Bismarck, vårt samhälles arkitekt

Anders Leion

De första socialförsäkringarna konstruerades och genomfördes i Tyskland i slutet av 1870-talet under ledning av den tyske kanslern Bismarck. Han hade ett mycket tydligt motiv: att stoppa den framväxande socialdemokratin. Därför ville han att försäkringarna skulle vara statliga. En skadad arbetare skulle få hjälp av staten för att därigenom bli lydig och lojal mot sin hjälpare.

Denna uppfinning innebar att kollektivet – de arbetande som betalade skatt – underhöll dem som av olika skäl inte kunde försörja eller skydda sig själva. Vid varje beslut mottog en minoritet – av arbetslösa, olycksdrabbade, gamla eller sjuka hjälp från den stora majoriteten, som klarade sig själv.

Socialdemokratin – som Bismarck försökt förstöra marknaden för genom sina reformer, drev i många länder utvecklingen vidare genom att förstärka inslaget av förmåner tillgängliga för alla – till exempel barnbidrag. Men fortfarande var det en självgående majoritet som skapade lösningar för tillfälliga svagheter i systemet – lågkonjunkturer och åtföljande arbetslöshet – eller för olyckliga minoriteter som hamnat i mer långvariga svårigheter, som hindrade dem att vara självgående.

Är det så nu? Nej, vi har passerat en brytpunkt: byttan har vänts uppochned.

Det finns ingen majoritet, som utifrån sin starka ställning hjälper dem som inte klarar sig själva. Denna majoritet finns inte längre, därför att den är splittrad i olika mindre grupper, som var för sig försöker gynna den egna ställningen – också när de inte drabbats av några olyckor.

I stället är den nya normaliteten att varje del av statens, landstingens och kommunernas budgetar bestäms av olika intressegruppers kamp för egna intressen mot andras. Det innebär också ett ständigt tryck på allt större offentliga insatser. Ingen har anledning att vara återhållsam. Det utrymme som då skulle skapas skulle – förstår man – gå till någon annan.

Inom kulturpolitiken är detta tydligt. Anslagen från kommuner, landsting och stat som finansierar olika kulturella verksamheter uppgick till 26 miljarder 2015. Det är ingen obetydlig summa, även om företrädare för kultursektorn alltid klagar på att budgetarna är för små. Detta sker ofta med stor intensitet – särskilt inför och efter riksdagsval. Visserligen bevakar också andra samhällssektorer sina intressen, men inte så stridslystet.

Förklaringen är att de som klagar själva drar direkt nytta av varje satsad krona. Den ger dem deras utkomst mer eller mindre direkt. Det är också förklaringen till att frimodig kritik från kulturarbetarna nästan aldrig riktas mot den offentliga sektorn (utom när det handlar om anslagen till kultursektorn). Varför bita den hand som föder en?

Även om förhållandena inte är lika uttalade inom andra offentligt finansierade sektorer är det ändå ingen avgörande skillnad.

Hur kan utbildningspolitiken så länge ha varit uppenbart missriktad? Därför att ingen haft intresse av att stöta sig med pedagogikprofessorernas dominerande ställning. Varför har de så länge tillåtits dominera? Därför att alltsedan Huséns dagar har de i ideologisk iver försvarat flumskolan – vilket behagat främst socialdemokratiska politiker (Det var länge sedan dessa försvarade bildning och kunskap. Numera är deras främsta drivkraft att komma åt och underminera olika professioners ställning; till exempel lärares och läkares. Med sadistisk förtjusning utsätter man dessa för olika kontrollsystem och gör dem på så vis vanmäktiga och förbittrade.)

Hur kan man fortfarande försvara arbetsmarknadspolitiken? Därför att den hjälper politikerna att dölja sina misslyckanden – och de tillåter därför denna enormt dyra verksamhet att fortsätta utan att den levererar några resultat, det vill säga man kan inte på något sätt visa eller hävda att arbetsmarknaden skulle fungera sämre utan arbetsmarknadspolitiken. Man försöker inte ens hävda att den producerar några resultat.

Varför biståndspolitiken? Varför … Samma eller likartade förhållanden gäller överallt.

Hur kan man sammanfatta allt detta? Den strävsamma medelklassen är köpt. Uppenbart den del av klassen som är offentliganställd, men också de som drar nytta av det offentligas tjänster – hur indirekta de än må vara. Ta bostadspolitiken med dess hyresreglering. Hur kan ett så uppenbart misslyckande få fortsätta år efter år? Därför att den gynnar de etablerade, den lyckade medelklassen som sitter på eftertraktade kontrakt i storstädernas centrala delar.

