Patrik Engellau
En bekant till mig har en uppsatt position inom polisen. Han säger att den pågående organisationsreformen funkar hyggligt, att polisen gör sitt jobb och att rikspolischefen är en hyvens karl. Men, säger han, en sak är verkligt oroväckande, nämligen de 14 förortsområden där de kriminella tagit över. Polisen kan inte gå in.
14? protesterar jag, det var väl 55? Han svarar ungefär att 55 områden är besvärliga, men 14 nästan omöjliga. Och på den vägen är det, säger han.
Patrik Engellau
Jag har länge ogillat att använda höger/vänster-skalan för att indela de politiska åsikterna, men jag har aldrig egentligen vetat varför. Men nu vet jag.
Jag kom nämligen att tänka på en tunn och oansenlig liten skrift som publicerades för ett kvartssekel sedan och väl är bortglömd numera trots att den borde ha renderat författarna nobelpriset i ekonomi. Den heter Marknad och moral och är skriven av Anders Johnson och Anders Röttorp.
Andersarna ritar helt enkelt en ny karta över samhället. Samhället består av tre sfärer som vardera har sina olika drivkrafter och värderingar, nämligen – mina benämningar avviker lite från Andersarnas – Civilsamhället, Näringslivet och Staten/Offentliga sektorn.
Mats Tunehag
– Häftigt vitt skägg, fluffigt och vältrimmat. Är det äkta?
– Nja, det är väl som det mesta med mig. Jag är en glad illusion som framförallt köpmän och barn gillar. Han såg lite sorgsen ut, trots sin färggranna dräkt. Men vad gör du här förresten – just nu?
– Jag är ju inte lika säsongsbetonad som du och dessutom är jag överallt alltid, sa mannen med de valkiga händerna.
– Jag känner igen dig, tror jag i alla fall, du är ju…, sa den runda och rödklädda mannen innan han blev avbruten.
– Särskilt du borde känna igen mig. Du och jag har ju blivit intimt förknippade och…
Mohamed Omar
En julmarknad i Berlin blev nästa mål för jihadisterna i deras krig mot väst. Ett dussintal döda och ett femtiotal skadade när en lastbil körde rakt in i marknaden vid Kaiser Wilhelm-kyrkan. Det vill säga samma metod som användes av jihadisterna i Nice i Frankrike den 14 juli. Islamiska staten (IS) tog på sig attacken. Men det betyder inte att jihadisten agerade på order från Mosul eller Raqqa. Det är inte en organisation eller en ledare som driver jihadismen, utan en ideologi.
Det är inte första gången en julmarknad är mål för jihadister. I slutet av november försökte en tolvårig (!) pojke med irakiskt ursprung placera en spikbomb vid en julmarknad i Ludwigshafen. Pojken uppges ha varit ”radikaliserad”. Det är vanligt att jihadister utnyttjar barn eftersom dessa inte drar till sig misstänksamhet. I Birmingham i Storbritannien har man satt upp betongväggar kring julmarknaden för att skydda den från bilbomber. För en kort tid sedan greps fransk polis en grupp jihadister som planerade att attackera Disneyland och julmarknaden vid Champs-Elysée i Paris.
Patrik Engellau
Jag for till Åre över Lucia. Skidåkningsmässigt var det värdelöst, men det var intressant i alla fall på grund av en upplevelse. I backen träffade jag en gammal skidkompis, en pensionerad läkare med ett framgångsrikt förflutet. Jag lyste upp men han stirrade misslynt på mig och väste genom sammanpressade läppar att han strukit mig från sin lista av vänner eftersom jag är rasist.
Jag blev alldeles häpen och sa vadå, Janne, hur menar du? Förklara är du snäll. Han väste att det var ingen idé, jag var rasist i alla fall. Sedan spottade han order rasist mot mig och tog av nedåt backen.
Lennart Bengtsson
Ljusnarsbergs kommun var från 1600 och långt in på 1900-talet en livaktig bergsslagskommun med gruvor, stålverk, valsverk, hyttor, gjuterier och mekaniska verkstäder. I och med nedläggningen av Yxsjö gruvor 1989 upphörde all traditionell bergsverksamhet och kommunen förvandlades till en avfolkningsbygd. Befolkningen uppgick vid halvårsskiftet 2016 till 4939 personer eller knappt nio per km2. Så sent som 1970 var befolkningen 50 procent större. Matilda Molander har i DNs ledare den 18 december en genial lösning för att få liv i den gamla kommunen.
