Ett samhälle utan huvudräknare

Patrik Engellau

I somras köpte jag en vara för 86 kronor på ICA Skutan i Hamburgsund. I kassan satt en ljuv, blond 20-åring. Jag lämnade fram en hundralapp. Vänta lite, sa 20-åringen, det är något fel på apparaten. Hon pep iväg och kom strax tillbaka med en miniräknare. Hon kalkylerade och öppnade kassalådan och sa: Varsågod, här är 13 kronor tillbaka.

Engångshändelse?

På sportlovet åker jag skidor i Åre. Det är fullt med folk och lunchrestaurangerna är proppade. Men jag vet en ekologisk restaurang där det nästan alltid är tomt eftersom det är mest hummus, dinkel och kruska som serveras. Jag beställer en croque monsieur som ser rätt ok ut även om det verkar ligga lite grus i brödet. Med en dricka blir det 115 kronor och jag betalar med en femhundring. Flickan bakom disken ser pigg och normal ut, men det här blev för mycket. En kollega tillkallas och de konfererar om växelbeloppet. Efter en stunds letande bland sedlar och mynt ger hon mig 492 kronor plus ett vänligt leende. Jag tar över kommandot och ser till att hon får sina 115 kronor.

Om någon minoritet i Sverige borde ha lärt sig huvudräkningens ädla konst, anser jag, så är det folk som står bakom en butiksdisk och byter kundens pengar mot varor och växel. Hon i ICA-kassan var delvis ursäktad eftersom hon normalt har en fungerande kassaapparat som automatiskt utför de krävande matematiska operationerna, men ett ekologiskt butiksbiträde – samt hennes kollega! – i en dito restaurang?

Mitt lunchsällskap förmodade att flickorna antagligen förlorat de precisa kunskaper i addition och subtraktion som skolan säkert bibringat dem på grund av att kunderna normalt betalar det exakta beloppet med sina kort. Flickorna hade kort sagt inte fått den nödvändiga träningen. Jag försökte argumentera att det nog berodde på att restaurangen knappt hade några kunder och att om man i stället började servera riktiga hamburgare så skulle flickorna nog lära sig räkna, men lunchsällskapet blev inte övertygat. Han trodde snarare att det handlade om att samtiden gradvis vänjer sig av med att tänka eftersom det alltid finns någon maskin eller myndighet som gör det så mycket bättre.

Tänk om vi håller på att fostra nya generationer etniska svenskar som i praktiken inte borde vara anställningsbara. Jag har svårt att föreställa mig att det finns jobb som är så enkla att man klarar dem utan elementär huvudräkning. Min portugisiskafröken i Rio de Janeiro berättar att hennes trädgårdsmästare är analfabet men en fena på huvudräkning. Om han har jobbat fyra timmar och tre kvart kan han räkna ut på centavon hur mycket han ska ha i ersättning.

Med detta vill jag inte i första hand lamentera i allmänhet över samhällets förfall – o tempora, o mores! – utan redovisa mina egna till synes motsägelsefulla reaktioner.

Å ena sidan rycker jag på axlarna och säger att vadå? Sverige har väl alltid klarat sig bra förut, så det är väl inget särskilt med att ungarna inte kan räkna i huvudet. För övrigt finns som sagt maskiner för sådant.

Å den andra sjunker jag ihop och suckar att jag vet, Sverige är förlorat, det finns inget att göra.

Jag sa ”till synes motsägelsefulla”, ty jag menar att båda dessa förutsägelser är rimliga och kommer att förverkligas på samma gång. Sverige är nämligen, vilket jag tjatat om i decennier, på väg att bli en dualekonomi. En dualekonomi är som i Indien, där en del av befolkningen lever ett hyggligt modernt medelklassliv med alla moderna bekvämligheter medan en annan del bor på sophögar.

52 thoughts on “Ett samhälle utan huvudräknare

  1. queensberrypipdaylesford skriver:

    I Australien fungerar Aldi sa har (vet inte om det ar sa overallt): Om man vill jobba i kassan maste man klara av ett test dar man raknar tyst i huvudet vad summan ar nar det gar igenom kassan. Man far inte jobbet om resultatet inte ar ratt. Helt enkelt, det ar svart att fa jobb dar och bara matematiskt begavade (larda) och snabba far det. Inte tjejen i Are direkt!

    Liked by 1 person

    • Vimsan skriver:

      Ångrar att man som ungdom åkte som utbytesstudent till U.S.A. och inte till Australien!
      Verkar vara ett bra land!

