Svenska fjärdeklassare kan inte läsa! Eller jo, det kan de ju. Alldeles utmärkt, till och med. Det är barnen som kommit hit som sjuåringar som barn till inflyttade från Mellanöstern och Afrika som inte kan läsa. De kan inte läsa ens om de är födda i Sverige. Eller ja, födda i Sverige i ett utsatt område där så gott som ingen talar svenska, rättare sagt.

Dessa barn hör sällan eller aldrig korrekt svenska. Inte på dagis, om de nu händelsevis gått där. Inte bland kompisarna. Möjligen någon gång i skolan, men absolut inte hemma.

Varför har då tioåriga Ali och Aisha i Rinkeby inte redan tröttnat på Astrid Lindgren och Gunilla Bergström för att istället ge sig i kast med August Strindbergs och Vilhelm Mobergs författarskap? Det hela är och förblir ett mysterium. Det är helt oacceptabelt.

Det måste bero på den urusla svenska skolan! På friskolorna! Eller på pandemin! Eller på strukturell rasism och socioekonomiska faktorer! Eller brist på resurser! Skolan måste få mer resurser!

Nu ska jag avslöja en stor hemlighet för Skolverket och andra experter.

Om jag hade valt att flytta till den stora svenskkolonin i Somalia med min yngsta dotter när hon var sju år hade hennes läsförståelse på somaliska också varit så gott som lika med noll när hon gick i fjärde klass i Mogadishu.

Detta eftersom alla i svenskområdet där vi hade bott bara talat svenska. Vi hade levt precis som i Sverige, dygnet runt, på höga somaliska bidrag och knappt fattat att vi nu bor i Somalia. Min dotter hade hamnat i en starkt segregerad skola där bara svenskar går. De somaliska föräldrarna hade inte velat att deras barn skulle gå i svenskskolorna utan flytt hals över huvud till renodlat somaliska områden.

Detta hade blivit ett stort bekymmer för alla byråkrater på Somalias stora statliga Skolverk. Men hur mycket de än hade slagit sina kloka huvuden ihop och utrett saken femtioelva gånger så skulle de ändå inte ha förstått någonting.

Nu har detta förstås aldrig kunnat hända. Så genomkorkade hade aldrig byråkraterna på Skolverket i Mogadishu varit, om det hade funnits. Det är bara i den rika delen av världen som vi har råd att ägna oss åt dylik idioti. Eftersom vi är rika och har råd. Än så länge.

Vill man läsa en bra genomgång av detta så rekommenderar jag Rebecca Weidmo Uvell. Som illustration väljer jag en uppgiven Arne Anka, hittade ingen annan mer passande bild.