Patrik Engellau
Jag har upptäckt att allt mitt tjat om medelklassen och dess av mig påstådda värderingar gör många människor osäkra och förvirrade. Menar jag något meningsfullt eller pladdrar jag bara?
Tills vidare tror jag att jag menar något meningsfullt och därtill användbart och relevant. Så låt mig försöka igen.
Min utgångspunkt, som jag tror är rätt konventionell, är att mänskligheten, eller rättare sagt Västerlandet med start i England, sedan 1700-talet gjort oanade, oförutsedda, oplanerade och synnerligen lyckosamma framsteg. Hela folk har lyft sig från fattigdom till rikedom. Hur gick det till?
Mohamed Omar
I den nya boken Våld och islam samtalar den syriske poeten Adonis med psykoanalytikern Houria Abdelouahed. Adonis var en av få intellektuella som redan i ett tidigt skede, när det ännu rådde glädjeyra på västerländska nyhetsredaktioner, såg med nyktra ögon på den så kallade ”arabiska våren”. Denna vår, en serie uppror i ett fåtal arabiska länder, drevs på av fundamentalistiska, islamiska krafter och resultatet blev, med Adonis ord, ”en fullkomlig katastrof”. Han undrade vad det var för en demokratirörelse som kom tågande från moskéerna och skanderade religiösa slagord.
Patrik Engellau
I början av 1990-talet genomförde Bildt-regeringen, under ledning av utbildningsminister Per Unckel, en universitetsreform. I reformen ingick att universiteten fick sina intäkter delvis bestämda av hur många studerande som fick godkänt på sina tentamina. Ju fler som godkändes, desto mer klirr i kassan för lärosätena.
En eftertänksam person skulle förmoda att denna ordning skulle medföra att lärosätena, som, kan man anta, vill ha pengar, skulle bli alltmer generösa med godkännandena.
Ulf Larsson
Journalistkåren gör inte sitt arbete när den satsar på att göra känslomässiga individbaserade reportage istället för att greppa konsekvenserna för hela samhället med den idag förda politiken.
Det menade nyligen journalisten Chris Forsne i en krönika på Ledarsidorna. Alla som regelbundet läser till exempel DN, SvD eller Aftonbladet är väl införstådda med vilka reportage hon avser, nämligen vad man kan kalla flyktingsnyft eller, med ett mer korrekt språkbruk, migrantsnyft. Dessa är starkt subjektiva texter som kännetecknas av saker som hög författarnärvaro, otaliga känslomässiga värderingar och hårt friserat faktaurval. Texterna har ofta, delvis, ett slags kvasilitterär stil som emellanåt landar i ren pekoral – ett slags textuella gråtande barn-tavlor.
Patrik Engellau
Brasilien genomgick en mycket dramatisk period under andra hälften av 1800-talet. Sa jag dramatisk? Vilket ynkligt och svagt uttryck! Det handlade om en förskräcklig konvulsion, en omvandling i grunden, en total förändring av ekonomins fundament.
Basen för den brasilianska ekonomin var slaveriet, först av indianer, sedan alltmer av afrikanska svarta. Arbetskraften i landet bestod av slavar. Utan slavar hade det inte funnits någon produktion, i varje fall ingen kommersiell produktion. Utan slavar hade det bara funnits fattigt självhushållningsjordbruk. (OK, man kan tänka sig en annan värld där Brasilien i stället hade utvecklats som Nordamerika, men nu tänker jag inte på det.)
Patrik Engellau
Under årens lopp har jag varit med om ett antal påstått katastrofala hot mot mänskligheten. Några av de värsta inträffade strax före min tid, till exempel digerdöden och trettioåriga kriget, men jag har likväl fått uppleva oron för skogsdöd, ozonhål, slutet på alla råvaror, peak oil, global uppvärmning och många till.
Men ingen annan global skräck har väl varit så permanent och till och med trovärdig som fruktan från överbefolkning. Jag tror denna undergångsfobi varit med mänskligheten från början eftersom världen återkommande faktiskt varit överbefolkad i bemärkelsen att det tidvis – och här och där ganska ofta – inte funnits mat till alla, utan åtskilliga gått under av svält och följder av undernäring.