      Gilla

  2. 77711n skriver:

    Vi som lärde oss multiplikationstabellen utantill och växte upp utan räknedosor och dessutom slet med ogräs i handelsträdgårdarna och fick betalt radvis blev fena på att räkna vad vi tjänade redan som 9-10-åringar. Extra tränade också under alla jul- och sommarlov med riktiga slantar och kassaapparater som inte kunde räkna samt med krav på att stämma av kassan vid dagens slut – fattades slantar blev det avdrag på lönen när den betalades ut. Vi blev alla mycket duktiga, särskilt också som vi tagit för vana livet ut att roa oss med att räkna ut beloppet som skall betalas i huvudet medan vi står i kö och lägger upp dem på bandet eller väntar vid kassan på att alla varor slagits in. Räkneapparaten i huvudet är nästan alltid igång i procent och volymer av gammal vana, vid stora och små erbjudanden för olika jämförelser. Så är det med den äldre stammen av befolkningen.

    Liked by 2 people

  3. Räknar med huvudbry skriver:

    Patrik skriver ”På sportlovet åker jag skidor i Åre”. Och jag som trott att Patrik var äldre och gått ur skolan, och inte längre kunde räkna med några skollov?

    Å andra sidan räknas man nog som kvarsittare om man har en egen lärare i portugisiska. Och då har man rätt till lov. Så mycket har jag själv räkna ut..!

    Liked by 1 person

  4. Vimsan skriver:

    Flickan på den ekologiska restaurangen hade säkert näringsbrist!
    Det vet ju alla att man får om man inte äter riktiga hamburgare!

    Islam is the religion of peace!

    Elvis Presley killed J.F.K.!

    Pigs CAN fly!

    I´m every woman!

    Gilla

  5. Varm korv boogie skriver:

    Där jag bor är ungdomarna kapabla att räkna, men det är inte ett representativt område för Sverige, det är till och med tyst i klassen. Men en restaurang här började med arabisk arbetskraft och där har jag haft exakt samma erfarenhet, mannen som serverade pratade svenska, eller iallafall rosengårdska, men kunde helt enkelt inte räkna. Den restaurangen går jag inte till mer, jag ser detta förfall överallt, ta exempelvis Mercedes i Malmö där jag var nyligen, allt fler av de anställda är rosengårdare eller liknande och den kvalitet och noggrannhet som gjort Sverige berömt finns helt enkelt inte, att de pratar dålig svenska och inte kan räkna är bara en del av problemet, vi är på väg neråt i rask takt. Själv så försöker jag gynna min lokala lilla bilverkstad med svenska anställda så långt jag kan.

    Liked by 5 people

    • Hortensia skriver:

      Oklanderlig språklig kommunikation och grundlig räkneförmåga kan ytterst avgöra skillnaden mellan liv och död inom vissa yrken, exempelvis inom byggindustrin, där dödsfall inträffar bland utländsk arbetskraft till följd av missförstådda säkerhetsföreskrifter och inom sjukvården, där språkförbistring, eller ett felplacerat decimaltecken kan innebära livsfarlig feldosering av läkemedel, feldiagnosticering och resursslöseri.

      Arbeten i byggbranschen och inom vården, men, något förvånande, även just bilmekaniker, anses, vad jag har förstått av Ylva Johansson, som ”enkla jobb” – i Sverige.

      Resten av Europa tycks dock inte alls lida av samma vårdslöst verklighetsförnekande, ansvarslöst kunskapsföraktande och allmänfarligt politiska inkompetens. I Paris-regionen ska de som arbetar på offentliga byggarbetsplatser tala franska och inget annat. ”Franska-regeln, kallad Molière-klausulen, gäller vid bland annat byggprojekt och transporter som är finansierade med offentliga medel.” Heja Frankrike!

      https://www.gp.se/nyheter/ekonomi/franska-krav-p%C3%A5-byggarbetsplatser-1.4191906

      Liked by 1 person

    • Räknenisse skriver:

      De som lever i utanförskapsområden måste väl vara ena hejare på att räkna. För de måste alltid räkna med socioekonomiska problem.

      Gilla

  6. camiry skriver:

    Nu känner jag mig manad att gå till dessa tjejerna försvar, och tassar möjligen ut på minerad mark här.

    Jag vet, av egen erfarenhet, att för somliga (tjejer mer än killar är min förståelse men bestrid gärna) fungerar oron över hur vi kommer uppfattas, ex som varandes en dum blondin, som en hårtork som blåser ut allt vi har innanför pannbenet och uppfyller därmed vår fasa. Detta blir synnerligen påtagligt när vi står inför personer som, till synes och måhända felaktigt, framstår som tillhörande elitskiktet. Dess vill man ogärna vill framstå som en idiot inför. Detta obehagliga möte, och oron för hur det ska falla ut, leder omedelbart till att det faller ut i enlighet med ens fasa. Oavsett egentlig kunskap.

