I alla tider har människan varit fascinerad av framtiden. Föga märkligt, eftersom hon är beroende av den. Detta beroende utnyttjas av olika yrken och av diverse lycksökare för egen försörjning, för underhållning eller för hot.
Meteorologen underlättar tillvaron för någon eller ett par veckor framåt. Spanarna i radion bjuder på underhållning. Miljöpartisterna försöker hota eller skrämma sig till intresse och inflytande. Just nu har de det motigt.
Antisemitismen vinner allt större utbredning i vårt land. I Göteborg har en synagoga angripits med molotovcocktails, och i Malmö har demonstranter skanderat ”Vi skall skjuta judarna” och ”Judarna skall komma ihåg att Muhammeds armé kommer att återvända”. Detta är tyvärr inget nytt, och det är inte heller något som kan skyllas på en framväxande svensk nazism.
Kära Frågespalten,
Min man, som är kommunist, säger att även om det inte är direkt olagligt att sådana som Leif Östling har pengar på Malta så är det i alla fall olagligt eftersom alla pengar egentligen tillhör Skatteverket och att om Skatteverket behöver pengarna så blir det plötsligt olagligt att ha försökt gömma dem och därför kan det vara lika bra att betrakta gömslet som olagligt redan från början. Och i vilket fall som helst är det skämmigt att gömma pengar i Medelhavet.
Min sedan barnsben gode vän forne arbetsgivare och nu bortgångne Bo Söderman var Sveriges förste registrerade oberoende försäkringsmäklare inom liv- och pensionsförsäkringar. Bo var initiativtagare (1976) och drivkraften till lagändringen 1990 som möjliggjorde fristående försäkringsmäklarverksamhet här i Sverige. Han tog initiativ till bildandet av Svenska försäkringsmäklares förening och var dess förste ordförande. Bo Söderman var krönikör och expert i försäkringsfrågor i Svenska Dagbladet och i Privata Affärer. I början av 90-talet var han initiativtagare till Sveriges försäkringstagares riksorganisation, vars syfte var att tillvarata den enskildes rättigheter gentemot de stora försäkringsbolagen.
En av tillvarons – i varje fall den dagsaktuella svenska tillvarons -paradoxer är följande. Mohamed Omar, alias Eddie Råbock, skriver flera gånger i veckan lärda, välskrivna, intressanta och övertygande krönikor där det med mitt brutalt förenklade synsätt bara står en enda sak, nämligen att det som ordagrant står i Koranen och de andra muslimska källorna faktiskt står där samt att rättrogna muslimer faktiskt tror på det.
Islams heliga skrift Koranen är enligt muslimsk uppfattning baserad på profeten Muhammeds uppenbarelser under åren 610-632. De sägs ursprungligen ha kommit från Gud (Allah) och förmedlats till Muhammed av ängeln Gabriel. Skriften är indelad i 114 suror (kapitel), som i sin tur är indelade i verser. De två översättningar av Koranens arabiska text till svenska som jag studerar är gjorda av K. V. Zetterstéen (KVZ) år 1917 (ref. 1) och Mohammed Knut Bernström (MKB) år 2002 (ref. 2).
En av de saker som fick mig att lämna islam var Lucia. Jag tror att året var 2007. Jag är dock inte säker. Det var morgon och jag råkade befinna mig på universitetsbiblioteket i Uppsala. På Carolina Rediviva. Jag hade ingen tanke på vilken dag det var.
Plötsligt hörde jag en bekant ton. Sankta Lucia. Det var överjordiska röster. Så skrev luciatåget sakta in i salen. Då mindes jag barndomens lucia. Ljusen i mörkret och de vita dräkterna. Staffan var en stalledräng. De där dofterna.
När jag stod där och tittade på Lucia med ljus i sitt hår, tänkte jag: ”Vi har så mycket vackert i vår svenska kultur. Och det finns här, så nära. Varför har jag sökt mig så långt bort?”