Lennart Bengtsson
Att känna stolthet för sitt land är inte bara vanligt utan också viktigt för människors identitet. Detta gäller även för Sverige men i den svenska självbilden finns också en stark känsla av överhöghet och ett vidgat ansvarstagande som omfattar det globala samhället i sin helhet. Svensken reser ut i världen för att ställa saker till rätta, att se till att allt fungerar samt ta ansvar för global miljö och klimat och för jordens alla hjälplösa och drabbade. Det finns en liten Dag Hammarsköld i de flesta.
Sverige är väglett av de senaste vetenskapliga och och tekniska rönen kombinerat med en samhällssyn som söker förena Bergspredikans kristna kärlek med det bästa från den franska revolutionen. Inget land har klarat detta bättre än vi tycker många och därför måste Sverige ta ansvar för en värld som ännu inte vet sitt bästa.
I det femte avsnittet av DGS-TV gästas Patrik Engellau av regissören, manusförfattaren och skådespelaren Rasmus Dahlstedt. Rasmus har […]
Patrik Engellau
Under natten formerar sig intressena inför morgondagens strid. Man vet inte säkert vilka som kommer att ställa sig på vardera sidan när morgondimman lyfter. Man vet bara vilka som utgör kärntrupperna på ömse håll.
Man vet inte heller riktigt säkert om kriget börjar just i morgon. Krig beror på djupgående motsättningar, men de utlösande orsakerna kan vara obetydligheter som tänder de sedan länge förberedda stubinerna.
En sådan obetydlighet med osäker utgång är frågan huruvida socialtjänsten i kommunerna ska lämna information om folk som olagligt befinner sig i riket, så kallade papperslösa, så att polisen kan utvisa dem.
De senaste veckorna har vi fått se vad som skulle kunna beskrivas som en migrationspolitisk tillnyktring bland moderater. Först ut var Anna Kinberg Batra, som valde att gå ut i Aftonbladet med en förklaring till varför hon ändrat sig om invandringen. Hennes artikel åskådliggör en helomvändning, från att propagera för fri invandring till att förespråka skärpt kontroll över landets gränser (1). En dryg vecka senare publicerade förre statssekreteraren Mikael Sandström en självutlämnande krönika i tidskriften Kvartal (2). Texten är en svidande uppgörelse med den politik han själv varit med om att utforma och uttrycker såväl ånger som skam. Därefter fick vi bevittna Anders Borgs lite blekare erkännande av att migrationsuppgörelsen med MP skapat en ohållbar situation (3).
Patrik Engellau
Sedan Trump-valet verkar media ha hamnat i ett chocktillstånd. Det finns ingen gräns för hur mycket vedervilja som riktas mot den presidentvalde och hans väljare.
Storyn är ungefär att amerikanen i gemen är okunnig, bigott och dum i huvudet samt troligtvis förförd av råttfångaren Donald Trump, en ond och oborstad lögnare. TV-journalisterna förfasar sig som stiftsjungfrur inför ett bondeuppror. I Aktuellt nyligen (ungefär 26 minuter in i programmet) kunde man höra två eleganta och välsminkade unga damer – programledaren och Washingtonkorrespondenten – uttrycka sin bestörtning över det amerikanska folkets brist på hyfs, bildning och respekt för media av Aktuellts typ. Det handlade om att en eller annan amerikan ibland tror på påhittade historier som cirkulerar i sociala medier.
Mohamed Omar
Förr skulle advent vara en tid av stillhet, en förberedelse inför det stora julfirandet. Det innebar inga fester före jul, man sparade sig. Så är det inte idag, idag firar vi jul under hela december. Jag åt mitt första julbord den 3 december. Och jag började pynta i november.
Men även om vi inte följer de gamla sederna, så är det roligt att känna till dem. Om inte annat för att man har något att prata om. Själv uppskattar jag när jag möter någon som kan kulturhistoria och är villig att dela med sig.
Det sägs i en del undersökningar att människor idag känner en viss hopplöshet inför utvecklingen i världen. Det mesta verkar gå åt fel håll. På 50-talet var det helt annorlunda, åtminstone i Europa. Efter andra världskrigets slut hade de flesta siffror börjat att peka uppåt. För oss som växte upp då var framtidsutsikterna goda.
