Kärlek versus Sanning

Jan-Olof Sandgren

Någon lär ha sagt: ”I valet mellan sanning och kärlek, prioriterar män sanningen och kvinnor kärleken”.

Mot det kan man invända att riktigt mansdominerade samhällen, som Nazityskland eller Saudiarabien, knappast varit sanningens och vetenskapens högborg. Och länder där kvinnor står högt i kurs (som till exempel det feministiska Sverige) är inte oaser av kärlek.

Därmed borde man kunna avskriva teorin som värdelös, i likhet med det mesta som sagts om genus. Men om man gör följande lilla förändring: ”Män väljer det de tror är sanning – även om det skulle gå ut över kärleken. Kvinnor väljer det de tror är kärlek – även om det skulle gå ut över sanningen.”

Då blir idén plötsligt mer tillämpbar. Jag illustrerar med två exempel, ett från vardera änden av skalan.

En muslim jag träffade förklarade sin religion ungefär så här: Islam kan i vissa avseenden verka grym och omänsklig. Men eftersom Gud har inrättat världen på det sättet, är det inget vi kan ha synpunkter på. Det vore förstås enkelt att konstruera en religion som är trevlig och tolerant (som de kristna gör). Men eftersom en sådan religion inte är sann, lurar den människor. Det är mer humant att med våld hindra någon från att ha felaktiga idéer och därmed rädda honom från Helvetet.

Exempel nummer två: Många feminister i Sverige tycker det är självklart att ställa upp för afghanska migranter. Visserligen inser feministerna att de flesta av migranterna ljugit om ålder, asylskäl och ursprungsland, att de oftare än andra grupper varit inblandade i sexuella övergrepp, och tillsammans representerar det överlägset största bidragsfusket i Sveriges historia (och det är inte småpengar det rör sig om, utan tiotals miljarder). Ändå vill man bevilja den här gruppen ytterligare stöd. Helt enkelt därför att det uppfattas som mer kärleksfullt. Det faktum att så mycket i deras historia bygger på lögn, är inget motargument. Snarare bidrar det till att göra ”kärlekshandlingen” än mer storslagen.

Jag har ofta funderat över hur feminister och islamister över huvud taget kan samarbeta. Känns lite märkligt att rättrogna muslimer som Mehmet Kaplan eller Yasri Khan, utan att blinka, kan kalla sig feminister. Borde inte dessa två synsätt vara helt oförenliga?

Som i många andra oheliga allianser, förenas feminister och islamister i hat mot en gemensam fiende. Feminister kämpar mot det västerländska patriarkatet, och islamister mot den västerländska dekadensen. Deras interna meningsskiljaktigheter kommer i andra hand.

Rent filosofiskt kan man förstås hävda att kärlek och sanning i grunden är samma sak. Men vårt mänskliga medvetande är inte konstruerat för att hantera den typen av frågor med någon större precision, så därför kommer de ofta i konflikt med varandra. Det vi i dagligt tal kallar ”sunt förnuft”, kan ses som en hyfsad kompromiss mellan det vi tror är sant, och det vi tror är kärleksfullt. Det är den perfekta balansen mellan ”manligt” och ”kvinnligt”, om man så vill. Det är detta sunda förnuft, som till stor del byggt det svenska samhället och även den västerländska civilisationen.

Nu hotas denna hyfsat fungerande kompromiss från två håll. Dels från feminismen – som i avsaknad av manligt sanningssökande dukat under för kortsiktiga känsloargument. Dels från islamismen som, i avsaknad av kvinnlig intuition, gått vilse i en ”sanning” som cementerats sedan medeltiden. Om dessa två lyckas i sitt uppsåt kommer de att knuffa ner den västerländska civilisationen från sin pedestal. Vad som därefter händer har jag svårt att sia om. Men jag tvivlar på att det är feministerna som kommer att dra det längsta strået.