    När en ung blond tjej, vars hår i detta fall gjorde intryck och noterades, på samma gång ställs inför en enkel matematisk uppgift och en prominent publik, skulle jag vilja hävda att ju enklare uppgift desto större risk för misslyckande. Ju enklare uppgift, desto större oro att misslyckas och med det ett garanterat misslyckande. Det vet jag av både personlig erfarenhet och snack med andra tjejer/kvinnor.

    Det har även visat sig i psykologiska tester, där man undersökt skillnaden mellan flickor och pojkar och hur förväntningarna spelar in, att flickor, även om de egentligen besitter samma kunskaper, eller tyvärr till och med bättre, i större utsträckning presterar efter, som de uppfattar, vilka förväntningar de har på sig. När man innan ett test i matematik antydde att killarna kommer prestera bättre, infriades detta. Trots att flickorna egentligen hade större matematisk kompetens.

    Nu kanske inte just du till ditt yttre framstår som någon hon befarar skulle döma henne, skenet bedrar ofta och ens karaktär felbedöms lika ofta, men om så är fallet skulle jag vilja påstå att just detta kan få henne att misslyckas. Hon kan ha varit extremt okunnig, men hon kan ha varit lika orolig att framstå som just sådan. Syns skillnaden?

    Kanske gick hon ut och grämde sig över sitt hjärnsläpp och om hon kan ha dömts därefter. Hennes vänliga kollegor har då säkerligen lugnat henne med att den där mannen, vilken hon gjorde bort sig inför, garanterat inte skänkt henne eller hennes misslyckande en enda tanke. Skamsen tänker hon, nej självklart, varför skulle han det.

    Liked by 1 person

    • 77711n skriver:

      Jag vill tillägga till min egen kommentar och andras att det numera i det ganska kontantlösa samhället verkar som bortblåst att man vid affärstransaktioner alltid räknar uppåt utifrån det belopp som ska betalas. Exempelvis kostar en vara 185 kr och expediten får en 500 kr sedel, ska expediten sålunda alltid räkna 190 (lämnar 5 kr), 200 (lämnar 10 kr), 300 (lämnar 100 kr), 400 (lämnar 100 kr) 500 (lämnar 100 kr). Således är det framför allt de resp arbetsgivarna som fallerar; de har inte lärt sina anställda hur man bör utföra återbetalningstransaktioner, särskilt som de anställt personer som är usla i huvudräkning.

      Liked by 1 person

    • NETTANN skriver:

      En ovanligt gedigen beskrivning av Kvinnan som ett oroligt, överkänsligt våp! Tro´t eller ej men det finns faktiskt individer av det könet som är mentalt stabila, besitter integritet och inte bryter samman om de får en knuff. Ja, det lär finnas exemplar som t.o.m. fungerar i kassan på ICA, trots att det finns kunder i närheten.

      Liked by 1 person

  7. Fredrik Östman skriver:

    Du menar i stället för 385 kronor 107. Det har jag räknat ut i huvudet.

    Visst är risken överhängande att dagens unga i Sverige inte längre är anställningbara i det föregivet så fantastiskt avancerade svenska näringslivet. Skolan är ju trasig och liknar mest rysk värnplikt. Det nya klassamhället är här, kalkerat efter Assad-Syriens mall.

    Liked by 1 person

  8. Christer Carlstedt skriver:

    Den där dualekonomin i Sverige är redan ett faktum och har varit så ganska länge.
    Det verkligt eländiga är att den är en politisk konstruktion, vars bygge startades när det på sjuttiotalet beslutades om ett multikulturellt samhälle.

    1842 (tror jag det var) beslutades att alla skulle lära sig läsa och skriva och räkna litet hjälpligt. Därefter har samhället kontinuerligt stärkts och folk har fått det bättre. Det skall villigt medges att det inte gick särdeles fort i början, men det skapades en grund att bygga vidare på.

    Kan någon alls föreställa sig en agiterande August Palm som inte var läskunnig och var han i så fall skulle ha fått sina idéer och engagemang ifrån?
    Kan någon föreställa sig befolkningens kunskapslyft utan folkbibliotek och sedemera skolbibliotek?

