George Orwell har i alla fall en sak gemensamt med Jimmie Åkesson. Han tycks ha haft en enastående förmåga att blicka in i framtiden. Medan Jimmie, tidigare än andra (möjligtvis med undantag för Ny Demokrati) varnade för vad en oreglerad invandring kan föra med sig i form av ökad kriminalitet, islamisering och belastning på välfärdssystemet, har George Orwell med nästan kuslig exakthet beskrivit PK-ideologins konsekvenser.
Jag tar tre exempel. Alla hämtade från romanen ”1984”.
Följande text publicerades den 27 november i år som ledare i Jyllands-Posten. Texten har översatts från danskan och inskickats till detgodasamhallet.com av Ulf Hellbacken.
När ett lokalsamhälle plötsligt invaderas av 10 procent utvisade invandrare och i vissa fall kriminella utlänningar, måste det skapa problem.
Då Utresecentret Kærshovedgård etablerades i mars 2016, deklarerade invandrings- och integrationsminister Inger Støjberg att uppehållet skulle vara så ”tufft” som möjligt. Det skulle på intet sätt vara behagligt eftersom syftet med utresecentret var att övertyga de utvisade att välja ett något mindre obehagligt liv genom att återvända till sina hemländer.
När länder är på deken, så som Sverige och Brasilien, vilket jag nu i två artiklar ska försöka belysa, så beror det på att demokratin inte får verka enligt regelboken, alltså konstitutionen, eftersom starka särintressen med förankring i det ledande skiktet av politiker sticker käppar i hjulet. Det är alltså min hypotes.
Idag ska jag skriva om likheter mellan Sverige och Brasilien. I morgon ska jag skriva om ett brasilianskt särdrag som egentligen saknar motsvarighet i Sverige och som gör, tror jag, att brasilianarna inte kan tänka klart eftersom de blir så ilskna.
Ett av de i särklass mest pikanta inslagen i den ständigt expanderande #metoo-kampanjen har varit att den avslöjat vad som pågår inom den svenska medie- och kultureliten, och vad som kan dölja sig bakom den politiskt korrekta fasaden av svenska män som kallar sig feminister. Bara dagar innan de första avslöjandena publicerades kunde man få se Aftonbladets alltid lika politiskt korrekta ledarskribent Anders Lindberg twittra om en förment ”våldtäktskultur” inom Sverigedemokraterna. Det han upprördes av var en måhända grov form av ”tafsande”, men veterligen inget värre.
Den 29 juni i år skrev jag så här:
Sverige har egentligen inte en enda stat utan två. Eller rättare sagt har den svenska staten en dubbelnatur. Den består dels av en nattväktarstat, dels av en välfärdsstat. Dessa stater har helt olika människosyner och lever i helt olika begreppsvärldar. Nattväktarstatens djupaste instinkt är att banka folk i huvudet och stoppa in dem i finkan. Välfärdsstatens fundamentala drift är att betrakta folk som offer och sedan ge dem körkort och bostad.
Jag läste någon kommentar för en tid sedan som handlade om Ulf Kristerssons blick. Man påstod att den var lugn och fast och därför en tillgång för honom. Jag har kollat. Det stämmer att han har en fast blick. Är den en tillgång?
Vi svenskar och andra västerlänningar har svårt att tänka klart eftersom vi utgår från att vårt sätt att lösa problem är det naturliga för mänskligheten. Extra löjligt blir detta när vi tror att vi har kommit på en smart grej som vi kan ”lära ut” till andra folk så att de också ska kunna göra som vi och bli lika framgångsrika som vi. Sådant tänkande kan ge upphov till exempelvis ”demokratibistånd” där SIDA skickar några centerpartister till Afrika för att berätta om centerns stadgar och hur en svensk partikongress går till.
Idag är det den 3 december och den första söndagen i advent, kyrkoårets första dag. Det kan vara intressant även för en ateist som jag. För den kristna traditionen är en del av vårt arv som svenskar, och att lära sig om den är alltså att lära sig om svensk kultur. Men det är också nyttigt att göra jämförelser mellan kristendomen och islam. Så kan man bättre förstå händelser i vår samtid.
Det finns en psalm som sjungs mycket i adventstider, Bereden väg för Herran, skriven av biskop Franzén år 1812. Den handlar om Jesus intåg i Jerusalem. Hur han kommer ridande på en åsna och blir mottagen som Messias av folket som ropar hosianna. I psalmen sägs det om Jesus att han stred med ”andens svärd”, inte med riktiga svärd. Och att han kom utan härar. Han var inte kung över något jordiskt rike.
