Två strategier att hantera motgångar: Bonden Paavo och Vredens dag

8-26-13_11971

Patrik Engellau

I serien Förskräckliga Men Användbara Förenklingar, även kallade Fördomar, ska jag nu blottlägga de väsensskilda grundföreställningar som vägleder folken norr om respektive söder om Alperna. Läsaren kommer att förstå varför den tyska förbundskanslern fru Merkel aldrig kan komma överens med sin grekiska motsvarighet, vem det än råkar vara.

Norr om Alperna ansluter sig folk till Paavos princip. Den säger att alla vedermödor som drabbar en människa beror på henne själv samt att hon därtill har ansvar för sin granne om grannen råkar i nöd.

Söder om Alperna gäller principen om Vredens dag. Den säger att alla påfrestningar som människan utsätts för beror på någon annan och att man därför vid iråkade pärser bör utlysa en Vredens dag och tillsammans med andra drabbade demonstrera på ett torg.

Bonden Paavo är en dikt från 1830 av Johan Ludvig Runeberg och handlar om den finske bondens mentalitet. Wikipedia gör en god sammanfattning:

Bonden Paavo drabbas av upprepad missväxt och hans fru är villig att ge upp: ”Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe, låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit!”, men Paavo misströstar inte: ”Herren prövar blott, han ej förskjuter. Blanda du till dubbelt bark i brödet, jag vill gräva dubbelt större diken, men av Herren vill jag vänta växten.” När åkern äntligen ger skörd tackar paret Gud. Hustrun ser fram emot ett år utan barkbröd, men Paavo ser grannens nöd: ”Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas, som en nödställd nästa ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker!”

Estland är ett typiskt Paavo-land. När esterna för ett antal år sedan inte kunde betala sina lån till svenska banker deklarerade presidenten att landet var i kris och att alla ester måste dra åt svångremmen. Han började med att sänka sin egen lön, vilket gjorde ett gynnsamt intryck på landsmännen som blandade bark i brödet tills de gjort rätt för sig och lånen var betalda. (Det var en himla tur för Sverige, för annars hade det nog blivit ett antal bankkrascher hemmavid.)

Söder om Alperna kan folk inte, hur de än rannsakar sina sinnen, upptäcka att de gjort något fel och att deras lidanden därför måste bero på någon annan som genom olika slags påtryckningar bör förmås att ta sitt ansvar och ställa saker och ting till rätta. För att sätta kraft bakom känslorna brukar de således orättvist drabbade särskilt framhålla hur arga de är genom att utropa just en Vredens dag med stora, helst våldsamma, demonstrationer.

Det är lättare att styra folk norr om Alperna än söder därom. Svenskar och tyskar, till exempel, är ganska lydiga folk som inte krånglar sådär särskilt med överheten, kanske just på grund av att dessa folk misstänker att de själva kan ha något litet ansvar för att reda upp en ekonomisk eller annorlunda strapats i vilken de hamnat.

Man behöver inte gå längre än till Frankrike för att hitta ett olydigt folk. När bönderna blir sura fyller de vägarna med rovor så att trafiken inte kommer fram eller lägger lass med dynga på trappan till kommunkontoret. Min skidkompis Lena, som till och från bor där, berättade att franska staten hade bestämt att lägga någon sorts vägskatt på lastbilar och byggt avläsningsställningar med kameror för att kunna skicka fakturor till dem som passerat. Men se det passade inte åkarna, som i stället fällde ställningarna med sina truckar, varpå staten ångrade sitt tilltag och la vägskatten på is.

Hur ska man kunna styra sådana länder? Svaret är att man inte kan det. Effekterna ser vi inte minst i eurokrisen, som aldrig verkar ta slut, och framför allt i sviterna av den arabiska våren.

Världen skulle bli mer lätthanterad och behagligare om man fick transalpinerna (de som bor på andra sidan Alperna) att tänka som finnar. Skulle det grekiska parlamentet – och varför inte Islamiska Staten? – kanske komma på andra tankar om man översatte Bonden Paavo och gav dikten till varenda Vred individ (gratis förstås)? Eller har någon en ännu bättre idé?