    Beslutet om det multikulturella samhället under Palmes ministär innebar att de som av en eller annan anledning flyttade till Sverige kunde behålla sin syn på hur familj och samhälle skulle fungera. Vad man skulle ta till sig eller förkasta.
    Helt naturligt och alldeles självklart valde man givetvis att stå kvar vid sina gamla värderingar.

    Man kan tycka att det var urbota dumt, eftersom det just var deras gamla kulturmönster som var orsaken till att de nu befann sig på flykt.
    Man kan också tycka att det var urkorkat att inte anamma det svenska sättet att vara då det bevisligen var detta som tillät dem att rädda skinnet.

    Jag har dock förståelse för att det kan kännas tryggt att leva vidare som man alltid har gjort.
    Jag har emellertid ingen som helst förståelse för den intellektuella djupdykning som ett etablerande av ett så kallat multikulturellt samhälle innebär.
    De som beslutade i saken antogs vara vettiga personer med någon form av utbildning och bildning.
    Hur kunde man då bortse från det faktum att ett samhälles kitt för sammanhållning är just kultur och gemensamma värderingar?
    Låt mig tillägga att kultur inte betyder vilka pjäser som spelas på Dramaten!

    En konsekvens av multikulturkramandet är våra segregerade bostadsområden där vissa nu lider svårt av urusla inkomster av eget arbete och rent katastrofala skolresultat.

    Hur har man tänkt sig att någon som knappt är läs och skrivkunnig och inte kan räkna utan att ha ett laddat batteri i mobilen skall kunna få ett vettigt jobb?

    Jag blir svårligen beklämd när den politiska eliten nu pratar om att det måste skapas ”enkla jobb”.
    Den korrekta termen är ju egentligen ”nödarbete”.
    Man har tydligen siktet inställt på att befästa segregationen och skapandet av en permanent underklass.

    Liked by 4 people

    • Göran skriver:

      Det finns massor av jobb i Sverige som är ganska banala och inte behöver så mycket kunskap. Av allt vi lär oss i skolan använder vi runt 3 % i yrkeslivet. Kanske vi bara skulle behöva bli bättre på det vi har användning av?

      Gilla

      • Christer Carlstedt skriver:

        Du har säkert rätt Göran i att det var länge sedan jag behövde lösa tredjegradsekvationer.
        Som potentiell arbetsgivare, oberoende av ett jobbs svårighetsgrad, så av två sökande så väljer jag den som visat att den lyckats lära sig något i skolan, framför den som uppenbarligen inte velat anstränga sig så pass att han eller hon klarat av ens ett godkänt resultat.

        Liked by 4 people

  9. Magnus Furugård skriver:

    Nja, du gav väl henne 115 och behöll 385 själv.
    Men tänk motsatt. Flickan går ut på ett cafe´och lämnar fram en femhundring. Hon får då tillbaka 362 kronor. Förstår hon omedelbart och inuitivt att hon blir lurad om hon inte kan huvudräkning?
    Att kunna huvudräkning ger en bra och snabb förmåga att göra överslagsberäkning och förstå om det är rimligt.

    Gilla

  10. Nyktergalen skriver:

    Är det författaren till inlägget som har matematiska kunskapsproblem eller är det en generös företagarvärld ??
    ”Jag tar över kommandot och ser till att hon får sina 385 kronor.”
    Hur mycket skulle hon ha ??

    Gilla

  11. Elitens sting skriver:

    Visst kan samhället falla isär i en getingmidja, där fattiga och mer rika hamnar i olika delar, inom en kluven ekonomi. Men kluvenheten i världen är redan här. Den går mellan ideologi och pragmatism. Mellan vetenskap och intellektuellt hokus pokus.

    Jag förundras storligen över en ny generations sätt att tänka. Över hur maktens mellangeneration betraktar världen. Hur de ensidigt ser den genom ett stelt raster bestående av av feminism och patriarkala strukturer. Där världen inte längre byggs upp av materia och strålning, av fysik och kemi, utan av genus och eget konstruerade sublimiteter.

    Hur tidens tankar då kan låsa sig i kramper. Rentav fångas i manisk besatthet, men likväl föras ut på storslagen mission. Och göra världen svart och vit, och man blir extra god som kvinna när man i männen hittar det riktigt onda, och just vitt hos dem blir extra svart och ont.

    Fatal låsning i eget tänkande leder alltid till sekteristisk stelhet. Sekterism fångar individen i sig själv. Hon blir då sitt eget fängelse. Det tycks då vara svårt att starta om, som man kan göra med en dator som krånglar. Tankar kan faktiskt koagulera i sig själva.

    Nu är det en mellangenerationen som styr och ställer i Sverige. Och de tänker stort och utan begränsningar. Allt skall ställas om och bli globalt och multi. Och ens ritbord består av hela världen.

