När jag skriver detta är det söndag. Vädret är vackert, solen skiner och genom det öppna fönstret skulle ha känts en skön försommarbris. Men fönstret är stängt, eftersom söndagsfriden störs av gräsklippare och det höga och genomträngande ljudet av en lövblås. Så är det ställt numera, i det allmännyttiga bolag där jag bor, att en stor del av underhållsarbetet av gården sköts på helgerna.

Det finns förmodligen inget förbud mot att entreprenörer av olika slag arbetar på helger, söndagar och andra röda dagar, förutsatt att de följer arbetstidslag och lönelagar. Det kan man inte veta om just de här entreprenörerna gör, för de kan sällan ett ord svenska och inte ens bostadsbolaget tycks veta vilka de är eftersom snart sagt varenda entreprenör har sjuttioelva underentreprenörer som kommer i bilar utan firmanamn på de mest suspekta tider på dygnet.

En gång pratade jag med en av bostadsbolagets så kallade husvärdar om det här och han stirrade på mig med hånfull blick, som om jag varit hundrafemtio år gammal och inte hängde med i det moderna samhället.

-Det är ingen som bryr sig om det där med helger längre, fnyste han. Det var längesen våra entreprenörer jobbade bara måndag till fredag.

-Inte så värst längesen, svarade jag, faktiskt bara några år sen.

-Ja men nu är det andra tider, fastslog han. Man kan inte längre säga att man vill ha det lugnt just på helgen för det finns ju en massa människor som ändå inte är lediga då.

-Men kostar det inte mycket mer för bostadsföretaget om entreprenörerna jobbar på helger och röda dagar?

-Nej det tror jag inte, sa han.

-Men det tror jag, envisades jag. I alla fall om era entreprenörer följer lagar om OB-tillägg och liknande. Men det kanske de inte gör?

-Det kan faktiskt inte jag svara på.

-Kan du svara på om du själv skulle vilja vara tillgänglig för oss hyresgäster även lördag och söndag?

Då fick jag en blick som om jag hade hotat honom till livet, allra minst.

-Vi har givetvis kontorstider! utbrast han förnärmat.

-Men om vi hyresgäster ska tvingas höra gräsklippare och lövblåsar när som helst under veckan, vardag som söndag, både tidigt och sent, borde inte vi då också kunna nå er när ni är lediga?

Det svarade han inte ens på, han bara suckade mycket ljudligt och vände på klacken.

Nu sitter jag här ännu en söndag, medan luften fylls av oväsen och stanken av gräsklipparbensin och funderar på om det är just det som är grejen – helgtilläggen. Är det på grund av dessa vi ser fler entusiastiska entreprenörer just på helgerna än under på kontorstid på vardagar, för att de ska få ut så mycket som möjligt av hyresvärden, och i förlängningen av oss hyresgäster?

Eller hyr allmännyttan in entreprenörer som tar på sig fler områden än de egentligen mäktar med och lurar okunnig personal att det ingår i deras skyldigheter att arbeta sjudagarsvecka? Kan det helt enkelt vara så att snubben som just nu blåser löv utanför mitt fönster har jobbat hela veckan på ett annat ställe, och nu kör övertid här i tron att det ingår i hans plikter?

För bara några år sen skulle jag ha trott att allmännyttan höll sig för god för sånt här, men sedan vinterns storm, då flera tallar på vår gård skadades, har jag inga illusioner kvar. Hit kom två utländska män i en bil utan firmanamn, för att såga ner de skadade grenar som skulle kunna falla ner och möjligen skada någon. De klättrade upp i de höga tallarna helt utan skyddsutrustning, hävde sig ut på de skadade grenarna och sågade ner dem en efter en. Det var rena turen att det inte hände en olycka och man kan med fog ställa sig frågan hur bra koll allmännyttan egentligen har på sina entreprenörer.

När jag ringde bostadsbolaget och frågade vilken firma de kom ifrån så blev det fullkomligt tyst i telefon. De hade ingen som helst aning om vilka det var de skickat hit för att ta bort de skadade grenarna men däremot visste de att entreprenören ”naturligtvis iakttar säkerhetsföreskrifterna”.

-Eftersom de här snubbarna inte iakttog någon säkerhetsåtgärd överhuvudtaget säger du alltså att det inte längre finns några säkerhetsföreskrifter för den här typen av arbete, konstaterade jag och lade på innan han hann mumla något vagt och löjeväckande till svar.

Den som fått för sig att jag är lite trött på att få varenda helgledighet störd av oväsen och bensinlukt har uppfattat saken helt korrekt. För även om jag inte längtar tillbaka till den tid då varenda affär var söndagsstängd är jag ganska övertygad om att det skulle vara väldigt nyttigt för de flesta av oss om åtminstone något litet av söndagsfriden kunde få fortleva, och att jag som hyresgäst kunde få möjlighet att sitta ute på gården med en kopp kaffe en söndag utan att tvingas in på grund av bullerskador.