38 thoughts on “Kärlek versus Sanning

  1. Eva Danielsson skriver:

    Muslimer och vänsterfeminister är inte ute efter sanning eller kärlek. De är ute efter att vinna. Till varje pris.
    Skillnaden är i hur manligt hårt paketet är eller om det är lite fluffigare mjukt kvinnligt, men det handlar i båda fallen om att leva ut sina onda sidor, nonchalansen mot andras liv och rättigheter och sin egen lust till makt, att vara vinnare. Paketerat och ”rättfärdigat” som religion och politisk ideologi.

    Om muslimer säger sig vara feminister säger de vad som förväntas, sanning är inte relevant, och med en medvetet beräknad fördel i att få västkvinnor med sig i den ständigt pågående striden för ett totalitärt islamskt samhälle. Endast intelligensbefriade kan ju anse islam vara sanning, men däremot ger det stora fördelar att inpränta islam som absolut sanning för undersåtarna. Det är knappast muslimska ledare som bär bombbältena.

    Kvinnor kan lockas av rå styrka, som på ett nedärvt plan kan kännas som skydd för sig och sin avkomma. Även sexuellt lockande om det är reptilhjärnan som styr. Vilket feministaktivismen får sägas vara präglad av.

    Varken islam eller vänsteraktivism är särskilt intelligenta eller civiliserade historier.

    Liked by 21 people

  2. Moab skriver:

    Jo, men om det varit så lätt att det handlar om islamister och inte muslimer, och feminister men inte alla vänsterliberaler så hade problemet varit försumbart. Islamisterna hade angetts av moderata muslimer som inte delar deras värderingar, och vanligt folk hade sett sett feminister som de omoraliska hycklande Gambia-resande ensamkommande-kramande batikhäxor de är. Men det är ju inte detta vi ser. Jag har aldrig förstått vad en islamist är, är det inte bara en muslim? Visst är det så, det är en falsk distinktion och den mest skadliga för den är förhärskande. Att skriva som ovan det är en lite mer sofistikerad variant av jag är emot det som år dåligt och för det som är bra. Ställ upp 1000 muslimer och dra linjen mellan islamister och de andra. Var hamnar den? Rakt igenom en familj? Islamist och islamofob är nyspråk som gör att vi inte kan tänka klart. Problemet är inte de relativt få muslimer som mördar folk, utan den stora mängd som muslimer som låter det ske. Alla muslimer som mördar oskyldiga har bröder, systrar, fäder och mödrar, problemet ligger hos dem alla och den ideologi de följer. Ingen talar om nazimer och nazister, utan nazister rätt och slätt.

    Liked by 12 people

    • Aha skriver:

      Enligt några undersökningar fick jag det till att 25 – 50% av muslimerna omfattar radikala delar som patriarkat och sharia. Det varierade mellan olika länder.
      Utifrån det skulle man med ytterligare en förenkling kunna säga att 1/3 av muslimerna är Islamister.

      Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Problemet Islam i en västerländsk kontext.

      Jihadister är förespråkare för våldsam väpnad kamp,
      mot det dekadenta västerlandet.
      Ligger nära Salafisterna, som stödjer Islams ursprungliga teser!

      Utgör en delmängd av Islamisterna, som verkar för,
      avser att långsiktigt införa RELIGIÖS LAG,
      Kanske mellan 1/3 o hälften kan sympatisera med dessa?

      Sannolikt växer aptiten medan man äter upp oss?

      Sen har vi de mer ljumma ”icke-fläskköttsmuslimerna”,
      som i huvudsak har denna inriktning…

      Men som blundar för, tiger i tystnad,
      avs de radikala/Salafisternas Agenda!

      Ju större den kritiska massan röstande blir,
      ju mer lär MAN kräva!

      Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        Jag ser detta som sofisteri. Det är inte salafister som i Iran vill skaffa kärnvapen och göra Israel till en grushög. Jag ser inte att dessa distinktioner tillför något till diskussione om islam i Europa, det är inget ta-själv bord.

        Liked by 2 people

  3. Olle Reimers skriver:

    Kul iakttagelse som det givetvis ligger en hel del i. I vilken mån den har med könstillhörigheten att göra vet jag inte men det har kanske mindre betydelse. Om så är fallet minskar dock chanserna att göra något åt saken.