    Det gungar nu under våra fötter. Högstämda ord och meningar produceras. Agendor föds och självkritiken blir inte ens anorektisk. Floskler blir till mantran, som födda ur en papegojas mun.

    En ny generation med stor självtillit tar över och pekar ut färdriktningen. Men utan att förstå att universum är bra mycket större än tankar tänkta i en liten futtig människohjärna. Flickan i kassan på ICA visste i varje fall om sin egen begränsning i matematik. Men den insikten om egna brister saknas helt hos den nya styrande eliten.

    Liked by 2 people

  12. Lars Hallén skriver:

    Addition är enklare än subtraktion, men det slår mig att det var länge sedan jag såg någon använda den additiva metoden för att lämna växel. Växeln på 115 kr betalt med en femhundring levereras på det sätter enkelt och säkert så här: säger 120 (lägger en femma på disken), 130 (lägger en tia), 150 (tjogokronorssedel), 200 (femtiolapp), 300, 400, 500 (radar upp tre hundralappar). En kulturell kompetens som gått förlorad?

    Liked by 1 person

    • Rune skriver:

      En enkel metod! Man behöver inte ens räkna.
      Menar du att man inte gör så numera? Jag har inte tänkt på det? Skall försöka att vara observant nästa gång jag handlar något.

      Gilla

  13. Hortensia skriver:

    Hmm… Patrik, i vårt huvudlöst teknikbortskämda, nya Sverige finns det goda möjligheter, att lägga betydligt mer tid på huvudets yttre, än på dess inre, men som stolt mor till vackert blonda, allmänbildade, imponerande räkne- och språkkunniga döttrar, med gedigen, feriearbetsrelaterad kassavana, vill jag ändå hoppas, att de kassabiträden du stött på utgör en minoritet – de kanske har kvoterats in p g a dyskalkyli?

    Eftersom du är en hygglig karl och gudabenådad pedagog föreslår jag, att du gör återbesök hos flickorna och förklarar hur man hanterade växeln före de datoriserade kassornas inträde. Man räknade helt enkelt vidare från köpesumman upp till det erhållna beloppet. På ICA alltså; 87, 88, 89 osv till 100 och i den ekologiska restaurangen; 116, 117, 118 osv till 500 – med lämpliga mynt och sedlar. Lätt som en plätt!

    Liked by 1 person

  14. uppstigersolen skriver:

    Vi som kan räkna i huvudet kan ju ägna lite tid åt att kolla vad våra barn och barnbarn kan. Jag tycker det är viktigt att kunna göra en överslagsberäkning och lite procenträkning och det vill jag att mina avkommor också ska kunna. Men jag har en hustru som har dyskalkyli och där tar det stopp. Hon har dock klarat sig alldeles utmärkt i livet tack vare andra kunskaper, dessutom har hon gift sig med en man som kan räkna så vi kompletterar varann.

    Liked by 1 person

  15. Gert B. skriver:

    Mina erfarenheter som kund överensstämmer med Patriks. Väldigt många kassabiträden litar blint på kassaapparaten och vid minsta störning inträder hjälplöshet.
    Huvudräkning och överslagsräkning verkar inte stå högt i kurs i dagens läroplaner.

    Gilla

  16. P I Persson skriver:

    Jag hoppas och även tror att det var engångshändelser, olycksfall i arbetet. Jag har varit med om att det kanske tagit en stund innan kassören kommit fram till rätt resultat, men inte att de behövt hjälp med så enkla subtraktioner.

    Men OM det skulle vara en påtaglig trend med minskande kunskaper i elementär matematik hos affärskassörer tror jag att största anledningen ligger i att de inte är vana med kontanthantering, allt fler betalar med kort eller swischar

    Gilla

      • P I Persson skriver:

        Det där var ett obegripligt ”svar”. Jag skrev om mina erfarenheter av folk som sitter i kassan på olika affärer o dyl i Sverige. Ingenting annat.

        Gilla

      • Hortensia skriver:

        Hu, Fredrik, vilken hemsk bild! En gång är kanske ingen gång ens i Tyskland, men så många engångshändelser tyder väl ändå på rent förfärliga vanor hos dessa utländska förövare? 😦

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Personlige I Persson, begreppet ”engångshändelse” har missbrukats av maktetablissemangen för att skapa fake news allt för ofta. Det har blivit ett sarkastiskt uttryck.

