Bara för att du ska förstå mitt stämningsläge så kan jag informera om att jag till julklapp åt mig själv beställde en gasolvärmare på fyra kilowatt, vilket påstås kunna värma upp ett rum på trettio kvadratmeter. Den kostade över femtusen kronor så jag drog in presenterna till fru och barn. Å andra sidan tänker jag bjuda dem på gasolvärme om det behövs. Då kommer de att tacka mig för mitt förutseende.

Den utlösande faktorn för detta impulsköp var en presskonferens (Pressträff med Ebba Busch och Carl-Oskar Bohlin – Bing video) några dagar före jul med energi- och näringsminister Ebba Busch och civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin, således just de personer som ansvarar för att ge mig praktisk vägledning för att hantera risker som myndigheterna för några månaders sedan kallade ”obefintliga” men nu anses ”reella”.

Busch läser ett antal byråkratiska fraser ur manus som antagligen färdigställts av olika energimyndigheter. Vi har haft en ”utmanande vecka” och kommer att få ”mer marginaler i elsystemet”. Dessutom vet vi att vintern ”är ett återkommande koncept i Sverige” – har de humor på Svenska kraftnät? – och att ”vintern alltid är tuff”.

Bohlin har ett huvudbudskap som han slår in fyra gånger, nämligen att ”den som har ansvaret i en normalsituation också har det i kris”. Det betyder att varje medborgare ska ta smällen om myndigheterna inte kan leverera elström. Andra eller tredje gången han upprepar denna hälsning från regeringen inser jag att hans uppfattning antingen är sensationell eller att han inte menar vad han säger. Nu börjar det brinna i villan och läget går från normalt till krisartat. Kan jag då inte längre ringa brandkåren? Måste jag i stället köpa en vevradio? Såklart är jag ansvarig för saker jag äger men plötsligt blir det inbrott och tjuvar tar mina saker. Ska polisväxeln då läsa upp ett automatmeddelande om, med Bohlins ord, betydelsen av ”det egna ansvaret”, behovet att ”se över sin personliga hemberedskap” samt att jag kan gå till ”krisinformation.se” och få fler upplysningar?

Vad gör då regeringen? Det vet Busch att berätta. Den ”intensifierar arbetet med att stärka försörjningstryggheten i energisektorn på både kort och lång sikt med fokus på elförsörjningen”. Känns betryggande, eller hur? Förresten är inte allt regeringens fel. Kan hushållen räkna med att få sin elersättning i februari? Busch förklarar att detta inte är hennes bord utan ett ansvar för Försäkringskassan. ”Finns det tveksamheter om detta så får man [det vill säga medborgaren] fråga Försäkringskassan”. Under tiden ska myndigheterna ”se över sin redundans”.

Jag litar inte på politiker. Misstron gäller oavsett parti. Nästan ingen av dem har annat än högst tillfälligt haft ett riktigt jobb med ansvar inte bara för budget, försäljning och lönsamhet utan också alla de andra administrativa uppgifterna som hänger samman med ledarskapet. Om det är på allvar går det inte att komma dragande med värdegrunder och andra politiska fraser. Då gäller i stället ansvarskänsla och sunt förnuft. Eftersom jag inte upptäcker så mycket sådant hos dem som styr vårt lands öde så gör jag vad jag kan till den nytta det må ha. I det här fallet köper jag en gasolvärmare i hoppet om att inte frysa ihjäl om elen lägger av, som sagt en ”reell” risk.

Hur fungerar det i andra demokratier? I USA tycks man i realtid kunna följa antalet hushåll med elavbrott från delstats- till bynivå. Se exempelvis  United States Power Outage Map och FirstEnergy Storm Center PA (firstenergycorp.com). Ännu mer imponerad blir jag av polismyndigheten i Allentown, Pennsylvania, 125 000 invånare. På julafton var det snöstorm, minus fem grader och tusentals hushåll utan el. Då twittrade polisen ut meddelandet ovan med tips om värmestugor. Dessutom skulle snuten åka runt på ”välfärdskontroller” för att se till att folk inte frös.

Tänk hur det hade låtit om Carl-Oskar Bohlin varit polischef.