Vill man sammanfatta läget kan man använda sig av Patron-klient begreppen. Sverige har sakta men obönhörligt lämnat sitt strävsamma protestantiska arv och börjar alltmer likna de förhållanden som alltid rått i till exempel Grekland och Italien.

Mest tydligt uppvisar invandringspolitiken detta ömsesidiga beroende och utnyttjande. Asylinvandrarna är de idealiska klienterna. De kommer hit och blir helt beroende av sina patroner, alla dem som arbetar och får sin försörjning inom flyktingmottagandet. Däremot är dessa hjälpare/patroner helt ointresserade av arbetskraftsinvandrare. Dessa klarar ju sig själva.

Och klienterna håller sin del av avtalet. De röstar främst på denna politiks tillskyndare, det vill säga vänsterpartierna. Varför skulle politikerna bry sig om majoritetens, det vill säga svenskarnas, inställning till invandringspolitiken? De är ju inte klienter inom detta område.

Slug var han, Bismarck. Fogliga blev vi. Så dum han var, Bismarck. Fienden, socialdemokratin, tog hand om staten och rösterna.

Vad skall man göra åt detta? Jag vet inte. Men man kan ju börja med att se sakernas tillstånd som de är.

37 thoughts on “Bismarck, vårt samhälles arkitekt

  1. Bo Svensson skriver:

    Ett Alexander-hugg mot denna härva är att vi med tillräckligt eftertryck kräver direkt makt som skattebetalare över våra pengars fördelning över skattefinansierade ändamål.

    Liked by 1 person

    • Johan skriver:

      En lockande tanke men två frågor infinner sig:
      – Vem kan ta ett sådant beslut? Regeringen?
      – Vilka medel har vi att framtvinga ett sådant? Skattestrejka? Hur?

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        En bra början är att riksdagspartierna gör var sina budgetar som skall följas i proportion till väljarstöd. – Den reformen har chans att få stöd av majoriteten. – Sedan är resten en logisk vidarutveckling.

        Gilla

      • Johan skriver:

        Bo Svensson: Absolut, det förstår jag. Dock inte hur vi ska få makten, dvs det 80-% iga 7-klöverpartiet, att genomföra en förändring som innebär att de lämnar ifrån sig makt till skattebetalarna. Finns verkligen den viljan? Men jag håller med, sett ur min vinkel som skattebetalare kan jag tycka att vissa enskilda partier verkar få omotiverat mycket uppmärksamhet i förhållande till sitt väljarstöd.

        Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Vi skall förbereda oss för vad som bör göras efter sammanbrottet. – På andra sidan avgrunden. – För att på bästa sätt återställa Normalitet.

      Alternativt kunde ett parti med detta på programmet granska mina rekommendationer lite grundligare. – Om ett skattesystem med enbart fördelaktiga styreffekter, om hur man får ordning på bank och finans, om undervisningens finansiering, om vår direkta makt över våra pengars fördelning på skattefinansierade ändamål, om kriminalitetens marginalisering genom krav på ekonomisk garant, om utvisning i form av förpassning till bevakad enklav intill flygplats, om asylverksamhetens outsourcing till UNHCR och diverse annat som jag ägnat decennier av allvarlig begrundan.

      Gilla

  2. Aha skriver:

    Uppenbarligen är medelklassen i det stora hela nöjd med sakernas tillstånd. Det måste betyda att den är dum, oinformerad, förd bakom ljuset eller indoktrinerad.

    Visst är medelklassen dum och till den kategorin hör enligt egen utsago självaste statsministern och tillika gatusluge Stefan Löfven som ju offentligt sagt att ”vi” varit naiva.
    Oinformerad är medelklassen bortom alla ursäkter, public service sviker sitt uppdrag att vara saklig. Är det någon som kan minnas ett program om invandringens kostnader?
    Förd bakom ljuset gäller i högsta grad. Statsministern och tidigare statsminister har ju t.ex. sagt att invandringen är lönsam.
    Indoktrineringen har varit massiv sedan dagis och har understötts av många bl.a. media och kulturetablissemang.

    Var ligger hoppet? Framväxt av alternativmedia?