        Även om en enstaka anekdot inte kan påvisa hur ofta ett fenomen förekommer, så kan en enda anekdot motbevisa ett påstående att något inte förekommer. Den som då säger: ”det var bara en engångshändelse” har redan placerat sig på det sluttande planet. Det är den typ av desperat rationalisering av ohållbara positioner som kännetecknar kognitiv dissonans. Och om det är något som kännetecknar maktetablissemanget idag så är det kognitiv dissonans.

        Ingenting, absolut ingenting, har blivit så som maktetablissemanget i sin hybris har föreställt sig.

        Gilla

  17. Lennart Bengtsson skriver:

    Här är ett exempel på en fråga som mitt 11åriga barnbarn fick vid testen till grammar school i England:
    Siffrorna a-i motsvarar något av entalen 1-9 . Finn lösningar på ekvationen
    3 x abcd = efghi

    Så nog varierar räknekraven lite mellan länderna i dagens Europa

    Liked by 1 person

    • peosahlin skriver:

      Otydligt:! Kan vilken som helst av BOKSTÄVERNA a-i svara mot vilken som helst av siffrorna 1-9? Exempelvis: Kan a betyda 1 och även b betyda 1?

      Gilla

    • Anna skriver:

      Testet i Storbritannien KAN vara svårare med flit! Jag har en väninna som bor där och rektorn för en bättre privatskola ville gärna att hennes yngre son skulle gå i hans skola. Den äldre sonen gick där redan, han kom lätt in eftersom han har en lysande teoretisk o musikalisk begåving och därför var en fjäder i hatten för skolan, han fick hela skolavgiften betald genom stipendium. Den yngre sonen var däremot vad man skulle kalla normalbegåvad och skulle inte kunna söka in på betyg och kom han ändå in skulle föräldrarna vara tvugna att betala hela skolavgiften ( över 300 000 per år!). Rektorn ömmade dock för den yngre sonen och tyckte att det var orättvist att han inte skulle få möjligheten att som sin bror få gå i en bra skola ( statliga skolorna i Storbritannien anses som betydligt sämre än de privata). Men pojken hade inga kvaliteter som skulle göra det möjligt att få ett stipendium för skolavgiften. Men rektorn visste hur man skulle kunna gå förbi detta. Det finns en nyare lag som ger möjlighet för privatskolor att nästan gratis ge undervisning till barn som man kan påvisa har behov för en bättre utbildning. Men hur visa detta behov? Jo, skolan ger barnet ett test som är så svårt att det utan tvekan misslyckas-vips har man då påvisat att detta barn absolut är i behov av en bättre utbildning och kan nästan gratis erbjuda en skolplats. Jag tror att skolavgiften blev runt 10 000 för den yngre sonen. Men jag tror att detta är något som respektive skola bestämmer över själv, vilka barn man ger ett svårare test och som man vill ha in i skolan, jag tror inte att det gäller ”kreti o pleti” som det skulle vara här. Storbritannien är fortfarande ett mer accepterat klassamhälle än här, där det är mer accepterat att ”sortera”. Som svensk blev jag ganska chockad, men som mamman sa, man vill sina barns bästa, då ryker alla jämlikhetsprinciper i världen!

      Apropå kunskapsnivåer mellan Storbritannien och Sverige så får jag nog säga, då jag varit mycket i England, Wales och Skottland, att allmänbildningen hos ”vanligt folk” än så länge är bättre i Sverige. Hur många gånger har jag inte fått förklara att Sverige inte är Schweiz, att Sverige ligger i Europa och faktiskt också är med i EU. Plus det faktum att jag som svensk faktiskt många gånger kan mer om deras historia än vad de själva kan! Däremot är de med högre utbildning betydligt kunnigare än de som kommer från dagens svenska mjäkuniversitet (= gymnasienivå). Jag har funderat om skillnaderna i utbildning kommer från sättet man organiserar skolutbildningen på. I Sverige läser eleverna många olika ämnen långt upp i gymnasiet, till och med jag läste matematik fastän jag gick humanistisk linje. I Storbritannien förefaller de att specialisera sig på ett fåtal ämnen redan som unga vid elva års ålder, därför kan allmänbildande ämnen som geografi, främmande språk, historia etc falla bort. Däremot kan dessa elever bli mer specialiserade i de ämnen de har kvar och därför mer kunniga än sina svenska jämnåriga i samma ämnen. Vilket system är bäst? Det svenska för en jämn kunskapsnivå o en hyfsat allmänbildad befolkning eller det brittiska med en mer outbildad befolkning, men en bättre bildad medelklass och elit?