    Sanningen är väl att det är kompromisslösheten från de båda sidorna som förefaller vara själva attraktionen eller poängen med de båda rörelserna. Det blir mindre ångestfyllt att leva då!

    Liked by 4 people

  4. Robert Pettersson skriver:

    Det är inte lite som står på spel nu, vad har vi om den västerländska civilisationen går under ? Man tycker att den frågan borde intressera mer än ett parti i Sverige. Några partier jobbar aktivt för att upplösa landet, men dom berättar inte vad dom vill ersätta nationalstaten med.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Socialdemokraterna liksom Mp och Liberalerna vill ha ett NWO,
      i synnerhet de två sistnämnda!

      En EU förbundsstat som en första början…
      Sverige vill man lägga ner!

      Målet är det Fjärde Riket,
      med en repressiv EU-armé!

      Inte för försvarets skull,
      utan för att hålla kvar ovilliga länder!!!

      Gilla

  5. Fredrik Östman skriver:

    Piedestal. Ditt förtydligande av talesättet är inte dålig, men räcker inte ända fram. Mycket vill ha mer. Eftersom skillnaderna i personlighetsdrag mellan män och kvinnor är så små i förhållande till individuella skillnader, så handlar det inte alls om män och kvinnor, inte ens män och kvinnor i allmänhet, utan om två stereotyper som vi i brist på bättre begrepp och i en lång mytologisk tradition kan benämna manlig och kvinnlig. De har också kallats t.ex. yin och yang.

    Liked by 3 people

  6. Fredrik Östman skriver:

    När man utpekar islam som något slags sanningssökande eller sanningstillämpning — jag bortser ifrån att förklaringen av islams väsen i artikeln snarare förefaller bygga på kärlek än sanning — ber man om att bli frågad vilken epistemologi som där kommer till användning. Eftersom nästan inget annat gives, så måste svaret bli svärdets. Islams sanning uppenbara genom att alla som invänder mördas eller skräms till tystnad. Det är maktens epistemologi. Batikhäxeriet, å andra sidan, påstås vara grundat på kärlek, men samtidigt använda samma maktens epistemologi, samma övervåld mot meningsmotståndare, samma sätt att söka sin ”sanning”.

    Hur kan man tala om sanning och kärlek när man beskriver två ideologier som drivs av oresonligt hat?

    Liked by 1 person

  7. Mathis skriver:

    Djupast sett är både islam, kristendom och feminism exempel på kulturella uttryck. Något som vi lär oss av en omgivning. Det som Richard Dawkins kallar memer, för att tydligare kunna skilja på arv och miljö.

    Men vi föds även med genetiskt betingade strategier. Detta blir tydligt för de som studerar olika däggdjurs beteende. Även människans.

    Det är evolutionen som mejslat ut vad som strategiskt fungerat mest framgångsrikt. Dessa strategier uttrycka ofta som inre emotioner kopplat till olika situationer. Förr kallades det för drifter. Vi kan även se det som en slags genetiskt betingad motivation.

    Dessa drifter ser något annorlunda ut hos män och kvinnor. Men vanligen kompletterar könens strategier varandra. Naturen lägger inga värderingar på dessa könsskillnader. Det gör endast vissa subkulturer.

    Vissa emotioner vänder sig mer inåt. Andra mer utåt. Och här uppstår vissa könsskillnader. Den mer yttre motivationen ger män möjlighet att mer koncentrera sig på projekt av olika slag. Som byggande, rekognosering och jaktstrategier. Ett mer extrovert och utåtriktat beteende.

    Rent evolutionärt var det en god strategi att män kunna ge sig ut på jaktexpeditioner och i försvar av samhällets yttre. Medan kvinnan var sekund underhöll samhällets mer intima detaljer. Men tillsammans kom dessa båda strategier att komplettera varandra. Båda strategierna behövdes.

    Idag vill kvinnor att just deras strategier helt skall dominera i samhället medan männens något särskiljande strategier ständigt kritiseras. Balansen är därmed rubbad. Mer nya memer topprider nu gamla strategier.

    Vad kvinnor lätt glömmer av är att det yttre försvaret bildar ring runt både män, barn och kvinnor. Ja, hela samhället. Men det förstår inte de mer inbitna feministerna.