    Liked by 1 person

  3. MartinA skriver:

    Lysande analys. Lysande beskriviet. Även om jag inte riktigt håller med om Bismarck beskrivningen.
    Bismarcks fiende var socialismen, inte socialdemokratin. Socialistpartiet växte och växte i varje val och väntade på att ta makten genom röstsedeln. Varpå de tänkte inrätta prolitariatets diktatur i god marxistisk anda. Som jag fått det beskrivet sysslade de mycket litet med politik i parlamentet, utan bidade bara sin tid och röstade mot förslag som skulel muta arbetarna. Bismarcks politik var så att säga den socialdemokratiska.
    Vidare lämnades naturligtvis ingen vind för våg innan Bismarck heller, men de togs om hand av lokala församlingar snarare än centrala system. Min gissning är att det var det rotlösa proletariatet i städerna som omfattades av systemen främst, som öppnade upp för Bismarcks politik.

    Gilla

      • MartinA skriver:

        Mja, han hade socialister som satt på händerna i parlamentet och agiterade till arbetarklassen ”när vi väl vinner majoritet, så jävlar..”. Hans reformprogram var logiskt. Det går att se det här som en pågående dialektik från franska revolutionen och framåt via Bismarck och Socialistpartiet till kommunisterna och nationalsocialisterna. Att de med egendom är tvingade att alliera sig med nationalism + en del av överklassens prylar för att uppväga vänsterns löften om alla överklassens prylar.

        Gilla

  4. Moab skriver:

    En annan vinkel är ”The forgotten man”: A vill hjälpa X och hjälper X med egna medel.
    A och B vill hjälpa X och hjälper X med egna medel.

    blir i en demokrati

    A och B röstar och beslutar att C skall hjälpa X fast C inte vill.

    C är ”The forgotten man”.

    Detta diskuteras av Amity Shlaes i följande video:

    Hon berättar också hur Franklin D Roosevelt stal konceptet och utnämnde X till The forgotten man.

    Liked by 1 person

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Svenska folket vill inte förstå eller acceptera konsekvenserna av det svenska socialistiska vansinnet.
    Det finns bara en lösning på problemet, begränsa politikernas möjligheter att plundra medborgarna på deras egendom och garantera rätten till deras eget liv.
    Bägge delarna har socialisterna stulit från den svenska befolkningen!!!

    Liked by 4 people

  6. Mats R skriver:

    Det samhällstillstånd som du beskriver skulle jag vilja kalla populism, om något. Du skildrar ett samhälle där gemensamma tillgångar förslösas av politiker, som använder dem för att köpa röster och därmed makt. Jag skulle önska att din skildring skulle kunna avfärdas som ”gnäll” eller liknande, men tyvärr är den alltför träffande för det.

    Vi måste ha en ny författning som adresserar de här problemen, det är faktiskt vår enda chans om vi vill få slut på eländet. En sådan skulle t.ex. kunna innehålla bestämmelser som inskränker politikernas beskattningsrätt och deras rätt att förfoga över skattemedel efter eget skön. En sorts förstärkt riksrevision, om man så vill, eller en ”Ekonomiombudsman”.

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Avskaffa beskattningsrätten och statsbudgeten helt och hållet. Då måste politikerna tvinga oss att köpa saker, varav många är sådana vi inte vill ha. Bara om vi ser att vi köper saker vi inte vill ha kan vi reagera mot detta och välja bättre politiker.

      Gilla

    • Johan skriver:

      Tror att de flesta skattebetalare anser att politikernas uppdrag är att arbeta för folket och att använda skattemedlen på bästa sätt för nationen och folkets framtid.
      Ett av problemen är att antagligen ser inte politikerna på sitt uppdrag på samma sätt, de ser säkerligen inte folket som sina uppdragsgivare utan anser sig stå över folket.
      Så var ligger dagens politikers lojalitet? Helt klart mot partiet. Säkerligen mot sig själva.
      Och eventuellt mot tredje part som kan vara en internationell maktkoncentration i någon form, för tillfället oklart vilken, eftersom det inte talas högt om det.
      Men istället för att se folket som sina uppdragsgivare misstänker jag att man ser dem som verktyg att använda för att nå sina mål.
      Det vore verkligen, som antyds ovan, behov av en ny författning, kanske grundlagsändringar.
      Men vem ska se till att detta genomförs? Om det är sittande regering och riksdag som ska göra det, blir det en återvändsgränd, de har med säkerhet inget intresse av det, tvärtom.

