloka saker som sägs snabbt glöms bort. En förklaring kan vara att de i komprimerad form uttrycker en konflikt, som i det längre perspektivet får historisk betydelse. Så snart Caesar tagit steget över Rubicon inleddes ett inbördeskrig i världens då främsta supermakt. När Biskop Brask skrev sin lapp hängde den svenska nationen i en skör tråd. Galilei stod mitt i frontlinjen mellan religion och vetenskap, och det var osäkert vem som skulle vinna. Krig, turbulens och revolutioner tycks ha förmågan att göra politiska och spontana kommentarer odödliga. Ett bra exempel är första halvan av 1900-talet, då ryska revolutionen och de bägge världskrigen genererade en flora av minnesvärda citat. Ett av dem gav namn åt en ikonisk amerikansk rockgrupp.  

Andra halvan av 1900-talet, då jag själv växte upp, var mera klen på citatfronten. Möjligtvis sa Astrid Lindgren ett och annat klokt under 70-talet, som senare blev klassiska memes. Men i stort sett var samhället så konfliktfritt att få hade anledning att ropa saker som: ”Ett kungarike för en häst”. Det närmaste jag kan komma är Kjell-Olof Feldts klassiska ”brasklapp” från 1983: ”Löntagarfonder är ett jävla skit. Men nu har vi baxat dem ända hit”. 

Men nu är det 2000-tal och plötsligt har personliga citat fått något av en renässans. Kanske på grund av nya digitala media, eller för att vi än en gång håller på att ”korsa Rubicon”. Jag vet inte hur många av citaten som kommer att stå sig, för att inlemmas i det framtida kulturarvet. Men här följer några exempel. Vem under 2000-talet har sagt det här? 

1) ”Jag har sett det. Jag har växt upp med det. Jag hatar det.” 

2) ”Vad fan får jag för pengarna?” 

3) ”Jag är så jävla trött.” 

4) ”Om jag åker tunnelbana i Tokyo, är jag då japan?” 

5) ”Ha. Got you!” 

6) ”Mitt Europa bygger inte murar” 

7) ”Öppna era hjärtan” 

8) ”How dare you!” 

9) ”Det får vara slut på religionen” 

10) ”Last night in Sweden” 

Jan-Olof Sandgren