    Men även för en fiende finns det en strategi hos kvinnor, som fungerat i alla tider. Den går ut på att kvinnor får barn även med fienden. På så sätt säkrar kvinnor att deras egna gener får en framtid. En sista strategi kvinnor kan tillämpa.

    En strategi männen inte kan tillämpa eftersom de inte har någon livmoder. De kan däremot röva bort kvinnor. Men då måste det finnas ett bakomliggande stöttande samhälle. Män kan inte bara uppgå i hos fienden. De tas mer ofta av daga än uppgår i fiendens gemenskap.

    Män och kvinnor delar inte här samma strategier.

    … nu är svärandet i kyrkan över…

    Liked by 2 people

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Skribenten är absolut en tillgång på DGS och det han skriver sätter igång tankeverksamheten. Just dagens text kanske inte är något under av analys och klarhet men rör sig kring de frågor som snurrar i våra huvuden.

    Hur kan det bli på detta viset? Hur kan så många i Sverige hamna så totalt snett som man gjort? Ett svar är att man utsätts för propaganda men det räcker inte med det. Min teori är att de människor som inte förstår allvaret, och de är många, har levt i en skyddad värld där det personliga ansvaret men även friheten begränsats. man är passiviserade helt enkelt.

    Liked by 4 people

  9. Lennart Bengtsson skriver:

    En av de mest allvarliga tendenserna i den senaste tiden är tendensen till tabuisering som nu har nått samma styrka som under 1800-talet och tidigare då man inte kunde uttala sig kritiskt om kyrkan och dess förhållningssätt. Det maktfullkomliga och dogmatiska Sverige under denna tid var en bidragande orsak till den stora utvandringen till USA. Idag är det lika farligt att kritisera feminismen eller klimatpolitiken som det var att uttala sig kritiskt om den Helige Ande och kyrkans sakrament under 1800-talet. Kritiska författare som August Strindberg flydde utomlands och Hjalmar Söderberg fann större personlig frihet i Köpenhamn än i Stockholm. Vem vet kanske dagens medialt förföljda svenskar söker trygghet utomlands för att undgå Folkdomstolen. Även om vi ännu inte har en Roland Freisler som överdomare så är det för många enskilda otäckt ändå. Det blir förvisso inte giljotinerade eller upphänga i krokar men de bryts ned psykologiskt och tillintetgörs med andra metoder.

    Liked by 4 people

  10. Tomas B skriver:

    Det här var en insiktsfull krönika, tycker jag.

    Jag har på känn att kulturers och länders nedgång ofta inte är särskilt dramatiska utan snarare bisarra. Vi som lever i ett sådant historiskt skede står bredvid och iakttar hur de irrationella och destruktiva krafterna lever sitt eget liv och får mer och mer makt fastän det är uppenbart hur lite substans de innehåller.

    Som enskild individ är det svårt att inte känna sig maktlös i ett sådant läge.

    Liked by 7 people

  11. uppstigersolen skriver:

    Så länge de normala kvinnorna inte protesterar mot att tokiga fruntimmer får föra deras talan så kommer detta att fortsätta. Normala kvinnor vill inte ha våldsamma män. Om de tokiga fruntimren vinner med muslimernas hjälp så kommer ju både kvinnor och män av europeisk typ att råka illa ut. Så se till att normala kvinnor häver upp sin röst och kastar ut tokstollarna. Batikhäxorna kan flytta till Gambia, kulturtanterna kan ta med sig några gossar och starta kollektiv i Norrlands inland.

    Liked by 2 people

    • Björn skriver:

      Bra där! De ”normala” kvinnorna är såklart i stor majoritet, men låter ändå de mest av anfrätta av genushysterin, föra deras ”talan”! SORGLIGT!

      Liked by 1 person

    • Östanskog skriver:

      Min bättre hälft deppade framför datorn: ”Ingen har trakasserat mig på jobbet. Är jag så ful?” Jag frågar: ”Har du flirtat med chefen för att komma upp i karriären?” ”Nej.” ”Provoserar du dina manliga kolleger?” ”Nej.” ”Är dina manliga kolleger trygga i umgänget med dig, eftersom de vet , att din man är sådär lagom knäpp?” ”Ja.”