      Gilla

  7. Erik2 skriver:

    Klarsynt och bra. Vi måste börja med att se saker som de är. Nästa steg borde vara att erkänna att detta är inte bra för någon i systemet. Alla socialiseras in i beteenden man inte känner sig hemma med. Jag tror nästan alla går omkring med en obestämbar känsla av kognitiv dissonans inför hur man måste bete sig. För mig blev det för mycket med den mycket märkliga nedstängningen av Newsmill. Det skapade processer som fick mig att vakna ur hjärntvätten. Jag skäms över att jag varit så grundlurad.

    Liked by 3 people

  8. Jan Ivarson skriver:

    Klarsynt analys av dagens elände och missbruk.
    Bidragen är både sin gen sådd och gödning.
    Vad vore rättsystemet och advokatkåren tan brott.
    Vad skulle alla batiktanter göra om det inte fanns några att tycka synd om?

    Liked by 2 people

  9. Bengt skriver:

    Det var ingen munter läsning, i vart fall inte för oss som inte tillhör någon av intressegrupperna du beskriver.

    ”Dessvärre” är din beskrivning verklighetsförankrad. Kan inte avfärdas som svartmålning. Vad göra åt eländet? En bra – och nödvändig – början är ju som du skriver att se sakernas tillstånd som de är.
    Ovärderligt att sådana som du aktivt hjälper till att sprida kunskap. Som motkraft till den dominerande propagandan från Public Service.

    Liked by 6 people

  10. tlidforss skriver:

    Två bra exempel för Sverige att studera är Schweiz och USA. I Schweiz är den federal regeringen i Bern ett antal mer eller mindre anonyma förvaltare och administratörer som bara sköter och ser till att allt är OK, inga revoltörer eller stora förändrare. Kantonernas regeringar är där det händer och sker och var folkomröstningar hålls omdet är något stort som föreslås. Vissa undantag görs för saker av nationellt intresse som försvar. De flesta Schweizare känner namn och personerna i Kantionens regering medan de inte kan namnen på folk i den federala.

    I USA är det inte alltför olika. Den federala regeringen med främst försvars och utrikesminister samt presidenten känner folk till medan den lokala delstatsregeringen känner folk oftast till. Det intressanta med USA är att det är så stort så i praktiken är det 50 olika nationer med mycket stor skillnad i välfärd och vad delstaten med regering och myndigheter gör. I bankrutta Kalifornien är det mycket likt Sverige men i delstater som Idaho, Montana, Nebraska, Nevada, Texas m.fl är det tvärtemot, individen/familjen måste till stor del ta hand om sig själva. Och i dessa stater är avgifter och skatter lägre.

    Liked by 4 people

  11. Sten Lindgren den äldre skriver:

    En mycket bra sammanfattning av ”problematiken” eller vad man ska kalla det hela.

    Tänker man lite framåt så är detta en omöjlig ekvation, när man ser trender som:

    • Ledning och beslutsprocess inom offentlig sektor befolkas i stort sett av personer som ser offentlig sektor och de skatteintäkter som finns idag som sitt personliga revir, det är ingen större skillnad på moderater och sossar i det avseendet.
    • Olika intressegrupper ser gemensamma resurser som sitt personliga revir. Ett bra exempel är Stockholms innerstad där de som bor där är i full färd med att göra om innerstaden till sitt eget reservat och där man motar bort så mycket man kan av storstadstendenser. På sikt kommer ekonomisk aktivitet att flytta ut ur centrum.
    • Sossarna är kanske värst illa ute och saknar krisinsikt, deras stödtrupper bland väljarna dör ut och kvar finns bara de som ingår i PK-väldet, ingen bra väljarbas på sikt
    • När kostnaderna för invandring slår igenom och inte längre kan döljas så sker detta samtidigt som nästa lågkonjunktur tar vid. I det läget kommer politiska beslut att förvärra processen genom ytterligare skattehöjningar, något som i sin tur kommer att erodera skattebasen ytterligare.
    • Så småningom nås en punkt där det blir kris, skatterevolt och annat obehagligt

    Liked by 1 person

  12. Steven Jörsäter skriver:

    Såge folk sakernas tillstånd skulle situationen ändra sig på ett ögonblick. Poängen är att det ser de inte. Men vi kanske kan hjälpa några att se något.