      Fast det går utför med Sverige också-igår fick jag av den unga postkassörskan ( eller snarare ICA”post”kassörskan) frågan ”Är England med i EU?”, när jag skulle skicka ett paket dit. Förvånat stirrade jag på henne och fick till slut ur mig att jo, England är med i EU fast kanske inte så länge till, varvid hon såg än mer förvirrad ut. Så nog får man ändå ha rätt att utbrista ”O tempora, o mores! 😉

      Liked by 1 person

  18. PatrikS skriver:

    Dualekonomier i all ”ära” men i länder som Indien och Brasilien tror jag att dualekonomierna hålls ihop av känslan att trots allt tillhöra samma land och kultur (och i Indiens fall att acceptera kastsystemet). I den mån vi redan har en dualekonomi i Sverige så är den på en acceptabel nivå tack vare välfärden (för den sidan som tar emot). Om välfärdens resurser minskar kraftigt eller den andra sidan inte längre vill betala, kommer den nya dualekonomin som uppstår inte att accepteras eftersom känslan av samhörighet inte finns. Det finns tvärtom mycket förakt som då kan få (ännu mer) utlopp. Hoppas jag har fel.

    Gilla

  19. Folke Lidén skriver:

    Om man inte kan addition och subtraktion blir det knepigt att skylla ifrån sig, dvs. hävda att man är ett ”aritmetikens offer”. Vad beträffar division är det lättare. Man kan, som Hasse, hävda att man inte fick låna.

    Gilla

  20. Lotta Boestam skriver:

    Jag arbetar som butiksbiträde i en affär som (bl.a.) säljer hjälpmedel. Våran typiska kund är en
    kvinna i 75- 80-årsåldern. Vi skannar inte streckkoder, men har naturligtvis en kassaapparat som slår ihop summorna så det blir rätt. Många äldre föredrar att betala kontant och då blir det jag som ska göra matten. Är det fredag eftermiddag så händer det att det blir fel, särskilt om kunden vill hjälpa till genom att ge diverse småslantar så beloppet jämnar ut sig och kunden slipper växelpengar tillbaka. Till sommaren fyller jag 55 år och tillhör de som lärt sig huvudräkning så jag klarar mig. Men jag har också fött tre barn som gått i skolan och lärt sig matematik och annat. Och det jag vill komma till är just det här ”annat”.
    >Datorer har gjort entré i världen och eleverna måste lära sig om det. Förmodligen 10% av undervisningen går åt till ny teknik skulle jag gissa.
    >Världen har säkert utökats med gissningsvis 10% nya länder.
    >Minst 25 nya krig har uppstått som man ska kunna något om.
    >Andra nya ämnen i skolan har också kommit till. En del av dessa kan rektorer och skolledning själva välja att ta in.
    Det finns säkert mycket mer som tillkommit sedan ”vår tid” som ni förstår
    Det värsta i sammanhanget är dock att politikerna vill att eleverna ska ha ännu mer matematik! Själv skulle jag vara nöjd med att de skulle kunna de fyra räknesätten, men UTAN OCH INNAN! Om eleverna inte kan räkna det allra enklaste och absolut nödvändigaste så kommer det vara resurs- och tidsslöseri att de också ska kunna ännu svårare matte förstås. Skolan ska se till att ALLA elever kan räkna med plus, minus, gånger och delat. Procent är också bra att kunna.
    Jag vågar påstå att för 90% av befolkningen i Sverige så räcker det.
    De timmar som eleverna nu måste sitta och läsa ”universitetsmatte” på, borde läggas på det den enskilda eleven verkligen har fallenhet för! Sverige behöver en befolkning där alla kan det basala ORDENTLIGT och en stor skara med specialister som verkligen kan avancerad matematik på elitnivå.
    Sist, en viktigast: gör om PISA-mätningarna och kalla in alla 25 – 30-åringar och kolla vad de KOMMER IHÅG! Då och först då, får vi veta om skolan har lyckats.

    Gilla

  21. Lennart Bengtsson skriver:

    Peosahlin och Anna

    1. Alla siffrorna a-i är olika, dvs siffrorna 1-9 kan bara användas en gång. Hoppas detta skall var klart nu.
    2. Mycket kan sägas om engelska och svenska skolor. Sverige har satsat mycket mer resurser med målsättningen att alla skall få en så likvärdig utbildning som möjligt. Det är ett högt ideal men inte alltid praktiskt. England är förvisso i många avseenden fortfarande ett klassamhälle eller snarare numera en meritokrati ungefär som Sverige var tidigare. När vi flyttade till England 1974 tyckte jag nog att det svenska skolsystemet var bättre. Idag tror jag snarare motsatsen. Jag anser det viktigt att inse att människor är olika begåvade, dvs har olika intelligens, ungefär som en del är bättre i fotboll än andra. Varför inte erkänna detta och planera utbildningen därefter.