      ”Då så?”

      Liked by 1 person

  12. Petrus skriver:

    Jan-Olof Sandgren:

    “Men jag tvivlar på att det är feministerna som kommer att dra det längsta strået.”

    Kommentar:

    Ett i och för sig principiellt riktigt resonemang. Begreppet feminist borde också i det här resonemanget kunna vidgas till hela 7-klövern på gräsrotsnivå. En kallhamrad yrkespolitiker på toppnivå som Ulf Kristersson (eller Anna Kinberg Batra) vet dock precis, exakt vad han gör när han först kräver fri invandring och senare kalkylerat och otroligt fräckt lurar tillbaka avhoppare till SD genom att låtsas som om han ändrat sig.

    Jag tror dock inte att slutresultatet blir ett islamiskt Mellanösternsamhälle i Sverige. De som bor i storstäder, eller kanske snäppet därunder (som Uppsala, Västerås och Norrköping) kan luras av hur det ser ut hos dem. I mindre städer sker dock en assimilation till det västerländska samhället. Jag tvivlar därför på att man kommer att kunna uppnå tillräcklig kritisk massa för att skapa ett islamistiskt samhälle. En del muslimer är också shia och vill inte ha en sunni-teokrati.

    Vi får därför snarare något som påminner om Brasilien men med en mentalitet mot vita svennar som påminner litet om den mot vita i Sydafrika. Vi får ingen islamisk stat men sannolikt mer av stats- och medie-godkänd rasism mot svennar som nu börjar doppa ner under 50 %-strecket i de yngre åldersklasserna. Det kan bli fler rasistiska övergrepp typ trapphusvåldtäkten i Fittja, men knappast någon islamisk stat.

    Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Kanske inte till 2050,
      men vid sekelskiftet är det högst troligt ett Kalifat,
      eller bara en muslimsk majoritetskultur…

      Demografin talar för det,
      då Muslimer högst ogärna assimilerar sig!
      Man är ju högre stående än oss kulturellt/moraliskt…
      Håller Allah gånger sin kvinna i Herrans tukt o förmaning!

      Så har det inte varit historiskt sett i samband med annan EUropeisk invandring!

      Liked by 1 person

      • Petrus skriver:

        JAN BENGTSSON

        ”Kanske inte till 2050,
        men vid sekelskiftet är det högst troligt ett Kalifat,
        eller bara en muslimsk majoritetskultur…

        Demografin talar för det,
        då Muslimer högst ogärna assimilerar sig!”

        Svar:

        Återigen, du tänker hur de ser ut på mindre orter. Där har nästan varje ensamkommande yngling en svensk tjej. Deras barn blir i regel inte muslimer. Frekvensen av AFA-anhängare är större.

        För att den muslimska kulturen skall bestå krävs nästan att muslimerna hamnar i invandrarghetton och att man genom det sociala trycket kan tvinga kvar kvinnorna i den muslimska kulturen. En hel del muslim-kvinnor ser en fördel med västerländskifiering. Det ger ett mer avslappnat och intressant liv.

        Om jag har fel tror och Sverige blir muslimskt så är detta sannolikt en fördel jämfört med fortsatt AFA-fiering av samhället där vi redan har förbud mot Pippi Långstrump och Tintin-böcker, priser till AFA Dokumentation, yrkesförbud, poliser som skiter i om AFA spöar upp folk, Säpo-samarbete med AFA-iten Martin Fredriksson osv. I ett muslimskt land som Syrien eller Iran överlever jag, men inte i ett trotskistiskt/AFA-styrt Sverige.

        Liked by 1 person

  13. olle holmqvist skriver:

    Fredrik Östman,
    Det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Inte bara den lilla som vi hurrar för, enligt gammal vits. Kvinnor kan få ett fåtal barn, högst något tiotal. Män kan få väldigt många fler. Det är därför naturligt i evolutionsbiologisk mening, att kvinnor har benägenhet att – som det heter på kyligt språk ”investera” mer i de få ungar de får.