    En sak förstår jag inte riktigt i din annars välargumenterade sammanställning. Varför har moderaterna stött en politik som rimligen innebär deras undergång när alla migranter förväntas rösta vänster? Eller tänker jag bara gammalmodigt – de nya moderaternas enorma vänstersväng då alla gamla ideal kastades överbord var kanske ägnad att hantera just det?

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      ”Varför har moderaterna stött en politik som rimligen innebär deras undergång när alla migranter förväntas rösta vänster?”

      Svaret ligger i målet; som är välfärdsstatens kollaps och en global marknad, men en total utbytbarhet och inga nationsgränser.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Tyvärr är svenska politiker utanför SAP mycket dåliga på maktpolitik. De anser till och med att maktpolitik är något fult och omoraliskt. Detta förklarar varför de tycker så illa om Donald Trump, för han är en mästare på maktpolitik. Maktpolitik är detsamma som psykologisk och sociologisk övertygandekonst. Sun Tzu. Cialdini.

      Föreställer mig att de ville förlora ärefullt hellre än vinna ärelöst, sett ur deras perversa perspektiv. Dessutom verkar demografin först på sikt. Efter oss syndafloden, men först skall vi äta bakelse.

      Liked by 4 people

  13. T skriver:

    Att dämpa grogrund för mer folkligt missnöje går som en röd tråd genom historien. Roms miljonbefolkning måste födas. Även de fattiga. Norra Afrikas kornbod fick då hålla hungern borta. Och med det hotande uppror. Marshallhjälpen efter andra världskrigets slut fyllde delvis samma syfte. Möjligheterna för kommunismen att växa sig stark ur en efterföljande misär måste hållas stången. Mätta människor är ofta minde farliga än hungriga. Till det kan läggas underhållning. Rom hade sina spel. I mer modern tid finns underhållningsindustrin med idrott, artister och kändiseri att förytliga med. En glittrig och ytlig värld tar bort uppmärksamheten från mer viktiga ting. I det äldre svenska samhället fyllde länge även religionen som en slags avledare. Idag fungerar individualismen som splittrande. Var och en ser till sitt. Och vänder sig inåt mot det egna. Massans inneboende kraft försvinner. Att kontrollera massorna har alltid följt med människan genom historien. Ideologier fungerar dock samlande. Men då måste de kunna styras. Men stora synkroniserade massor innebär i sig även faror. Som kan vara svåra att kontrollera. Pk-ismen kan i det skenet betraktas som en mer senkommen yttring till att vilja styra och kontrollera samhället och samhällsutvecklingen. Likväl ser vi idag hur olika kluster och kollektiv försöker ta mer plats. Kilarnas antal ökar. Ett tidigare tämligen homogent samhälle spricker isär, som älvisen på våren i Torne älv. Vi har att emotse svåra och än mer splittrande tider. För vårisar har alltid varit farliga.

    Liked by 1 person

  14. Magnus Rosensparr skriver:

    ”Sverige har sakta men obönhörligt lämnat sitt strävsamma protestantiska arv …”

    Så sant som det är sagt, men det gamla Sverige har ersatts av ”Sossedala” – en ineffektiv låt-gå-republik utan försvar – som inte har någon framtid på sikt. Förr eller senare kommer ena halvan av befolkningen att betala den andra halvans lön. När så en dag den förstnämnda halvan blir mindre än den sistnämnda är det över och alltihopa klappar ihop. Om nu inte främmande makt har slukat landet innan dess.

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Jag tror exakt som du, såtillvida inte SD får minst 51% av rösterna innan . Dock kommer det inte att räcka om inte Jimmie Åkesson eller den som ledet partiet har lika hårda nypor som Trump för att genomföra det som tjänstemän m fl kommer att motarbeta annars.

      Gilla

  15. Hortensia skriver:

    Tack, Anders, för att du så frimodigt törs glänta på Pandoras ask, där en gyllene, vänstervriden Bismarcklänk, rikligt beströdd med sjuklöverpolitiska lock-berlocker av värdelöst, illrött kattguld, glittrar och glimmar i dunklet…

    … precis utom räckhåll för ljuset från flitiga och upplysta svenskars högt skattade lampor. När de fula PK-trollen har lekt färdigt med elden, får vi hoppas att det ändå finns ett litet hopp kvar för bottenkörda Moder Svea…

    Gilla

  16. Henric Ankarcrona skriver:

    Staffan Burenstam Linder beskrev under valkampanjerna på 1970-talet, då vi arbetade tillsammans, hur fördelningspolitiken har genomgått tre skeden:
    – de rika beskattas för att hjälpa de fattiga och svaga; för detta finns viss förståelse
    – de arbetande beskattas under sin yrkesverksamma tid och skatteintäkterna fördelas till de unga och de gamla via t ex skolor och pensioner; en överföring mellan generationerna
    – skattetryck, avtrappade bostadsbidrag och höjda (då) daghemsavgifter skapade för de yrkesverksamma sådana marginaleffekter att de under sin yrkesverksamma tid behövde stöd från det offentliga för att kunna överleva.

