Det tidiga artonhundratalets ludditer och deras filosofi – som gick ut på att de nya, effektiva textilmaskinerna slog ut arbetstillfällen och gjorde arbetarna till tiggare – har genom den hotfulla artificiella intelligensen åter kommit i hetluften. Skillnaden är bara att risken numera är så mycket större, menar dagens ludditer, eftersom AI är så mycket kraftfullare, intelligantare, snabbare och mångsidigare än vad ludditerna oroade sig över. Nu ryker inte bara enkla, manuella arbeten utan även sådana som kräver intellektuella insatser. Advokater, läkare, professorer och generaldirektörer sitter löst. Även jag i egenskap av före detta statsanställd framtidsforskare befinner mig i farozonen. Jag såg ingen annan råd är att be en AI att göra en framtidsstudie för att klarlägga konsekvenserna för mig av robotutvecklingen.

AI sa att han inte var programmerad för detta eftersom han inte var min privata AI utan i så fall måste begära etikprövning vilket skulle dra ut hela processen.

Aj då, sa jag, men kan du inte tänka ut något mer allmänt svar? Det blir väl fler som drabbas?

Blixtsnabbt kom han tillbaka med ett förslag. Om hans uppdrag såg ut så här så kunde han starta på stört:

En utredning med uppgift att närmare klarlägga konsekvenserna för arbetstagarna av robotutvecklingen inom näringslivet samt att utredningen därvid särskilt måtte beakta möjligheterna att i samråd med berörda personalorganisationer, näringslivet och arbetsmarknadsmyndigheterna söka bygga upp ett effektivt samrådsorgan för den fortsatta robotiseringen inom industrin.

Det var helt OK vad mig anbelangade så jag tryckte på startknappen för att förmå AI att börja framtidsforska. Men efter bara någon sekund började han blinka rött och tryckte ut ett varningsmeddelande. Denna fråga har utretts tusentals gånger, skrev AI. Jag kan inte ta på mitt ansvar att utreda samma sak en gång till. Man vet inte vad som skulle kunna hända. Jag skulle kunna förlora min AI-certifiering.

Skulle du riskera att bli av med jobbet? frågade jag häpet. Men så fick jag en idé. Om just detta verkligen har utretts så många gånger kan du väl tala om vad man kom fram till för femtio år sedan, år 1973?

Det gillade AI. Nu var han på sin mammas gata. Han brummade glatt och tryckte genast ut ett nytt svar:

I motion 1973:351 ställde sig folkpartisterna Wirtén och Anér undrande om det verkligen var så farligt. Den ”gamla strävan att rationalisera och effektivisera arbetsprocessen” har kanske avstannat. ”Forskning inom detta område bör i första hand inriktas på att ta reda på om utvecklingen verkligen går i den riktning, som vi här antagit.”

Socialdemokraterna Blomkvist, Jansson, Åsbrink och Signell bedömde att om man ska kunna förebygga att ännu fler människor slås ut ur arbetslivet och om man ska kunna bereda sysselsättning åt dem som redan står utanför, krävs det att man på ett helt annat sätt än hittills tar
itu med arbetets utformning. I stället för att som hittills anpassa människan efter arbetets krav skulle man anpassa arbetet efter människans förmåga. Vi föreslår att man startar ett
projekt som innebär analys av arbetskrav i syfte att konstruera ett ur arbetstagarnas synpunkt lämpligare befattningsinnehåll. Vid Statens arbetsklinik diskuteras f. n. möjligheten av att utveckla en sådan forskning med anknytning till arbetsprövning i s. k. reell miljö.

De fyra socialdemokraterna lutade dock åt att tekniken skulle fortsätta att utvecklas. ”Det är i detta sammanhang som man kommer in på den fortskridandet tekniska förändringen inom industrin. Tekniken i slutet på 1970-talet blir ännu mer avancerad. Nya produkter kommer att utvecklas och industrirobotar att förbättras och i allt större utsträckning ersätta mänsklig arbetskraft.” Metalls ordförande Lundin säger att ”avtalet om företagsnämnder ger naturligtvis möjlighet till samråd. Men det innebär inget verkligt inflytande. Jag anser att industrirobotar är
ett typexempel där de anställda måste ha ett avgörande inflytande över besluten. Risken är annars att industrirobotarna tar över vettiga arbetsuppgifter. Vi kan inte tillåta att ekonomiska faktorer tar herraväldet i den här frågan.

Hur robotutvecklingen kommer att påverka sysselsättningsläget i slutet på 1970-talet är i dag svårt att ange. Detta sammanhänger med att vi för närvarande i stor utsträckning saknar en nödvändig samlad information på detta område. I samarbete mellan samhället, företagare och personalorganisationer bör man därför så snabbt som möjligt söka klarlägga konsekvenserna av robotutvecklingen inom berörda delar av näringslivet. Att i tid vara medveten om kommande förändringar inom exempelvis industrin är av betydelse för att man tidigt skall kunna planera åtgärder för att möta en förändrad situation på arbetsmarknaden.

Det behövs en utredning med uppgift att närmare klarlägga konsekvenserna för arbetstagarna av robotutvecklingen inom näringslivet samt att utredningen därvid särskilt måtte beakta möjligheterna att i samråd med berörda personalorganisationer, näringslivet och arbetsmarknadsmyndigheterna söka bygga upp ett effektivt samrådsorgan för den fortsatta robotiseringen inom industrin.

Finns det någon uppfattning idag som inte var aktuell redan 1973? Ord för ord upprepar vi gårdagen. Kan det bli någon skillnad med AI?