I början av nästa vecka ska den i varje fall till nyligen sverigedemokratiska riksdagsledamoten Elsa Widding KU-anmäla två liberala statsråd, Mats Persson och Johan Pehrson, för att dessa skulle ha förtalat Widding genom att citera vad media sagt om henne. Hon skulle ha hävdat, ungefär, att vaccin är farligt, att förintelsen inte inträffat, att det kan ligga något i konspirationsteorier om judar, att hon föraktar kunskap och fakta, att några temperaturförändringar inte inträffat etc.

Själv tycker jag att det är sjaskigt av Persson och Pehrson att komma med sådana barnsliga och osäkra anklagelser som i vilket fall som helst sannolikt kommer att avvisas av KU; valda ombud har tillåtelse att missfirma sina kollegor. Ändå är anklagelserna betydelsefulla – inte på grund av deras eventuella sanningshalt utan för de känslor de väcker och vad dessa känslor lär oss om samhället.

Vare sig liberala statsråd har rätt att kränka en riksdagskollega eller inte har Persson och Pehrson tagit till med att kalla Widding för klimatförnekare. Detta är troligen den grövsta anklagelse som i vårt samhälle kan riktas mot med medmänniska, möjligen övertrumfat av pedofil. Jag vågar påstå att det är skämmigare att vara klimatförnekare än rånare, våldtäktsman eller tonårsmördare. I varje fall satsar politikerna mer på att motverka de temperaturökning som klimatförnekarna förnekar än att komma till rätta med gängbrottsligheten.

I nästan alla samhällen, alla tider, har det funnit en grupp särskilt vanhedrande brott, ofta med särskild straffskala, nämligen majestätsbrott. (Bilden visar hur man före den slutliga avrättningen med fyra hästar försökte slita sönder attentatsmannen Damiens som med en pennkniv lätt skurit det heligaste som fanns i Frankrike, den absolute konungen Ludvig XV.) I de flesta samhällen, tror jag, har det heligaste varit något slags gud. Den som satt sig upp eller förnekat den lokala guden, alltså samhällets heligaste instans, har i allmänhet fått sträng vedergällning. Tänk på alla häxor som brändes på 1600-talet för att de upprättat vänliga förbindelser med Guds främste belackare, Djävulen.

Jag drar därför slutsatsen att när samhället verkligen avskyr något som beror det i allmänhet på att detta något representerar antitesen till det som samhället håller för mest heligt. Man kan lätt räkna ut vad som hänt Elsa Widding om hon hade förnekat Gud på 1600-talet och därav dra slutsatsen att det heligaste i vår tid är klimatet som inte tål att ifrågasättas, långt mindre förnekas (vilket Widding veterligen inte gjort).

Om du tycker att detta resonemang låter krystat så kan du betänka hur en del samtida religioner, som sätter sin gud Allah högst av allt, behandlar de skyldiga till det värsta tänkbara brottet, avfällingarna. Jag hittade en krönika av Jenny Nordberg på detta tema:

Längst ner [på listan över ofria länder] hamnar strikt muslimska länder som Iran, Afghanistan, Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Där råder ingen eller knappt någon religionsfrihet alls, och där styr religiösa lagar. Att misstänkas för blasfemi är livsfarligt. Utbildningssystemet är helt genomsyrat av religiöst tänkande och regler, liksom statsapparaten. Att ifrågasätta staten är att ifrågasätta religionen och tvärtom – vilket därför uppfattas som ett hot mot själva samhället.

Det må ha skett vissa kulturella lättnader i Saudiarabien på senare år, men där liksom i 16 andra muslimska länder är det inte överhuvudtaget lagligt att lämna islam. Det är tvärtom belagt med dödsstraff att öppet säga att man inte tror på Gud, att ifrågasätta något kring religionen, eller det värsta av allt – konvertera till en annan religion.

Härmed tror jag mig ha bevisat att statsråden Persson och Pehrson resonerar som anhängare till surah 4:89 i Koranen:

De önskar att du skulle misstro som de inte trodde så att du skulle vara lika. Så ta inte från dem allierade förrän de emigrerar för Allahs sak. Men om de vänder sig bort, grip dem och döda dem var du än hittar dem och ta inte bland dem någon allierad eller hjälpare.

Man ska ta sig i akt för intoleranta och bigotta människor. Hur kan liberaler bli så arga på någon som när ett aldrig så litet tvivel i vad som i praktiken är trosfrågor?