    Jag förstår fullkomligt den familjefar och jude som överlevde, som den ende i familjen. Han kände skam och skuld. Han såg den biologiska orättvisan. I egenskap av man i 40-årsåldern kunde han någorlunda enkelt bilda ny familj. Hans nya barn skulle växa upp till insikten att de fanns till för att deras halvsyskon dött i ugnarna. Hans 45-åriga syster som överlevde hade mycket svårare att göra samma resa.

    Biologin är orättvis.

    Gilla

  14. oppti skriver:

    Mycket bra analys.
    Skrämmande eftersom västerlandets relativa välstånd vilar på männens framgångar uppbackade av trogna kvinnor utanför den muslimska världens destruktiva krafter.
    Det är få kvinnor som bygger välstånd, många som förvaltar det.

    Liked by 1 person

  15. Hortensia skriver:

    Tack, Jan-Olof och alla kloka kommentatorer, för era tankar kring ämnet ”Kärlek versus sanning”, som i Sverige leder till kortslutning när hypermaskulint obehärskade, lättkränkta och våldsbejakande bekännare till ”fredens religion” ges näring av intelligensbefriade tokfeministers kvalmigt ohälsosamma känslosås, så att de tillsammans får kraft att bekämpa sedvanlig svensk anständighet och sunt förnuft.

    Värnlösa svenskar offras först, grymt och obarmhärtigt på det blodbestänkta, multikulturella altaret för en gravt missbildad, men dessvärre livskraftig hybridideologi där glödande hat har ersatt kärlek, lögner har ersatt sanning och ett ständigt krigstillstånd kommer att ersätta vårt långvarigt och framgångsrikt fredliga, genuint jämställda, solidariska och demokratiska, tryggt tillitsfulla och toleranta svenska samhälle.

    http://katerinamagasin.se/alskade-tjej-den-ondska-du-blivit-drabbad-av-ar-helt-ofattbar/

    Liked by 9 people

  16. slaszlos skriver:

    Det saknas statistisk underställd om sanningen vs kärlekens bieffekter i andra sammanhang , typ medicinska konsekvenser i antalet fall om könssjukdomarna och andra endemiska och epidemiska smittoämnen vilket kan göra förlamningen av hela samhället…Det saknas utbyggt förebyggande samhällsskydd och i överhuvudtaget knappt finns pengar för sånt vid pågående bidragsystemet vid vilket skattebetalare utsatts för genom straffskatternas indrivningen av vänstersocialist regeringsmakten med sina koalitioner i storhetsvansinnet.

    Gilla

  17. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Jan-Olof! Jag har länge brottats med de här frågorna. Bra djuppsykologiska grepp hittade jag på Mats L Winthers sajt mlwi.magix.net och jag rekommenderar varmt hans artiklar. Jag ansluter mig till hans tankar, förenklingarna får skyllas på mig:

    Samhällets psykiska tillstånd börjar synas om man skär ett snitt mellan det medvetna och det omedvetna. Det medvetna strävar mot ljuset och det rationella. Det omedvetna är nattsidan och drifterna. Förnekade och obehagliga komponenter sjunker ner i det omedvetna, men fortsätter där att påverka. Det västerländska idealet är en balans mellan medvetet och omedvetet och en vilja att lyfta de egna trollen upp i ljuset, så att de spricker.

    Västländernas civilisation har baserats på det medvetna och typiskt maskulina, medan kvinnligheten nästan överallt i världen setts som den omedvetna nattsidan och jorden, det materiella. Vår moderna patriarkala kultur gav kvinnan både skydd och möjligheter att utvecklas. Dessutom framträdde både i det maskulina och i det feminina spektret två olika fält med olikartad karaktär, men inbördes likheter.

    I Sverige trycks nu den goda maskuliniteten bort, medan kvinnlighetens farliga sidor har fått makten. Sverige domineras av en feminiserad och infantiliserad kultur, ett nytt slags matriarkat, där staten är modersgudinnan.