    Sedan dess har det välfärdsindustriella komplexet oförtrutet arbetat vidare med känt resultat.
    Skattetrycket har sänkts medan bidragsfloran vuxit. De som nettobetalar skatt står för notan.

    Liked by 4 people

  17. olle holmqvist skriver:

    ”Sverige har sakta men obönhörligt lämnat sitt strävsamma protestantiska arv och börjar alltmer likna de förhållanden som alltid rått i till exempel Grekland och Italien.”
    I det katolska Europa var det så här: Horan horar ihop till sitt uppehälle, biktar sig en gång i veckan och köper salighet via avlatsbrev. Horbocken, horan och kyrkan lever i fridsam symbios. De som vantrivs i civilisationen flyr undan världen, in i klostret. Fegt alltså.

    Jag har alltid trott att den regelbundet återkommande bikten var sund mentalhygien, och ett av själen mer avstressad tillvaro i latinska länder. Har nu förstått att myntet (snarare kuben) har en sida till. – Ansvarsfrihet.

    Det är ju märkligt att Europas tänkesätt, vapen och klädmode började exporteras över världen ca 1500, och att Norra halvan av den lilla halvön, inkl sin nordamerikanska avknoppning, tog över alltmer f o m upplysningstiden.Det finns inte många som Kant eller Marx, eller Darwin eller Einstein, söder om alperna. För att begripa tragglade jag mig igenom den kanske mest illaskrivna bok jag hittills läst: ”den protestantiska etiken och kapitalismens anda” – Max Weber.. En pedantisk genomgång alla protestantiska varianter, men inget om själva det springande, sprängande språnget från lärling-gesäll-mästare-samhället till – industriabetarens och patronens, och kapitalismens världsherravälde.

    Dock: :”En specifik borgerlig ekonomisk etik hade uppstått. Med vetskap om att vara i Guds nåd och synbart välsignad av honom, så kunde den borgerlige företagaren följa sina ekonomiska intressen och känna att det var hans plikt att göra det, så länge han höll sig inom gränserna för det formellt korrekta, hans sedliga vandel var otadlig och hans användning av rikedom inte anstötlig”. (p 83)

    Hoppas kunskapshålet täcks av ännu icke lästa:
    https://www.svd.se/folkhemmets-okanda-iderotter
    https://www.bokus.com/bok/9789189116306/ouvertyr-till-folkhemmet/

    tar gärna annat lästips

    Gilla

  18. boerje2 skriver:

    Om Det Rationella Egenintresset Styrde
    Varför skulle då asylentreprenörer vara för Fortsatt Massinvandring när de redan tjänat grova pengar? För att de inte kan få nog av den varan och för att de kan expandera så länge de får betalt.

    Varför skulle brandmän, poliser och ambulanspersonal vara för Fortsatt Massinvandring efter att ha sett vad kollegorna råkar ut för i Orten? Trakasserier, stenkastning och rena bakhåll.

    Varför skulle sjuksystrar vara för FM och därmed ökande patientbelastning när Landstingen varken rekryterar eller betalar tillräckligt för att lösa dagens ansträngda situation?

    Varför skulle överläkare vara för FM när väntetiderna växer på de egna avdelningarna samtidigt som de inte får/kan anställa tillräckligt med personal?

    Varför skulle sjukhusdirektörer vara för FM när sjukhusen åläggs besparingskrav och samtidigt får större patientunderlag?

    Varför skulle det svenska folket vara för att ta emot ensamkommande från Afghanistan bara därför att de påstås riskera att dö om de tvingas tillbaka, när det samtidigt går minst två flyg varje dag med en mellanlandning i Istanbul eller Dubai City från Arlanda till Kabul? (Pris för enkel resa från drygt 5000 SEK. Ticket.se)

    Varför skulle mer än 80 procent av svenska folket rösta på partier som ämnar fortsätta i samma riktning som hittills?

    Börje Fors

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.