Idag firar vi Kristi himmelsfärd. Hur vi firar varierar förstås beroende på vad vi bekänner oss till för tro, men för troende kristna är det en stor festdag och en av de viktigaste under kyrkoåret. En sak som de allra flesta firar, oavsett tro, är i alla fall en ledig dag mitt i veckan och, med lite tur och planering, en klämdag dessutom.

Kristi Himmelsfärd infaller 40 dagar efter påsk, alltså efter att Jesus återuppstod från de döda. Han hade då visat sig för sina lärjungar och gett dem i uppgift att berätta för världen om vad de varit med om.

Innan Jesus lämnade jorden och återvände till himlen lovade han att sända en Hjälpare, det vill säga den helige Anden som kommer till lärjungarna på pingstdagen, tio dagar efter Kristi Himmelsfärd. Dessa båda högtider hänger alltså mycket nära samman.

En gång firade jag Kristi Himmelsfärd, eller The Ascension som den kallas i USA, med några vänner i New Jersey. Stämningsfull mässa i Cathedral Basilica of the Sacred Heart – en kyrka i Newark, upphöjd till basilika av självaste Johannes Paulus II och en av USA:s största katolska kyrkor (se bilden ovan, hämtad från Wikimedia Commons) – och efterföljande festbuffé hemma hos några entusiastiska församlingsmedlemmar.

Jag berättade då att Kristi Himmelsfärd är en helgdag i Sverige, något som alla blev mycket förvånade över. Det är ingen hemlighet ute i världen att Sverige är ett av de mest avkristnade länderna i hela västvärlden, och det faktum att så många av våra helgdagar har en anknytning till den kristna tron blir många förbluffade över.

Numera uppmärksammar jag inte särskilt många av de kristna högtiderna, och om jag firar gör jag det nog mer på ett sekulärt sätt, av respekt för traditionen, än på ett hängivet religiöst vis. Kristi Himmelsfärd är likväl en speciell dag för mig och idag minns jag min tid i katolska kyrkan med särskilt stor värme.

Idag, den 18 maj, firar katolska kyrkan också ett av Sveriges skyddshelgon, Erik den helige. Kung Erik Jedvardsson dog i strid 1160, enligt traditionen efter att ha bevistat mässan på Kristi himmelsfärdsdag i Uppsala. Han framställs som mönstret för en rättfärdig kung och skrinlades mycket snart efter sin död. Hans namn finns medtaget redan i Vallentunakalendariet 1198 och relikerna finns i Uppsala domkyrka.