Trimurti är hinduismens superheliga treenighet. Den består av skaparen Brahma, bevararen Vishnu samt förstöraren Shiva. Det finns vishet i detta eftersom trimurti representerar en sammanfattande formel för livets ständiga omvandling.
I åtta månader, sedan i mars år, har ett tusental muslimer protesterat framför stadshuset i stadsdelen Clichy-la-Garenne i Paris genom att ockupera gatorna under varje fredagsbön. Men den 10 november uppstod en konfrontation när parisare samlades till motdemonstration. De störde bönen genom att sjunga marseljäsen, den franska nationalsången. Motdemonstranterna leddes av borgmästaren Remi Muzeau.
Nu har inrikesministern sagt att offentliga, islamiska böner på gatorna inte mer ska tolereras. ”De ska inte få be på gatorna, vi kommer att förhindra gatuböner”, säger inrikesminister Gerard Collomb. Samtidigt säger han att det ”behövs fler moskéer i landet”.
Den 30 november år 1718 stupade den svenske kungen Karl XII för en gevärskula i tinningen. Det var på den tiden när Sverige gjorde ett sista och desperat försök att hävda sin ställning som en stormakt. Det så krigströtta riket gjorde ett försök att erövra Norge.
När kungen dog så dog också de sista svenska stormaktsdrömmarna. Det har det svenskarna oftast varit glada över. Att jobba på i fred och att i harmoni med grannländerna kunna utveckla riket har med tiden gjort både land och folk rikt.
Det snabba svaret på rubrikens fråga är naturligtvis att intelligens är sådant man mäter med IQ-tester. Högre resultat betyder skarpare begåvning.
Jag vill inte säga emot utan bara komplettera med ett perspektiv som brukar artikuleras av den brasilianske filosofen Luiz Felipe Pondé, till exempel här för den som fattar lite portugisiska.
Pondés poäng är att riktig – vad som nu menas med riktig – intelligens innefattar ett stort mått av etiska inslag vid sidan av de epistemologiska, alltså kunskapsmässiga, till exempel om man vet när Karl XII dog och om man lyckas extrapolera komplicerade siffersekvenser som i IQ-tester.
Pondé räknar upp ett antal punkter som han menar karaktäriserar riktig intelligens. Personligen tycker jag kanske att alla punkterna säger samma sak, nämligen att Sokrates hade rätt i att man alltid måste söka kunskap men tvingas resignera inför det faktum att man aldrig kan veta om man verkligen begripit något alls. Fast min bedömning kan vara fel så du får Pondés punkter lite hullerombuller.
Minst en gång i veckan får jag en propå från någon läsare på den här sajten om att jag i en artikel ska framföra ett särskilt argument eller tes som vederbörande har kommit på.
Varför gör du det inte själv, frågar jag.
Jag kan inte, brukar svaret bli. Mitt namn får inte synas. Det är för känsligt. (Det låter som om vederbörande vore någon sorts höjdare, men så är det inte. Det handlar om vanliga människor som på den ena eller andra mer eller mindre begripliga grunden anser det ursäktligt att fega ur.)
Sådana propåer villfar jag aldrig. Instinkten tackar nej. Men att låta sig styras av sina instinkter är inte alltid rekommendabelt. Därför har jag tvingat mig till eftertanke och kommit fram till följande.
Efter all uppståndelse tidigare rörande veckotidningen Nya Tider, tecknade jag en efter rekommendation av två vänner, både framstående, internationellt kända professorer, en prenumeration, och har nu läst tidningen de senaste sex veckorna. Jag tycker att tidningen är både välskriven och saklig med ett flertal intressanta artiklar och jag har inte lyckats finna något inkorrekt eller formellt, eller på annat sätt, felaktigt. I själva verket tycker jag att tidningen är föredömligt objektiv och innehåller inga tendenser till agendajournalistik som numera alltmer dominerar de traditionella dagstidningarna. Deras roll förefaller snarare vara att främst vilja påverka istället för att informera läsaren.
Det var därför klokt såväl som rimligt att låta Nya Tider delta på Bokmässan i Göteborg trots allsköns protester från diverse aktivister som av oklara skäl inte ansåg tidningen värd att vara med i Bokmässan.