Det finns en massa teorier om vad metoo-kampanjen med avläggare egentligen handlar om. En vanlig teori är att kvinnor numera och, vad jag förstår, med rätta oroar sig för att bli sextrakasserade eller våldtagna, eventuellt gruppvåldtagna, av män som ännu inte gått på kurs i svensk sexualmoral. Metoo blir ett slags panikskri mot alla män som inte gått den kursen, vilket trots allt är de flesta.
Bläddrar man i historieböcker är det lätt att hitta exempel på diktatur, religiös fanatism, våldsbejakande extremism och folkmord. Därav verkar historien vara fylld till bredden.
Men var hittar man exempel på PK-feminism? Var finns en civilisation byggd på mångkultur, identitetspolitik och genusvetenskap, i kombination med ett generöst välfärdssystem, tolerant rättsväsende och mycket hög invandring?
Blade Runner 2049 är uppföljaren till den moderna klassikern Blade Runner från 1982, Ridley Scotts dystopiska science fiction-film som utspelar sig i ett mörkt Los Angeles 2019. Det är en noir-deckare à la Raymod Chandler med hårda män som dricker whisky och en kedjerökande femme fatale med fyrtiotalssfrisyr, men alltså förlagd i framtiden.
Den nya filmen utspelar sig alltså 2049, trettio år efter den första. Harrison Ford hade huvudrollen i den första filmen som polisen Deckard. Han är en så kallad ”blade runner”. Det är hans jobb är att jaga replikanter, människoliknande robotar, och eliminera dem.
Det är ingen lätt uppgift då de organiskt framställda robotarna nästan är omöjliga att skilja från riktiga människor. Det finns dock en viktig skillnad: replikanterna lever bara i fyra år. De föds vuxna och har varken ett förflutet eller en framtid. Replikanternas barndomsminnen är inplanterade.
De första socialförsäkringarna konstruerades och genomfördes i Tyskland i slutet av 1870-talet under ledning av den tyske kanslern Bismarck. Han hade ett mycket tydligt motiv: att stoppa den framväxande socialdemokratin. Därför ville han att försäkringarna skulle vara statliga. En skadad arbetare skulle få hjälp av staten för att därigenom bli lydig och lojal mot sin hjälpare.
Den 2 december 2017 skriver krönikören Jesper Sandström en betydelsefull text i Svenska Dagbladet. Texten är betydelsefull på två sätt, dels för att den ställer en viktig fråga, dels för att den ger felaktiga svar som illustrerar samtidens brist på självförståelse.
Den viktiga frågan, som Sandström uppger sig ha hämtat hos skribenten Peter Kadhammar på Aftonbladet, och som föranleds av att migranter, enligt uppgift, ofta inte anser sig kunna städa sina boenden själva, är ”Så vad är det i det rika, vänliga Sverige som gör människor till offer?”.
Världen ser inte alltid ut som man tror. Om man forskar lite kan man bli förvånad. Jag har forskat lite om de svenska riksdagspartiernas skolpolitik (om man får beteckna något så alldagligt som läsning av partiernas skolpolitiska program med ett så fint ord som forskning).
Här kommer exempelvis två partiers program som på mig verkar så lika att dessa två partier inte borde ha något problem att regera ihop. Först det ena.
Det enorma informationsflöde vi lever verkar inte skapa större enighet om vad som är sant eller falskt. Ökad kunskap verkar inte heller leda till ökad förståelse.
Har följden bara blivit att vi har fått fler saker att vara oense om? Världen blir allt mer komplex, vilket ofta ger utrymme för diametralt olika tolkningar av en situation. Via internet kan man få även de mest bisarra uppfattningar ”bekräftade”.
Idag den 10 december, som i år infaller på andra advent, firar vi med FN den Internationella dagen för mänskliga rättigheter. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är inget som de muslimska länderna velat underteckna. De har som bekant en något avvikande syn på mänskliga rättigheter och har hittat på sin egna av Koranen och sharia inspirerade variant.
Någon lär ha sagt: ”I valet mellan sanning och kärlek, prioriterar män sanningen och kvinnor kärleken”.