13 thoughts on “Två strategier att hantera motgångar: Bonden Paavo och Vredens dag

  1. Madelaine Fusfield skriver:

    När hade Sverige sist en revolution eller ens en stor strejk? Håller med att bonden Paavo kanske reflekterar det nordiska sinnelaget. Eller formades svenskarna i skolan via Runebergs dikt? Det kan man fråga sig. (Jag kommer ihåg Paavo från skoltiden men är gammal nog att ha barnbarn). Fransmännen strejkar ofta. ”Aux barricades!” är ett vanlgt stridsrop där. Det kommer väl från revolutionen. Amerikaner drar sig inte heller för revolution, inbördeskrig, eller storstrejkar. Men mest grälar och bråkar dom högjutt. Det gäller att ”throw the bums (de politiska bövlingarna) out!” Ibland behöver man ställa till bråk. Det är bättre än att jämra sig och känna sig som offer för ödet. Så jag önskar er all framgång.

    Liked by 1 person

  2. BjörnS skriver:

    Jag rannsakar mitt minne men kan inte minnas stt grekiska politiker sänkt sina löner. Någon som vet?
    Det är bedrägligt attraktivt med ordning och reda norr om alperna. Det är bra om staten är klok och månar om befolkningen. Dock verkar staten agera allt mer kortsiktig och bedrägligt och ofta emot den egna befolkningens intresse. Då känns fransk upprorsmentalitet plötsligt väldigt tilltalande.

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Inte svenska heller)

      Löfvén skulle kanske säga, jag går ner 20 % i lön,
      eftersom jag misskötte flyktingkrisen i höstas)

      Fan tro’t…

      Gilla

  3. Hortensia skriver:

    Åh, Patrik, du lyckas verkligen röra om i grytan med exempellös humor. Jag skrattar så tårarna trillar och dristar mig till att mycket osvenskt höja rösten: UT UR EU NU!!!

    Liked by 3 people

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    Återigen ett exempel på vad det protestantiska arvet betytt för Nordeuropa. Samma effekt ser man från confucianismen i Kina och Östasien. Utan en övergripande etik med personligt ansvar och plikt gentemot det allmänna kan knappast ett samhälle fungera i längden.

    Liked by 2 people

  5. Dan skriver:

    Om några ville gå samman och fälla trängselskatteportalerna så är jag med. I synnerhet de på Essingeleden som det lovades dyrt och heligt inte skulle upp förrän kringfarten var färdig.
    Men Nordin i m gjorde upp med mp och så var det klart.

    Gilla

  6. Ådärkomdenja skriver:

    Sverige har aldrig känt nån större samhörighet med ‘Transalpinerna”. Utom som turistmål för charterfolket. Desto märkligare att våra ”nord”-politiker riktade sitt intresse mot nästa geografiska sektor, söder och öster om Medelhavet, ”Menaiterna”. Där endast stenhård diktatur kan skapa nån slags ordning. Genom katastrofprojektet ”Den arabiska våren”, via morden på Saddam och Khaddafi, förvandlade USA (EU assisterade) Irak resp Libyen till laglösa anarkier och tummelplatser för terrorISm grande. Och bidrog till de enorma folkvandringarna som blev en av de katastrofala följderna.

    Genom att ta hit människor, flyttingar, från detta avlägsnare område, har politikerna nu givit ”mångkulturen” en chans att visa sin bärkraftighet, på hemmaplan, inom den välorganiserade nordiska statens hägn och försorg. Hur har det gått? Åt h-e, måste man konstatera. ”Vi har varit naiva” medgav en av de skyldigaste, statsministern. Integrering/assimilation inträffar inte, segregering ett faktum. Det kända uttrycket ”man kan ta afrikanen ur Afrika, men aldrig Afrika ut afrikanen” är i ännu skarpare uttolkning giltigt för arabvärldens flyttingar, med ett i generna sedan tusentals år inpräntat klan- och religionsstyrt beteende, aldrig satt under omprövning. Mångkultur är ‘många kulturer’ sida vid sida, och aldrig mötas de. Trots den svenska kyrkans förfall och sista desperation, att omfamna islam, men istället kommer att bli uppslukad av den starkare parten, som inte svävar på målet, utrota din fiende till sista man.

    Som man bäddar får man ligga, det slutar med bastmatta på hårt golv för många, den dag då välfärden är ett minne blott.

    Liked by 4 people

    • Erik skriver:

      ‘Flyktingar’ kommer alltid FRÅN mångkultur.

      Och mångkultur vill politikerklassen uppmuntra till?

      Hur tänker man då?