Det finns en föreställning, eller kanske myt, att i det demokratiska västerlandet så råder överensstämmelse mellan samhällets dominerande ideologi och medborgarnas mentalitet. Det innebär att den officiösa diskursen – flott, va? jag menar det prat och de tänkesätt som artikuleras av politiker, dominerande tidningar och ledande etermedia – stämmer med vad folk har i skallen. När statsministern talar, till exempel, känner folk igen sina egna tankar. Även om de inte instämmer i varje ord så begriper de hur karln resonerar.
En av de saker som imponerade mest på mig när jag som sextonåring började skola i USA var att amerikanerna talade om staten som ”vi”. ”Vårt förhållande till Frankrike har blivit lite ansträngt på sistone.” ”Vi kan inte tillåta ryssarna att placera missiler på Kuba.” ”Vi anser att det ska vara låg skatt på företagande.” Sådan samstämmighet mellan maktens och folkets världsuppfattningar är, tror jag, demokratins fundament. Då är makten legitim, ty den bildar ett gemensamt ”vi” med medborgarna även om det såklart existerar konflikter och motsättningar mellan olika medborgarintressen.
Ponera, helt hypotetiskt, att vårt land plötsligt hade upplevt en dramatisk ökning i inflödet av unga ukrainska kvinnor, sökande asyl med hänvisning till den ryska krigsmaktens härjningar i deras land. Merparten av dessa kvinnor härstammar egentligen från Moldavien, som inte präglas av krigstillstånd. I syfte att öka sina chanser att få asyl, har de fått råd av smugglare att kasta sina resehandlingar och att ljuga om sin ålder.
Migrationsverket skulle, i detta hypotetiska scenario, ha ställts inför en situation där man har att hantera ett stort antal vuxna ukrainska kvinnor från Moldavien, som hävdar att de är flickor från Ukraina. Trots att många tämligen uppenbart måste uppfattas som kvinnor snarare än flickor, är det politiskt omöjligt att genomföra åldersbestämningar, och avsaknaden av resedokument gör att även identitetsbestämning är omöjlig.
På morgonen tisdag den 28 november plingade det på min dörr. Det var polisen. Hon berättade att en sprängning hade skett i närheten av Polishuset och undrade om jag sett eller hört något. Det hade jag inte för jag hade kommit hem efter midnatt. Sprängningen skedde vid 23-tiden.
Det var en handgranat som hade kastats mot Polishuset, men den hade studsat och exploderat på en parkeringsplats invid ett bostadshus. Åtta bilar hade skadats. Det var bara tur att ingen människa skadades. Händelsen rubriceras som allmänfarlig ödeläggelse och försök till mord
När jag gick ut senare på dagen såg jag tungt beväpnade poliser som vaktade Polishuset och i kvarteret gick poliser runt och sökte spår och pratade med oroliga grannar. Jag pratade med en äldre man. Det hade tydligen varit en ordentlig smäll. Han var skakad, men inte förvånad. Det har ju skett flera attacker mot poliser och polisstationer på sista tiden.
När Hanif Bali för ett tag sedan hävdade att Mohammed var pedofil, väckte det upprörda känslor hos bla a Andreas Magnusson på webtidningen Paragraf. Och säkert också bland en del muslimer. Så låt oss granska Hanifs uttalande lite närmare:
Nu har jag hamnat i ett intellektuellt dilemma igen och jag vet inte om det beror på att jag inte kan tänka klart eller om jag här står inför en av tillvarons genuina och ofrånkomliga motsägelser mellan flera rimliga synsätt.
Jag kan lugna dig med att mitt dilemma är lättare att förklara än att lösa.
Det nyligen timade EU-toppmötet i Göteborg framställdes av en del som en fjäder i hatten för statsminister Stefan Löfven. Säkert var det trevligt att få sola sig i glansen av att agera värd för så många euroepiska stats- och regeringschefer, detta dessutom under tjusiga paroller om jobb och social rättvisa, som ligger den svenska regeringen så varmt om hjärtat. Samtidigt valde andra att hävda att regeringen bara exporterar floskler. Och nog fanns det en veritabel avgrund mellan alla de vackra orden om hur verkligheten borde se ut, och förutsättningarna för att presentera praktiskt genomförbara förslag till förändring.
Det bästa man kan säga om tivolit i Göteborg är väl att det åtminstone inte har åstadkommit någon större skada, annat än för trafikanter i Göteborg och för svenska skattebetalare. Tyvärr är det inte alltid man kan dra en sådan slutsats. Ibland kan de vackra orden få fullständigt förödande konsekvenser, då skrupelfria aktörer spelar på att moralism skall omöjliggöra för myndigheter att ingripa även emot extremt allvarliga händelseförlopp.
