Igår gjorde jag en upptäckt som tycktes mig av arkimediska proportioner – du minns han som kom på en princip och sedan rusade genom Atens gator och vrålade att han ”funnit det”? – medan det vid närmare eftertanke bara handlade om en rätt banal sak. Och ändå kanske inte…
Ursäkta lite privat gnäll, men det leder till slutsatser som angår oss alla.
För snart ett kvarts sekel sedan köpte familjen ett fritidshus i ett område där det finns släkttraditioner av fritidsboende. Det ligger ex-urbs, alltså inte förort men inte heller landsbygd. Avståndet till Stockholms city anges till 42 kilometer vid påfarten till motorvägen. Med bil tar man sig på 20 minuter bekvämt och lagligt från denna påfart till Globen i närförorterna.
Alla hjärtans dag – romantiskt trams eller krass kommersialism? De flesta har
en åsikt, men Alla hjärtans dag har gamla anor och omfattar mer än röda geléhjärtan och färdigtryckta gratulationskort.
På det hela taget ogillar jag överraskningar. Om jag upptäckt att gravitationen fungerar på östra halvklotet så vill jag helst att den ska verkar felfritt enligt samma principer på det västra. Jag kan förstås inte begära att sociologiska förhållanden ska uppträda med samma exakthet som naturvetenskapliga men jag blir på dåligt humör om de inte stämmer alls.
För några veckor sedan såg jag om filmserien Skånska mord på SVT Play. Det är en rad gruvliga historier, och en av de absolut grymmaste är förstås den om polisen och massmördaren Tore Hedin, mästerligt gestaltad av Ernst-Hugo Järegård.
När den utomeuropeiska migrationen till Europa startade för ett halvsekel sedan hade Sverige en historisk nackdel att kämpa emot. Vi visste nästan inget om andra kulturer än vår egen. Vad utomeuropeiska kulturer stod för hade vi ingen aning om. Vi hade inte ens, som flera ledande europeiska länder, haft några kolonier där vi på plats hade kunnat inhämta erfarenheter och lärdomar om främmande kulturer.
En doktorsavhandling ska ifrågasättas och prövas vid en disputation på den akademiska institutionen, som jag förstått det. Därefter blir den antingen godkänd eller underkänd.
Min fråga är om det hör till vanligheterna att en doktorand, även efter det att hans avhandling blivit godkänd, fortsätter att bli ifrågasatt av en mängd upprörda journalister och skribenter, vilka saknar specifik kunskap i ämnet?
Edouard Balladur, Alain Juppé, Éric Woerth, Nicolas Sarkozy och nu Emmanuel Macron och Elisabeth Borne, listan börjar bli lång av toppolitiker i Frankrike, som har misslyckats höja pensionsåldern och därmed sänka dess kostnader för de franska skattebetalarna.
Jag har alltid varit förtjust i februari, denna korta och ofta kalla månad då våren först gör sig påmind genom ett nytt ljus och en gladare, mer intensiv fågelsång. Särskilt ljusa minnen har jag av skoltidens sportlov, som jag i stort sett varje år tillbringade hos min morfar och moster i byn utanför Kristinehamn. Och minnena handlar inte främst om vinteraktiviteter som att åka spark och göra snölyktor. Sånt förekom naturligtvis, men långtifrån varje sportlov. De värmländska vintrarna på 1960- och 70-talen var, i alla fall i de trakterna, ofta gröna och snöfattiga. Nej, minnena handlar mest om de goda samtalen och den trygghet och gemenskap som präglade morfars hem.
Propaganda har funnits i alla tider och troligen påverkat alla som velat bli påverkade men knappt några andra. Goebbels tidning Der Angriff lästes bara av övertygande nazister. Folk kunde i allmänhet skilja skrot från korn enligt evangelisternas princip att man ska känna trädet av dess frukter. Men sedan några år antas allmänheten inte längre på egen hand kunna identifiera desinformation och därför måste seriösa media ta sitt ansvar och särskilt upplysa publiken om när det är hot och hat i faggorna (vilket det förstås nästan alltid är i sociala medier).
Hur kommer det att gå för S, det parti som är överlägset störst och ökat sitt opinionsstöd under de senaste månaderna?
Idag hamnade jag i ett samtal med ett antal personer som oberoende av varandra uttryckte sin oro över sakernas tillstånd i Sverige, särskilt vad gäller brottsligheten och kriminalpolitiken.
”Så länge Sverige har stadsdelar där en överväldigande majoritet har utländsk bakgrund kommer en stor andel av vår befolkning att ha sämre livschanser vilket fortsätter att leda till nya gängbildningar” (GP 29/1).
Författaren, Adam Cwejman, fortsätter: ”Av de 432 personer som har dömts för skjutningar i Sverige under perioden 2017 till 2021 var 85 procent personer som antingen var utrikes födda (41 procent), inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar (35 procent), inrikes födda med en utrikes född förälder (nio procent). (DN 6/12 2021)”
Tolstoys första mening i romanen Anna Karenina är antagligen världens mest berömda öppningsfras: ”Alla lyckliga familjer är likadana, men varje olycklig familj är olycklig på sitt särskilda sätt”. Om detta är sant eller inte kan jag inte bedöma eftersom min livsforskning inte koncentrerats på hur folk har det hemmavid, men Tolstoys observation låter insiktsfull. Själv har jag mer ägnat mig åt en annan grundläggande fråga, nämligen hur samhällena valt att hantera sitt under min livstid tilltagande välstånd. Om jag skulle formulera något à la Leo Tolstoy skulle det nog bli att ”alla fattiga samhällen arrangerar människornas liv på liknande sätt, men varje mer välmående samhälle är välmående efter sin speciella fason”.