      Gilla

  7. Gunilla skriver:

    Jag är lite betänksam till uppdelningen mellan norr och söder om Alperna. Den kanske var mer aktuell tidigare men idag är de flesta söder om Alperna också medvetna om sitt eget ansvar. Däremot finns en klar skiljelinje mellan Europa och MENA-länder. Skillnaden heter Internal, resp. External Locus of Control. Internal Locus of Control innebär att man ser sin egen roll i ett skeende och även sin egen möjlighet/skyldighet att åtgärda sin situation. External Locus of Control innebär att man ser allt som drabbar en som något som orsakats av någon annan part utanför ens eget ansvar och man har själv ingen som helst förskyllan. Således är det alltid pga av (svensk) rasism som man inte får jobb ev.vis. eller pga av samma rasism som man har det så taskigt och orättvist i sitt utanförskapsområde. Någon egen del eller förskyllan i en sådan uppkommem situation existerar inte (trots att samhället vräker pengar över dessa områden räcker det aldrig, det är alltid ‘den andres (vårt)’ fel). Känner ni igen resonemanget?

    Gilla

  8. Hovs--hallar skriver:

    Något ligger det i detta — men resonemanget slutar inte där. I Mellanösterns islamstyrda länder är det etter värre.
    Där råder Allahs vilja över allting, ingen har något personligt ansvar för sina handlingar och här skylls alla motgångar på faktorer man inte har någon kontroll över. Denna attityd tar man med sig hit.

    Gilla

  9. KG skriver:

    Tack för kloka tanker. Bara ett litet tillägg, i den stora WVS studien från 2014 drar man slutsatsen att de stabila demokratierna i nordvästra Europa har som en viktig förutsättning, det protestantiska arvet. Bonden Paavo var en sann lutheran. Nästa år är det 500 år sedan Luther spikade upp sina 95 teser!

    Gilla

  10. Henrik Bolander skriver:

    Centralkommittéen har nu skyndsamt aktiverat ”Åsiktsdomstolen för allmänna ärenden”.Efter det här verkligen grova övertrampet finns det verkligen skäl att se upp med ”den där bloggaren”.Huvudanklagelsepunkt:1.”X” försöker genom att appellera till tveksamma och förbjudna kuturella stereotyper propagandisera föreställningar som är av utpräglad ”forbiddenthink”-karaktär.Än mer skandalöst är måhända den udd som riktas mot det poltiska avantgardet för Europas slutgiltiga ”harmonisering” dvs den utpräglat demokratiskt utsedda Eurokommissionen.Det här var verkligen mycket,mycket allvarligt!

    Gilla

  11. Lennart Göranson skriver:

    Efter att ha bott ett halvt decennium i Frankrike (som faktiskt ligger väster om Alperna, inte söder) och haft andraboende där i nästan två decennier kan jag bara bekräfta skidkompisen Lenas beskrivning. Frankrike är ett land där revolten mot överheten är ständigt pågående. Andra sidan av myntet är att kränkningen av dem som befinner sig längre ner på stegen är lika permanent. Järnvägsanställda strejkar hela tiden, inte minst innan (sic!) de ska börja löneförhandla. Den som drabbas är naturligtvis inte arbetsgivaren utan resenärerna, som för det mesta visar ett helt obegripligt tålamod. När en fabrik hotas av nedläggning för att man inte drar in tillräckligt med pengar för att täcka kostnaderna, då är ryggmärgsreflexen att gå i strejk. Generellt sett riktar sig strejkerna mot den politiska ledningen av landet, ”folkviljan” ser till att folkförsamlingen (parlamentet) inte kan utföra sin uppgift att stifta lag. Möjligen något som anhängare av direktdemokrati tycker är i sin ordning – jag gör det inte.

    Varför är det på det här viset? Jag vill komplettera Patriks förträffliga analys med att peka på skillnaden mellan horisontella och vertikala kulturer. Vi i Norden bygger vår relation till andra på överenskommelser, avtal, konsensus mellan människor som vi vill uppfatta är på samma nivå. Bonden Paavos omsorg gällde grannen, en jämlike, inte häradshövdingen eller tiggaren. I
    Södern är relationerna vertikala, de bygger på beskydd uppifrån och lojalitet underifrån. I sin mest utvecklade form brukar man tala om ett klientelsystem. Och det är verkligen inte lätt att få det här två kulturerna att fungera tillsammans.

    Det som kanske förvånar somliga är att den amerikanska företagskulturen också hör till den vertikala modellen, med ordergivning, kontroll och lojalitet – nedåt och uppåt. Vi är inte så lika dem på andra sidan pölen som många tror.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s