Mot det kan man invända att riktigt mansdominerade samhällen, som Nazityskland eller Saudiarabien, knappast varit sanningens och vetenskapens högborg. Och länder där kvinnor står högt i kurs (som till exempel det feministiska Sverige) är inte oaser av kärlek.
Då och då upptäcker man saker som man redan visste från en annan vinkel och då kan det kännas som ett riktigt intellektuellt genombrott fast det egentligen är samma sak som vanligt. På det viset kan man tillbringa livet under konstant upptäckarglädje medan man i själva verket bara ser det man redan visste i ett nytt perspektiv.
Framför allt gäller detta, tror jag, mångfacetterade ämnen som Människan och Demokratin, men jag ger mig fan på att det också kan tillämpas på sådant som Konsten att steka potatis och Skridskoåkning.
Hundratals demonstranter samlades på Möllevångstorget i Malmö torsdagen den 7 och fredagen den 8 december. De var arga för att Donald Trump beslutat att flytta USA:s ambassad till Jerusalem.
Men ramsorna som skanderades återkallade minnet av mycket äldre händelser, nämligen profeten Muhammeds heliga krig, eller jihad, mot judarna i Arabien på 600-talet: ”Khaybar, Khaybar ya yahud, jaysh Muhammed saufa ya’oud!”
Det betyder: ”Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé kommer tillbaka!”
Ramsan handlar om när profeten Muhammed belägrade Banu Kuraizas fästning i Khaybar. Banu Kuraiza var en av flera judiska stammar som bodde i Arabien före islams uppkomst. Judarna kapitulerade och Muhammed bestämde att alla män skulle dödas, kvinnorna och barnen göras till slavar.
Enligt uppgift (se till exempel Tove Lifvendahls söndagskrönika i Svenska Dagbladet 3 december 2017) kom 35 369 ensamkommande ”barn” (EB) till Sverige 2015. Kostnaden för dessa uppgår till 1,2 miljon kronor per år eller totalt 42,4 miljarder eller fördelat på varje skattebetalande medborgare (säg fördelat på 5 miljoner innevånare) till 708 kronor per månad.
Dessa pengar måste komma från någonstans. Vid oförändrade statsinkomster, som skatt och avgifter, måste följaktligen andra stats- och kommunalutgifter minskas alternativt öka på skuldsättningen. Jag skall dock inte diskutera detta utan i stället försöka analysera vilka som har varit mottagare av dessa medel och vilka konsekvenser detta kan ha haft.
Jag erkänner att jag från början var entusiastisk för EU och även för euron. Sett i backspegeln hade det inte skadat Sverige att ha gått över till euron. Tvärtom, det hade hindrat regeringen ifrån att pressa ned Kalle Anka-valutan kronan som dopar exporten men gör svenskarna fattigare utan att de märker det förrän de åker till Norge. En riksbanksdirektör som är livrädd för svensk deflation är föga trovärdig – man undrar stilla hur Schweiz klarar sig när landets valuta stiger med minst fem procent om året mot med den svenska.
När jag gick på universitet i USA hade jag en lärare som hette Robert Skidelsky. Han var engelsman och uppsluppet cynisk. Jag gillade honom. Sedermera blev han en känd person som bland annat hyllats för sin trebandsbiografi om John Maynard Keynes (som jag på lösa grunder misstänker är alltför hagiografisk för min smak). Robert blev medlem av det engelska överhuset och uteslöts från Tories för att han inte gillade NATOs intervention i Kosovo år 1999. Han är medarbetare i Project Syndicate.
I England firar man varje år sedan 1919 Remembrance Day den 11 november till minnet av de militärer som dog i landets tjänst under första världskriget. Union Jack-flaggan svajar stolt i höstblåsten. En liten röd vallmoblomma bärs på kragen som ett tack till tidigare generationer för den fred och frihet som deras uppoffringar skapat. Om än för bara en dag släpps patriotismen lös i England.