Med det här i bakgrunden har jag börjat fundera över vilka personer i historien som har stått upp för hopp och framtidstro. Några namn kommer genast upp i mitt minne. Mohandas Gandhi, en indisk advokat utbildad i England, som blev ledare för Indiens frigörelse från Storbritannien. På fotografier från yngre dagar som nybliven jurist, är han klädd på ett typiskt europeiskt sätt, i slips och kostym. Minnesgoda läsare vet att han längre fram i tiden framträdde i traditionell indisk klädsel.
Jag avslutar här min analys av några av de ord, begrepp och påståenden som använts felaktigt i migrationsdebatten eller som i sig saknar empirisk, etisk eller logisk relevans. Idag tar jag upp begreppet ”alla människors lika värde”.
4. Nämnda devis eller slagord är en felöversättning av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 1: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights.” Denna ursprungliga skrivning betyder att alla människor ska behandlas med ett grundläggande mått av värdighet liksom att de ska ha grundläggande mänskliga rättigheter varhelst de befinner sig.
Lennart Bengtsson
De av oss som tillhör den äldre generationen minns fortfarande väl sina amerikanska släktingar och den roll som inte minst Chicago spelade i det svenska medvetandet. Under kriget fick många riktigt kaffe och andra lyxvaror från sina släktingar i Amerika. Jag minns själv när jag för första gången fick smaka på märkligheten Jello. I början av 1900-talet hade Chicago till och med fler svenskar än Göteborg och var därmed Sveriges näst största stad.
Den svenska överheten var genomgående negativt inställd till den stora amerikautvandringen. Äldre svenska skolböcker behandlade knappast denna genomgripande episod i Sveriges och för den delen i Europas historia. Först med Vilhelm Mobergs migrationsromaner på 1950-talet blev utvandringen till Amerika vederbörligen uppmärksammad.
Patrik Engellau
“När jag använder ett ord”, sa Humpty Dumpty i nedlåtande ton, “så betyder det precis vad jag vill att det ska betyda, varken mer eller mindre”.
”Frågan är”, sa Alice, ”om det är möjligt at låta ord betyda så många olika saker”.
”Frågan är”, sa Humpty Dumpty, ”vem som bestämmer – det är allt”.
Det tog mig lång tid att inse att det talande ägget Humpty Dumpty, som uppträder i Alice i Underlandet, är en av världens ledande filosofer. Låt mig exemplifiera med de mänskliga rättigheterna.
SCBs stora partisympatiundersökning omfattade i den senaste undersökningen ett slumpmässigt sannolikhetsurval med 8 952 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns från hela riket. Motsvarande undersökningar har genomförts sedan 1972.
Det finns således både långvarig erfarenhet och sannolikt gedigen kompetens på myndigheten som borde säkerställa att de resultat som presenteras är giltiga och tillförlitliga. Men det finns brister. Åtminstone ett allvarligt fel har återkommit i samband med valresultaten 2006, 2010 och 2014.
Patrik Engellau
Nu ska jag förklara exempelvis varför miljöpartister går så bra ihop med islamister.
Jag har skrivit om detta ämne tidigare, men jag fick liksom inte fram budskapet, så jag tar om från början.
Det började med att jag kände att PK-ismen är lika mycket religion som ideologi (vari skillnaden mellan dessa nu består). Sedan gällde det att pröva om den misstanken hade någon hållbar intellektuell grund. Efter en stunds tänkande (vad nu det är) menade jag att en sådan grund faktiskt existerar.
Mohamed Omar
I Upsala Nya Tidning den 11 december kan man läsa om en nioårig flicka i Uppsala som har misshandlats av sin mor för att hon vägrat bära slöja. Hon blev slagen med tillhyggen och fick huvudet dunkat i väggen. En lärare berättade för polisen att nioåringen hade tagit av sig slöjan i skolan men tagit på sig den strax innan hemgång och då verkat rädd för upptäckt.
Och i Lund dömdes två män nyligen till fängelse för att ha hotat och slagit sin 17-åriga syster då hon vägrade att täcka sitt hår med en islamisk sjal. Under rättegången berättade flickan att hennes mor och bröder är mycket religiösa och att de kontrollerade henne i allt hon gjorde. De misshandlade henne, hotade att döda henne och planerade att gifta bort henne med en mycket gammal man.
