Inte kan man veta hur Putin tänker! Kanske finns han inte längre? Det kanske är en dubbelgångare som man skickar fram för att folk skall hålla sig lugna? 

Oavsett det kan man – jag och du och alla andra – försöka föreställa sig hur han tänkte inför inmarschen i Ukraina och sedan han fastnat i kriget där, förutsatt förstås att han är förmögen till rationellt tänkande. 

Kanske gick det till på något av följande sätt:   

Jag är mycket angelägen om fred. Om bara Zelenskyj förstår att jag kommer att nöja mig med det vi ryssar redan besatt kunde kriget sluta i morgon.  

Jag är mycket angelägen om fred. Vi ryssar kan nöja oss med det vi nu har, och alltså förorda fredsförhandlingar. Det blir alltid läge att fortsätta sedan freden gett oss tillfälle att föra fram mer resurser.  

Jag ser redan att väst börjat tröttna. Håller vi bara på och maler några månader till kommer vi få fria händer att fortsätta kriget. Det gäller bara att övertyga Väst om vår grundmurade fredsvilja: bara vi får behålla det vi redan ockuperat kan vi avsluta kriget. Det kommer de säkert att gå med på. Sedan kan vi återuppta offensiven efter ett tag – de kommer inte orka bråka mer. Självfallet är vårt mål det jag sedan länge uttryckt: att återupprätta det ryska imperiet. Lustigt att väst verka ha glömt det – de kanske vill glömma. Det är väl bekvämast för dem. 

Jag tror det sista alternativet är troligast – därför att det överensstämmer mest med förhållandena på marken och de reaktioner som ofta uttrycks i Väst. 

Putin måste alltså – som Hitler efter Stalingrad – intala sig själv att han fortfarande kan segra. Efter ett nederlag, ja antagligen inför ett hotande nederlag är han rökt, sannolikt också död. 

Han har alltså satt sig i ett läge som bara ger honom två utvägar: antingen klarar han sig därför att Väst resonerar så som sägs i det tredje alternativet – eller så kommer han att tvingas fortsätta till sin egen död.