Mängder av kulturskribenter varnar för mångkulturella faror som väntar om vi inte genast vidtar åtgärder. Faror som redan besannats och är en realitet sedan årtionden tillbaka. De flesta av dessa kulturskribenter verkar leva i en parallell verklighet, i förhållande till min.

Åtgärder som enligt kulturskribenterna måste vidtas betyder alltid, på ren svenska, att vi måste hälla ännu mer skattepengar över ett problemområde som redan under decennier blivit överöst med skattemedel. Till ingen som helst nytta. Men får de olika samhällsaktörerna bara ännu mer ”resurser” kommer ”utmaningen” till slut att ha ”löst ut sig” självt.

Vesna Prekopic redovisar sina funderingar runt Pirls-undersökningen i Dagens Nyheter kultur 18 maj 2023. Hon håller med om att antalet elever som inte talar svenska i hemmet har ökat. Och kommer därefter fram till denna något överraskande slutsats:

”Men det är inte migrationen som hämmar språkutvecklingen, det är segregationen.”

Jag tolkar här Prekopic som att hon menar att det inte finns något som helst samband mellan migration och segregation. Vilket är minst sagt anmärkningsvärt. Hon skriver ju ändå i vad som brukar kallas Sveriges malligaste dagstidning.

Vad ska vi då göra åt segregationen, enligt Prekopic. Här blir Prekopic riktigt nytänkande och kommer fram till att vi måste bryta den:

”Denna segregation måste brytas, annars kommer vi inte bara ha dolda parallellsamhällen där migranter och papperslösa utnyttjas, vi kommer också ha av staten sanktionerade parallellsamhällen där vissa svenska barn kommer växa upp till vuxna utan att kunna läsa, skriva eller tala ordentligt.”

Här rör tyvärr Prekopic till det riktigt ordentligt för sig själv. Hon blandar ihop olika begrepp hej vilt och tycks inte veta vad något av begreppen egentligen betyder.

Hon talar om ”dolda parallellsamhällen”. Våra utanförskapsområden är på intet sätt dolda. Tvärtom, de är noga akademiskt studerade och även klassificerade av polisen. De som anses vara ”särskilt utsatta” uppgår idag till ett 60-tal. Detta är ingen hemlighet.

Sedan talar hon om ”migranter och papperslösa” som ”utnyttjas”. Här tappar jag henne totalt. Vad menar hon med ”migranter”. Menar hon att alla som fått uppehållstillstånd och nu lever i högönsklig välmåga på våra statliga och kommunala bidrag ute i orten utnyttjas? Av vem, i så fall?

Och menar hon att vi måste lägga mer resurser på att förbättra den svenska läsförståelsen hos de ”papperslösa”, vilka alltså befinner sig här illegalt, utan någon som helst rätt att ens befinna sig inom vårt lands gränser?

Det är dock inget fel på Prekopics krismedvetenhet. Hon har identifierat inte mindre än fem kristillstånd i vårt svenska samhälle i samband med Pirls-utredningen:

”Lotta Edholm har rätt, vi befinner oss i en läskris. Men även en skrivkris. Och glöm inte att vi har en gigantisk lärarkris. Vi befinner oss därmed inte bara i en skolkris, utan också i en demokratikris med ett samhälle som selekterar barn och deras framtidsutsikter.”

Imponerande! Hur löser vi då detta problem, som enligt Prokovic inte beror på migration utan enbart på segregation. Hon verkar ha tänkt till så det knakar och kommer fram till följande:

”Pirls visar inte att vi behöver fler satsningar på läslov eller andra läsfrämjande projekt. Pirls visar att vi behöver kvalitativ undervisningstid för eleverna med utbildade lärare i klassrummen som kan ägna sig åt läs- och skrivträning.”

Well, inte direkt några revolutionerande idéer, om du frågar mig. Men det mest intressanta i hennes text är att hon varnar för något som kan komma att hända. Något som redan är ett konstaterat faktum sedan minst 20 år tillbaka.

Vi har redan av stat och kommun subventionerade parallellsamhällen. Vilka år efter år har tillåtits växa i både antal och omfång genom en generös och fullkomligt ansvarslös invandringspolitik. Där vissa ”svenska barn” som sjuåringar börjar i första klass med ett svenskt ordförråd på samma nivå som en svensk treåring.

I rättvisans namn ska också sägas att Prekopic är långt ifrån ensam om att som framstående skribent varna för vad som sedan länge är ett fullbordat faktum. Men det gör ju inte direkt saken bättre.