I islams skrifter, Koranen och profeten Muhammeds yttranden, är det tydligt att kvinnan ska täcka sitt hår och lyda sin man. Om hon är ogift ska hon lyda sin far. Om hon är faderlös ska hon lyda sin bror. En kvinna får inte gå ut utan tillstånd av sin övervakare. Föräldrar har rätt att aga sina barn och en man har rätt att aga sin hustru. Barnäktenskap är tillåtet och Muhammed själv, islams grundare, gifte sig med ett barn. Hon var hans favorithustru.
Analysen av några av de ord, begrepp och påståenden som använts och ännu på sina håll används felaktigt i migrationsdebatten fortsätter. I dagens krönika ska jag diskutera om vad migranter egentligen reser ifrån och varför de åker 300–500 mil eller mer till just Sverige.
3. Att ”de flyr för sina liv” har varit ett mycket vanligt påstående hos dem som inget hellre vill än att se en fortsatt stor invandring trots enorma kostnader och slitningar för det mottagande landet. Särskilt vanligt var detta påstående under hösten 2015. Inte minst statsminister Stefan Löfven använde det ofta – minns talet vid Medborgarplatsen 6 september 2015.
Patrik Engellau
När jag träffar mina polare och pratar om ledande svenska politiker så hamnar vi ofta i spekulationer om hur dessa tänker. För att konkretisera tankarna brukar jag föreslå att vi resonerar om Morgan Johansson, men det hade lika gärna kunnat vara någon annan framstående ledare.
Startpunkten för resonemanget är den över tiden stadigt oföränderliga klyftan mellan vad jag och polarna uppfattar som verkligheten och vad Morgan Johansson säger. Jag och polarna menar att den objektiva verkligheten inom ett av detta statsråds ämbetsområden – migrationen – kännetecknas av för varje dag mer uppenbara sönderfallstendenser eftersom problemen hopas medan Morgan Johansson fortsatt underlåter att presentera något som påminner om en lösning. Varken jag eller polarna tror att det finns en enkel lösning, men detta gör det desto mer angeläget att statsrådet erkänner problemets existens och förhåller sig till det.
Patrik Engellau
Den andra december har Dagens Nyheter en föredömligt neutral och avslöjande artikel om kriminaliteten i Malmö. Under vinjetten ”Poliserna här säger att de har förlorat hoppet” redovisas en situation där verkligheten bakom ordkaskaderna är att rättsstaten, som vi känt den, gett upp i Sveriges tredje stad.
Elva personer har mördats hittills i år. I ett fall har en person fällts för mordet. I tre fall finns misstänkta. I de övriga finns inga misstänkta.
Lennart Bengtsson
Dagens svenska bibliotek har naturligtvis som allt i vår tid ändrats och kanske inte i alla avseenden till det bättre. Det har blivit allt vanligare att rensa ut farliga böcker. Farliga böcker är inte desamma som på 1940-talet, då farliga böcker handlade om sex och samlevnad. För ett läshungrigt barn som växte upp i miljö där böcker inte var högsta prioritet blev skolan med sitt barnbibliotek Saga en tillgång – liksom stadens stadsbibliotek när man blev stor nog och fick låna själv. Regeln var tre böcker åt gången och första dagen i stadsbiblioteket blev det för mig två besök. Jag skakade av iver att hitta en vrå i min mormors lägenhet som låg nära och där jag kunde läsa ostört.
Mohamed Omar
Ett nytt islamiskt center ska byggas i Borlänge. Det kommer att ligga mitt i centrum och bli granne med stadshuset. Islamiska förbundet som ska driva moskén har en presstalesman som heter Hussein Hamad. Hans far, Ali Hamad, är imam vid den nuvarande moskén, inhyst i en gammal skola i Bullermyren.
Hussein Hamad är en ledande profil inom den salafistiska miljön i Sverige. Han har ett stort nätverk och reser runt som talare vid olika möten och konferenser. Han framträder ibland tillsammans med sin far imamen för att tala om islam, vilket tyder på att de har en likartad syn på islam. I en artikel i Dalarnas Tidning av den 1 december 2011, ”Religionsdag i S:t Mikaelsskolan”, beskrivs hur den då 23-årige Hussein och hans far besöker eleverna i trean på S:t Mikaelsskolan för att informera om islam.
DET GODA SAMHÄLLET 