Jag tar här upp mina synpunkter på de förslag rörande socialtjänstens verksamhet, och även polisens, som alltid framförs från politiker och journalister. Förslag som jag menar är helt felaktiga och rent absurda.
1) Socialtjänsten ska finnas där klienterna bor.
För något tiotal år sedan reste frugan och jag på veckändresa till den vackra portugisiska staden Porto vid Douroflodens Atlantmynning. Syftet med staden Porto verkar vara att man ska dricka portvin vilket många också gör och liksom jag så kanske ådrar sig ett plågsamt anfall av portvinstå, även kallat gikt eller podager vilket närapå är en skamlig sjukdom.
Svenska medier är sannerligen underhållande. Det är domedagen från morgon till kväll, med klimatkatastrof, terrorhot och utländsk påverkan, men så plötsligt händer något som gör alla världshändelser ointressanta. Zara Larsson har, från sin upphöjda position, öppnat munnen och kastat ur sig några illa valda ord. Nu är det inte längre domedagen vi förväntas bekymra oss om utan huruvida vi borde prata och flamsa lite mer när vi går på bio.
VD:arna för Holmen, Northvolt och SSAB, främst de två sistnämnda, efterfrågar i Agenda mer vindkraft för att kunna ro sina gröna, fossilfria industrisatsningar i norra Sverige i land. Programmet kan sammanfattas så här.
Northvolt ska även bygga en ny stor batterifabrik i Göteborg, i samarbete med Volvo. Camilla Kvartoft frågar VD:n vad de behöver för att kunna genomföra detta:
Det duggar tätt nu. NATO. Presskonferenser. Officiella ursäkter till kränkta länder. NATO. Presskonferenser. Resor och samtal. FN, USA och NATO.
Ulf Kristersson, Sveriges statsminister, 24 januari: ”Ingen nationell säkerhetsfråga är nu viktigare för Sverige än att vi tillsammans med Finland snabbt blir medlemmar i Nato. … Vi är i ett utsatt läge, de säkerhetspolitiska förutsättningarna är de svåraste sedan andra världskriget.”
Malmö har beslutat att helt bannlysa kött från alla konferenser och andra event i stadens regi. Stadens 28 000 anställda, samt tillresta gäster, får hädanefter håll till godo med vegetarisk eller vegansk mat.
Kommer ni ihåg den amerikanska McCarthyismen (den ryssjagande senator McCarthy själv på bilden)? Den har, tydligen utan att någon förstått det, väckts till liv här, i dagens Sverige. Texten i DN 31/1 gör det alldeles klart:
Under mitt liv som ekonom eller historiker eller bara vanlig människa har jag lärt mig en viktig läxa: vad betydelsefullt och nydanande du än tror att du har kommit på så finns det alltid någon annan som nått samma slutsats tidigare, ibland tusentals år tidigare. Ibland kommer insikten om de tidigare upptäckarnas triumfer snabbare än du någonsin kunnat ana. Det kan till och med inträffa att den som ligger före i spåret är du själv. En sådan déjà vue-upplevelse har jag fått sedan igår.
Den oberoende dissidenten Pär Ström tar upp ett intressant ämne i det senaste avsnittet av sin vlogg Nu fan räcker det, nämligen budskapet att vi bör äta insekter. Propagandan för insekter som föda har kablats ut i ett antal år nu och efter att ett gammalt recept från ICA uppmärksammats i sociala medier har folk uttryckt irritation.
Nyligen skrev jag en text om att man inte kan ha samma värderingar i den större samhälleliga världen (systemvärlden) som i den lilla privata (livsvärlden). I det större sammanhanget kan man inte bekräfta alla som vore de ens närstående. Där måste skarpa konsekvensanalyser som reglerar livsvillkoren gälla. Emellertid har feminiseringen av samhället inneburit att livsvärlden har koloniserat systemvärlden. Resultatet har bland annat blivit att vi har hållit gränserna öppna vad gäller både migration och kön, rustat ned försvaret och fått en tandlös dialogpolis som grovt kriminella skrattar åt. Den hårdhet som är nödvändig för överlevnaden är den största bristvaran i det svenska samhället idag.
Under de senaste veckorna har Carin Götblad förekommit flitigt i medierna. Av oförklarliga skäl anses hon som någon form av expert på grov kriminalitet trots att hon, såvitt jag kan utröna, aldrig har åstadkommit något vettigt på den fronten. Hon representerar tvärtom allt det som är fel med den svenska polismyndigheten – för att inte säga hela det svenska samhället.
”Det är en sak att komma till beslut i riksdagen ett par gånger, det är en helt annan sak att leda och att styra riket.” Så uttryckte sig en gång experten på svensk statsförvaltning, Hans Esping (1938 – 2014). Med det menade han svårigheterna att få ett verkligt genomslag för en ny politik i en mer eller mindre motsträvig omgivning.
Jan Myrdal (bilden) dog för snart tre år sedan. Det är synd. Jag hade gärna pratat med honom de intellektuella i Sverige, en grupp som han ansåg sig tillhöra men likafullt kunde ägna sig åt att kritiskt analysera. Med intellektuella menar jag folk som professionellt sysslar med ord.
Bläddrar man i historieböckerna verkar det framför allt ha funnits tre sätt för härskare att ta makten. Det vanligaste är att trumma ihop en krigsmaskin, så stark att den kan slå ner allt motstånd och sätta skräck i gemene man, för att därefter etablera sig själv i toppen.
DET GODA SAMHÄLLET 