    Visst är det pengarna som lockar hit Mena-männen, men de är uppvuxna i matriarkaliska kulturer, så steget blir inte långt. De är inte patriarkala, utan fallocentriska. – forts –

    Liked by 1 person

  18. Sixten Johansson skriver:

    forts –
    (Både Allah och Jahve är fallocentriska, medan kristenhetens Gud var en kärleksfull far, som nu likt Kristus tillskrivs allt mer moderliga och mähäiga drag). Mena-kulturernas män är helt modersbundna, den enda kvinna som accepteras är modern, varje självständig kvinna är en hora. Klanens och gängens trygghet och bekräftelse, lättkränktheten, aggressiviteten och våldet visar styrkan i modersbindningen, som dessa jagsvaga män ständigt tvingas motbevisa och kortvarigt slita sig loss ur.

    Mena-kulturernas män skiljer sig inte bara genetiskt och intelligensmässigt, utan även psykiskt från västerländskt patriarkala, rationella män (och kvinnor). De är vegeterande och utifrånstyrda. De söker inte sanning, kunskap och självförbättring, utan är helt inriktade på det materiella i en primitiv och statisk matriarkalisk kultur.

    Sveriges feminisering leder i sig till infantilisering, utsuddande av olikheter och gränser, irrationalitet och verklighetsförnekelse. Dess kvävande omslutning och gränslöshet tvingar också fram en våldsam motreaktion särskilt hos pojkarna och männen. Innan våldet bryter fram måste kvinnlighetens troll i det omedvetna dras upp i medvetenhetens ljus och mista sin påverkande kraft. Nycklarna till detta finns hos de mogna, jagstarka, erfarna och medvetna kvinnorna.

    Liked by 3 people

  19. Bo Svensson skriver:

    Kvinnors eventuella trängre perspektiv och att agera efter vad som känns bra, skulle inte vara något problem med en fungerande samhällsdebatt. – Problemet är aktörerna med en folkblandningsagenda. – Dra fram dem i ljuset, – de kanske spricker i solsken.

    Gilla

  20. lookslikeanangel skriver:

    Pappas flicka

    Om du haft en underbar pappa som alltid backat upp dig; du är vacker, duktig, intelligent, så har du en väldig fördel i livet. Det behöver inte vara kravlöst på något sätt, du SKA visa framfötterna men du verkligen värd någonting.

    Kanske många kvinnor saknar en riktig “manlig” supporter. Söker man ett surrogat? Alla vill vi väl bli bekräftade. Gäller naturligtvis även män.

    Visst kan fantastiska kvinnor vara en förebild. Men kan animositet mot svaga/frånvarande fäder vara en del av förklaringen till “feminismen” som det visar sig?

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      En ytterst viktig delförklaring! När alla svenska män nu ska formas till fjollor och käringar blir följderna destruktiva även för flickor och kvinnor. Pappans roll är lika viktig som mammans, men den har andra former och fördelar sig annorlunda i tid och rum.

      Djuppsykologiskt måste sonen slita sig loss ur modersbindningen. Det skapar ett nödvändigt ”sår”, som det kan välla psykisk energi ur resten av livet. Alla inser vi pappornas och andra mäns roll som förebilder för sönerna. Men dottern förblir på biologiska grunder modersbunden och hennes frigörelse sker mer i det fördolda och successivt under decennier. Om papporna är osynliga, svaga eller feminiserade, så blir döttrarna kvar i en allt giftigare kvinnlig sfär. Sedan späd ålder utsätts de för ett enormt tryck från medsystrarna och från en groteskt infantil vuxenvärld.

      Det är mycket sannolikt att unga kvinnors självdestruktivitet, tatueringar, piercing osv är en liknande våldsam reaktion mot både modersbindningen och de saknade männen, ett ”sår”, som skulle kunna leda till verklig psykisk frigörelse, om det funnes mogna kvinnliga och manliga mentorer.

      Något stort började kanske hända under 1900-talets andra halva, men så kom den oerhörda exploateringen av kvinnans sexualitet i förening med efterkrigsgenerationernas psykiska omognad. Sexualiseringen fortsätter nu att förgifta hela samhället. Vem kommer efter metoo-häxjakterna och blottläggandet av kvinnlighetens destruktiva sidor att våga ställa upp som manlig mentor?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.