Tårar i regnet

Mohamed Omar

Blade Runner 2049 är uppföljaren till den moderna klassikern Blade Runner från 1982, Ridley Scotts dystopiska science fiction-film som utspelar sig i ett mörkt Los Angeles 2019. Det är en noir-deckare à la Raymod Chandler med hårda män som dricker whisky och en kedjerökande femme fatale med fyrtiotalssfrisyr, men alltså förlagd i framtiden.

Den nya filmen utspelar sig alltså 2049, trettio år efter den första. Harrison Ford hade huvudrollen i den första filmen som polisen Deckard. Han är en så kallad ”blade runner”. Det är hans jobb är att jaga replikanter, människoliknande robotar, och eliminera dem.

Det är ingen lätt uppgift då de organiskt framställda robotarna nästan är omöjliga att skilja från riktiga människor. Det finns dock en viktig skillnad: replikanterna lever bara i fyra år. De föds vuxna och har varken ett förflutet eller en framtid. Replikanternas barndomsminnen är inplanterade.

Föroreningar har gjort att man inter längre kan se solens ljus. Människan, de som har råd, har lämnat de överbefolkade och smutsiga städerna för att bosätta sig i kolonier i rymden. Där används replikanterna som slavar och soldater.

En grupp replikanter, ledda av Roy Batty, har gjort uppror, kapat ett rymdskepp, och lyckats ta sig till jorden. De söker nu sin skapare, den mäktige replikantmakaren Tyrell, för att förmå honom att öka deras livslängd. Uppdraget misslyckas och filmen slutar med Roys tvekamp med Deckard och det poetiska avskedstalet i regnet, strax innan han dör.

”Jag har sett saker som ni inte skulle tro på. Brinnande attackskepp vid Orions axel. Jag har sett C-strålarna glittra i mörkret nära Tannhäuserporten. Alla dess stunder kommer att utplånas av tiden, som tårar i regnet. Tid att dö.”

Det vilar ett tragiskt skimmer över denna fallna ängel som gör uppror mot sin Skapare. Han ville inte leva som slav, utan bli herre över sitt eget öde.

Uppföljaren från i år är lika vacker som originalet, men ännu mer långsam och filosofisk. Under de trettio år som gått har Los Angeles hunnit förfalla ännu mer. Ekosystemet har kollapsat och landskapet är ännu smutsigare och giftigare. Och det regnar fortfarande hela tiden.

Huvudpersonen, som själv är replikant, är liksom i den första filmen en blade runner. Hans uppdrag är att eliminera replikanter av en viss typ. Han, som bara kallas K, får dock uppleva märkliga saker som gör att han börjar tro att han kanske är mänsklig, trots allt. Han börjar drömma om att vara född, att ha en mor och en far, och kanske till och med vara älskad. Vad är inbillning och vad är verkliga minnen?

Det som vi kallar ”white flight” har i de dystopiska Blade Runner-filmerna övergått i en flykt från jorden till rymdkolonierna. Los Angelse har blivit en mångkulturell metropol med starkt asiatiskt inflytande och få invånare med traditionellt europeiskt utseende. Denna verklighet är inte långt bort, redan nu är vita i minoritet i Los Angeles, och om utvecklingen fortsätter kommer vita att bli en minoritet i hela USA.

Det som dock inte syns alls i Blade Runner är islam. Jag har svårt att tänka mig en framtid för Los Angeles, eller någon annan västerländsk storstad, där islam är osynligt. I den första filmen från 1982 förekommer visserligen en karaktär vid namn Abdul Ben-Hassan. Han är egyptier och tillverkar utsökta ormreplikanter. Det sägs ingenting om hans religion. I den nya filmen hittar vi ingen egyptisk karaktär, men väl en somalisk. Han talar till och med somaliska. Men islam nämns inte heller denna gång med ett ord.

Det är möjligt att det är för känsligt för Hollywood att problematisera islamiseringen. Hur kommer våra städer att se ut om massinvandringen och islamiseringen får fortsätta? Som i Blade Runner-filmerna? Jag vet inte, men det kommer att vara annorlunda.

Städerna kommer förmodligen att stå kvar, men mer som kulisser. Kanske har den västerländska civilisationen, så som vi känner den, liksom replikanterna en bestämd livslängd, sedan blir den en berättelse som man berättar, som när Roy berättar om allt det gåtfulla, stora och vackra han sett där ute i rymden och som kommer att utplånas med honom. Som tårar i regnet.

16 thoughts on “Tårar i regnet

    • Börjesson skriver:

      Svenska Akademiens ordlista:

      karakt·­är [‑ä´r] substantiv ~en ~er
      1 personlighet, själs­läggning; prägel, art, slag
      2 pregnant roll­figur i film, pjäs e.d.

      Ledsen, Fredrik, du har tyvärr fel. Men tappa inte sugen för det! Det är alltför få som vågar och orkar vara språkpoliser nu för tiden, så fortsätt gärna.

      Gilla

      • ulfjoson skriver:

        Men bläddrar man i synonymer.se dyker något intressant upp!
        Synonymer till karaktär
        läggning, själsläggning, natur, skaplynne, lynne, kynne, sinnelag, sinne, personlighet, egenart; moralisk styrka, moral, viljekraft, förmåga att motstå frestelser; litterär person, person, figur, gestalt, roll, rollfigur
        typiskt drag, prägel, art, slag, särdrag, stil
        Föreslå en synonym eller ett motsatsord till karaktär. | Nytt ord?Ur Synonymordboken
        Vad betyder karaktär?
        (personlig) egenart, läggning; förmåga att motstå frestelser: stark, svag karaktär; art, slag, prägel; (i teater och film) rollfigur || -en; -er

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag antar att det där är SAOL14. Den gäller inte. Så sent som i SAOL13 från 2006 hette det: ”skaplynne, (själs)läggning; prägel, art, slag.