    Liked by 1 person

  22. Sixten Johansson skriver:

    Både siffror och ord är platta och torftiga. För att medvetandet ska kunna hantera så abstrakta hjälpmedel säkert och avancerat behöver de laddas med fler dimensioner, med djup och känsla. Det sker genom handfast erfarenhet och mycket övning, men dagens hem och skola, de platta skärmarna, ytlighetens lockelse, den upphackade tillvaron, ger ytterst lite av detta. En defragmentering skulle behövas, men naturen annonserar inte ut sina tjänster. Det gör däremot onaturens mångtusenhövdade prästerskap, de enda bemyndigade att tolka och styra tillvaron kollektivt.

    Ju mer de gamla naturliga strukturerna eroderar och förlorar sina kunniga och ansvarskännande medarbetare, desto fler sektorer kontamineras av det ideologiska, onaturliga tänkandet, som gör kartan och bilden sannare än verkligheten. Vi är på väg mot ett tudelat samhälle – eller kanske ett fyrdelat kastsystem: Etablissemanget, Den melerade massan, MENA-underklassen och De oberörbara onda avfällingarna.

    I den materialistiska jämlikhetsreligionens namn blir samhället allt tydligare horisontellt skiktat. Vilka som verkligen styr förblir okänt, men i Sverige plattas alla hierarkier ut, eftersom jämlikhetsmålet i alla sina kollektiva former och utväxter – normlöshetsnorm, offertänkande, rättighetskrav, likriktning osv. – bultar ner eller låtsaskompenserar all påtalad elitism och medfödd orättvisa. Allt ledarskap baserat på erfarenhet, kunnande, hög moral och personliga ledaregenskaper försvinner. Kvar blir bara mobbdirigenter på alla nivåer. Dessa rättänkande anförare styr de olika skikten i den melerade massan genom att spela på individernas behov av bekräftelse och tillhörighet och rädsla för skamstraff och uteslutning. Även det svenska etablissemangets korrupta politiska, mediala och byråkratiska ledarfigurer har blivit självsnöpta, rådvilla, ryggradslösa fångvaktare i det kolossala självgående maskineri som i decennier har byggts upp kring den onaturliga, nivellerande, förljugna och samhällsdestruktiva jämlikhetstron.

    Liked by 3 people

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Så nostalgisk jag blir av att läsa sådant som det du länkar.

      ‘En dator i varje klassrum’ hette det tidigare. Ännu lite tidigare skulle man ha ‘datakunskap’ i skolan.

      Ständigt detta tafatta av politiker utförda hastverk till lastverk – tror någon att lärarkårens kunskaper var tillräckliga vare sig förr eller nu?

      Den som kan skola sig till fullfjädrad programmerare (eller vad yrket nu heter) har väl ingen anledning att utsätta sig för den arbetsmiljö skolan är?

      Hur tänker sig skolpolitiker, generation efter generation, att lärare som (i ingen särskild ordning) haft svårt med filmprojektorer, diabilder och ljud/bild-band, videospelare, TV-apparater, och så vidare skall kunna hantera dator?

      Tror de verkligen att det räcker med allmän bildning?

      Så länge det är politiker och politruker som bestämmer hur mitt arbete skall skötas, och vad mina ämnen skall bestå är jag hellre sopåkare, gatumusikant eller raket-kirurg.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare
      Ps Texten ovan är ett exempel på hur man skall göra styckeindelning numera. Ds

      Liked by 1 person

      • Hortensia skriver:

        Hej Rikard!

        Härligt att du sluppit undan den svenska skolmiljön med vettet i behåll, så att du kan berika diverse kommentarsfält med dina, alltid lika välformulerade, synpunkter.

        Gilla

  23. Nils Nilsson skriver:

    En kunskap som absolut kommer att försvinna är att läsa en bilkarta och komma fram till rätt adress i Paris.

    Gilla

  24. Anders F1 skriver:

    Ni är mossiga. Min son, 15, säger att han inget behöver lära – det finns ju internet. Han har en dator i bakfickan bokstavligen och därmed en räv bakom örat, bildligt. Även om jag baxnar över uttalandet så kan jag ge honom rätt när jag faktiskt ser hur han tar sig fram i tillvaron… Våra ungdomar tillskansar sig kompetenser som vi knappt kan begripa. Och gamla latinska sentenser tar man reda på på sju sekunder. Om man bryr sig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s