De flesta människor är nog rimligt bekanta med två kulturer, dels den egna, dels den amerikanska. Man har rimligt hum om den amerikanska kulturen eftersom den är världsledande vilket manifesteras i filmer, hamburgerkedjor, teveprogram och annat. Några människor känner någon ytterligare kultur, till exempel har många svenskar erfarenheter av och inblickar i det tyska eller det franska.
Själv har jag snöat in på det brasilianska som borde vara en joker i sammanhanget eftersom Brasilien är ett land med helt annan bakgrund, tradition och ekonomisk utvecklingsnivå än de tidigare nämnda kulturerna.
Funderar så på alla dessa upprop som presenteras en efter en dagligdags i kölvattnet av #metoo. Vem är uppdragsgivare? Vem betalar? Vad är syftet? Konsekvenser? All kommunikation, må vara reklamkampanjer eller lärarledd undervisning, sker på mottagarens villkor varför det inte alltid blir som det var tänkt. Människor gör något med det de hör och läser.
Om du tycker att jag tjatat nog om var den politiska huvudmotsättningen går i dagens Sverige så kan jag sympatisera med din plåga. Men som en noggrann tandläkare kommer jag att fortsätta med behandlingen tills den är klar även om patienten, det vill säga du, upplever obehag.
För den som önskar ta ställning i – och kanske till och med påverka – politiken är det nödvändigt för det första att inse begreppets fundamentala betydelse och för det andra att identifiera precis var huvudmotsättningen går.
I vetenskapens värld är begrepp och förståelse det viktigaste och blir oftast först accepterade när de bekräftats av observationer. Till en början var vetenskapen skeptisk till Einsteins allmänna relativitetsteori ända till man kunde observera att solen faktiskt krökte ljuset och man kunde se en stjärna som befann sig bakom solen. Ett ännu bättre belägg för Einsteins teori är att GPS fungerar men det är det ingen längre som reflekterar över.
Den 2 december högtidlighöll SVT profeten Muhammeds födelsedag med ett halvtimmeslångt program. Här kan du se det på SVT Play
Prästen Mikael Billemar intervjuade sin vän, imamen Ali Bourouine, som berättade om hur han firade denna dag. Billemar ställde inga kritiska frågor utan det var idel myspys. Det är synd, för det behövs mer kunskap om Muhammed.
I programmet berättade imamen att man på profetens födelsedag högläser ur en dikt som kallas Al-Burda, på svenska ”Manteln”.
Igår skrev jag om hur Världsbanken bedömer Brasiliens ekonomiska grundproblem, nämligen att särintressen, i huvudsak de offentliganställda, kapat staten (vilket sätter demokratin på undantag).
Jag tror på den förklaringen, inte för att jag skulle vara någon särskild expert på Brasilien utan för att synsättet verkar kraftfullt och stämmer med vad jag tror mig ha observerat på andra ställen, till exempel i Sverige idag.
George Orwell har i alla fall en sak gemensamt med Jimmie Åkesson. Han tycks ha haft en enastående förmåga att blicka in i framtiden. Medan Jimmie, tidigare än andra (möjligtvis med undantag för Ny Demokrati) varnade för vad en oreglerad invandring kan föra med sig i form av ökad kriminalitet, islamisering och belastning på välfärdssystemet, har George Orwell med nästan kuslig exakthet beskrivit PK-ideologins konsekvenser.
Jag tar tre exempel. Alla hämtade från romanen ”1984”.
Följande text publicerades den 27 november i år som ledare i Jyllands-Posten. Texten har översatts från danskan och inskickats till detgodasamhallet.com av Ulf Hellbacken.
När ett lokalsamhälle plötsligt invaderas av 10 procent utvisade invandrare och i vissa fall kriminella utlänningar, måste det skapa problem.
Då Utresecentret Kærshovedgård etablerades i mars 2016, deklarerade invandrings- och integrationsminister Inger Støjberg att uppehållet skulle vara så ”tufft” som möjligt. Det skulle på intet sätt vara behagligt eftersom syftet med utresecentret var att övertyga de utvisade att välja ett något mindre obehagligt liv genom att återvända till sina hemländer.