        Så jag är ledsen, Börjesson, men du har lyckligtvis fel. Men tappa inte sugen för det! Det är alltför få som orkar slå ens i en felaktig och ogilitg ordlista. Men skaffa dig en riktig. Se saolhist.se! Rekommenderar SAOL9 från 1950 för modernt språk.

        Gilla

      • dolf skriver:

        Användningen av ”karaktär” i betydelsen ”rollfigur” har blivit så allmänt förekommande att det bara är en tidsfråga innan den definitionen tas in i ordböcker. (SAOL är för övrigt inte en ordbok, utan en ordlista.) Det är uppenbar svengelska. Jag vet inte när man började med det, det förekom aldrig vad jag kan minnas före 1985, då jag lämnade sverige, men var flitigt i bruk 2008 då jag kom tillbaka.
        (Ett uttalande som fick mig att studsa då var något i stil med ”Visserligen är det en karaktär som suger, men jag är bekväm att spela den ändå”, som företer tre svengliska konstrukterioner på en gång: karaktär, suger och bekväm.)

        Gilla

  1. Urban Larsson skriver:

    Precis som företag har vi och allt annat en livslängd

    Men vi kan återuppstå som en bättre och starkare skeppnad,

    Jag tänker närmast på Apple som var nere för räkning och uträknat
    Sen dess har det kommit tbx starkare och mäktigare än nära nog allt

    Visst kan det synas långt från ett land till detta. Men det är precis samma skönhet och verklighet. Frågan blir om vi tror på återskapelsen eller inte. Däri ligger sanningen. Jag tror på återskapelsen

    Liked by 3 people

  2. Hortensia skriver:

    Ja, Eddie, den som lever får väl se, men jag befarar, att utan en hoper kvicka (kors)riddare i skinande rustningar kommer det kristna Västerlandets magiskt vackra saga snart att vara all.

    Gilla

      • Hortensia skriver:

        Förvisso sant, Jan, men vi får väl ta till en metalldetektor, för att kunna hitta några fler ordentligt rustade förkämpar, värda sin vikt i guld, med svenskt stål i blicken… och kanske en och annan rostfri höft- eller knäled och silverstrimma i håret, förstås, för de lär ju knappast vara purunga, riddarna. 😉

        Gilla

  3. Magnus Rosensparr skriver:

    Många har redan börjat fälla tårar över den västerländska civilisationen i det rådande apokalyptiska regnet. Det är dock ingalunda ödesbestämt att den västerländska civilisationen skall förgås. Det kan komma en gryning när regnet slutar och tårarna torkas bort. När Koranens slutbudskap och yttersta mål väl har gått upp för 1 miljard kristna i världen, och dessa har förstått att slakten av dem alla har planerats sedan ett och ett halvt årtusende, har man inte längre någon möjlighet att ignorera det. Om faran sedan också inses av 1 miljard indier och 1 miljard kineser samt japaner och alla andra icke-muslimer, kanske det till slut blir islam som kommer till vägs ände.

    Liked by 7 people

  4. Sidonie Jansson skriver:

    Någon i filmvärlden borde vara modig och göra en framtids film om hur de västerländska samhällen som vi känner dem idag, försvinner och till en början, multikulturen och globaliseringen och mer och mer, islamiseringen av världen tar över, hur demokrati tappar fäste, och människorna blir religiösa robotar som har tvingats bli nöjda med sitt öde.
    Jag tror att särskilt unga människor i Väst behöver se sitt eget vardagliga liv i fantasin, men med jordnära exempel, styras helt av andra krafter, och ta sig en funderare.
    Houellebecks visionära roman ”Underkastelse” skulle blekna i jämförelse.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Det vågar nog inte Hollywood?

      För övrigt ägs även filmbranschen av Globalisterna, inte bara tidningar/radio/TV!

      NARRAtivet är satt!
      Vi i småfolket är nog rökta…

      Klockan är minst fem i tolv!

      Gilla

  5. Elisabeth skriver:

    Rutger Hauer är lysande och hans poetiska avskedsmonolog oförglömlig. Tack för klippet. Har ännu inte sett den nya versionen av Blade Runner, kan den verkligen vara lika bra ? Nå, din artikel ger mig lust att se den.
    Ja, såhärlångt verkar fimskapare vara rädda för att ha med Islam/muslimer i filmer och definitivt inte muslimer som skurkar. Man kör fortfarande med ryssar/tyskar/högerextremister osv. Men ett framtida samhälle där Islam gjort sitt avtryck borde iallafall vara tomt på kyrkor, de torde vara ”omgjorda” likt Hagia Sofia i Istanbul. Alla fantastiska monument och byggnadsverk som är en produkt av europeisk, romersk, grekisk kultur/historia kommer säkerligen att försummas eller rivas och sjunka ner i glömskan. Islam verkar tyvärr förespråka kulturell öken eftersom den innebär total kontroll och brist på individuell frihet..

    Liked by 4 people

    • dolf skriver:

      Det är inte en ny version, det är en ”del 2”. Och ja, den är mycket bra! Som de sa när de presenterade den på kulturnyheterna, ungefär: ”Uppföljare brukar aldrig vara bra, det är i stort sett nästan bara gudfadern som har lyckats göra en uppföljare som är lika bra som den första filmen. Men Bladerunner 2049 får nog sägas gå i land med det också.” Jag kan bara hålla med.

      Gilla

  6. dolf skriver:

    Vad sjutton hände med min (långa) kommentar där jag också tog upp Frank Herberts Dune, som kändes särskilt relevant i det här sammanhanget?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s