Fram till för kanske tio år sedan funderade jag aldrig på allvar över varför Sverige var ett så framgångsrikt land. Det bara var så. Om du vill så kan du påstå att det var en rasistisk attityd från min sida. Liksom att det var självklart att svenskarna i kraft av sin svenskhet skulle ligga på toppen av alla mätningar.
I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.
Den 14 november tweetade han att han var bekymrad över alla sextrakasserier, och att detta borde få oss att förstå visdomen bakom den islamiska hijaben, huvudduken som muslimska kvinnor måste täcka sig med enligt sharia:
År 1984 skrev jag en bok om Sveriges historia som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Den började med vikingatiden på 1000-talet och den gick fram till ungefär nu och en bit framåt. När jag väl fått upp farten kunde jag gärna göra lite förutsägelser.
Jag har inte tänkt på boken på många år, men när jag nu bläddrar i den framstår den både, underligt nog, som kusligt pricksäker och fantasilös.
Hörde om en demonstration mot antisemitism där en judisk kvinna bar en T-shirt med texten: ”KROSSA NAZISMEN!”. Någon frågade varför hon inte bar en T-shirt med texten: ”KROSSA ISLAM!” varpå hon svarade: ”Du är inte klok! Vi skulle bli dödade.”
Vet inte om historien är sann, men den låter trovärdig. Hade hon haft T-shirten ”KROSSA NAZISMEN!” på sig under 1930-talet hade hon kanske också blivit dödad. Därför bar ingen sådana tröjor på den tiden.
När jag gick i skolan fick jag lära mig något som jag fram till för några dagar sedan inte haft anledning att betvivla, nämligen teorin om fotosyntesen. Fotosyntesen, förklarade biologimagistern, betyder att växter under inflytande av solljus kan göra om vatten och koldioxid till druvsocker och syre. Så här ser den kemiska formeln ut:
6 H2O + 6 CO2 + ljusenergi → C6H12O6 (druvsocker) + 6 O2
Under åtskilliga decennier har jag ägnat mig åt att från plattformar utanför partipolitiken försöka förändra, förnya och, enligt egen uppfattning, förbättra politiken. Om någon skulle säga att det har gått fantastiskt bra så skulle jag svara att det är en överdrift. Om någon skulle säga att mina insatser varit helt verkningslösa så skulle jag svara ungefär samma. Bara som exempel har Sverige faktiskt som nästan enda land i världen ett offentligt finansierat skolpengssystem. Jag betvivlar att vi haft det om inte jag tillsammans med politikerna i Vaxholms kommun infört ett pilotsystem år 1992. Jodå, jag vet, vilket jag sagt i trettio år, att systemet kräver att betyg sätts av någon annan än skolan själv, men en sådan lag har jag inte klarat av på egen hand.
Alla oligopol motarbetar varje ny spelare som försöker sticka upp. Det är deras existensberättigande. De är till för att skydda sina medlemmars ställning, genom att göra det svårare för var och en som inte är med i klubben.
Men vad gör uppstickarna? De har också en gemensam strategi, även om denna i enskildheter kan skilja sig från fall till fall.
I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.
Virk har varit tyst under alla år av våldtäkter av framför allt män från Mellanöstern mot framför allt etniskt svenska flickor, stundtals med tydliga rasistiska förtecken. Men nu väljer han alltså att ta bladet från munnen och ”stå upp för kvinnorna”:
Med anledning av Anders Leions krönika om alla gamla nazister på framstående positioner han stött på under sitt yrkesliv vill jag gärna dra ett strå till stacken.
Dagens föreställning är att alla, som en gång hade nazistiska böjelser, var judehatare och hitlerälskare. Jag tror att det är ohistoriskt och jag ska illustrera det med ett exempel på motsatsen i form av min mormors bror, kaptenen vid Dalregementet med majors avsked Otto von Unge.
I Sverige liksom i andra länder finns, åtminstone sedan Aristoteles som var den som först gjorde indelningen, tre klasser: över-, medel- och underklass.
Till överklassen räknas hos oss dem som styr landet, närmare bestämt några tusen politiker med sitt entourage av pr-konsulter och spin doctors, välfärdsapparatens ledare med dito samt mediafolk och framstående kulturpersoner som är överklassens härolder. Dit hör även ett antal privatförmögna personer som valt att solidarisera sig med makten och att anamma maktens ideologi.
DET GODA SAMHÄLLET 